jueves, 31 de mayo de 2007

VENEZUELA: Facken tar över fabrikerna om ägarna stoppar produktionen

9512 tecken
TEGUCIGALPA / 070531 / Arbetare och fackföreningar över hela Venezuela varnar nu den politiska högeroppositionen att om arbetsgivarna stoppar maskinerna tar arbetarna över fabrikerna.

– Och vi kommer inte att lämna tillbaka dem, som vid statskuppen 2002, varnade LO-distriktet (UNT) i Carabobo, Venezuelas andra största stad.

Bakgrunden är den proteströrelse, med internationella förgreningar till massmediaägarnas organisation SIP (Interamerikanska Pressällskapet) och den Svarta Internationalen bestående av höger- och kristdemokratiska partier, som pågått sedan den 27 maj då markkoncessionen upphörde för den högerextrema radio och TV-kanalen RCTV, en koncession som inte förlängdes av Chavez. Beslutet mot den tevekanal som gick i spetsen för statskuppen i april 2002 är ett suveränt nationellt beslut.

Men beslutet har tagits som förevändning för en ny offensiv som påminner om förberedelserna inför statskuppen i april 2002. Och i den konspirationen återfinns delar av det venezuelanska näringslivet.

Destabiliseringsplaner

– Klockan har slagit för att vi ska vara på vår vakt, ständigt mobiliserade i en ny etapp mot denna kontrarevolutionära process har inletts som sätter oss på prov, säger LO-distriktet i Carabobo i ett uttalande.

– UNT är beredda att ockupera företagen om ägarna vågar sig på att inleda ett nytt arbetsgivarsabotage. Stänger ägarna fabriksportarna kommer vi att öppna dem, säger facken i staden.

Samma varningar ger fackföreningarna och arbetarna vid Latinamerikas största stålverk, Sidor, i staden Ciudad Guayana, i länet Bolívar. De avvisar talet om att yttrandefriheten i Venezuela i hotad efter att RCTV upphörde som markbaserad kanal (men fortsätter via satellit):

Den nya sagan är det påstådda försvaret av informationsfriheten. För varje gång när de ska igångsätta sina destabiliseringsplaner använder de en annan historia, sa kassören för fackföreningen på Sidor, José Meléndez

Återförstatligande av Latinamerikas största stålverk

– Vi arbetare avvisar provokationerna och de nya våldsamheterna som ägarna till massmedia i samförstånd med andra aktörer utövar. Från denna region av järnfyndigheter i Guyana kommer arbetarna än en gång att hissa nationens fana med kravet på ett återförstatligande av företaget. De nuvarande ägarna (från Argentina) stöder och finansierar och solidariseras sig med dem som i dag går ut på gatorna och stöder Marcial Granier (RCTV:s ägare). Vi är beredda på att ta kontrollen över företaget.

Från Miami sänder flera radiokanaler av ”utlandsvenezuelaner” upprop både via sina radiosändare som via internet. Det gäller framför allt www.Ruédalo, orvex, foristadigital, radionexx, resistenciaestuadiantil och caracasradiotv som uppmanar till att störta president Chávez.

Uppmaning till uppror mot Chavez

Bland dem som framträtt i Miami återfinns Carlos Ortega, före detta ledare för det nu starkt försvagade CTV, den landsorganisation som utlyste generalstrejken i april 2002 i allians med arbetsgivarorganisationen Fedecamera som utmynnade i statskuppen. Dagen efter denna utsågs Fedecameras ordförande Pedro Carmona till kuppresident. Från Miami uppmanar nu Ortega återigen Venezuelas folk att störta den ”diktatoriske tyrannen”.

Den okände ordföranden för den subversiva och tillika okända organisationen ORVEX i Miami gav Chavez 72 timmar på sig att återge RCTV koncessionerna. ”Tidsfristen” löpte ut klockan 20.00 på torsdagskvällen (31 maj). Accepterade inte Chavez ultimatumet skulle uppmaningen till ett folkligt uppror göras.

Kommer att bli folkets egendom

De fackliga ledarna runt om Venezuela varnar för att detta är tydliga signaler till att intensifiera våldsamheterna från dessa våldsgrupper som söker en martyr som kan visas upp för omvärlden på hur Venezuela trätt in i ett tillstånd av kaos och oregerlighet och behöver interveneras. Arbetarledarna varnar arbetsgivarna för äventyrligheter:

– Om de så bara andas om att stanna en fabrik eller företag kommer arbetarna ta över och normalisera produktionen. Vi varnar företagsledarna att noga analysera situationen för att de inte ska missta sig. För denna gång kommer vi inte att lämna tillbaka företagen, de kommer att förbli folkets egendom, uppgav Servando Carbone, fackledare från UNT i Caracas.

Skillnaden 2002-2007

Det är dock en stor skillnad mellan ett kontrarevolutionärt uppror 2002 och 2007. Då var den Bolivarianska processen bara i sin linda. Generaler och överstar var inte bara militärt skolade på School of America, i USA, de var också politiskt indoktrinerade i USA:s Nationella Säkerhetsdoktrin där den politiska oppositionen är det samma som ”Den Inre Fienden”.

Venezuelas säkerhets- och militära underrättelseagenter hade samma politiska skolning som med antikommunismen som ledstjärna slog ned på sitt eget folk, sin egen regering och sin egen grundlag som de i ett enda penndrag avskaffade den 12 april 2002.

I dag är de främsta ledarna bortrensade från de väpnade styrkorna. Huvudstadspolisen ”La Metropolitana”, har fått sina officerare avsatta och kommer att lyda under en nationell polis som inte kan komma att användas av oppositionella borgmästare eller länsguvernörer som inte har sympati för den federala regeringen i Caracas och anser sig ha rätt att sätta in ordningsmakten mot människorna som går ut på gatorna för att försvara sin regering och demokrati.

De partier, den maffiakorrumperade LO:n CTV, Fedecamera, kort sagt; hela den politiska oppositionsledning som organiserade och samordnade statskuppen 2002 är i dag helt ”brända” eller förbrukade.

Medel- och överklasstudenter från privata universitet

Därför har de kört medel- och överklasstudenter från de privata universiteten framför sig i ett försök att ta det politiska initiativet, sabotera den ekonomiska och politiska processen genom att organisera blockader av livsmedelsförsörjningen, det klassiska sabotaget i en politisk social process som den venezuelanska, den chilenska, den kubanska, den nicaraguanska eller, varför inte, de första åren efter Oktoberrevolutionen 1917 då 14 av de största imperialistiska staterna i världen, från USA till Storbritannien i allians med Tyskland invaderade Ryssland och försökte krossa den unga Sovjetrepubliken mellan 1918-1922. Den ekonomiska eliten har alltid reagerat så inför genomgripande och djupa förändringar av det gamla politiska systemet.

Lenin sa att ”varje autentisk revolution förmår att försvara sig”. Venezuela är i dag starkare än 2002 och förmår försvara sig. Det viktigaste av allt är att folket organiseras. Den nya landsorganisationen som vuxit fram under de senaste åren har successivt tagit över rollen som den största landsorganisationen i Venezuela och ersatt CTV, som genomskådats som en femtekolonn i tjänst hos de venezuelanska arbetarnas klassfiende och som en släpvagn till Imperiet i norr.

Reservmilis, radiostationer och alfabetisering

I de stora fattigområdena tränas inte bara den militära reserven, som ska uppnå till en miljon kvinnor och män om ett par år, här organiserar sig också hemmafruarna i sina egna organisationer. Över allt växer det fram radiostationer där programmen produceras och framförs av människorna i området. Det går inte att nog betona den enorma betydelsen av att de fattiga vaknar ur analfabetismens mardröm och ges den mänskliga rätten till att kunna läsa och skriva, att bli kurerad och få orientering i hur dessa miljonmassor ska undvika att bli sjuka, med enkla medel och råd. De tusentals kubanska läkare och sjukvårdspersonal som gett sig ut i dessa bostadsområden för att kurera sina karibiska bröder och systrar har gett venezuelanerna ett bevis på vad människan är kapabel att utföra om den har solidariteten som princip.

Landet tar över oljeproduktion och distribution. De utländska företag som vill operera i landet tvingas nu finna sig i de regler och lagar som råder, inte som tidigare, då de betalade en (1) procent i skatt. Resten av de miljarder dollar i vinst som de utvann ur den venezuelanska naturresursen placerade de i sina banker i utlandet.

Nationell identitet och värdighet

Venezuela har, genom den Bolivarianska revolutionen, inte bara återvunnit miljarder dollar som placeras i byggen av tusentals nya grundskolor där barnen får frukost, lunch mellanmål och gratis utbildning, eller där de ensamstående mödrarna med lugn kostnadsfritt kan lämna sina barn på morgonen på ett daghem utan att vara rädda att de, inlåsta i sitt hem, ska brinna inne om stearinljuset ramlar ner på mattan som fattar eld.

Venezuela har också, framför allt, återvunnit sin nationella identitet och värdighet. I dag är det Venezuela som har kontroll över Venezuela. Inte en liten oerhört rik och dryg oligarki som lät sina barn studera i Miami, New York eller Los Angeles.

Därför är de i dag rasande när deras megafoner i form av RCTV inte längre har något kontrakt på markkoncessionen för att fortsätta sina manipulationer av sina tittare. De kan helt enkelt inte begripa att de, som styrt detta vackra land sedan spanjorerna besegrats av Simon Bolivar och befrielsearmén, och som alltid har kunnat fatta besluten i Venezuela nu står där utan både armé, polis och RCTV som vapen för att slå ned, både militärt som medialt, det venezuelanska folkets dröm om ett Venezuela med social rättvisa.

Chavez, med fem miljoner partimedlemmar i Venezuelas Förenade Socialistparti, backar inte för den lokala oligarkin eller Imperiets Bushadministration, utan fortsätter utstakandet av den komplicerande vägen till ”Socialism i det 21:a seklet”.

Dick Emanuelsson

Socialistpartiet närmar sig fem miljoner medlemmar

TEGUCIGALPA / 070531 / Venezuelas Förenade Socialistparti PSUV närmar sig fem miljoner medlemmar, meddelade dagstidningen Diario Vea i dag, torsdag.

Då hade 4,4 miljoner aspiranter ansökt om medlemskap i det nya partiet. Det strävar till att förena alla revolutionära krafter som stöder den Bolivarianska revolutionen under ett organisatoriskt tak.

Under fyra helger har ’chavisterna’ registrerat venezuelaner som vill ansluta sig till vad som kommer att bli det största partiet i Venezuelas politiska moderna historia. Varje ansökan registreras i en dator och aspiranten lämnar också sitt fingeravtryck (!) på sin skriftliga ansökan som också går in i datorn.

På lördag-söndag äger sista omgången rum och då hoppas Chavez och hans närmaste att strecket för fem miljoner medlemmar kommer att passeras.

På lördag har Chavez också utlyst en allmän mobilisering av alla sociala och politiska krafter som stöder revolutionen för att slå tillbaka de krafter som vill destabilisera Venezuela och föra landet tillbaka till den ”gamla ordningen”. Arrangörerna tror att manifestationen kommer bli den största under Chavez’ mandatperiod.

Dick Emanuelsson

Bildtext:

President Hugo Chavez Frias skriver in sig som medlem i PSUV, Venezuelas Förenade Socialistparti. FOTO: PRESIDENCIA.

miércoles, 30 de mayo de 2007

TELESUR, en teve i tjänst hos Latinamerikas folk

30 184 tecken
“Vårt mål är Syd”

Av Dick Emanuelsson

Den 24 juli 2005 lanserades Telesur, den nya latinamerikanska tevekanalen, en kanal för det Nya Latinamerika där folkens historia och kamp speglas.




TEGUCIGALPA / 070530 / “Att lära känna varandra är att erkänna varandra”, säger aymaraindianen från Bolivia. Han är ett återkommande inslag i programbytena i den nya latinamerikanska tevekanalen Telesur. I bolivianens ord kan man märka ett spår av en ny stolthet som kan illustrera Latinamerika i dag; ett Latinamerika som vill stå på egna ben och kan stå på egna ben, ett Latinamerika som söker sin historiska och kulturella identitet för att bygga ett förenat Amerika med social rättvisa.

Hindret har varit en politisk och ekonomisk modell som dragit ner miljoner latinamerikaner i djupaste fattigdom. För att neutralisera uppflammande upprorskänslor sänder de transnationella tevebolagen dokusåpor från tidiga morgonen till midnatt. Ungefär tre gånger om dygnet sänder de 30 minuter nyheter, oftast fabricerade av de stora nyhetsbyråerna och stenhårt politiskt redigerade. En dramatisk händelse i Rio de Janeiro, Lima eller Miami får inte överstiga en minut. Nyheten från de transnationella massmediafabrikanterna ska inte ifrågasättas, bara konsumeras, och helst via teve.

