Genmäle från Chiquita angående artikeln ”Chiquitas blodbesudlade bananer” med följande svar

Chiquitas advokater eller lokala representanter vilar inte på hanen.

De har svurit att besvara och smutskasta alla som vågar ifrågasätta eller gå till botten med företagets smutsiga förehavanden i länder som Colombia.

I nedanstående brev, adresserat till veckotidningen Broderskap, kritiserar de min artikel ”Chiquitas blodbesudlade bananer” publicerad den 12 april. Innan dess hade de skrivit till danska dagstidningen Dagbladet Arbejderen och även där kritiserat en text jag skrivit på samma tema: Chiquita betalade 1,7 miljoner dollar (officiellt) till de paramilitära dödsskvadronerna AUC i Colombia mellan 1997-2004.

Efter Chiquitas ”genmäle” kommer mina kommentarer.

Dick Emanuelsson
----------------------------

Genmäle från Chiquita angående artikeln ”Chiquitas blodbesudlade bananer” publicerad i tidningen Broderskap april 2007.

Chiquita läste med bestörtning den hemska artikeln, som inte på något sätt reflekterar vårt företags värden. Antydningarna i artikeln om det tragiska och hemska mordet på José Luis Guete, ledaren för de Colombianska bananarbetarnas fackförbund SINTRAINAGRO, brister i all grundläggande fakta. En tidigare artikel för flera år sedan med liknande ämne och av samme författare, blev starkt kritiserad och avvisad av fackförbundet SINTRAINAGRO. Artikelförfattaren har haft tillgång till deras öppna brev. En kopia av deras redogörelse för frågan kan fås på begäran.

Artikeln innehåller även inkorrekt att vårt företag hade varit delaktigt i en drog- och smuggelhärva. Chiquita har samarbetat med alla lokala myndigheter för att förhindra och förebygga smuggling av droger, vilket är en farsot i Sydamerikanska länder, och tar det starkaste avstånd från denna olagliga drog som ofta ligger till grund för mycket av problemen i Sydamerika. Smugglingen av vapen som kom in till Columbia via Chiquitas hamn blev grundligt undersökt av OAS – Organization of American States, likväl som Colombianska myndigheter. Undersökningen resulterade i att samtliga av Chiquitas anställda som blev förhörda frikändes helt. Undersökningsrapporterna är offentliga handlingar som finns fritt tillgängliga, men författaren har valt att inte beakta dem.

Vad gäller Chiquitas tvångsbetalningar till paramilitära grupper i Colombia, så:
Betalades pengarna ut under hot för att skydda våra anställdas liv. Det rörde sig således om ren och skär utpressning.
Chiquita rapporterade frivilligt händelsen till amerikanska myndigheter år 2003.
Chiquita avvecklade och sålde samtliga odlingar i Colombia år 2004, med en betydande förlust, för att lösgöra sig från detta dilemma.
I försäljningen kom Chiquita i förskott överens med SINTRAINAGRO för att garantera att kollektivavtalen respekterades av den nye ägaren.

Våra medarbetare världen över är företagets viktigaste resurs. Att ha friska och nöjda medarbetare är inte bara ett etiskt måste i en så pass arbetskraftsintensiv industri som vår, utan också en konkurrensfördel. Därför har vi skrivit globala fackliga avtal och vi tar hand om våra medarbetare, utbildar och tränar dem för att förebygga olyckor och skador. Vi ger dem även en högre lön än vad som är standard inom jordbruk i dessa länder. Finns det inte skolor eller sjukhus ser vi till att detta finns. Vi hjälper dem även med att köpa sina egna bostäder till ett kraftigt subventionerat pris.

Vårt företag har en hög standard för lagligt och etiskt uppförande och ko
mmer att fortsätta med alla nödvändiga åtgärder för att upprätthålla denna standard, var vi än gör affärer.

