TEGUCIGALPA / 071001 / Med det nya reviderade förslaget till en ny konstitution i Venezuela, tar landet och den politiska processen de första stegen mot att strukturera den juridiska basen för införandet av socialism. Synen på konsekvenserna av förslaget är både regeringen och den politiska oppositionen överens om, men sympatierna är förstås delade.
Den 15 augusti presenterade Chavez 33 grundlagsartiklar som han föreslås ska förändras. Även om det bara är tio procent av konstitutionen så handlar det om djupgående och avgörande förändringar av grundlagen som ger den politiska Chartan en kvalitativ ny inriktning. Målet för hela den politiska processen är att skapa grunden för Poder Popular, Folkmakt och socialism. Venezuela kommer att ta ställning till förslagen via en folkomröstning.
Grundlagen skapar nya folkmaktsorgan som drar in de breda befolkningskretsarna som tidigare varit exkluderade i samhällsutvecklingen. Konstitutionen ger regeringen den juridiska fullmakten den behöver för att bryta den gigantiska jordägarkoncentrationen hos en handfull män, så kallade ”Latifundistas”. Regeringen tar också kontrollen över den strategiska Centralbanken, frågor som oundvikligen skapar en total konfrontation hos den sociala och ekonomiska klass som styrt Venezuela sedan spanjorerna kastades ut.
Såväl i Latinamerika som i USA och Europa har debatten om de 33 artiklarna nästan enbart koncentrerats på artikel 230 om möjligheten att återväljas som president fler än en gång, vilket gäller nu. Expressens ledare den 19 augusti med rubriken ”En lektion i diktatur”, påstår ”Att Chavez kommer att kunna väljas om i oändlighet”.
Frågan är när Bonniersfärens språkrör tänker gå till attack mot Sveriges, Spaniens, Norges, Danmarks eller varför inte Storbritanniens grundlag och statskick där inte bara statschefen föds och dör på tronen utan att folket får ta ställning till om det vill ha en livstidsanställd statschef och att denna post ska gå i arv, utan att också de statsministrar eller regeringschefer i nämnda länder faktiskt också utnyttjar en rätt som den som nu föreslås i den venezuelanska grundlagen. Nicolas Maduro, Venezuelas utrikesminister, berättade förra veckan att 18 medlemsstater inom EU har just rätt till återval av sin statschef eller regeringschef. Men ingen i dessa länder ställer till skandal för det.
I Artikel 230 föreslås mandatperioden förändras från 6 till 7 år, från en extra omedelbar mandatperiod till löpande mandatperioder.
– Men det handlar inte val på obestämd tid, säger Chavez, och det (återvalet) beror framför allt på viljan hos ett suveränt folk.
I Venezuela kan folket avsätta presidenten efter halva mandatperioden, i vilket EU-land eller i USA har folken rätt till det?
Manuel Rosales, oppositionens presidentkandidat i december förra året sammanstrålade med 13 EU-ambassadörer i torsdags i förra veckan. Hans sammanfattning av de 33 reviderade artiklarna är stark:
– Godkänns (grundslags)reformen är det ett slag mot det venezuelanska politiska systemet. Det kommer innebär en oreparerbar skada mot alla medborgare och kommer beröra grunderna för det venezuelanska folket. Vi talar om en ny modell (…) och vi har en allvarlig fara, varnade Rosales.
Och Chavez bekräftar att förslagen får konsekvenser, vilket är målsättningen, på samhällslivets alla områden:
– Det handlar om att fördjupa den folkliga Boliviarianska demokratin. Inom ekonomin; att förbereda de bästa villkoren och så fröna för en socialistisk, produktiv ekonomisk modell. Samma inom politiken, skapa den socialistiska demokratin, sa Chavez som citerade den italienske marxistiske revolutionären Antonio Gramsci:
– Om vi inte förändrar den gamla strukturen kommer den att rasa över oss och krossa oss, förändrar vi inte strukturen kommer den att stoppa upp den revolutionära processen.
Venezuelas väg mot socialism är inte via kooperativ, slog Chavez fast med skärpa. I landet finns hundratals och en del ledande Chavister har förfäktat att detta är vägen mot socialism.
– Kooperativrörelsen garanterar absolut ingen väg mot socialism. Tvärtom kan den förvirra folket, kollektivet och många gånger oss själva, sa Chavez och citerade Che efter att han besökt Jugoslavien: ”Det är kapitalism”.
