viernes, 4 de abril de 2014

USA:s frihandelsprojekt ALCA tillbaka i form av Stillahavsalliansen



“Udden är riktad mot Latinamerikas frigörelseprocess”

TEGUCIGALPA / 2014-04-01 / Fyra länder, Mexiko, Peru, Chile och Colombia utgör i dag den så kallade Stillahavsalliansen. De representerar 216 miljoner invånare och 40 procent av den samlade bruttonationalprodukten i Latinamerika och Karibien.
– Udden i denna Allians är riktad på att försvaga den latinamerikanska integrationsprocessen och de olika organen som ALBA, Celac, Mercosur och Unasur. Alliansen kan också komma att förvandlas till ett framtida militärt hot varje land på kontinenten som vågar träda in på en självständig väg.
Det säger till Flamman Stella Calloni, legendarisk argentinsk reporter, författare och expert på USA:s olika interventionsprojekt i Latinamerika. Hon har skrivit flera böcker om till exempel Operation Condor eller USA:s lågintensiva krigföring mot Centralamerika under 1970-1990-talet som krävde tiotusentals liv.

Bush´ nederlag

När George Bush Jr. Fick politiskt spö efter noter på det Iberoamerikanska toppmötet för Statschefer i Rio de la Plata i Argentina i november 2005, då Chavez, Maradona, Evo Morales och Nestor Kirchner gick arm i arm och demonstrerade under parollen att “En annan värld är möjlig”, insåg de politiska strategerna på Wall Street att frihandelsprojektet ALCA måste hitta andra kanaler för att vinna framgång. Chavez och Venezuela bokstavligen utmanade Vita huset i en fredlig ekonomisk tävlan och skapade ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Folken i Vårt Amerika. Den talade om “komplettering” i stället för en mördande konkurrens mellan länder och folk.
Stillahavsalliansen bildades 2011 på initiativ av den socialdemokratiske USA-vänlige Alan Garcia, dåvarande president i Peru. Inbjudan gick till högerregeringarna i Colombia, Mexiko och Chile som accepterade att gå in som fullvärdiga medlemmar.  Strax därefter anslöt sig Costa Rica och Panama som observatörer.

Colombia till Nato

– Bara ett år efter att Stillahavsalliansen skapats, uppgav Colombias försvarsminister att regeringen Santos´ intention var att ansluta landet till NATO. Att en av de då fyra medlemmarna, den som upplåtit sju militärbaser till USA också deklarerade att landet ville ansluta sig till Atlantpakten, orsakade politisk uppståndelse i Latinamerika. Kontinenten har frenetiskt förklarat sig som en “Fredens kontinent utan kärnvapen”. Med NATO följer en militarisering och upprustning av hela samhällslivet, menar Calloni.
Hon understryker med skärpa i rösten att  NATO verkligen inte har någonting att göra i vår region.
– Framför allt inte efter att organisationen har utsett sig själv till en världspolis med rätt att intervenera vad den behagar med privatarméer som inleder väpnade aktioner.

Vad gör Rajoy?

Ett 30-tal regeringar i Latinamerika och Karibien, men även i Europa, har accepterats som “anslutna observatörer”. Det gemensamma är att länder som Panama, Costa Rica eller Spanien, ledd av Rajoy, representerar en brutal tillämpning av den ekonomiska nyliberala modellen.
Men det är inte alltid som direkta militära interventioner är det mest adekvata för att bryta upp med progressiva förändringar på en kontinent som Latinamerika. I boken “Intelligent strategi för latinamerikansk världspolitik”, varnade författaren Sherman Kent för något som i dag är en realitet: “Kriget är inte alltid konventionellt. Ja en stor del av fjärrkontrollens krig har alltid genomförts med icke konventionella vapen”.

ALCA i ny tappning

– Santos talade på Stillahavsalliansens möte i Cali juni 2013 om Alliansen som en ny “motor” i den regionala ekonomin. Men vad det handlar om är inget annat än en fördjupning av det nykoloniala ALCA-projektet, säger Calloni och tillägger:
– Enligt Alliansen och Santos är uppgiften att på kort sikt ta bort 90 procent av tullavgifterna och skapa en marknad för 216 miljoner personer, inklusive de 30 länder som är observatörer. Målet är att avreglera den statliga kontrollen av strategiska samhällssektorer typ jordbruksprodukter och naturresurser. I korthet är det USA:s ALCA-projekt fast en ny modern skepnad.
Hon anser denna Alliansens ekonomiska målsättning är en enorm tillbakagång för folken i de länder som utgör Alliansen.
– Den motsvarar inte de regionala strategiska intressena utan imperialismens intressen.

Panama mot Venezuela

Allt oftare agerar också Alliansens medlemmar som ett block i kontinentala sammanhang, som till exempel Panama i fallet Venezuela, säger Calloni.
– Panama misslyckades med att ta upp den politiska krisen i Venezuela på OAS´s möte. Då bjöd Martinelli in den venezuelanska högeroppositionens Corina Machado. Och via den diplomatiska kuppen överlämnade Panama sin plats i OAS till denna kvinna som går i spetsen för en statskupp i Venezuela. Men bakom Martinelli och Machado står sedan tidigare, USA.
Dick Emanuelsson