<11098 tecken>
Mitt under den allvarligaste kapitalistiska internationella krisen sedan 1929, tas nu initiativet till att bilda en ny International som ska omfatta alla revolutionära krafter i världen, skriver Flammans Latinamerikareporter Dick Emanuelsson som har intervjuat två latinamerikanska vänsterdebattörer, Heinz Dieterich och Fidel Nieto.
(En något kortad version publicerades i Flamman den 17 december, 2009, http://www.flamman.se/utrikes.php?id=7009)
TEGUCIGALPA / 091210 / – Jag tror att stunden har kommit för att vi sammankallar den 5:e Internationalen. Det finns ett behov och jag vågar mig på att förslå att vi bildar den [1].
Så där helt sonika sa Venezuelas president Hugo Chavez inför 120 representanter från 39 länder på den första internationella konferensen för vänsterpartier som hölls den 19-21 november i Caracas. Beslutet kommer vi en tidpunkt då den modell som stod som tillfällig segrare 1990-91, då Sovjetunionen och socialistblocket bröt ihop, befinner sig i en djup kris. Kapitalismen är i en återvändsgränd och Latinamerika skriker bokstavligt efter politiska och ekonomiska alternativ till förändringar.
Det politiska tomrum som uppstod efter Sovjetblockets fall börjar sakta men säkert att fyllas igen av en omfattande debatt men också en praktik som i stort sett saknas i Europa, industrialismens, arbetarrörelsens och marxismens vagga.
– Det finns ingen tid att förlora. Om PSUV (Venezuelas Förenade Socialistparti) och ytterligare ett parti i världen måste ta tag i uppgiften att utforma den första kärnan skulle vi göra det. Men jag är säker på att det kommer fler som är beredda att ta tag i uppgiften som är mycket brådskande för världskrisen accelererar, varnade Chavez
MEN VILKEN IDEOLOGISK BAS, roll, karaktär och uppgifter ska Internationalen ha? Och vem kan ansluta sig? är frågor som nu debatteras över hela kontinenten. Hur undvika att Caracas ersätter Moskva som ”centrum” i den revolutionära kampen för en ny rättvis värld? Hur undvika att Internationalen blir en byråkratisk koloss utan i stället blir en både kollektiv agitator, propagandist och organisatör i kampen så som Lenin i sitt klassiska verk ”Vad bör göras” karaktäriserade tidningens roll för partiarbetet och uppgifterna bland massorna. Och hur dra in de väldeliga folkliga och sociala rörelserna som i länder som Bolivia, Ecuador och Argentina har lyckats fälla regeringar och bereda vägen för en ny makt som inkluderar i stället för exkluderar folken?
Kring dessa frågor samtalade Flamman med två framstående intellektuella i den latinamerikanska vänsterdebatten, Heinz Dieterich, tysk-mexikan och lärare på det Autonoma Universitetet i Mexiko, författare till ett 30-tal böcker och Fidel Nieto, vice rektor för det Lutheranska universitetet i San Salvador med 40 års erfarenhet i den salvadoranska politiska och militära kampen.
CHAVEZ LANSERAR förslaget till en 5:e International vid en speciell tidpunkt då Obama deklarerar krig mot den venezuelanske presidenten, inleder Dieterich och fortsätter:
– Chavez gör det med målet att skapa en “revolutionär socialistisk international” som är kapabel och beredd att sätta stopp för imperialismens krigsplaner som uttrycks med det fräcka stödet till den honduranska militärdiktaturen och USA:s sju nya militärbaser i Colombia som utgör det logistiska stödet för en militär aggression i Sydamerika. Chavez har begripit att det är en krigsförklaring och en modern Monroedoktrin. Och när du är under attack av ett monster som USA behöver du bredda dina allianser och därför lanserar han förslaget om en 5:e International.
– Den andra aspekten är de andra internationella organisationer som till exempel Fora Social eller Sao Pauloforat som kontrolleras av liberaler, progressiva kristna och socialdemokrater. Vi har alltså ett internationellt skede där det inte finns en vänsterns förtrupp men som Chavez vill skapa. Det föranleder frågan om vem som ska ta ledarskapet? Om Kina deltar i en International finns det en reell maktfaktor bakom för att stå emot Washington.
– Den tredje aspekten ställer frågan vad utgör det historiska projektet som kommer att ge organisation och själ i denna International? Vilket kommer att vara det teoretiska centrumet i kampen? I Venezuela finns det varken socialism av 20:e eller 21:a seklet. Det finns en ‘Bolivarianism’ som betyder integration och antiimperialism i Latinamerika och en borgerlig materiell utvecklingsprocess men som inte betyder mycket för en ny International, menar en kritisk Dieterich.