* * * * * * * * *

– HOLLYWOOD PRODUCERAR 80 procent av alla filmer i världen men i Latinamerika är 98 procent av alla visade filmer från denna ägarproduktion, säger Yuri Pimentel, vice chef för Telesur i ett debattprogram om mediakoncentrationen på den amerikanska kontinenten.

Han skulle kunna ha tillagt att dessa filmer produceras av 7-8 korporativa mediagrupper i USA som kontrollerar nästan ALLT i media i världen; nyheter, underhållning för alla åldrar, såpor, internet, böcker, tidskrifter av alla dess slag för att nå specifika målgrupper. Han skulle också kunna ha tillagt att Telesur än så länge har stora svårigheter att nå ut med sin produktion som går på tevekabel, kontrollerad av andra.

– Nittionio procent av telekabelmarknaden baserad på fiberoptik kontrolleras av VTR, ett dotterföretag till GlobalCom. Och vem äger GlobalCom? Jo mediamagnaten Rupert Murdoch som äger eller dominerar massmedia på alla dess nivåer i USA, Latinamerika, Australien, Storbritannien, Italien, och så vidare, säger Ernesto Carmona, ledamot av den latinamerikanska Journalistfederationen FELAP:s styrelse och expert på mediakoncentrationen på den amerikanska kontinenten.

Det var med denna bakgrund som en man sa att han hade fått nog av detta mediaimperium som till och med framkallar statskupper mot statschefer som inte följer i Vita husets ledband.

– Vi ska starta vår egen tevekanal, en tevekanal för hela Latinamerika som ska ta upp kampen mot CNN som systematiskt förfalskar händelseutvecklingen i Venezuela.



CHAVEZ TALADE AV EGEN erfarenhet i sitt söndagsprogram ”Aló Presidente”. De stora privata tevekanalerna i Venezuela utgjorde organisatoriska sambandscentraler och ledde i praktiken den USA-stödda statskuppen den 11 april 2002. Hector Ramirez Perez, förgrundsgestalt för kuppmilitärerna, amiral och chef för den venezuelanska flottans generalstab, sa i teve dagen efter statskuppen att ”vi hade ett stort vapen i massmedia”. Ägarna till de privata tevekanalerna RCTV, Globovision, Venevision och Televen tackade varandra offentligt för ”utförda insatser”.

Chavez hade ända sedan sin valseger 1998 varnats av sina egna för att han måste göra något för att en gång för alla sätta stopp för den mest perversa misskrediteringskampanjen som skådats på många år i världen mot en vald regering. Efter statskuppen krävde chavisterna på basnivå i fattigområdena Petare, La Vega eller ”23 de Enero” en stängning av dessa öppet antidemokratiska kanaler. Men Chavez sa denna söndag att Revolutionen skulle starta sin egen tevekanal som skulle ta upp kampen mot dem som vill manipulera människorna.

Motkraften mot denna ytlighet och passiviserande av människor från det privata mediamonopolet inleddes den 24 juli 2005 när Telesur startade.

Som reporter hajade jag till, medveten om de enorma kostnader som det innebär att starta en tevekanal och dessutom en kontinental kanal. Men om pengar kanske är den sekundära frågan så handlar det också om kvalité, om att attrahera tittaren att swappa över från CNN till Telesur, från såpoperan till ett utbildningsprogram om Inkaindianerna, från MTV till dagens progressiva rappare i fattigkvarteren i Buenaventura. Och, framför allt, hur skulle Chavez undvika att Telesur förvandlades till ett typiskt mediokert vänsterprojekt med ett massa babbel som tröttat mer än en person på detta klot?

Utmaningen var gigantisk och det var inte vem som helst Chavez namngav som sin redaktionelle fiende. Ska jag vara ärlig trodde jag inte ett smack på Chavez’ framtidsoptimism. Han skulle bita i sten, tänkte jag.



– JAG MÅSTE HA EN TEVERUTA med kvalité som inte bara attraherar mig utan som också kan konkurrera, sa Aram Aharonian, högste redaktionelle chef för Telesur när kanalen startade för snart två år sedan, och tillade:

– Den som trott att CNN eller spanska (TVE) har en dålig kvalité i sitt utbud har helt missuppfattat saken för de producerar utomordentligt bra program. Visst har de ett budskap som vi inte gillar, men de vet sitt mål, de vet vad de vill och hur de vill utforma detta [1].

Han hävdade med sarkasm i tonen att Telesur måste inta en helt annan inställning till vad som gängse har betraktats som ”alternativa media”.

– Vi tror inte på talet om att vara alternativ innebär att vara marginell. Vi är i stånd i att göra ett kvalitativt språng och det alternativa kan visst vara i massomfattning. Jag är inte nöjd med att bara nå tre procent av befolkningen om jag har möjligheter att nå 100 procent. Men hittills har man lämnat det massiva i händerna på det privata på grund av missuppfattningen att om media är i massomfattning är det i privata händer. Med den uppfattningen skulle vi nöja oss med en liten alternativ radiosändare som når 100 personer när vi med nästan lika stora ansträngningar kan nå 100 miljoner personer.



EFTER EN JOGGINGRUNDA och dusch slår jag på teven vid halv 7-tiden på morgonen. ”Noticias del Sur”, nyheter från Syd, heter Telesurs nyhetsprogram som sänds i två format varje timme; ett fem minuters och ett 30-minuters sammandrag. Under de två åren sedan starten har det redaktionella innehållet och det grafiska skalet förbättrats dramatiskt. Om CNN:s spanskspråkiga nyhetsprogram är oerhört skickligt upplagda och framförda, är Telesurs faktiskt ett snäpp bättre.

Jag blev positivt överraskad för ett halvår sedan när Telesur plötsligt dök upp på Kanal 8 bland 125 andra kanaler som jag kan se på Mayavision, mitt honduranska kabeltevebolag. Att det ägde rum två veckor innan presidentvalet 2006 i Venezuela gjorde inte saken sämre. Konkurrenten Globovision, en stenhård anti-Chavezkanal i Venezuela hade knuffats bort från kanal 8 till kanal 102. Kanal 15 är Venevisión, en kanal som tillsammans med Globovision och RCTV utgjorde de mediala konspiratörerna i statskuppen 2002.

Nyheterna denna dag handlar om att Bolivia har tagit kontrollen över exporten av oljeproduktionen. Reportern Freddy Morales gör inte bara ett referat av händelsen. Han beskriver också kortfattat men initierat bakgrunden till varför man tar över exporten och hur mycket nationen kommer att tjäna på det. Tittaren får en känsla av ”Aha! Varför har inte Bolivias politiker gjort det tidigare”?!



FRÅN ARGENTINA rapporterar Telesurs korrespondent att rasande resenärer nästan bränt ned en järnvägstation. Konfrontationen är ett resultat av den förre presidenten Carlos Menems privatisering av allt offentligt på 1990-talet. Det privata järnvägsföretaget vägrar att investera och underhålla. En vecka senare framträder Argentinas president Nestor Kirchner och dundrar mot den nyliberala modellens privatisering och förklarar att hans regering har beslutat att säga upp koncessionen med företaget som annars skulle ha upphört 2026!

I Colombia fortsätter skandalen med företag och politiker som använt terrorn från dödsskvadronerna AUC för egna politiska eller ekonomiska intressen. Den paramilitäre ledaren Salvatore Mancuso lägger papperna på bordet och säger för första gången att ”paramilitären är statspolitik, skapad av den politiska och ekonomiska eliten och underhålld av militären”. Han själv är ett typiskt exempel på det”. Reportern intervjuar anhöriga till offren för dödsskvadronerna och namnger de nationella och multinationella företagen som utpekas som AUC:s finansiärer.

Jag jämför inslaget med den största privata tevekanalen Caracols morgonnyheter och konstaterar snabbt att Caracol föredrar att tala om president Uribes problem med att få igenom ett frihandelsavtal (TLC) med USA och rasar mot demokraternas ”krokben” i kongressen. Caracol låter också Uribe dundra mot Colombias fackföreningsledare som reser till USA och ”ljuger om antalet mördade fackledare”. Naturligtvis säger inte Caracol ett ord om att Santodomingogruppens företag är delaktig i finansieringen av dödsskvadronerna, vilket Mancuso erkänt. Caracol-TV ägs av industri- och finans magnaten Mario Santodomingo.



TELESURS NYHETER PRODUCERAS nästan uteslutande av de egna korrespondenterna. Skillnaden mellan CNN och Telesur består i den politiska redigeringen, den politiska plattformen och det politiska målet. Och Telesur hycklar inte, som den förkrossande majoriteten av massmedia i dess ”oberoende” former gör: Telesur är en politisk kanal som ska vara ett verktyg och instrument i kampen mot nyliberalismen och för den latinamerikanska integrationen, ge människorna på den här kontinenten en möjlighet att ta del av den verklighet de själva är delar utav och aktivt forma en ny framtid.

– När vi ser på problematiken för folken som strider för att bli fria måste vi se den i termerna av ett befrielsekrig. Därför bör en antiimperialistisk världsfront och ett informationsnätverk integreras. Detta bör ägna sig till att avslöja den information som de förhärskande mediakrafterna representerar och skapa en ny socialistisk ordning på kommunikation och informationsområdet, sa Telesurs vice styrelseordförande Yuri Pimentel när Telesur arrangerade en tvådagarskonferens i slutet av maj om massmedia.

Och det är det som saken handlar om, säger den venezuelanske journalisten Modesto Emilio Guerrero som menar att Venezuela utgör ett centrum för konfrontationen i den latinamerikanska klasskampen där Telesur kan utgöra ett ovärderligt instrument för folken, eller, som Lenins sa om den egna partitidningens roll: “den är inte bara ett agitatoriskt och propagandistiskt verktyg utan också ett kollektivt organisatoriskt verktyg”.



FÖRSTA EDITIONEN AV “Agenda del Sur”, Sydagendan, startar. Argentinskan Lourdes Zuazo och chilenaren Mario López tar under 30 minuter upp ett dagsaktuellt tema som de går igenom grundligt. Först en bakgrundinformation och sedan inbjudna experter på temat. Och ”experterna” utgörs ofta av bonde- eller indianledare, fackföreningsfolk, ministrar, intellektuella eller progressiva ekonomer.

Denna morgon analyseras det enorma motståndet i Costa Rica mot att ingå ett frihandelsavtal (TLC) med USA. Temat har under hela veckan förberetts ingående och oerhört pedagogiskt i fyra 30-minutersprogram i “Videoteca contracorriente”, ett dokumentärprogram med aktuella politiska händelser, porträtt av olika personligheter, allt med en kritisk och progressiv vision, som Wikipedia beskriver det. “Aha-känslan” kommer tillbaka.

Tankarna går tillbaka till CNN igen och konstaterar att där är de stående analytikerna för det mesta representanter från Rockefellers Citybank eller Anders Oppenheimer, knuten till The Miami Heraldgruppens lokala mediaimperium, politiskt kontrollerat av den kubansk-amerikanska högermaffian, som ger sina kommenterar som alltid är fientliga mot den latinamerikanska politiska utvecklingen.

Eller, som den spanske journalisten Pascual Serrano, grundare av webbportalen Rebelion och redaktionell rådgivare till Telesur, sammanfattar det [2]:

– CNN gör en utomordentlig bevakning med kameran över upproret i Quito, Ecuador. Därefter placerar det fyra USA-analytiker i soffan som säger vad det var som hände och vad det (Ecuadors folk) måste göra. En historia växer inte fram som en svamp efter ett regn utan har alltid en bakgrund.



DET SOM OCKSÅ GÖR TELESUR attraktivt för hela kontinenten är att programledarna talar sitt respektive lands speciella dialekt av spanskan. Kvinnorna utgör en majoritet. Jag blir nästan perplex över hur säkra och oerhört politiskt skolade de ör till skillnad mot silikonmodellerna i de nationella tevekanalerna.

Plötsligts bryts sändningen av programmet ”Memorias del Fuego”, ett dokumentärt utbildningsprogram på förmiddagen om den latinamerikanska historien som varje dag under en timma berättar och granskar ett land i Latinamerika. En presskonferens med Eva Golinger ska inledas. Hon är en ung venezuealansk-amerikansk advokat som är ett rött skynke för den venezuelanska oppositionen och CIA-organen NED, National Endowment for Democracy och USAID. Dessa finansierade delar av oppositionen mot Chavez inför och efter statskuppen 2002. Golinger lyckades få ut CIA-hemlighetsstämplade dokument på vem som hade finansierats i Venezuela.

