<3553 tecken>
En något kortare version är publicerad i JOURNALISTEN, 2009-10-23:
http://www.journalisten.se/debatt/21021/daerfoer-genomfoerdes-statskuppen-i-honduras
– Vi plockade bort Zelaya för att han drog till vänster, tillsatte kommunister. Han var liberal när han blev president, som jag. Men han blev vän med Daniel Ortega, Chavez, Correa, Evo Morales.
Så öppenhjärtigt och korrekt sammanfattade kuppresidenten Roberto Micheletti de politiska motiven till militärkuppen den 28 juni [1] för Néstor Restivo, reporter på Argentinas största dagstidning El Clarin.
DET FINNS INTE TVÅ PRESIDENTER i Honduras utan en som är vald av folket. Juridiska stickspår kan inte dölja krossandet av den bräckliga demokratin. Sju-åtta familjer äger Honduras och har under decennier tillsatt och avsatt politiker och myndighetspersoner och utnyttjat dessa för egen vinning i en häpnadsväckande korruption. För Honduras styrs i verkligheten av en slags överstatlig politisk Frimurarloge. I den återfinns topparna inom det liberala och Nationella partiet, landets högsta militärer, domare, åklagare, näringsliv, ägarna av de privata medierna som ligger i händerna på två av de sju maktgrupperna samt hierarkin inom katolska och evangeliska kyrkan.
Zelaya begick brottet att ansluta Honduras till Petrocaribe och ALBA för att få ned energipriserna, satsa på utbildning, hälsovård och landsbygden. Så utmanade han både den egna oligarkin som det transnationella kapitalet. Han utmanade Pentagon när han förra året beslutade att säga tack och farväl till Palmerola, USA:s viktigaste flygbas i Central- och Sydamerika.
NÄR DETTA SKRIVS PÅ SÖNDAGSKVÄLLEN (11/9) har motståndet pågått oavbrutet i 107 dagar. Regimen formaliserade diktaturen genom ett undantagstillstånd och ytterligare ett dekret som karaktäriserar regimkritisk information som hot mot statens säkerhet. Demonstrationerna som fram till den 28 september mer eller mindre tilläts slås nu ned med en brutalitet som sällan skådats. Äldre honduraner som upplevde militärdiktaturerna under 1960-70-80-talen säger att den nuvarande är den värsta de upplevt. Som en illustration på regimens karaktär har Billy Joya, dödskvadronen Bataljon 3-16:s förgrundgestalt, utsetts till ”ministerrådgivare”.
Det har från vissa politiska mediekretsar sagts att Zelaya var impopulär och att statskuppen har hälsats med stort stöd i Honduras. Men också de dansade innan orkestern kom.
FÖR DE PLANERADE VALEN den 29 november anlitades det erkända opinionsinstitutet COIMER&OP (Consultores en Investigación de Mercados & Opinión Pública). På frågan om statskuppen den 28 juni var 52,7 % emot medan bara 17, % var för. Hela 29 % svarade inte av de 1470 utfrågade personerna, en illustration på känsligheten av att göra opinionsundersökningar under rådande diktatur. Utan tvekan är motståndet mot statskuppen mycket högre.
• Bör Micheletti fortsätta vid makten: Ja: 22,2%, Nej: 60,1%, Svarade inte: 17,7%.
• Stöder ni ett återvändande av Zelaya till presidentposten? Ja: 51,6%, nej: 33%. Svarade inte: 15,4%.
• De mest populära personerna i landet är: Zelaya: 44.7% (mot 25.7% negativ), presidenthustrun Xiomara Castro de Zelaya: 42.6% (mot 17.9% negativ).
Kuppledaren borde följa uppmaningen i The New York Times’ ledare den 9 oktober: ”President Zelaya must be reinstated to office. Nothing else will do” [2].
Dick Emanuelsson
Tegucigalpa
http://dickema24.blogspot.com/
[1] "Sacamos a Zelaya porque se fue a la izquierda, puso a comunistas", El Clarín, 30 september 2009.
http://www.clarin.com/diario/2009/09/30/elmundo/i-02008984.htm
[2] Wrong Advice. New York Times 9 oktober.
http://www.nytimes.com/2009/10/10/opinion/10sat2.html