Max Stenbäck
Sverigeansvarig Chiquita

------------------


Svar till Chiquita:

1. Jo, det är en hemsk verklighet, Max Stenbäck, som Colombias bananarbetare har tvingats och tvingas utstå. Men du framställer nu Chiquita som offer och oskuld i stället för den anklagade parten som dömts av USA:s myndigheter till 30 miljoner dollar i böter, varav fem miljoner utgörs av ränta. Om domaren finner fler punkter mot företaget i sin revision, kan han komma att fyrdubbla bötessumman. Chiquita tjänade nära 50 miljoner dollar i vinst åren 2001-2004 i Colombia och det är den summan som domaren eventuellt kan komma att fördubbla om han anser att det finns fler graverande anklagelser som kan bevisas mot Chiquita och som inte har behandlats.

2. Företaget har betalt 1,7 miljoner dollar till de paramilitära dödsskvadronerna AUC i sju års tid av ”omsorg om de anställda”, ord som jag också citerade i artikeln från Chiquitas vd Fernando Aguirre. Men även kommentaren från Colombia f.d. riksåklagare Alfonso Gómez Méndez citerades: "Frågan är varför företaget inte överlämnade dessa pengar till de colombianska väpnade styrkorna i stället för de irreguljära grupperna".

3. Stenbäck säger att Chiquita år 2003 frivilligt berättade till USA:s justitieministerium att de betalade pengar till paramilitärerna. Men varför fortsatte de att betala till AUC fram till 2004?

4. Dessutom framkom det i de amerikanska åklagarnas undersökningar att ”Omkring september år 2000 visste de främsta direktörerna att företaget betalade ut pengar till AUC, trots att de visste om att AUC var en våldsam paramilitär organisation.” Enligt samma USA-åklagare förfalskades Chiquitas bokföring för att dölja transaktionerna, enligt nyhetsbyrån AP den 14 mars [1].

5. Stenbäck förfasar sig över att jag nämnde mordet i januari 2001 på José Guette, ordförande för bananfacket i bananregionen Ciénaga. Guette gjorde mig sällskap på bananplantagerna i december 2000 under tre dagar, bl.a. på en av Chiquitas plantager där jag intervjuade produktionschefen och anställda. Han säger att bananfacket, med huvudsäte i den andra bananregionen, Urabá, protesterade mot min artikel angående mordet på Guette. Jag tog kontakt med en av brevskrivarna, Guillermo Rivera, som inte kunde, varken i brevet eller verbalt, ange ett enda sakfel i artikeln/reportaget. Däremot var man oroade över att negativ publicering kunde minska sysselsättningen i regionen och att jag inte hade tagit kontakt med dem innan jag reste till Cienaga, en mycket märklig arbetsform för att göra journalistik. Därför publicerades heller inte protestbrevet eftersom oron gällde mer Chiquitas vinster än arbetarnas liv och säkerhet.

6. Vad Stenbäck inte nämner i detta tema, är det faktum att bananfacket år 2000-2001 i Urabá befann sig under kontroll av suspekta personer som tillhörde den civila fronten av den demobiliserade maoistgerillan EPL. I början av 1990-talet hade denna grupp allierat sig just med det paramilitära AUC och den 17:e armébrigaden Voltígeros och dess chef General Rito Alejo del Rio för att fysiskt likvidera vänstern inom bananfacket, vilket de också lyckades med.

7. Över 500 bananarbetare och fackligt aktiva mördades under den period som Chiquita betalade nästan 13 miljoner kronor till paramilitärerna. General Rito Alejo del Rio avsattes av åklagarenhetens människorättsavdelning i slutet av 1990-talet, anklagad för att ha bildat och samarbetat med de paramilitära dödsskvadronerna. Människorättsorganisationerna i Colombia hade länge krävt generalens avsked som de anklagade för att stå bakom flera massakrer i Urabá och att beskydda det Smutsiga krigets aktörer i AUC.

8. I en kongressdebatt som ägde rum i Colombia förra veckan om de paramilitära gruppernas inflytande eller kontroll av Colombias politiker, påpekade senatorn Gustavo Petro, i en nära tre timmar lång föredragning, att hälften av de 4.000 medlemmarna i vänsteralliansen Union Patriotica (UP) hade mördats just i bananregionen Urabá. UP var den största politiska kraften i Urabá och hade valts till borgmästare i sju av de elva kommunerna i Urabá och hade ett avgörande inflytande i bananfacket som efter 1996 kom under kontroll av Chiquitas och Stenbäcks brevskrivare. Efter 1996 massakrerades UP tills det blev ett bokstavligt skelett i Colombia.

