“Udden är riktad mot Latinamerikas frigörelseprocess”
TEGUCIGALPA / 2014-04-01 /
Fyra länder, Mexiko, Peru, Chile och Colombia utgör i dag den så kallade
Stillahavsalliansen. De representerar 216 miljoner invånare och 40 procent av
den samlade bruttonationalprodukten i Latinamerika och Karibien.
– Udden i denna Allians är riktad på att försvaga
den latinamerikanska integrationsprocessen och de olika organen som ALBA,
Celac, Mercosur och Unasur. Alliansen kan också komma att förvandlas till ett
framtida militärt hot varje land på kontinenten som vågar träda in på en
självständig väg.
Det säger till Flamman Stella Calloni, legendarisk
argentinsk reporter, författare och expert på USA:s olika interventionsprojekt
i Latinamerika. Hon har skrivit flera böcker om till exempel Operation Condor
eller USA:s lågintensiva krigföring mot Centralamerika under 1970-1990-talet
som krävde tiotusentals liv.
Bush´ nederlag
När George Bush Jr. Fick
politiskt spö efter noter på det Iberoamerikanska toppmötet för Statschefer i
Rio de la Plata i Argentina i november 2005, då Chavez, Maradona, Evo Morales
och Nestor Kirchner gick arm i arm och demonstrerade under parollen att “En
annan värld är möjlig”, insåg de politiska strategerna på Wall Street att
frihandelsprojektet ALCA måste hitta andra kanaler för att vinna framgång.
Chavez och Venezuela bokstavligen utmanade Vita huset i en fredlig ekonomisk
tävlan och skapade ALBA, den Bolivarianska
Alliansen för Folken i Vårt Amerika. Den talade om “komplettering” i
stället för en mördande konkurrens mellan länder och folk.
Stillahavsalliansen bildades 2011 på initiativ av
den socialdemokratiske USA-vänlige Alan Garcia, dåvarande president i Peru.
Inbjudan gick till högerregeringarna i Colombia, Mexiko och Chile som
accepterade att gå in som fullvärdiga medlemmar. Strax därefter anslöt sig Costa Rica och
Panama som observatörer.
Colombia till Nato
– Bara ett år efter att Stillahavsalliansen
skapats, uppgav Colombias försvarsminister att regeringen Santos´ intention var
att ansluta landet till NATO. Att en av de då fyra medlemmarna, den som
upplåtit sju militärbaser till USA också deklarerade att landet ville ansluta
sig till Atlantpakten, orsakade politisk uppståndelse i Latinamerika.
Kontinenten har frenetiskt förklarat sig som en “Fredens kontinent utan
kärnvapen”. Med NATO följer en militarisering och upprustning av hela
samhällslivet, menar Calloni.
Hon understryker med skärpa i rösten att NATO verkligen inte har någonting att göra i
vår region.
– Framför allt inte efter att organisationen har
utsett sig själv till en världspolis med rätt att intervenera vad den behagar
med privatarméer som inleder väpnade aktioner.
Vad gör Rajoy?
Ett 30-tal regeringar i Latinamerika och Karibien,
men även i Europa, har accepterats som “anslutna observatörer”. Det gemensamma
är att länder som Panama, Costa Rica eller Spanien, ledd av Rajoy,
representerar en brutal tillämpning av den ekonomiska nyliberala modellen.
Men det
är inte alltid som direkta militära interventioner är det mest adekvata för att
bryta upp med progressiva förändringar på en kontinent som Latinamerika. I
boken “Intelligent strategi för latinamerikansk världspolitik”, varnade
författaren Sherman Kent för något som i dag är en realitet: “Kriget är inte
alltid konventionellt. Ja en stor del av fjärrkontrollens krig har alltid
genomförts med icke konventionella vapen”.
ALCA i ny tappning
– Santos talade på
Stillahavsalliansens möte i Cali juni 2013 om Alliansen som en ny “motor” i den
regionala ekonomin. Men vad det handlar om är inget annat än en fördjupning av det
nykoloniala ALCA-projektet, säger Calloni och tillägger:
– Enligt Alliansen och
Santos är uppgiften att på kort sikt ta bort 90 procent av tullavgifterna och
skapa en marknad för 216 miljoner personer, inklusive de 30 länder som är
observatörer. Målet är att avreglera den statliga kontrollen av strategiska
samhällssektorer typ jordbruksprodukter och naturresurser. I korthet är det
USA:s ALCA-projekt fast en ny modern skepnad.
Hon anser denna Alliansens
ekonomiska målsättning är en enorm tillbakagång för folken i de länder som
utgör Alliansen.
– Den motsvarar inte de
regionala strategiska intressena utan imperialismens intressen.
Panama mot Venezuela
Allt oftare agerar också
Alliansens medlemmar som ett block i kontinentala sammanhang, som till exempel
Panama i fallet Venezuela, säger Calloni.
– Panama misslyckades med
att ta upp den politiska krisen i Venezuela på OAS´s möte. Då bjöd Martinelli
in den venezuelanska högeroppositionens Corina Machado. Och via den
diplomatiska kuppen överlämnade Panama sin plats i OAS till denna kvinna som
går i spetsen för en statskupp i Venezuela. Men bakom Martinelli och Machado
står sedan tidigare, USA.
Dick Emanuelsson