Det är två dagar kvar till att marksändningskoncessionen för radio- och tevekanalen RCTV ska upphöra och landet befinner sig i ett spänningstillstånd som känns i luften i Caracas. Oppositionen har kallat till landsomfattande protester och Chavez varnar oppositionen för att bege sig ut på äventyrligheter.

Under en timma presenterar Golinger 200 hemlighetsstämplade dokument från State Departement som hon har fått ut från CIA:s arkiv. De visar hur enskilda personer och organisationer i Venezuela, bland dem venezuelanska journalister, två av dem från Globovision, har fått stipendium för att studera journalistik i USA.

– Dessa journalister kallar de (State Departement) för sina “anställda”, sina “allierade”, säger Golinger i direktsändning i Telesur. Tillvägagångssättet är att utvalda journalister får en inbjudan av USA-ambassaden i Caracas. Den letar upp och analyserar vem de ska bjuda in. Den penetrerar för att vinna politiskt inflytande på ledarsidorna. Journalisterna utgör projektet, säger Golinger.



EN AV DE UTPEKADE journalisterna är Reynaldo Trombetta. Han hade valts ut av USA-ambassaden men tackade nej, vilket ambassaden inte registrerade.

– Jag tackade nej för jag ansåg att det inte var tillbörligt, nödvändigt eller attraktivt att delta i en kurs i USA. Jag har heller inte tagit emot några som helst ekonomiska medel, förklarade Trombetta dagen efter för den statliga nyhetsbyrån ABN.

I dokumentet framställs Trombetta av den ansvarige ambassadtjänstemannen på följande sätt:

“Vi förväntar oss att Señor Trombettas deltagande som en stipendiat ‘becado IV’, ska avläsas direkt i hans reportage angående politiska och internationella teman. Under tiden han fortbildar sig i sin karriär, kommer våra fördjupade förbindelser med honom betyda en potentiell viktig vän vad anbelangar ståndpunkter i ledarinflytande” [3].

“Sr. Trombetta har alltid berört USA-ambassaden på ett balanserat sätt. Hans förståelse för och kännedom om politiska venezuelanska angelägenheter visar att han kan komma att uppnå posten som politisk redaktör för El Nacional (den största privatägda och oppositionella dagstidningen i Venezuela) eller andra dagstidningar. Detta innebär att han kommer att ha ett betydelsefullt inflytande över bevakningen av andra tidningar i teman som är av betydelse för ambassaden, som till exempel frågan om ALCA (USA:s förslag till ett frihandelsavtal för hela den amerikanska kontinenten) och politiken mot terrorismen. (…) Detta skulle kunna översättas i en större förståelse och sympati för USA:s ståndpunkter vilket kommer att speglas i hans reportage”.

Klarare sjunger inte ens näktergalen. Det hör till saken att Trombetta arbetade på El Nacional 2001-2006 men är för närvarande chef för Iaem, Institutet för Scen- och Musikkonst som tillhör Kultur och Folkmaktsministeriet. Trombetta blev förfärad över att hans namn finns med och hans person beskriven Sate Departements arkiv och skrev ett brev till ambassaden med krav på en förklaring varför de svärtar ner hans heder.

Som en ytterligare “godbit” berättade Golinger att RCTV:s ägare Marcel Granier tog emot 6.000 dollar ”i fickpengar” av USA för att under en helg ha deltagit i ett “kulturarrangemang” i USA.

Det är denna journalistik som Telesur vill stimulera och fortsätta bygga ut sitt enorma nätverk av medarbetare som har vuxit fram i Venezuela och i Latinamerika under 2000-talet.



TELESURS VERKSAMHET HAR ifrågasatts och misstänkliggjorts [4] av massmediamonopolen i såväl Syd- som i Nordamerika som är anslutna till SIP, det Interamerikanska pressällskapet med säte i Miami. Att SIP, som leds av eliten inom USA:s media, är starkt antikubanska men nu också starkt kritiska till utvecklingen i Venezuela, Bolivia och Ecuador, är ingen tillfällighet. SIP:s verksamhet styrs sedan slutet av 1940-talet av en antikommunistisk kallakrigetfilosofi. Detta märks i attackerna mot Venezuela.

En av SIP:s vice ordförande är Enrique Calderon Santos, chefredaktör för Colombias enda heltäckande dagstidning. Santos är även släkt med Juan Manuel Santos och Francisco Santos, försvarsminister respektive vicepresident (tjänstledig chefredaktör på El Tiempo) i Colombia. Om Santosklanen och deras tidning brukar colombianen säga: ”El Tiempo tillsätter och avsätter presidenter”, en illustration till den enorma makt denna familjeklan har i Colombia. Den paramilitäre ledaren Salvatore Mancuso (AUC) sa inför åklagaren att Juan Manuel Santos träffade AUC-ledarna 1997 och ville ha AUC:s stöd till att störta president Enrique Samper. Francisco Santos ville att AUC skulle skapa en paramilitär front runt Bogota för att bryta FARC-gerillans historiska inflytande bland bönderna i länet.

Och El Tiempo lyckönskade inte Telesur i sin premiär, vilket är kutym och vanlig artighet mellan kollegor. I stället har tidningen fört en frän misskrediteringskampanj mot den nya mediafläkten från Öster redan innan premiären för två år sedan. När Telesur lanserades lade företaget in en sång på sin webbsida av den brasilianske artisten Caetano Veloso, där refrängen kunde uppfattas som "eta, eta, eta" vilket El Tiempo påstod utgjorde ett stöd till baskiska ETA. Aram Aharonian kommenterade med sarkasm “att om det hade funnits lite mer kulturkunskap hade vi sluppit dessa dumheter”.

Den colombianska militära underrättelsetjänsten uppgav till samma tidning att “i kanalen ges utrymme till element som knyts till den nationella och internationella terrorismen och den (Telesur) uppvisar en för Colombia negativ bild”.

Som en kulmen på denna i Colombia farliga misskrediteringskampanj greps i slutet av förra året Telesurs Colombiakorrespondent Freddy Muñoz, 35, av säkerhetspolisen. Denna anklagade honom för att vara sprängämnesexpert för FARC-gerillans 37:e front i norra Colombia. Muñoz satt fängslad i nästan två månader innan han släpptes med den vanliga frasen: “I brist på bevis”. En fängslad kvinnlig gerillasoldat hade tvingats till att peka ut Muñoz men när det offentliga förhöret ägde rum tog hon gråtande tillbaka anklagelserna.



SAMMANSVÄRJNING TELESUR-AL YAZIRA Men det som kanske mest har orsakat ve och förbannelser från Vita huset och dess allierade är Telesurs samarbetsavtal i februari 2006 om ”ömsesidigt utbyte av programtekniska erfarenheter och journalistisk fortbildning” med den Qatarbaserade tevekanalen Al Yazira.

Connie Mack, republikansk kongressledamot och medlem av representanthusets kommitté för internationella förbindelser, rasade mot nyheten.

– Avtalet skapar en global tevekanal för terrorister (…) Nu har Hugo Chavez gått för långt. Det räckte inte för honom att sprida sin socialistiska propaganda över hela Amerika. Nu sammansvärjer han sig också med terroristtelevisionen (Al Yazira) [5].

Mack föreslog USA-kongressen att anta ett förslag som han lade fram redan 2005 och som innebär att USA inleder radio- och tevesändningar över Venezuela som ska vara “objektiva nyheter”. Att hans politiska fränder i den privata massmedian i Venezuela kontrollerar 80 procent av mediautbudet enbart inom marktevesändningar tycks ha gått förbi denne antichavistiske kongressledamot. Erfarenheterna från USA:s piratsändningar över Kuba med Radio- och TV-Marti borde också förskräcka USA:s skattebetalare som har betalat hundratals miljoner dollar för en tevesändare som inte tillåts sända över USA-territorium för dess politiska innehåll men som av tekniska svårigheter och Havannas legitima störningar av den flygande tevekanalen, inte heller har lyckats sända över Kuba.

Och varför denna vrede och politiska desperation mot en tevekanal som fortfarande inte har kanske mer än fem procent av Latinamerikas tittare? Svaret ska ses i den politiska målsättningen om att vara ett verktyg i den politiska integrationen av Latinamerika, mot ett enda fosterland som befrielsehjälten Simon Bolivar drömde om.



TELESUR DÖLJER INTE verkligheten, även om politiska nederlag i en allmän vänstervåg i Latinamerika också förekommer. RCTV:s ägare Marciel Granier intervjuas, politiska fiender till Chavez, Evo, Rafael Correa, fiender till den kubanska revolutionen och Fidel kommer till tals i Telesur som följer Marx’ motto om att söka sanningen även om den till helvetets portar dig leder. Eller Che Guevara som med fog hävdade att revolutionärerna aldrig räds sanningen.

Vem är rädd för sanningen om den koloniala och imperialistiska plundringen av Latinamerikas gigantiska naturrikedomar? Vem vill dölja Bushs annekteringsplaner av Kuba? Vem är intresserad av att bara Världsbankens egen domstol ska få ta del av kontraktet mellan oljebolaget Oxy och den ecuadorianska staten? Eller de enorma framgångarna i alfabetiseringskampanjerna som kubanska lärare och läkare i hälsovårdsbrigaderna som kurerar miljoner fattiga människor runt om i Latinamerika?

Med Telesur har tittarna för första gången fått helt nya och andra nyheter, nyheter som naturligtvis har plockats fram med en politisk målsättning och som redigeras politiskt. Och det som gör denna nya tevekanal trovärdig är att sanningen konfronteras med olika aktörer. Tittaren dras in i programmet och blir delaktig och drar själv sina egna slutsatser, till skillnad mot massmediafabrikörernas produkter som bara tillåter en konsumerande tittare.



DEN POLITISKA KONFRONTATIONEN och händelseutvecklingen i Latinamerika går rasande snabbt och på plats finns Telesur. Hur ser de ”befriade” ALBA-ländernas första steg ut efter valsegern? Alfabetisera och kurera, lära miljoner människor att läsa och skriva för att de på så sätt ska kunna förstå sin vardag och ges rätten till en personlig utveckling på alla plan. Men är du sjuk har du svårt för att inympa kunskaperna. Därför satsar de parallellt på att ge de mest behövande kurativ och preventiv hälsovård. Det som händer i Latinamerika är unikt och det griper tag i människorna som en efter en vaknar upp ur en nyliberal mardröm där allt sades vara ödesbestämt och där de religiösa hierarkierna, som Påven, varnar sina trosfränder för att låta sig luras av de kallar för kommunismen i ”populistisk form”, trots att det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter som gratis utbildning och hälsovård.

Det är inte bara USA-ambassaden i Caracas som inser att massmedia också innebär möjligheter till politiskt inflytande. Ingen låter sig i dag luras i den frågan för här ser vi hur den ekonomiska makten är förbunden med den politiska. Teve och radio har en bedövande påverkan på människors medvetenhet.

Därför handlar det om att bryta den accelererande mediala maktkoncentrationen kring ett fåtal aktörer. För medlemmarna i ALBA, Venezuela, Bolivia, Kuba och Nicaragua handlar det om en kamp på liv och död, att skapa utrymme och förutsättningar att på massbasis nå ut till sina landsmän via radio och teve. Därför förlängdes inte markkoncessionerna för RCTV utan övertogs av den nya offentliga tevekanalen Teves, vars programutbud kan liknas vid en Utbildningsteve 24 timmar om dygnet. Allt material ska produceras av venezuelanska oberoende teve- och filmproducenter i allians och i samarbete med lokala och regionala alternativa teveproducenter. Genom att reducera det privata massmediamonopolet i Venezuela till 80 procent demokratiserar regeringen i motsvarande grad utbudet.

President Rafael Correa i Ecuador är inne på samma spår. En översyn av hur och till vem och från vem markkoncessionerna har gått till det privata monopolet i landet ska nu genomföras. Nicaragua är från den 11 mars i år också aktieägare i Telesur och kommer innan detta års slut att ha skapat en markbaserad kanal för Telesur.



DEN 20 MAJ GENOMFÖRDE delegater för över 300 alternativa radiostationer en tre dagar lång konferens i Caracas som visar att den sociala folkliga rörelsen har insett betydelsen av en media som motsvarar människornas behov.

Några dagar senare var det dags för lanserandet av ”Radio del Sur”. Det är Telesurs motsvarighet inom etermedia. På plats fanns representanter från hela Latinamerika men även från andra delar av världen, bland annat Sverige, som kommer att ansluta sig som en del av Sydradion. Det är detta gigantiska nätverk av frivilla medarbetare som utgör Telesurs och Radio del Surs styrka, en enorm källa av samlade erfarenheter som i dess slutliga produkt kommer att berika varandra och ge tittaren eller lyssnaren helt andra perspektiv över sin egen verklighet och framtid.