9. Texten som publicerades i LO-Tidningen om mordet på Guette hade som källa den enda rikstäckande dagstidningen i Colombia, El Tiempo, ägd av vicepresident Francisco Santos’ familj. Så här skrev jag den 28 januari 2001: ”Polisen, uppenbart oroad över all den uppmärksamhet, bl.a. via LO-tidningens omfattande reportage den 12 januari som mordet fått, grep dagen efter mordet den 24-årige Harold Blanco Gómez. Denne utpekades av flera vittnen som ansvarig för mordet. Blanco anklagas också för att vara delaktig i en paramilitär massaker i augusti förra året i Ciénaga då tio bananarbetare mördades av dödsskvadronen.”

10. Delaktighet i knark- och vapensmuggling?Det är riktigt att det år 2003 genomfördes polisundersökningar om anklagelser mot Chiquitas delaktighet i knark- och vapensmuggling och att undersökningarna lades ned. Men allt som är ”begravt” är inte alltid helt uppklarat, och ännu mindre i Colombia. Vad som citerades i artikeln i Broderskap är de NYA uppgifterna som de colombianska åklagarna hittade år 2006 i datorn hos den paramilitäre ledaren ”Jorge 40”, uppgifter som citerades i El Tiempo och som jag citerade med källhänvisning: ”Enligt våra underrättelserapporter heter företaget (som användes för dessa transporter) Chiquita”, säger åklagarnas rapport [2] ordagrant. ”Jorge 40” utpekas för att kontrollera såväl myndigheter som kongresspolitiker i hela norra Colombia.

11. ”Våra medarbetare världen över är företagets viktigaste resurs”, säger Chiquitas språkrör i Sverige. Jojo, jag har hört den visan under snart 30 års bevakande av Latinamerika. José Guette och bananfacket i Ciénaga var måttligt imponerade av Chiquitas försök att splittra arbetarna och isolera facket genom sin individuella ”kollektivpakt” med den enskilde arbetaren. Dessa ”uppförandekodex” kan gå hem i Västeuropa eller USA, men i Latinamerika är de avskydda för där tillämpas den som ett regelverk för att ge Nike, Adidas eller Levis legitimitet på den lokala arbetsmarknaden och ersätta det lokala facket, sedan må Chiquita oroa sig för kollektivavtal när man packar och ger sig av från sina plantager.

12. Chiquita spelar oskyldigt lamm. Men inte ens USA:s förre ambassadör i Colombia under den tid som Chiquita betalade miljoner kronor till dödsskvadronerna, Myles Frechette, sväljer dylika uttalanden och misstänker att det finns fler än en ”ful bov” bland de multinationella bolagen som opererar i Colombia: – Jag har alltid misstänkt att det finns fler bolag, inte bara amerikanska, som har gjort detsamma. Fler än en ful bov kan komma att avslöjas [3].

13. Till och med Colombias högerregering har föga förtroende för Chiquitas direktörer och president Alvaro Uribe uppgav den 17 mars [4] att han kan tänka sig att via åklagarämbetet begära dessa direktörer utlämnade, från Ohio, USA, till Bogota för att rannsakas för sina erkända och andra eventuella brott i Colombia.

Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

[1] http://www.terra.net/noticias/articulo/html/act768453.htm
[2] El Tiempo, 18 mars: “La historia de la Chiquita Brands empieza en 19”: http://colombia.indymedia.org/news/2007/03/60564.php
[3] Radiostationen RCN, 17 mars, "Caso "Chiquita Brands" genera aguda controversia" http://www.rcn.com.co/noticia.php3?nt=18479
[4] BBC: Fiscal advierte tras caso Chiquita, http://news.bbc.co.uk/hi/spanish/latin_america/newsid_6468000/6468481.stm