TEGUCIGALPA / FLAMMAN /
2014-06-21 / – Den politiska högern har all anledning att vara bekymrad för med
Salvador Sanchez har vi fem presidenter i Latinamerika med gerillabakgrund.
Orden fälldes av Ecuadors president Rafael Correa strax
innan installationen av den förre gerillakommendanten Salvador Sanchez Ciren på
presidentposten i El Salvador för en månad sedan. Orden illustrerar en realitet
som få andra kontinenter i dag kan uppvisa men som har sin bakgrund i den
socio- ekonomiska situationen i den kontinent där vänstern har haft relativt
stora framgångar de senaste femton åren.
Med undantag för Brasilien och Uruguay, där gerillakampen
mer utgjordes av urbana miliskommandon, är det bokstavliga gerillakrigare som
leder Kuba, Nicaragua och nu också El Salvador.
Även Colombia?
Blickarna leder osökt mot Colombia där FARC och
ELN-gerillan i maj högtidlighöll 50-årsdagen av de bägge gerillornas bildande.
Dessa bildades snarare som en självförsvarsmilis mot en blodtörstig boskaps-
och landägare än med målet att gripa den politiska makten. Men under årens gång
smiddes ett politiskt och militärt program som tog sikte på ett socialistiskt
Colombia.
Men är det möjligt att skapa politiska garantier även i Colombia
för gerillan och den politiska vänstern utan att de bokstavligen slaktas av den
sittande politiska och ekonomiska makten? De historiska erfarenheterna är inte
hoppingivande. Fem tusen av de bästa kadrerna i vänsteralliansen Union
Patriotica som mördades efter fredsavtalet 1984, illustrerar fredens
motståndare.
Presidentvalet den 15 juni visade också att bara hälften
av colombianerna tror på den parlamentariska vägen och av dem var det 45
procent som vill avbryta fredsförhandlingarna mellan FARC och regeringen Santos
och gå till militär offensiv mot gerillan. I kulisserna finns också USA som i
Colombia historiskt sett alltid har haft det sista ordet.
Men låt oss gå tillbaka till de fem som lämnade bergen
och djungeln för att “pröva” den parlamentariska vägen utan att för den skull
släppa det viktigaste kampavsnittet; kontakten med de sociala massrörelserna.
Eller som vietnameserna såg den väpnade kampen; “som fisken i vattnet”.
KUBA
Raúl Modesto Castro Ruz.
Som sin
bror Fidel föddes han i byn Birán i provinsen Holguin på Cuba den 3 juni 1931. Han
studerade på Jesuitskolor, men mer än det andliga väcktes han sitt intresse mer
för den marxistiska filosofin. Till skillnad mot sin äldre bror Fidel, som
tillhörde det Ortodoxa partiet, anslöt sig Raul Castro till det kommunistiska
ungdomsförbundet.
Från och med 1953 deltog han i den väpnade kampen som
inleddes i och med attacken på Moncadaregementet i Santiago de Cuba. Attacken
var tänkt att vara startsignalen för det väpnade upproret mot Batistadiktauren.
Men attacken misslyckades militärt men väckte de kubanska massorna politiskt. Raul
Castro dömdes till 13 års fängelse men efter en bred kampanj för frigivning
frigavs rebellerna efter två år. Lika lång tid pågick gerillakampen som kröntes
med revolutionens seger den 1 januari 1959. Sedan den 24 februari 2008 är Raul
Castro Kubas president.
NICARAGUA
José Daniel Ortega Saavedra
föddes den
11 november 1945 i gruvarbetarstaden La Libertad i länet Chontales, Nicaragua. 1963
anslöt han sig till Frente Sandinista de
Liberación Nacional, FSLN men greps och dömdes till sju års fängelse. Han
gick i exil i Kuba men återvände snart för att återuppta den väpnade kampen mot
den blodbesudlade Somozadiktaturen.
Den 19 juli störtades Somoza och Daniel Ortega utsågs
till samordnare för Återuppbyggnadsregeringen. Han valdes till president
1985-1990. Men 1990 förlorade Sandinistfronten makten till Violetta Chamorro. I
valet den 5 november 2006 valdes Ortega återigen till president, en seger som
han upprepade i november 2011 med två tredjedels majoritet.
EL SALVADOR
Salvador Sanchez Cerén, lärare till yrket, föddes
den 18 juni 1944 i kommunen Quezaltepeque i länet La Libertad, El Salvador. Var
under det nästan 15 år långa folkkriget mot den USA-stödda diktaturen en av fem
gerillakommendanter i den högsta politiska-militära ledningen för
gerillafronten FMLN. Sanchez Ciren ledde organisationen FPL, de Folkliga
Befrielsestyrkorna där han gick under alias “Leonel González”.
Fram till valet i februari i år var Sanchez vicepresident
efter valsegern i april 2007 där sportjournalisten Mauricio Funes fördes fram som
FMLN:s presidentkandidat. Sanchez tillträdde som president den 1 juni 2014.
URUGUAY
José Alberto Mujica Cordano, “El Pepe”,
föddes den 20 maj 1935 i Montevideo, Uruguays huvudstad. Han anslöt sig till
den underjordiska milisgruppen ”Movimiento de Liberación Nacional”, mer känd som Tupamaros.
Han tillhörde den högsta ledningen av Tupamaros men greps efter att ha tagit
emot sex skott i en militär konfrontation. Mujica tillbringade nästan 15 år i
fängelse och av dessa var han isolerad i nästan 11 år. Mujica tillträdde som
president den 1 mars 2010.
BRASILIEN
Dilma Vana Rousseff föddes den 14 december 1947 i staden Belo
Horizonte, i länet Minas Gerais. Hennes far var en bulgarisk kommunist och i hemmet
fördes intensiva politiska debatter. När militärkuppen genomfördes 1964 i
Brasilien var Dilma 17 år. Hon anslöt sig senare till ”Organización
Revolucionaria Marxista Política Operaria”. En tid senare ombildades gruppen till
en underjordisk milisgrupp med socialistiska och kommunistiska strömningar som bekämpade militärdiktaturen.
Dilma Rousseff greps och
dömdes till tre års fängelse. Under förhören, som pågick i 45 dagar och nätter,
torterades hon av bödlarna och nyligen utbrast hon på ett massmöte för PT: “Vi
ska aldrig mer leva i en bur eller fängelse”. När hon släpptes ur fängelset
varnades hon av en militär för att fortsätta den politiska kampen: “Om du fortsätter
kommer du att dö med munnen full av myror”!
Dick Emanuelsson
