 |
| Germán Albeiro Ospina |
DAS-G3-GONO
Ospina tillhör DAS som är den hemliga politiska polisen som lyder direkt under presidentpalatset. Inom DAS bildades 2003 en annan hemlig och olaglig grupp, G3. Denna spionerade och förföljde ledamöter från den erkända Högsta Domstolen, ledare från vänstern, de fackföreningar och människorättsorganisationer som vägrade att underordna sig den statliga terrorismens diktat men även 16 journalister, bland dem denne skrivare, registrerades och dokumenterades i mappar vars volymer är kopiösa. Ett 30-tal höga officerare inom G3:s kontraspionage sitter bakom lås och bom och domstolsförhandlingar pågår.
Medan G3, totalt utanför offentlig kontroll, spionerade och kartlade dessa grupper bildades 2005 en annan grupp, GONE. Enligt Ospina var målet att kartlägga den liberala stridbara senatorn Piedad Cordoba. Hon har gjort sig känd för sina fräna debatter och stenhårda kritik mot regimen Alvaro Uribe och hans förbindelser med de paramilitära dödsskvadronerna. Cordoba har också medverkat till att FARC-gerillan har släppt ett 20-tal krigsfångar, framför allt i samarbete med Venezuelas president Hugo Chavez.
´Guilt by Association´
Denna humanitära insats sågs inte med blida ögon i presidentpalatset i Bogota och Uribe satte sin politiska polis att leta efter ”trådar” som kunde knyta Cordoba till den colombianska vänstergerillan. Målet var att vanära den kvinnliga senatorn genom att knyta henne som utskickad av gerillan. Fler än en gång anklagades Chavez och Cordoba av Uribe och den colombianska oligarkin för att i hemlighet stödja gerillan.
– Vi genomförde bevakningar, skuggningar, infiltration och penetration av dessa länders ambassader där det fanns sammanträffanden (politiska) mellan senator Piedad Cordoba och hennes anknytning till den venezuelanska regeringen, sa Ospina inför åklagaren.
Uribe & CIA spindlarna i spionnätet
Uribe framstår för varje förhör mot agenterna som den verklige uppdragsgivaren. Det finns naturligtvis inga politiska motiv för att enskilda chefer inom säkerhetstjänsten i största allmänhet skulle genomföra denna kartläggning, bevakning, och förföljelse av journalister, domstolsledamöter eller att spionera på ambassader i Bogota. Uribe har hittills slagit ifrån sig och påstår att han som högste chef för DAS varken kände till G3 eller GONO.
Rapporter till Uribe
– I dessa möten (med sina två överordnade) som behandlade undersökningarna (läs spioneriet) mot Venezuela, Kuba och mellanöstern, gavs även andra order. Dessa handlade om att uppfylla och organisera uppdrag för regeringen som var av nationellt intresse där dessa länder och personer var inblandade, uppgav Ospina.
Den 27 augusti dömdes Lagos till åtta års fängelse för spioneriet och förföljelserna mot journalister, opposition, människorättsledare och ledamöter ur Högsta Domstolen. Lagos blev den förste som dömdes av de fängslade säkerhetsmännen.
Ospina sa att de uppgifter som man lyckade samla in om Piedad Cordoba förmedlades inte bara till regeringen utan även till regeringens Fredskommissionär. En annan DAS-agent, Carlos Orjuela, sa i sina förhör med åklagaren att dessa uppgifter också gick vidare till försvarsministeriet, utrikesministern och den högsta ledningen för de väpnade styrkorna.
Tre DAS-agenter greps i Venezuela
Venezuela har upprepade gånger anklagat regimen Uribe för att ha sänt in DAS-agenter på venezuelanskt territorium. I Venezuela beräknas 4-5 miljoner colombianer har fått uppehållstillstånd efter att ha lämnat Colombias inbördeskrig och ekonomiska depression.