Detta är bakgrunden till den desperata och massiva internationella reaktionen från RCTV:s högerliberala fränder i den internationella högern, ledd av Frankismens avläggare i Aznars’ Partido Popular, det Interamerikanska Pressällskapet-SIP, utrikeskommittén i USA-senaten, Pinochethögern i den chilenska senaten och den samordning av högertidningar som lagom inför slutet av RCTV:s koncession gick ut med temat över flera sidor; “Chavismens expansion i Latinamerika”. Högern och deras ekonomiska uppdragsgivare i det nationella och internationella storkapitalet är oerhört nervösa över händelseutvecklingen i Latinamerika för de ser nu att deras politiska och ekonomiska mediamonopol är hotat genom den explosion av nya demokratiska medier som dykt upp.



INTE BARA EVA GOLINGER avslöjar hur USAID eller NED finansierar journalister i Venezuela. Samma dag som jag sammanställde det här reportaget meddelade den nicaraguanska dagstidningen El Nuevo Diario (oberoende sandinist), att ett 30-tal ”civila” nicaraguanska organisationer innan valet i november förra året tog emot 23 miljoner dollar, drygt 160 miljoner kronor, från USAID. Bland dessa 30 återfanns de två nationella journalistförbunden, Asociación de Periodistas de Nicaragua (APN) och Unión de Periodistas de Nicaragua (UPN) [6].

Chavez var nog inte på hal is den där söndagen när han avslöjade planerna på att skapa en latinamerikansk tevekanal som skulle utmana CNN och FOX. Och även om regeringarna i framför allt Uruguay och Brasilien, men även i Argentina är svala mot Telesur, har Telesur en enorm tittarpotential i dessa länder med tusentals entusiastiska redaktionella medarbetare. Den teknologiska utvecklingen kommer också, när den nya kommunikationssatelliten Simon Bolivar skjuts upp andra hälften av 2008, att ge Telesur helt andra möjligheter och förutsättningar att etablera sig på i dag helt oprövade marknader.

Det blev nog Emanuelsson som i slutändan fick bita i sten, trots bra odds.

Källor:

[1]. Aram Aharonian, vd i Telesur: “Por primera vez podemos vernos con nuestros propios ojos”, av Laia Altarriba y Lucas Marco, LAccent/LAvanç)

[2] Pascual Serrano: “Los grandes medios están perdiendo su inmerecida credibilidad” (Rebelión).

[3] El Nacional, 29 maj, 2007: “Periodista desmiente que haya recibido financiamiento del Gobierno de EEUU”

[4] Polémica por promocionales del canal teleSUR, Wikinoticias, 13/7-05.

[5] Terra: “Legislador de EEUU vincula alianza Telesur-Al Yazira a terrorismo”

[6] El Nuevo Diario, 28 maj, 2007: “Ortega descalifica: conspiración”



TELESURS AKTIEÄGARE (% i aktier):

Venezuela (46 %)

Argentina (20 %)

Cuba (19 %)

Uruguay (10 %)

Bolivia (5 % som de köpte av Venezuela som ursprungligen hade 51 %).

Nicaragua är än så länge en "associerad" medlem i Telesur.

Ecuador kommer med all sannolikhet att ansluta sig inom en snar framtid.

Telesur har korrespondenter i Latinamerikas alla huvudstäder samt i Washington. Det finns även medarbetare i flera latinamerikanska städer.



DESSA ÄR HINDREN FÖR TELESURS UTVECKLING:

1. Kontroll över den teknologiska marknaden ligger hos privata transnationella aktörer. Även om det finns regeringar i Syd som är beredda att anslå pengar, har de ingen satellit och det komplicerar sändningar till andra världsdelar.
2. Distributionskontrollen av tevekabel ligger än så länge i privata händer. Ett nytt kontinentalt företag som distribuerar Telesurs sändningar är nödvändigt.
3. Bildurvalet kontrolleras av fyra nyhetsbyråer. Om det inte finns arkivbilder att tillgå är nyheten i teve ingen nyhet.
4. Regeringarna i Uruguay, Brasilien och Argentina har hittills visat en sval politisk vilja inför projektet och Telesur har hittills bara kunnat ses med dålig bildkvalité från tevekabelbolagen.


Kan Telesur vara en modell för konkurrens med de stora medierna?

Telesur är inte längre marginell, hävdar Pascual Serrano. Fram tills nu ansåg de alternativa projekten att de hade tagit på sig rollen av alternativ mot den etablerade modellen.

Språnget som Telesur har gjort bryter denna blygsamma påtvingade situation. Vad innebär det?

– Jo, att CNN nu kan vara alternativ media och vi, det förhärskande mediet. Detta kan vi åstadkomma för det finns fem nationer som satsar och anslår resurser, den politiska agendan tilltalar Telesur när det är dags att etablera nyhetsbevakning, för vi har korrespondenter och avtal med alla de stora byråerna. För första gången kan vi nu tala ”du och jag” med de stora medierna, sammanfattar Serrano.

Telesur ska nu också kunna ses i Europa om 3-4 månader, berättar Pascual Serrano. Möjligheterna att bredda utbytet i Latinamerika kommer också att förbättras dramatiskt efter att Venezuela i samarbete med Kina skjuter upp en kommunikationssatellit, Simon Bolivar”, andra hälften av 2008. Därmed bryter landet för första gången kontrollen som de transnationella bolagen har över denna del av världen. Med satelliten ska Telesur, ALBA-TV, Radio del Sur och andra medier kunna ses eller höras i andra världsdelar, som till exempel Europa och USA. Kongressledamoten Mack lär återkomma med nya mot Telesur och Venezuela repressiva förslag.

sábado, 26 de mayo de 2007

Internationell mediaoffensiv mot Venezuela

4123 tecken
“Om din hyresgäst förvandlar din lägenhet till en bordell, förnyar du då kontraktet för honom efter att det upphört?

TEGUCIGALPA / CNN förnekar sig inte, märkligt nog. När motståndarna mot Chavez skulle samla in nära tre miljoner namn för att hålla en folkomröstning mot presidentens fortsatta mandat 2004, filmade USA-kanalen långa köer där fattiga Caracasbor kunde köpa kyckling till halva priset, enligt reformen Mision Mercal. I CNN framställdes människorna i köerna som personer som vill sätta dit sitt namn för att få till stånd en folkomröstning om den venezuelanske statschefens mandat. Det var en reform som Chavez själv förespråkade när den Bolivarianska grundlagen utarbetades 1999 och som folket fick ta ställning till i en folkomröstning. Men för CNN blev kycklingköer stöd till högern i Venezuela.

För ett par veckor sedan var det då dags igen, för CNN.

Denna gång höll den transnationella tevekanalen sig inte ens inom det venezuelanska territoriet. Man tvingades till Acapulco i Mexiko. Där filmade man en protestdemonstration från kollegor, journalister som upprört protesterade mot mordet på den mexikanske journalisten Amado Ramírez. I CNN presenterades det som en demonstration mot den bristande press- och yttrandefriheten i Venezuela.

Statskuppskanal

Till saken hör att den 27 maj upphör koncessionerna för en av de mest reaktionära och oetiska teve- och radiostationerna i Venezuela, Radio Caracas Television, RCTV. Och staten har utnyttjat sin rätt att inte förlänga koncessionen för den kanal som slog sig för bröstet dagen efter statskuppen för att ha varit en avgörande kraft för att samla de kontrarevolutionära krafterna den 11 april 2002. Då förvandlades de fyra största privata tevekanalerna i Venezuela från just tevekanaler till militära sambandscentraler.

RCTV ägare Marciel Granier, var en av flera hundra av den venezuelanska politiska och ekonomiska eliten som bänkade sig i presidentpalatset Miraflores när kuppmakaren Pedro Carmona, Venezuelas SAF-chef, självsvor presidenteden i en makaber akt i presidentpalatset Miraflores och samtidigt, i ett 11-punktsdekret, smulade sönder den venezuelanska grundlagen och demokratin. RCTV-chefen och hans tevekanal var euforiska i sin rapportering samma kväll.


Nu fäller RCTV-ledningen krokodiltårar medan Globovision och CNN rycker ut för att ge sitt strå till stacken genom att fortsätta ljugarkampanjen som kommer att kulminera den 27 maj.

Den dagen kommer den markfrekvens som RCTV utnyttjat i 50 år att övergå i en allmän offentlig kanal där folkrörelsevenezuela kommer att få göra sin stämma hörd. Vem förvånas över att de antikommunistiska massmediaägarna organiserade i ”Interamerikanska pressällskapet”, SIP, skriker om att diktatur är på gång i Venezuela när det handlar om att bredda press- och yttrandefrihet i landet. I 50 år har RCTV beljugit sitt eget folk. Men den 27:e kan de packa ihop sina pinaler för nu är det folket som tar över.

Internationella högern attackerar Chavez

Kretsar av OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, som Che Guevara döpte till ”USA:s Koloniministerium”, har mullrat om att ett fördömande uttalande kan komma att utfärdas mot den venezuelanska regeringen om den inte förlänger koncessionerna för RCTV. Chavez’ svar lät inte vänta på sig och han varnade för att om OAS fördömer Venezuela kommer landet att lämna OAS på stående fot. Högern i den chilenska senaten har också fördömt beslutet att inte förlänga koncessionen och ett sådant uttalande, från den institution som bygger på Pinochets fascistiska konstitution från 1980, har lika mycket trovärdighet som CNN:s ”planterade” manipulation.

Miguel Suarez är chef för den colombianska radiostationen Cafe Stereo som sänder över internet. Han är just nu på besök i Caracas där Cafe Stereo ska ingå som en av flera alternativa radiostationer i det som nu ska starta som Radio del Sur”, en internationell radiostattion som ska sändas bpde via internet som via satellit. Han är måttligt imponerad av kritikerna mot Chavez’ beslut att inte förlänga RCTV:s koncession:

– Om du hyr ut din lägenhet och efter en tid upptäcker att din hyresgäst har förvandlat din lägenhet till en bordell, förnyar du då kontraktet för honom efter att det upphört? säger Suarez i en kommentar.

Sydsvenskans Per T. Ohlsson välkomnade kuppen mot Chavez

Men i svenska media kommer krokodiltårar att fällas över RCTV:s öde och beskrivningar kommer att göras hur Chavez slår in spiken för pressfriheten i Venezuela den 27 maj.

Men då ska vi komma ihåg, att dessa förmenta liberala försvarare av pressfriheten är de samma som hade förståelse för eller skålade över statskuppen den 11 april 2002 och dagen efter hade ledarrubriker, som till exempel Per T. Ohlsson på Sydsvenskan: ”Adiós, Hugo Chávez”!

Nu säger vi ”Adiós” till Bonniers, Hjörnes och Stenbecks fränder i Caracas.

Dick EmanuelssonTegucigalpa
Källa: Aporrea.org, 04/05/07, "Ponzoña" 070525, Sydsvenska Dagbladet 13 april 2002,

P.S. Den som kan spanska och vill läsa fler av CNN:s ”pärlor” kan gå in på nedanstående länkar:
Algunas otras del "rosario de perlas" de CNN que nos recuerdan que tan veraces son en esta cadena:http://www.aporrea.org/actualidad/n12175.html
http://www.aporrea.org/medios/n87664.html
http://www.aporrea.org/medios/n82397.html
http://www.aporrea.org/internacionales/n78826.html
http://www.aporrea.org/actualidad/n78164.html

viernes, 25 de mayo de 2007

Eva Zetterberg (v-m) fryser bistånd till Nicaragua

TEGUCIGALPA / 070525 / Sveriges ambassadör i Nicaragua, vänsterpartisten Eva Zetterberg hotar att frysa inne 90 miljoner dollar i bistånd till den nya sandinistregeringen för korruption som de tidigare högerregeringarna är ansvariga för.

– Så snyggt, Doña Zetterberg! Den som INTE slog sönder fönsterrutan ska nu betala den! kommenterade Mirtha Moraga, en läsare i dagstidningen El Nuevo Dario, Zetterbergs uttalande som uppfattas som en bestraffning av EU av den nya vänsterregeringens nya utrikespolitik.

Den svenska ambassadören har många års förflutet i det svenska solidaritetsarbetet med Latinamerika, framför allt med Chile. Hon är även före detta riksdagskvinna för v. I Nicaragua är Zetterberg ett språkrör för tio biståndsländer från EU. De 90 miljoner dollar som gruppen nu har frusit fram till ett möte de ska ha i juni, skulle gå till att direkt förstärka den nicaraguanska regeringsbudgeten.

