– Ni behöver inte komma på måndag om ”NO” vinner folkomröstningen, sa många arbetsgivare till sina anställda.
Bush hotade att säga upp ett annat avtal med Costa Rica. Trots att det inte fick förekomma någon form av valkampanj en vecka innan folkomröstningen, gick självaste president Oscar Arias ut i en sändning i alla tevekanaler och sa att ”det här är sista chansen för Costa Rica att ingå ett frihandelsavtal med världens största marknad, den chansen får vi inte en gång till. Rösta Ja!”
Hans regim bröt mot alla regler och hans vicepresident tvingades till och med avgå. Nittionio procent av de privata massmedierna i landet bröt också flagrant mot vallagen när de bara ett par dagar innan folkomröstningen uppmanade sina läsare, lyssnare och tittare att ”rösta SI den 7 oktober”. Den sista opinionsundersökningen innan valet som visade att NO hade hela tolv procents försprång, förändrades på valdagen med hela 15 procent, vilket visade att hot och manipulation hade gett verkan. “Bravo Costa Rica”, satte The Wall Street Journal sin rubrik på måndagen.
Inte bara den politiska och ekonomiska eliten i Costa Rica har haft mardrömmar om att El Movimiento Patriótico contra el TLC, den patriotiska rörelsen mot TLC, skulle vinna den av folket framtvingade folkomröstningen. Vita huset har antytt att bakom denna mäktiga folkrörelse har Chavez i vanlig ordning dragit i trådarna.
Nu kommer folkrörelsen att utnyttja det finmaskiga nätverk de har upprättat som en bokstavlig parallellregering runt om i landet för att dra in ännu mer samhällssektorer i den politiska kampen i framtiden. Än är inte sista ordet sagt i Costa Rica.
Dick Emanuelsson