Privat, allmän, statlig och kooperativ egendom
I Artikel 115 slår grundlagen fast vilka komponenter den ekonomiska modellen ska representera och de egendomar som ska garanteras i konstitutionen. I den kapitalistiska världen grundlagsfästes nästan alltid den privata egendomen men aldrig den allmänna, offentliga eller statliga egendomen. Men Chavez slår nu ett slag för detta.
I artikelns nuvarande skrivning från 1999 “garanteras rätten till egendom”. Men enligt Chavez’ ord breddas nu denna syn. I Venezuela existerar det statliga oljebolaget PDVSA, landets ekonomiska kronjuvel och motor. Men Chavez vill nu att denna ägandeform ska kallas “Social egendom”, eller kanske mer svenskt; gemensam egendom, där staten förvisso leder företaget men där företaget tillhör folket, oantastligt enligt det nya förslaget till att bli privatiserat. PDVSA kan ha både en direkt och indirekt huvudman/ägare.
– Detta företag är och förblir alltid en social egendom genom staten, inte den kapitalistiska utan den stat vi nu bygger som är den socialistiska, underströk Chavez.
Den direkta sociala egendomen är när någon samhällsgrupp, till exempel de anställda, leder det företag där de arbetar i. Om staten i dag leder och administrerar ett företag, finns det inget, enligt lagen, som hindrar arbetarna på ett företag att i morgon ta över det direkta styret av detta.
Den kollektiva egendomen ”tillhör sociala grupper eller personer” medan kooperativet alltid är privat-kollektiv egendom, det är ingen social egendom och låt oss inte luras av detta, upprepade Chavez.
Blandegendom, ”Propiedad Mixta”, är skapad mellan den gemensamma, sociala, kollektiva och den privata sektorn i olika kombinationer för att utnyttja till exempel naturresurser som landegendomar som lagligt har övertagits och kompenserats ekonomiskt.
Artikel 136 reglerar den nya Folkmakten och den struktur som ska byggas upp i Venezuela:
Där finns de sedvanliga valen av politiker till fullmäktige; från kommunerna till Nationalförsamlingen. Men konstitutionen talar nu också om ”Råd”; allt från de Kommunala råden, Arbetar-, bonde-, studentråd, med flera organ som ska utgöra basen för den venezuelanska vägen till Folkmakt och socialism.
Artikel 141 handlar om traditionell myndighetsutövning som regleras enligt lag. Myndighetsutövningen delas nu i den nya konstitutionen upp i två kategorier; den traditionella och den som har med “Las Misiones” att göra. Denna sista ska vara en mekanism för att tillfredsställa de mest omedelbara behoven hos befolkningen, behov som inte alltid är lätta att tillfredsställa med en byråkrat bakom skrivbordet som kanske inte alltid heller är sympatiskt inställd till revolutionen.
I artikel 318 tas kontrollen av Centralbanken över av de politiskt valda i Venezuela. Den antidemokratiska formeln om en ”oberoende” bank, att ekonomerna står över folket, försvinner i det nya förslaget. Oppositionen rasar förstås eftersom Centralbankens enorma reserver på sammanlagt 60 miljarder dollar, som delats mellan en investeringsfond och de traditionella reserverna, nu kan användas till det som de är till för; finansiera social och industriell utveckling och garantera landets ekonomiska självständighet.
– Centralbanken kan inte vara autonom, det är en nyliberal föreställning. Den strategin som lanserades i Latinamerika av IMF och Imperiet (läs USA) och som till och med statsfästes i grundlagarna gjorde oss beroende av den monetära diktaturens världsdominans, fruktansvärt! dundrade Chavez när han presenterade artikelförändringen.
I artikel 328 regleras de väpnade styrkornas roll och karaktär. De olika vapengrenarna får nu namnet ”Bolivarianska” tillagt och understryker därmed Simon Bolivars gamla ord om att vapnen aldrig kan vändas mot folket och är till för att försvara den nationella suveräniteten.
I den gamla konstitutionen står det: ”De väpnade nationella styrkorna utgör en i huvudsak professionell institution utan politisk deltagande, organiserad av staten”.
Men Chavez är inte nöjd med denna skrivning, som han anser vara ”elitistisk”, utan föreslår bland annat:
”I uppfyllandet av sin funktion ska den (försvarsmakten) alltid stå i tjänst hos Venezuelas folk i försvar av dess okränkbara intressen, och inte i något fall i tjänst hos någon oligarki av något slag eller utländsk imperiemakt”.
I Artikel 329, som också den handlar om de olika vapengrenarnas mera konkreta uppgifter, föreslås att den gamla Reserven omvandlas till en Bolivariansk Folkmilis. Grundlagsändringen är egentligen en anpassning till den nya verkligheten där USA utgör ett latent hot och där stora delar av civilbefolkningen redan nu ges militär träning och kan delta massivt i det militära försvaret av fosterlandet.