Det är allmänt välkänt att de tre USA-vänliga högerregeringarna som styrde Nicaragua 1990-2006 var starkt korrumperade och försnillade statsmedel nästan helt öppet. Fattigdom, misär och analfabetism ökade kraftigt, trots bistånd och välgörenhet från den industrialiserade världen. Men dåtidens givarländer sa inget för regeringarna var ju ”demokratiska”, det vill säga vänligt inställda till EU och USA och bröt också de diplomatiska relationerna till Kuba

Populär president

Den nya sandinistregeringen som vann valet i november 2006 har gjort tvärtom; gått till offensiv på alla nivåer för att utrota hungern, analfabetismen och öka sysselsättningen genom att inleda ett intensivt samarbete med Venezuela och Kuba. Nicaragua, det fattigaste landet i Latinamerika och Karibien efter Haiti, har också anslutit sig till ALBA, det Bolivarianska Alternativet för Amerika. Resultaten i denna politik har medfört att president Daniel Ortegas popularitet hela tiden har stigit och uppgår i dag till drygt 60 procent.

Zetterbergs kritiska uttalande mot delar av landets revisionskontrollanter har fått många att lyfta på ögonbrynen och karaktäriserat det som en inblandning i Nicaraguas inre angelägenheter där sandinisterna, inte de tidigare högerregeringarna, ska bestraffas.

EU:s krigsförklaring?

Jorge Capelán är partikamrat från Malmö och bodde i Nicaragua 1979-1989, de tio första åren efter revolutionen. Han gjorde också forskningsarbeten under sex månader 2005 och är svidande i sin kritik mot Zetterberg.

– Nittio miljoner dollar är inte så mycket pengar jämfört med de dryga 1,5 miljarder regeringen har fått från Chávez, Iran och andra samarbetspartners. Men det bör ändå ses som en markering på att kriget mot sandinisterna har börjat på allvar. USA-ambassaden försöker samtidigt att förena förnyarsandinister [1] med liberaler i en ny upplaga av 80-talets Contras-front.

– Att Zetterberg nu väljer att agera språkrör för EU/USA borde inte förvåna någon. Det har hon mer eller mindre gjort hela tiden. Detta har redan uppmärksammats internt inom (v) och det blir nu dags att öppet diskutera om partiet har råd att behålla Eva Zetterberg blandpartikadern och samtidigt driva antiimperialistisk politik.

Dick Emanuelsson

[1] MRS, Movimiento de Renovación Sandinista är en socialdemokratisk utbrytning ur sandinistpartiet FSLN. MRS tog emot ekonomiska medel av USA för att finansiera olika konferenser inför valet förra året och har även starkt kritiserat regeringen för att skapa konfrontationer med USA. USA agerade öppet inför valet förra året och hotade de nicaraguanska väljarna för konsekvenserna av en röst på FSLN. Trots det, och trots muller om krigshot, vann Daniel Ortega presidentmakten. Men USA försöker sedan valrörelsen skapa en gemensam front mellan MRS, som bara fick knappt sex procent i valet, med den samlade fronten av liberaler och konservativa, mot FSLN-regeringen.

miércoles, 23 de mayo de 2007

Skanska och paramilitärernas motiv för att mörda fackförenings- och indianledare

TEGUCIGALPA / 070523 /I ljuset av paramilitärernas bekännanden att de var en del av en statlig politik som underhölls av militären, kan det vara intressant att ta del av hur paramilitärerna argumenterade för att genomföra massmord på uppskattningsvis 30 000 colombianer under de senaste 20 åren.

– Urskillningslösa attentat? Vi? Aldrig! Det finns alltid ett skäl. De fackligt aktiva mördar vi för att de hindrar folk att arbeta,

· Okay, men indianledaren i Alto Sinú (i kommunen Tierra Alta där svensken Erik Ronald Larsson kidnappades av okända den 18 maj), vem hindrar han att arbeta, denne lille indianledare som anlände till Tierra Alta?”

– Kraftverket, han förhindrar att kraftverket tas i drift, sa Carlos Castaño, högste ledare för AUC fram till 2004, i en intervju 2001 av den franske författaren Bernard Henry Levy 1).

Uttalandena bekräftar att paramilitärernas blodiga operationer i själva verket försvarade det nationella och internationella storkapitalets intressen. Därför finansierade Chiquita, Hyundai, Dole eller colombianska storkapitalister som Santodomingogruppen (ägare till ett av Latinamerikas största bryggerier Bavaria och flygbolaget Avianca).

Skanskas kraftverksbygge innebar mord på dussintals indianer, bland dem Kimy Pernia Domico, embera-katiofolkets främste ledare. Lördagen den 2 juni 2001 klockan 18.20 fördes han bort av tre beväpnade män [2]. Salvatore Mancuso har erkänt att Domico fördes bort av paramilitärerna men har hittills vägrat uppge var kroppen är begravd.

– Vi tog nästan aldrig fångar, de flesta avrättades, sa Mancuso inför åklagaren den 15 maj.

Dick Emanuelsson

1) Le Monde och Semana , (15 februari 2002).
2) http://www.lasc.ie/issues/onic-colombia/DocumentosOnic/s3.doc

lunes, 21 de mayo de 2007

Paramilitärerna pekar ut sina uppdragsgivare

<3800>
TEGUCIGALPA / 070521 / Den ekonomiska och politiska eliten i Colombia tillsammans med multinationella bolag som Chiquita och Hyundai är de som har utnyttjat de paramilitära dödsskvadronerna för sina egna intressen.

Det framkom i det första stora förhöret med AUC:s högste ledare Salvatore Mancuso som under tre dagar förra veckan lade papperna på bordet vilka som var deras verkliga uppdragsgivare.

Salvatore Mancuso sammanfattade det paramilitära projektet AUC som ”statspolitik, organiserad av den ekonomiska makten och underhålld av militären” [1]. Human Rights Watch betecknar det paramilitära ”statsprojektet” i sin årsrapport 2001 som” den 6:e Divisionen”. De väpnade styrkorna, i vilka även polisen ingår, har fem divisioner. Det smutsiga kriget utförs av den ”6:e Divisionen”.

Halshögg 10-åring

När Gloria Cuartas, den kvinnliga borgmästaren i Apartadó, skulle inviga skolåret i början av 1997, stoppades ceremonin av en paramilitär grupp som hade kommit in på skolgården. Framför hundratals skolelever i 10-15-årsåldern, tog en paramilitär tag i håret på en tioårig flicka med den ena handen medan han med den andra högg av henne huvudet med en machete. Paramilitären visade vem som satte spelreglerna i bananregionen Urabá.

Det var det året då Chiquita, Dole och Del Monte regelbundet började betala paramilitärerna 1 cent per exporterad bananlåda, uppgav Mancuso. Men det var även det året som nuvarande president Alvaro Uribe var guvernör i samma län, Antioquia och där general Rito Alejo del Río, av Uribe hyllad som ”Fredsanstiftare”, sammanträffade med Mancuso och den andre AUC-ledaren Carlos Castaño. Motivet var att ”expandera” paramilitären till andra delar av Urabá och Antioquia, hävdar Mancuso som pekade ut ett tiotal generaler som allierade. I Urabá begravde kommunistpartiet tusen av sina främsta medlemmar.

AUC:s allians med Santos

Men det som slog ned som en bomb förra tisdagen (15 maj, 2007) var Mancusos uppgifter [2] om att han hade haft tre möten med nuvarande vicepresident Francisco Santos. Denne är tjänstledig chefredaktör och ägare av El Tiempo. Två möten ägde även rum med Juan Manuel Santos, kusin till Francisco och delägare i den mäktiga El Tiempo-koncernen men också försvarsminister i Uribes regering. På dessa möten deltog AUC:s högste ledare Carlos Castaño.

Mancuso uppgav i förhören att Santos skulle ha föreslagit bildandet av en paramilitär front kring huvudstaden, oroad över FARC-gerillans historiska inflytande bland bönderna i länet. Enligt Mancuso erbjöd Castaño vicepresidenten befälhavarskapet för detta “Bloque Capital”, som det kom att döpas till. Men Santos tackade nej eftersom, som han sa, inte kände till hur vapen och militära operationer genomförs. Santosklanen erkänner att de har träffat Mancuso men att mötet inte handlade om vad de nu anklagas för.

Varje dag offentliggörs nya makabra uppgifter om det paramilitära barbariet i Colombia. Den 13 april meddelade Santos’ El Tiempo, att över 50 000 anhöriga [3] till offren för paramilitären kräver rättvisa för omkring 30.000 mördade. Massgravar grävs upp varje dag och får Bosnien att komma i skuggan av krigsbrott.

Möte med plantageägarna

Till Natalie Springer, journalist, jurist och FN-konsult i konfliktfrågor, sa Mancuso några dagar innan förhöret [4]:

– Alla bananbolag betalade oss. Alla!

– Ett avtal slöts (1997) med Chiquita Brands Inc, Dole, Banacol, Uniban, Proban och Del Monte. De betalade oss 1 cent (dollar) för varje bananlåda som gick på export. Dole utsågs (på mötet) att samla in pengarna och avsluta varje operation, berättade Mancuso.

Under de sju år som bland annat Chiquita gjorde 100 betalningar till AUC till ett sammanlagt värde av 1,7 miljoner dollar, mördades över 500 bananarbetare, arbetare som Chiquita påstår sig ha velat ”skydda” genom att betala dödsskvadronerna.

Dick Emanuelsson
Not:
[1] El Tiempo, 15 maj, 2007: 'El paramilitarismo es una política de Estado'
[2] Caracol, 15 maj, 2007: “Mancuso afirma que Vicepresidente y Mindefensa se reunieron con paramilitares”
[3] El Tiempo 13 april 2007
[4] 'Todas las bananeras nos pagaban': Mancuso. Av Natalia Springer, 14 maj, 2007. http://colombia.indymedia.org/news/2007/05/64836.php

viernes, 18 de mayo de 2007

Svensk kidnappad i Colombia

<5293>
Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 070518 / En svensk medborgare, Erin Ronald Larson och hans colombianska sambo, Diana Patricia Peña, kidnappades enligt Colombias största teve- och radiokanal Caracol på torsdagen [1].

Larsson bodde i området och enligt Caracol ägde han flera gårdar. Han är välkänd av civilbefolkningen som gett honom smeknamnet ”El Sueco”, svensken.

Enligt de första rapporterna överraskades paret på en av sina gårdar av ett beväpnat kommando. Detta hade brutit sig in på gården och förde med sig paret in i djungeln i naturreservatet Nudo de Paramillo. Enligt de colombianska myndigheterna inledde en armén en jakt på kidnapparna men hittills har förföljelsen inte gett något resultat.

Kidnappning av Skanskaanställda

Kidnappningen ägde rum i samma område som de två svenska topograferna Tommy Yrving och Danny Applegate kidnappades i december 1994 av FARC-gerillans 18:e front. Kidnappningen då uppgavs av gerillan vara en protest mot Skanskas kraftverksbygge i samma område. Kraftverket förstörde utkomsten och fisket för 10.000 fiskarfamiljer i floden Rio Sinú. Många indianer från Embera-Katiofolken som protesterade mot bygget mördades av paramilitärerna.

Dammen dränkte områden där indianerna hade utövat sina historiska kulturella ritualer i tusentals år och floden och jorden där de hämtade sin överlevnad. Colombias författningsdomstol uppsköt starten för kraftverksbygget i nära två år för att av den colombianska staten skulle ge reella garantier för att indianbefolkningen skulle kompenseras för de oåterkalleliga skador som kraftverket medförde.

De två svenskarna släpptes i maj 1995 efter att gerillans kommuniké, där den protesterade mot bygget, lästes upp i Bogota och på Rosenbad i Stockholm

Paramilitär vagga

Kidnappningen igår ägde rum vid en plats som heter Cielito Lindo som ingår i byn El Diamante. I denna by återfanns de paramilitära dödsskvadronerna AUC:s centrala bas sedan 1997. Härifrån gav de paramilitära ledarna som Carlos Castaño eller Salvatore Mancuso order om mord, massakrer och blodbad runt om i hela Colombia. Mancuso berättade inför åklagaren under tre dagar denna vecka om hur organisationen finansierades och vilka politiska, sociala och ekonomiska krafter som stödde och anlitade denna organisation i landet.

Den 28 december 1998 attackerade fyra FARC-fronter byn El Diamante och brände ned den paramilitära basen till grunden. USA:s militära underrättelsesatelliter hade registrerat stora truppförflyttningar och kontaktade sina allierade inom den colombianska armén som skyndade till de paramilitära ledarnas undsättning. AUC-ledaren Carlos Castaño skottskadades i en skinkan men undsattes av en helikopter som kom till platsen. Armén skickade stora truppärkoncentrationer och en av dessa landade mitt bland gerillatrupperna som dödade 38 armésoldater. Efter att FARC-gerillan hade dragit sig tillbaka återvände paramilitärerna.