I oktober 2009 anklagade Chavez´ inrikesminister Tarek El Aissami, den colombianska regimen för att genomföra en omfattande spionoperation mot Venezuela. Tre DAS-agenter, två colombianer och en venezuelan, greps. Som täckning för sina anklagelser visade Aissami upp dokument som en DAS-agent hade läckt till den venezuelanska regeringen och som band Uriberegimen till planen.
Inte bara Venezuela var utsatt för spioneriet (Plan Falcón), även Kuba (Plan Fénix) och Ecuador (Plan Salomón) var föremål för det colombianska spioneriet. Dessa tre operationer finansierades av Uribe, USA-ambassaden och CIA:s personal i Colombia, erkände DAS-agenten Carlos Orjuela.
USA-flyg kastades ut
Att CIA har Kuba under bevakning 24 timmar om dygnet sedan revolutionärerna intog Havanna den 1 januari 1959, är allmänt omvittnat. Spioneriet mot Ecuador har sin grund i den folkliga segern med Rafael Correa i spetsen som i november 2009 kastade ut USA:s flygvapen från den stora flygbasen i staden La Manta, två minuters flygfärd till Colombias södra gräns där FARC-gerillan har starka positioner.
Enligt en annan säkerhetsagent hade den dåvarande försvarsministern Juan Manuel Santos full kännedom om spioneriet mot de tre länderna. Santos är i dag president i Colombia och inledde redan den andra dagen sin presidentperiod med att överbrygga motsättningarna till Venezuela som hade brutit förbindelserna med Uribe efter att denne anklagat Chavez för att upplåta venezuelanskt territorium för den colombianska FARC-gerillan. Agenten gjorde dessa uttalanden i april i år inför TV-programmet Contravía i TV-kanalen Canal Uno. Contravia leds av den internationellt erkände reportern Hollman Morris som flera gånger offentligt har anklagats av Uribe för att gå i FARC-gerillans tjänst och tvingats i exil flera gånger.
Vägrades USA-visum
I juli i år vägrades Morris visum för att studera vid ett universitet som hade utfärdat ett stipendium för ett års studier. Men State Departement avvisade visumansökan. Detta väckte en internationell storm bland journalister och en månad senare backade USA:s UD och gav Morris inresevisum.
I Contravia berättade den anonyme agenten att DAS, med tillstånd av Uribe, hade organiserat en grupp agenter med uppgift att spionera och bevaka utländska diplomater. Men även att försöka infiltrera Venezuelas, Kubas, Ecuador och ambassaderna för de länder som är medlemsstater i ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Vårt Amerika.
Rulla tillbaka den revolutionära processen
Och det är det som det verkliga spioneriet har satts in, inte i enskilda senatorers förbindelser med en eller annan utländsk makt.
USA förfogar över 13.000 civila och militära agenter i 75 länder i världen. Dessa agenter kommer från hemliga specialstyrkor med en gigantisk budget och har alla befogenheter, inklusive mord och terrorism, till sitt förfogande för att genomföra olagliga uppgifter utomlands.
USA:s huvudvärk och motiv för sitt deltagande i spioneriet mot ALBA:s, främst Venezuelas ambassad i Bogota, handlar om hur CIA och Pentagon ska kunna bryta upp dessa länder inifrån. Varje uppgift som de colombianska agenterna kan lyckas få fram analyseras av USA och sätts in i det större sammanhanget, rulla tillbaka den politiska revolutionära processen, framför allt i Venezuela, men även i länder som Nicaragua och Bolivia.
Gerillasegrar
För USA är det dock viktigt att fortsätta stödja Bogotaregimens nu nära 50-åriga krig mot vänstergerillan i landet. FARC-gerillan, som Uribe skulle besegra på sex månader 2002, har de senaste veckorna utdelat rena militära dråpslag mot den colombianska armén som lidit svåra förluster. Även den för regeringen uträknade ELN-gerillan har visat musklerna och ett 25-tal armésoldater stupade eller sårades förra veckan i strider nära Medellin.