Dick Emanuelsson
<4087>
En grundlag för socialism
TEGUCIGALPA / 071001 / Med det nya reviderade förslaget till en ny konstitution i Venezuela, tar landet och den politiska processen de första stegen mot att strukturera den juridiska basen för införandet av socialism.
Det är 33 grundlagsartiklar eller tio procent av konstitutionen som Chavez föreslås ska förändras. Målet för hela den politiska processen är att skapa grunden för Poder Popular, Folkmakt för socialism.
Grundlagen skapar nya folkmaktsorgan som drar in de breda befolkningskretsarna som tidigare varit exkluderade i samhällsutvecklingen. Konstitutionen ger regeringen den juridiska fullmakten den behöver för att bryta den gigantiska jordägarkoncentrationen hos en handfull män, så kallade ”Latifundistas”. Regeringen tar också kontrollen över den strategiska Centralbanken.
Såväl i Latinamerika som i USA och Europa har debatten om de 33 artiklarna nästan enbart koncentrerats på artikel 230 om möjligheten att återväljas som president fler än en gång, vilket gäller nu. Expressens ledare den 19 augusti med rubriken ”En lektion i diktatur”, påstår ”Att Chavez kommer att kunna väljas om i oändlighet”.
Men i Bonniersfärens Sverige eller varför inte i Spanien, Norge, Danmark och Storbritannien så garanterar grundlagen att statschefen kan födas och dö på tronen utan att folket får ta ställning till det. I de nämnda länderna ges också de statsministrarna eller regeringscheferna rätten till omedelbara återval, en rätt som nu föreslås i Venezuela. 18 medlemsstater inom EU, monarkier eller republiker, har också denna grundlagsrätt. I Venezuela kan folket avsätta presidenten efter halva mandatperioden, i vilket EU-land eller i USA har folken rätt till det?
De viktigaste förändringarna är följande:
I Artikel 115 slår grundlagen fast vilka komponenter den ekonomiska modellen ska representera och de ägandeformer som ska garanteras i konstitutionen. I Venezuela existerar det statliga oljebolaget PDVSA, landets ekonomiska kronjuvel och motor. Men Chavez vill att denna ägandeform ska kallas “Social egendom”, eller kanske mer svenskt; gemensam egendom, där staten förvisso leder företaget men där företaget tillhör folket, oantastligt enligt det nya förslaget till att bli privatiserat. PDVSA kan ha både en direkt och indirekt huvudman/ägare.
– Detta företag är och förblir alltid en social egendom genom staten, inte den kapitalistiska utan den stat vi nu bygger som är den socialistiska, underströk Chavez.
Den direkta sociala egendomen är när någon samhällsgrupp, till exempel de anställda, leder det företag de arbetar i. Om staten i dag leder och administrerar ett företag, finns det inget, enligt lagen, som hindrar arbetarna på ett företag att i morgon ta över det direkta styret av detta.
Den kollektiva egendomen ”tillhör sociala grupper eller personer” medan kooperativet alltid är privat-kollektiv egendom.
Blandegendom, ”Propiedad Mixta”, är skapad mellan den gemensamma, sociala, kollektiva och den privata sektorn i olika kombinationer för att utnyttja till exempel naturresurser som landegendomar som lagligt har övertagits och kompenserats ekonomiskt.
Artikel 136 reglerar den nya Folkmakten och den struktur som ska byggas upp i Venezuela:
Där finns de sedvanliga valen av politiker till fullmäktige; från kommunerna till Nationalförsamlingen. Men konstitutionen talar nu också om ”Råd”; allt från de Kommunala råden till Arbetar-, bonde-, studentråd, med flera organ som ska utgöra den sociala basen för den venezuelanska vägen till Folkmakt och socialism.
Artikel 318 ger regeringen kontroll över Centralbanken.
– Centralbanken kan inte vara autonom, det är en nyliberal föreställning. Den strategin som lanserades i Latinamerika av IMF och Imperiet (läs USA) och som till och med statsfästes i grundlagarna gjorde oss beroende av den monetära diktaturens världsdominans, fruktansvärt! dundrade Chavez.
I Artikel 329, som handlar om de olika vapengrenarnas mera konkreta uppgifter, föreslås att den gamla Reserven omvandlas till en Bolivariansk Folkmilis. Stora delar av civilbefolkningen ges redan nu militär träning.
Dick Emanuelsson