Vilket förhållande har svensken till AUC?

I onsdags uppgav Salvatore Mancuso inför åklagarna att AUC kontrollerade 25 av 28 kommuner och borgmästare i länet Cordoba. Bland dem borgmästaren i Tierra Alta, Sigifredo Senior y Santos Negrete [2].

Men inte bara lokalpolitiker stod på paramilitärernas lista över allierade. Generaler, multinationella företag, bland dem Hyundai som levererade fyra bilar varje år till AUC som en ”kvot”, 35 procent av de nuvarande kongressledamöterna, tidningsägare och till och med vicepresident Francisco Santos, som till och med föreslog AUC att skapa en paramilitär front runt om Bogota för att stoppa FARC-gerillans historiska inflytande hos bondebefolkningen i länet runt huvudstaden Bogota, utpekas som AUC:s allierade.

Om den svenske medborgaren Erin Ronald Larson har levt och verkat i detta område så har det också skett med välsignelse av paramilitärerna, en outtalad lag på AUC-kontrollerat område. Om gerillan har uppgifter på om att han ska ha finansierat eller på något annat sätt haft speciella relationer till AUC, gör gerillan en undersökning på hans förehavanden via gerillans eget underrättelsenät. Om uppgifterna stämmer att Larsson ska ha förfogat över flera gårdar i området, blir han ännu mer intressant för gerillan.

Dödad för AUC-stöd

Efter att paramilitärerna utåt sett har lagt ned vapnen och inlett förhandlingar med regeringen Alvaro Uribe, har flera av dess ledare dödats, antingen av gerillan eller av personer och krafter som stått AUC nära, till exempel militären. I regionen Urabá dödades en storgodsägare av ett förmodat gerillakommando i onsdags. Godsägaren utpekades för att ha stött paramilitärerna i regionen.

Enligt Caracol finns det flera hypoteser på vilka gärningsmännen bakom kidnappningen av Larsson skulle vara. En av hypoteserna är att det skulle handla om kriminella brottslingar eller FARC-gerillan. Många av de paramilitärer som har demobiliserats har återvänt till nya paramilitära grupper som ”Las Aguilas Negras”, De Svarta Örnarna. De opererar intimt med den colombianska kokainmaffian, där de forna paramilitära ledarna är de främsta.

NOT:
[1] Secuestran un ciudadano europeo y su esposa en Córdoba. Caracol 05/18/2007-06:30:00. http://www.caracol.com.co/noticias/428716.asp
[2] 25 alcaldes de Córdoba son aliados nuestros, dijo Salvatore Mancuso durante audiencia. Dagstidningen El Tiempo, 16 maj, 2007. http://www.eltiempo.com/justicia/juicio_paras/paramilitares/ARTICULO-WEB-NOTA_INTERIOR-3558393.html

miércoles, 16 de mayo de 2007

Överlever Uribe och kongressen?

TEGUCIGALPA / 070516 / Händelseutvecklingen i Colombia går snabbt. Krisen är nu mycket stor och frågan är om regimen Uribe överlever den.

På fredag är det generalstrejk. Universiteten är i strejk mot privatiseringen av pensionsfonderna som är ett första steg mot privatiseringen is törsta allmänhet.,

17 kongressledamöter från Uribelägret har fängslats på order av Högsta domstolen och åklagarämbetet. I vilket land i världen kan en kongress betraktas som legitim om den 1) har valts på hot från dödsskvadronerna 2) om nära tio procent av ledamöterna sitter i fängelse?

Eller där vicepresidenten och försvarsministern, kusiner och ägare till den största massmediakoncernen i Colombia, El Tiempo, har agerat som konspiratörer för att utlösa en statskupp mot den lagligt valde presidenten, må vara en knarkpresident som Ernesto Samper, men ändå?

Dessutom har den största skandalen inom poliskåren exploderat efter att underrättelsetjänsten DIPOR inom polisen under fyra år (Uribes tid vid makten) har spelat in 8.000 timmar spioneri på journalister (där känner jag mig träffad), oppositionen, facket, folkrörelsen och så vidare och till och med på ett par ministrar inom Uribeadministrationen. För det fick elva (11) generaler sparken i måndags.

Där har ni ett saldo av denna vecka som bara har kommit halvvägs. Och då finns referatet jag gjorde om Mancusos bekännelser igår, tisdag.

Idag onsdag fortsätter han och ska i dag lägga fram namnen på de personer, företag och andra inom den ekonomiska eliten som utgjorde de verkliga arbetsgivarna för de paramilitära dödsskvadronerna AUC i Colombia , 1994-2007.

Dick Emanuelsson

Alla bananmultisar betalade paramilitärerna

9310 tecken
Colombias vicepresident uppmanade paramilitären att skapa en front runt Bogota mot gerillan

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 070515 / Chiquita Brands Inc, Dole, Del Monte och en rad colombianska bananbolag, ALLA, absolut ALLA betalade 1 cent (dollar) per bananlåda till de blodbesudlade paramilitärerna AUC i Colombia.

Chiquita kallar det för en ”skyddsavgift i omsorg om de anställda”. Men all statistik 1997-2004 talar om motsatsen. Över 500 bananarbetare mördades av paramilitären under den tidsperiod Chiquita betalade sin del till dem som i bananregionen Urabá gick under namnet ”Mochacabezas”, halshuggarna. Offret fick huvudet avhugget och mördarna spelade fotboll eller utövade prickskytte på det.

Massgravar

Varje dag offentliggörs nya makabra uppgifter om det paramilitära barbariet i Colombia. Den 13 april meddelade den enda rikstäckande dagstidningen El Tiempo, att över 50 000 anhöriga [1] till offren för paramilitären kräver rättvisa. Massgravar grävs upp varje dag och får Bosnien att komma i skuggan av krigsbrott.

Paramilitärernas högste ledare Salvatore Mancuso erkände i januari att han personligen var ansvarig för 336 mord på civila. Men enbart i länet Norte de Santander menar polismyndigheterna, som var allierade med paramilitären, att han som befälhavare för ”Bloque Catatumbo” är ansvarig för minst 7500 mord, bland dem dussintals fackförenings- och vänsterledare från oljefacket USO och staden Tibú och Cucuta.

I förra veckan uppgav riksåklagaren Mario Iguarán att så många som 3.000 offer, bland dem 500 ecuadorianer, finns i hundratals massgravar i länet Putumayo, vid gränsen mot Ecuador. Ett par hundra av dessa har grävts med sina makabra resultat. Samma sak i länen Sucre, Cesar, Magdalena, Guajira, Meta, Antioquia, och så vidare. Men om händelserna i det forna Jugoslavien fick stora rubriker råder nästan motsatsen i fråga om Colombia, trots att inbördeskriget pågått sedan 1964.

Möte med plantageägarna

I tisdags (15 maj) stod Mancuso inför åklagaren för tredje gången. Spänningen hade stegrat inför detta förhör eftersom Mancuso lovade att lägga alla papper på bordet om vem som skapade paramilitären, vem som finansierade dem och vem som underhöll och stöder sig på dessa det ”smutsiga krigets” operatörer.

Natalie Springer, journalist, jurist och FN-konsult i konfliktfrågor, intervjuade Mancuso några dagar innan förhöret och Mancusos berättelse har skakat Colombia:

– Alla bolag betalade oss. Alla! I slutet av 1997 avled fadern till Raúl Hasbún, en plantageägare. Detta föranledde ett möte bland alla plantageägare (verksamma företag inom bananbranschen) där Raúl Hasbún utsågs som plantageägarnas representant inom AUC. Raul blev först förhandlingsrepresentant med AUC och senare befälhavare för ”Bloque Bananero”, uppgav Mancuso till Springer.

”Bloque Bananero”, som opererade i en av de två bananregionerna i Colombia, Urabá, var hänsynslös och slaktade bananarbetare eller bönder som misstänktes för att stödja gerillan eller på annat sätt inte accepterade den ”nya ordningen”.

Dole samlade in ”skyddsavgiften”

– Ett avtal slöts med Chiquita Brands Inc, Dole, Banacol, Uniban, Proban och Del Monte. De betalade oss 1 cent (dollar) för varje bananlåda som gick på export. Övriga företag i regionen betalade en halvårsavgift. Företaget Dole utsågs att samla in pengarna och avsluta varje operation. Företagen kallade detta för ett bidrag till ’säkerhetsföretaget Convivir Papagayo’, berättade Mancuso.

Mancuso säger att pakten med bananföretagen i regionen Urabá var så framgångsrik att Raúl Hasbún presenterade den för den paramilitäre chefen i Colombias andra bananregion Cienaga, vid kuststäderna Santa Marta och Barranquilla. ”Jorge 40”, ansvarig för tusentals mord på bönder, indianer i Sierra Nevada och bananarbetare i Cienagaregionen, gick på i samma spår. Men gerillan som opererade i området utgjorde ett hinder och metoden blev att stoppa produktionen under en månad.

– Strejkerna (i själva verket lockout) syftade till att ruinera de små colombianska plantageägarna vilket möjliggjorde för de stora företagen att sluka och köpa upp dem och skapa ett monopol (på produktion och distribution, reds. Anm.).

Mancuso uppger även att massakrerna på bananarbetarnas fackliga ledare ”möjliggjorde att riva upp den sociala modellen som hade avtalats med fackföreningarna”.

I klartext: Arbetsgivarna utnyttjade den väpnade terrorn som de finansierade till att slå sönder den fackliga rörelse värd namnet som existerade innan 1997 då paramilitärerna lade under sig de två bananregionerna.

Alliansen armé-paramilitär

Något skydd från de militära eller polisiära styrkorna kunde inte civilbefolkningen, facket eller bananarbetarna heller räkna med. Salvatore Mancuso berättade för åklagaren i tisdags att han under 1996 och 1997 sammanstrålade flera gånger med general Rito Alejo del Río, chef för den 17 :e armébrigaden Voltígeros, på en gård i staden San Pedro i Urabá. Närvarande vid detta möte var AUC:s dåvarande befälhavare, Carlos Castaño och ”El Aleman” (tysken), den paramilitäre chefen i bananregionen Urabá. Med general Rito Alejo del Río diskuterade och planerade de hur den paramilitära expansionen i Urabá skulle genomföras.

Rito Alejo del Río avsattes av åklagarämbetet 1999, anklagad just för att ha stimulerat bildandet av paramilitära grupper. Efter avsättandet geonomfördes ett hyllningsmöte för den i Uraba hatade generalen. Bland dem som sände hyllningstyelegram till den man som kallades ”El Pacificador de Urabá (Fredstiftaren i Urabá) återfanns dåvarande guvernören i länet Antioquia, i vilket Urabá ingår, Alvaro Uribe, nuvarande president i Colombia.

Enligt Mancuso pågick från 1994 ett intimt militärt samarbete mellan paramilitären och de väpnade styrkorna. I Mancusos eget hemlän, Cordoba, sågs han som vilken soldat som helst inne på den 11:e armébrigaden i staden Monteria.

Om Colombias förre ÖB, general Martin Orlando Carreño, berättade Mancuso att hans paramilitärer patrullerade tillsammans med denne general och hans trupper i jakt på gerillan eller misstänkta gerillakollaboratörer.

Vicepresidentens förslag

Men det som slog ned som en bomb i tisdags var Mancusos uppgifter om att han hade tre möten med nuvarande vicepresident Francisco Santos, före detta chefredaktör och ägare av El Tiempo, och två möten med Juan Manuel Santos, kusin och delägare i den mäktiga El Tiempo-koncernen men framför allt försvarsminister i Uribes regering. På dessa möten deltog AUC:s högste ledare Carlos Castaño.

Enligt tevekanalen Caracol [3], sa Mancuso att han var överraskad över Francisco Santos’ stora intresse för det paramilitära projektet. Santos skulle också, enligt Mancuso, ha föreslagit bildandet av ett paramilitärt block kring huvudstaden, oroad över FARC-gerillans starka historiska inflytande bland bönderna i länet. Enligt Mancuso erbjöd Castaño Colombias nuvarande vicepresident befälhavarskapet för detta “Bloque Capital”, som det kom att döpas till, ansvarig för flera tusen mord på försvarslösa Bogotabor och bönder i länet. Men Santos tackade nej eftersom, som han sa, inte kände till hur vapen och militära operationer genomförs.

Paramilitarism är statspolitik

Salvatore Mancuso sammanfattade det paramilitära projektet AUC som ”statspolitik, organiserad av den ekonomiska makten och underhålld av militären”.

Och det är den ekonomiska makten, bland dem mäktiga boskaps- och landägare, industriägare och multinationella företag, som dragit nytta av detta barbariska ”projekt”, som några kallar ett ”fenomen” men som i högsta grad har en materiell bas. I stället för en jordreform i Colombia har en gigantisk kontrareform genomförts. Koncentrationen av jord har accelererat i samma takt som landets interflyktingar, i dag över tre miljoner, näst störst i världen, har blivit allt fler. Landets president Uribe tillhör de 0,6 procent av de registrerade landägarna i Colombia som förfogar över 60 procent av all registrerad mark i landet, medan 51 procent av landets mest fattiga bönder bara förfogar över 2,7 procent av den totala markytan.

Dollar och fackmord

Chiquita redovisade i Colombia en vinst på 48 miljoner dollar under åren 2001-2004, nära 350 miljoner svenska kronor. Till Mancuso och hans mördare betalade företaget 1,7 miljoner dollar.

I en utredning [4] som Internationella Fackföreningskonfederationen (ITUC) presenterade inför EU-parlamentet den 18 april i år, framkommer det att av de nästan 2500 fackliga medlemmar som mördades mellan 1991-2006 står de väpnade styrkorna och paramilitärerna som ansvariga för 97 procent av morden, medan gerillan och andra aktörer står för resten, tre procent.

Janek Kuczkiewicz, den fackliga internationalens människorättsansvarige, uppgav att siffrorna kontrasterar mot den officiella bilden som regeringen Uribe brukar hävda, att morden på facket är ett utslag av den väpnade konflikten i landet. 22 procent av de mördade var fackliga ledare.

Frågan är vem Chiquita trodde sig ”beskydda” genom att finansiera AUC?

Natalie Springer avslutade sin intervju med Salvatore Mancuso med en ”smärtsam uppmaning till USA:s rättsmyndigheter och USA:s folk att de undersöker och går till botten med USA-företagens agerande och samtidigt överväger den ansökan om utvisning till Colombia (som Colombias riksåklagare har krävt) av företagens verkställande direktörer”.

Dick Emanuelsson

Not:

[1] Casi 50 mil víctimas piden reparación en procesos de Justicia y Paz contra paramilitares. Dagstidningen El Tiempo 13 april 2007. http://www.acompaz.org/article.php3?id_article=1514

[2] 'Todas las bananeras nos pagaban': Mancuso. Av Natalia Springer, 14 maj, 2007.
http://colombia.indymedia.org/news/2007/05/64836.php

[3]
http://www.caracol.com.co/noticias/427385.asp

[4] Colombia: Nuevas y condenatorias evidencias de la connivencia entre los servicios de seguridad y los escuadrones de la muerte para asesinar a sindicalistas.
http://www.ituc-csi.org/spip.php?article1063&lang=es.

lunes, 14 de mayo de 2007

Strejk mot honduranska “Kubaläkare”

6081 tecken
TEGUCIGALPA / 070515 / I Honduras pågår en märklig strejk. 500 honduranska AT-läkare [1] har i 55 dagar strejkat mot drygt 300 landsmän som utbildats till läkare på den Latinamerikanska Medicinhögskolan (ELAM) i Havanna. Honduras allmänna sjukvård är på gränsen till en kollaps.

I Honduras dör varje dag, enligt FAO:s representant i landet, 15 barn. Om inte den sociala och ekonomiska situationen förändras kommer över 30 barn att dö per dag, om den nuvarande trenden håller i sig. Därför är behovet av hälsovård i Honduras enormt.

När orkanen Mitch dessutom dränkte omkring 40 000 människor 1998 beslöt den kubanska regeringen, mitt under sin svåraste ekonomiska kris, att inte bara skicka 300 högt kvalificerade läkare till Honduras som, innan de tilläts återvända till Kuba, skulle rädda livet på lika många som hade förolyckades 1998.

Men regeringen i Havanna erbjöd också fattiga honduranska ungdomar att utbilda sig till läkare på ELAM som invigdes den 27 februari 1999. Ländernas utrikesministrar undertecknade ett avtal och sympatin för Kubas humanism mot detta fattiga folk växte enormt i Honduras, trots att det då inte fanns diplomatiska förbindelser mellan de bägge länderna.

105 000 läkare ska utbildas

Den första kontingenten av 1600 unga latinamerikanska läkare på ELAM utexaminerades den 20 augusti 2005 då de mottog sin läkartitel. Av dessa var 216 honduraner. Sammanlagt studerar 1000 honduraner på ELAM, erkänd i hela världen för sin extraordinära utbildning.

När de fick sin läkartitel denna augustikväll fanns också Venezuelas president Hugo Chavez på plats. I ett specialavtal mellan Kuba och Venezuela som offentliggjordes av de bägge statsledarna, informerades att en ny läkarhögskola skulle byggas i Venezuela (som nu står klar) och att de bägge länderna tillsammans under den kommande tioårsperioden ska utbilda 105.000 nya latinamerikanska läkare.

Den typiske läkarstudenten på ELAM är fattig. Han och hon är också indian eller svart. I Honduras kommer ett 50-tal gariffunas, svarta afrikaättlingar på landets atlantkust, att utbildas. De kommer att utgöra ett ovärderligt stöd för de svarta samhällena som saknar det mest grundläggande i hälsovård. Samma sak med miskitoindianerna som lever avlägset från civilisationen.

Omvänt argument

Men det var inte alla som välkomnade Kubas generositet att utbilda och ge fattiga honduraner en dyr läkarutbildning. Honduras Läkarsällskap, precis som övriga latinamerikanska läkarsällskap, startade omedelbart en misskrediteringskampanj och påstod att de Kubautbildade honduranerna inte hade praktik i kurativ hälsovård.

Conrado Oseguera är talesman för de strejkande studenterna och använder det egendomliga omvända argumentet att i Kuba är människorna så friska och allt är lugnt och inga massakrer eller våldsamheter äger rum som i Honduras där vården enbart är kurativ. Hälsovården på Kuba är preventiv så därför måste våra landsmän som utbildats till läkare i Havanna gör två års praktik i Honduras när de återvänder för att lära känna landet.

Men denna syn tillbakavisas av Nelson Menocal, talesman för ELAM-läkarna.

– Vi utbildas inte bara för preventiv sjukvård utan preventiv-kurativ sjukvård. Vi har dokumentation på alla de krav som de har ställt och de har vi utfört under utbildningen. De anför bara svepskäl, understryker Menocal.

Epidemi av blödande denguefeber

I fredags upprepade landets Högsta Utbildningsråd, sammansatt av rektorerna på landets tolv universitet, sitt beslut från 20 november, 2006, att Kubaläkarna bara behöver göra ett års praktik (servicio social) eftersom de har gjort de två åren som AT-läkarna kräver, i Kuba. Det akademiska rådet som är högsta beslutande organ står mot landets läkarsällskap som hotar med att trappa upp konflikten. Just nu pågår en epidemi i Centralamerika med blödande denguefeber som nu också har kommit till Honduras. Sjuka människor på landets allmänna sjukhus skriker av smärta i brist på läkarvård.

– Det är en reaktionär överklasstrejk med politiska förtecken riktat mot det socialistiska Kuba och de fattigas mänskliga rättigheter. Dessa överklassungdomar kommer aldrig att resa till Mosquitia (indianområden vid gränsen mot Nicaragua) eller tjänstgöra i de fattiga bostadsområdena i städerna. Vi slår tillbaka varje försök från deras sida att obstruera samarbetsavtalet med Kuba om att utbilda nya ungdomar, säger Juan Barahona, ordförande för den största landsorganisationen i Honduras, FUTH. Dessa ungdomar är Honduras’ framtidshopp.

Terror på sjukhusen

De Kubautbildade honduranska läkarna utsätts allt mer för en bokstavlig terror som kulminerade för snart två månader sedan när AT-läkarna inledde sin strejk, uppbackade av Läkarsällskapet i Honduras. För 30 dagar sedan anslöt sig allmän- och operationsläkare. Den allmänna sjukvården står inför ett sammanbrott och bara akuten tar emot de livshotande fallen. Nästan alla operationer har uppskjutits.

– Vi upplever en terror på sjukhusen. Vi tvingas att arbeta tre dagar i sträck utan uppehåll och det är livsfarligt, säger Menocal. De väntar på att vi ska göra ett misstag mitt under denna fysiska och psykiska press för att sedan peka på ”dålig kubansk utbildning”, tillägger han.

Han understryker att ELAM-läkarna ”aldrig kommer att överge de fattiga som fyller de redan överfyllda sjukhusen i landet”.

– Vi vet att det är en strid som leds av Läkarfakulteten och Honduras’ Läkarsällskap med målet att inte öppna portarna för oss. Vi har uppfyllt kriterierna för att kunna inlemmas i det nationella hälsovårdssystemet och all vår dokumentation från ELAM har godkänts.

Två synsätt på människan

I bakgrunden handlar det om att två synsätt på vård står mot varandra, säger Juan Baharona. En som vill att allt ska förbli som det är, det vill säga en social och mänsklig katastrof för majoriteten av Honduras befolkning och stora inkomster för en privilegierad samhällselit. Eller, som Kubaläkarna fört med sig till Honduras, vård som en mänsklig rättighet för alla, fattiga som rika.

Dick Emanuelsson

[1] AT-läkare är studenter i 7:e och 8:e klassen på den medicinska fakulteten.

Chavez tar emot Nobelfredspristagaren Muhammad Yunus

TEGUCIGALPA / 070514 / Venezuelas president Hugo Chavez fortsätter att knyta nya förbindelser med tredje världens länder men också med framstående personligheter.

I förra veckan tog han emot Muhammad Yunus, Nobels fredspristagare 2006 som dekorerades av Chavez med Frihetsledarens (Simon Bolivar) Orden.

Yunus, som är från Bangla Desh och känd för sitt projekt de ”Fattigas bank”, uppgav att ”bankerna måste upphöra med att vara exkluderande och i stället övergå till att vara inkluderande”. Vid mötet med Chavez deltog också Venezuelas minister för folkmakt och kommunal ekonomi, vicepresidenten, samt kultur- och arbetsmarknadsministrarna.

Alba till Afrika?

Samma vecka tog Chavez även emot Gambias president Yahya Jammeh och skänkte en replik av Simon Bolivars sabel till den afrikanske statschefen. På mötet, som är det andra mellan de två sedan juli förra året då Chavez var inbjuden till Gambias huvudstad Banjul, skrevs en rad samarbetsavtal under mellan de två länderna. Den venezuelanska presidenten sa på en presskonferens att även de självständiga nationerna i Afrika kommer att se sin variant av ALBA, det Bolivarianska Alternativet för Amerika, växa fram.

– Successivt har det nordamerikanska imperiet förlorat kraft, successivt kommer det att förlora positioner. Det är ingen bra affär att vara allierad med USA, underströk Chavez som poängterade det motsatta förhållandet med ALBA.

Gambias president å sin sida delade Chavez ståndpunkter och sa att han är beredd att hans land ”bygger en bro med Venezuela för att förstärka de bilaterala förbindelserna till förmån för den sociala ekonomiska utvecklingen och för mänsklighetens överlevnad”.

Dick Emanuelsson

Strejk på Skanskaanläggning i Peru

PERU Under tolv timmar strejkade arbetarna på Skanskas anläggning i staden El Alto-Talara i länet Piura i norra Peru den 7 maj. Aktionen var en protest bland annat mot utdragna löneförhandlingar.

– Vi kräver en lösning på våra avtalskrav som vi lade fram redan den 1 december 2006, säger J.Alex Martinez Mariñas, generalsekreterare för fackförbundet SUTSP * som organiserar medlemmar hos Skanskas olika anläggningar i Peru, i ett uttalande till den fackliga nyhetsbyrån Rebanadas.

Strejken som fick en total uppslutning var historiskt eftersom det var den första i förbundets historia. Bland avtalskraven kräver SUTSP att den nya formen för visstidsanställning upphör för arbeten som är betraktade som permanenta tillsvidareanställningar. Arbetarna kräver också att de maskerade avskedandena avskaffas med förevändning att anställningskontraktet upphör.

– Vi anser att det måste bli ett slut på den dåliga behandlingen och hoten mot våra medlemmar. Och vi menar att de internationella normerna måste följas och respekteras så som Skankas egen uppförandekodex ** och avtalet med Bygg- och Skogsinternationalen IFBWW, understryker Martinez.

Skanska lade fram ett förslag till avtalsförslag som facket betraktade som en skrattretande ”ekonomisk kompensation”.

Dick Emanuelsson

Not:

* Sindicato Unico De Trabajadores De Skanska Del Peru S.A. Förbundet är anslutet till landsorganisationen CGTP och ICEM, International Federation of Chemical, Energy, Mine and General Workers' Unions.

** UPPFÖRANDEKODEN mellan Skanska och IFBWW, Internationella Byggnads- och Träfederationen, kan läsas på internet under följande adress:

http://www.skanska.com/files/documents/pdf/code_of_conduct.pdf

sábado, 12 de mayo de 2007

La inteligencia colombiana en abierta intervención en México

“¡Tengan mucho cuidado, por que los tenemos bajo la lupa”!

Por Dick Emanuelsson

CENTROAMÉRICA / 070511 / La misma cosa que salió hace dos anos en El Heraldo de Honduras, ayer salió en El Universal de México. Las FARC tienen células clandestinas para narcotráfico y contrabando de armas o como dice el diario azteca; “Detectan apoyo de FARC para izquierda mexicana” [1].

Dos moscas en un solo golpe. La insurgencia Colombiana, que es un obstáculo serio para los planes de expansión del Imperio, tanto contra Venezuela como el resto del continente y, la fuerte oposición de izquierda mejicana y el inmenso movimiento popular mexicano que cada día se consolida y crece en su lucha organizada contra el modelo neoliberal.

“El diario El Universal asegura hoy que agentes de inteligencia colombianos viajaron a México a investigar la presencia de miembros del Frente Internacional del grupo guerrillero en ese país.”, citaba [2] el diario El Tiempo (Bogota) su colega en México.

Y uno se pregunta ¿los agentes de Uribe viajan así sencillamente para hacer sus tareas de espionaje sin problemas? ¿Qué lo queda del respeto a la soberanía nacional de los diferentes países y la protección, sobre todo, en donde se encuentran exiliados colombianos?

“Según el periódico (El Universal), que cita documentos confidenciales del gobierno colombiano (¡Sic!), las FARC se han reforzado en México a partir de un Encuentro Nacional de Solidaridad con las Luchas del Pueblo Colombiano, realizado el 11 de marzo en la capital del país.”

Otra mosca golpeada; cuídense ahora y adelante por organizar eventos en donde se cuestiona la política de guerra del presidente colombiano, como hizo, por ejemplo, la senadora liberal Piedad Córdoba en dicho evento.

Y para reforzar el montaje, en donde El Tiempo es parte con la tarea de divulgar la parte psicológica, argumenta el diario del vicepresidente Francisco Santos, que “los objetivos del Frente Internacional de las FARC son invertir y lavar dinero producto de su actividad delictiva, mediante la creación de empresas y compra de propiedades en el exterior.”

Es decir; participar en eventos contra el gobierno en el exterior es equivalente de ser cómplices en el supuesto de lavado de dinero para reforzar los que ellos llaman “terroristas”.

Bush no habría podido hacerlo mejor, el montaje. Pero en ninguna parte del extenso texto presentan ni una sola prueba, lo más exacto es la dirección en donde vivía el ex representante legal en México de las FARC, Marco León Calarcá.

El caso hondureño

En 2005 los reporteros del diario hondureño El Heraldo, por lo menos fueron más sinceros cuando relataron (véase el cuadro anexado) que fueron invitados a Colombia y que habían sido recibidos en el aeropuerto Eldorado en Bogota por agentes de la inteligencia militar. Fueron llevados al Club de Oficiales y ahí quedaron encerrados, decían, durantes tres días y noches. Durante ese tiempo fueron bombardeados por documentos, videos, interceptaciones de todo tipo que posee la inteligencia del departamento E-5, en donde trabajan unos de los mejores periodistas de Colombia, pero al servicio a la guerra. Regresados a su país, el diario publicó durante cinco días su “chiva” en la portada que “Las FARC tienen células clandestinas en Honduras”, en donde “Grupos suplen armas, lavan activos e intercambian drogas”.

Lo que hoy sale en El Universal es idéntico lo que salió hace dos años en El Heraldo. Ni en Honduras ni en México los diarios son capaces a presentar una sola prueba que confirman las acusaciones tan graves que tiene una sola fuente; la inteligencia colombiana.

El Universal, El Heraldo y otros medios de Centro- y Suramérica se convierten a presas baratas en la ofensiva de la inteligencia colombiana en la Guerra Externa de Uribe. Recuérdese que en su instalación 2002 juró de conseguir “100.000. Amigos a Colombia en el exterior”. Sapos, espías contra la colonia colombiana en exilio, utilizando los mismos métodos de las embajadas fascistas de la época de Pinochet en todo el mundo. Testimonios de colombianos en Francia, Australia, España, Alemania, Suecia, Canadá u otros países relatan la misma historia; desde las embajadas lanzan campañas públicas contra la oposición legal e ilegal en Colombia pero también ejecuten tareas de espionaje contra exiliados y organizaciones, lo que confirma plenamente el reportaje en El Universal. En cualquier país en el mundo esas tareas son prohibidas. Pero a Uribe no le importa un pepino la diplomacia y las normas y reglas del trabajo de las embajadas.

Los congresistas de Uribe a la cárcel

Para los militares colombianos la guerra incluso va muy mal. En 24 horas, reporta El Tiempo, las FF.MM. han perdido 25 hombres en combates con las FARC-EP y la misma cantidad en heridos. Hasta coroneles en helicópteros blindados ahora son dados de baja por el fuego de las ametralladoras guerrilleras.

Uribe necesita por eso el factor externo para desviar la atención. Y ahí esta la prensa como la mejor herramienta para colocar cortinas de humo a la opinión pública internacional y nacional. Por que la misma opinión pública internacional se ha dado cuenta que casi toda la base política de Uribe en el congreso esta preso o van a ser presos unos 70 congresistas más, según el jefe de los paramilitares, Salvatore Mancuso en entrevista con la escritora Nathalie Springer.

El martes hay una audiencia con Mancuso en la fiscalía donde este va a relatar que los congresistas de Uribe en realidad son los voceros políticos de los matones narco-paramilitares. Solo falta que el Jefe sea detenido como bien le merece por ser el “No 82”, el aliado a Pablo Escobar y el Cartel de Medellín, como escribía el Departamento de Defensa de Estados Unidos el 18 de marzo del 1991.

De Vietnam, Chile a Colombia

Escribe El Universal:

“A través de las organizaciones de izquierda que financian, las FARC distribuyen su ideología, organizan eventos, crean oficinas en el interior del país, efectúan el reclutamiento en universidades y realizan acciones contra los gobiernos de Colombia, México y Estados Unidos, indica la información.”

Cada individuo de carne y hueso sabe perfectamente bien que lo que dicen Santos&Cia sobre las FARC en México o en Honduras no es la realidad. En ningún proceso político o lucha de liberación nacional el ejercito guerrillero ha “comprado” la solidaridad. Solo pendejos puede engañarse con eso. Los que han trabajado en la solidaridad y han tenido que voltear cada moneda para que alcance la plata para poder arrendar a un local o hacer un panfleto por una actividad sabe, que es pura mentira lo publicado. Sin embargo ninguna organización política-militar financian a los grupos de solidaridad.

Las experiencias históricas de mi país, Suecia, en donde decenas de miles de personas, jóvenes y viejos, pasaron años trabajando por el pueblo vietnamita, o la solidaridad con los chilenos, uruguayos y argentinos, y lo mismo ahora con los colombianos. Ellos en Suecia o en cualquier parte en el mundo hacen fiestas, trabajando hasta las 6 de la mañana haciendo aseo, juntando los envases para poder financiar el arriendo del local o la sede y para poder financiar emisora, cuyos inventarios son regalados por la solidaridad en el país.

La republica española: De Franco a Uribe

Nada raro o extraño eso, pero claro, los oligarcas que tienen empleadas domésticas o conductores que los llevan al trabajo, suenan por supuesto irreal. Unos de los capítulos más hermosos en la historia del pueblo sueco se escribieron durante los años 1936-1939. Esos años trabajó “La Ayuda al Pueblo de España”, el amplio movimiento en Suecia por la republica española en donde las mujeres recolectaron ropa, jabones, champú a los combatientes en España. En donde los antifascistas europeos, entre ellos 600 jóvenes suecos, empacaron sus mochilas y en caminos clandestinos entre Francia y España llegaron para defender la democracia y la republica de La Pasionaria con el fusil en la mano. 173 de ellos fueron enterrados en la tierra española como el gesto más noble y humano un hombre o mujer con principios puede llegar. Lamentablemente fueron clasificados también como “terroristas” por las “democracias” del occidente que con su Pacto No Intervención facilitó para el general Franco de ahogar la tierra española en sangre, derrotando la democracia y la republica española durante 40 años. Uribe representa un régimen cuyo carácter político es casi idéntico con lo del Franco. Un régimen y modelo que se refleja en los miles de fosas comunes que ahora son descavados por los forenses. Fosas que en parte es la explicación por la existencia de la insurgencia y el conflicto armado y social que reina en el país desde 1964.

Miles de fosas comunes

Ahora son 50 000, según El Tiempo [3], los familiares de las victimas de las fosas comunes que reclaman justicia y castigo a la “Sexta División”, que bautizó Human Rights Watch en su informe anual el 2001 a los paramilitares. En Colombia las Fuerzas Militares tienen cinco divisiones y la sexta es la que hace el trabajo sucio.

En Suecia fundaron los exiliados, principalmente de la UP, la Asociación Jaime Pardo Leál, también sindicada por el régimen y sus peleles de periodistas como una “agencia publica internacional de las FARC”. Su emisora, Radio Café Stereo, es acusada por la inteligencia del ejército de ser “una emisora oficial de las FARC” y la agencia de noticias Anncol, también de Suecia, es la agencia de noticias de la misma insurgencia. Es decir; ser sueco hoy es como haber sido soviético ayer.

Peligrosa actividad, mejor dicho. Los tentacles fascistas de Uribe se extiende a Caracas donde secuestra colombianos, a Quito, haciendo lo mismo, a Costa Rica envía su mano derecha, Jorge Noguera (acusado por sus subalternos de entregar listas de nombres de sindicalistas “maduras” para ser asesinados), jefe de la policía política secreta DAS, bajo mando directo de Uribe, intentando a secuestrar a un médico colombiano que era viejo amigo de Rodrigo Granda, secuestrado un mes antes en Caracas. Invitan periodistas de toda América Latina a Bogota para “lavar el cerebro” con supuestas pruebas sobre “la narcoguerrilla terrorista” y envían sus espías a países como México ahora para amedrentar a la solidaridad, las fuerzas de izquierda y los demócratas en general, que ¡tengan mucho cuidado, por que “los tenemos bajo la lupa”!

Ahora contra la oposición mejicana

Y el colega de Uribe, el presidente Felipe Calderón, acaba de aplicar una sentencia al mismo estilo represivo y de cacería de bruja, sentenciando a 67 años de cárcel a Ignacio Del Valle, Felipe Álvarez y Héctor Galindo tres dirigentes campesinos de Atenco en México que tenia la valentía y la consigna de La Pasionaria, ¡“Nunca de Rodilla, Siempre de Pie”!

El fascismo colombiano es poderoso y tiene respaldo en los mismos sectores en México, pero sobre todo, en Casa Blanca. Ese trío, Uribe, Calderón y Bush, temen que los antiimperialistas se lanzan al nivel continental, obedeciendo la convocatoria de Chávez, Fidel, Ortega, Morales, Correa o millones de latinoamericanos que si están dispuestos a llegar hasta las ultimas consecuencias para que el Mañana será un Nuevo Día, como cantaba Chico Barque durante los tiempos más oscuros en Brasil bajo la bota militarista y a cambiar un continente en donde las oligarquías latinoamericanas han vivido muy bien en el “Trasero de su Patrón”.

Pero ya las cosas se han cambiado y se cambian todos los días. Por que los pueblos se niegan a vivir en rodillas. También el pueblo colombiano. El sueño de Bolívar, Martí, Morazán, Tupac Amaru, Tupac Katari, Artigas, San Martín, Sucre y Miranda es más real que nunca.

[1] Detectan apoyo de FARC para izquierda mexicana, El Universal 10 de mayo 2007. http://www.eluniversal.com.mx/nacion/150855.html
[2] Aumento de actividades de FARC en México preocupa a autoridades colombianas, dice prensa de ese país, El Tiempo, 11 de mayo 2007. http://www.eltiempo.com/conflicto/noticias/ARTICULO-WEB-NOTA_INTERIOR-3552155.html
[3] Casi 50 mil víctimas piden reparación en procesos de Justicia y Paz contra paramilitares, El Tiempo Abril 13 de 2007