HAN ANSER ATT Latinamerika bör förenas i försvaret av den nuvarande processen och där Brasilien, som en reell militär maktfaktor, otvivelaktigt måste spela en central roll i Obamas krigsplaner mot befrielseprocessen i Latinamerika.
– Utan Brasilien rör sig inget på kontinenten. Chavez föreslog för en tid sedan inrättandet av ett militärt försvar på kontinenten. Men ingen tog honom på allvar tills Brasilien tog upp tråden och ett Sydamerikanskt Självförsvarsråd inrättades. Brasilien är nyckeln och den stora frågan är om Brasilien är beredd att integreras i ett militärt försvarsblock mot imperialismen.
Samtidigt som Konferensen i Caracas pågick genomfördes i Indien en internationell konferens med ett stort antal av kommunistiska partier i världen. Men Dieterich menar att framför allt de europeiska kommunistpartierna eller före detta kommunistpartier i dag bara är skuggan av de var innan 1990. Han menar också att det kubanska kommunistpartiet har fastnat i “Socialism av det 20:e seklet”.
– Kuba har bara två alternativ; utvecklas mot “Socialism av det 21:a seklet” eller att utvecklas mot kapitalism. Venezuela befinner sig i “Kapitalism av det 21:a seklet” och har inte uppvisat några tecken att gå mot socialism.
VILKEN ROLL KAN Kina spela, inte bara som en intressant ekonomisk faktor på världsarenan utan även en större politisk roll?
– Om Kina går mot “Kapitalism av det 21:a seklet” är mänskligheten förlorad. För de fyra stora kapitalistiska blocken som USA, EU, Indien och Kina skulle kontrollera världen. Om Kina däremot öppnar sig mot “Socialism av det 21:a seklet” innebär det att du har den andra ekonomiska maktfaktorn i ett alternativt system framför en global kapitalism. Kina skulle bli ett hopp som Sovjetunionen utgjorde under många decennier.
– Jag ser flera intressanta faktorer inom det kinesiska kommunistpartiet. I maj 2010 äger det rum en stor internationell konferens i Shanghai som har som rubrik; “Övervinnandet av den kapitalistiska världskrisen, för Socialism av det 21:a seklet”.
EN MER POSITIV inställning till formerandet av en ny International i världen har Fidel Nieto, även om han instämmer med Heinz Dietrich att USA:s krigshot mot Latinamerika har ökat genom USA:s nya militärbaser i Panama, Colombia och eventuellt också Peru.
– Vi bör med entusiasm hälsa inte bara alla beslut som innebär att förena alla revolutionära, antiimperialistiska, socialistiska och kommunistiska strömningar i världen mot USA-imperialismen, utan även göra motstånd för att offensivt förena våra gemensamma kampuppgifter. Bolivia har gett ett grandiost exempel på detta i form av en väldig valseger men som bakom denna seger återfinns ett politiskt arbete av stora mått.
Han instämmer med Marta Harnecker [2] i avseendet att det inte går att skapa en ny International utan att man tar i beaktande de sociala och folkliga rörelserna.
– Jag anser att de utgör nyckeln i de sociala och ekonomiska transformationerna. Om man analyserar vad som händer i Venezuela, Bolivia och Ecuador handlar det inte främst om stora och starka socialistiska eller marxistiska partier som utgör den främsta aktören i arbetet med att ge impulser till kampen för att förändra, utan, som i Bolivia, illustreras av dessa mass- och folkrörelser.
DEN 2:A INTERNATIONALEN sprack på grund av att de socialdemokratiska ledarna i länder som Storbritannien och Tyskland röstade för krigskrediter och inte heller gick ut i generalstrejk mot det förestående första världskriget, vilket var en central uppgift för denna international. I dag står Latinamerika inför en liknande situation och vad kan då en ny International göra för att stoppa kriget?
– Din fråga är nyckeln till situationen och det nya scenariot i Latinamerika i dag som är en tillspetsning av konflikten som handlar om konfrontation mellan Revolution och Kontrarevolution. Tidigare talade vi om att arbetarna har bara sina bojor att förlora men en hel värld att vinna. I dag handlar det om att rädda hela mänskligheten. Därmed handlar det om att skapa mycket bredare allianser än tidigare. Men det innebär naturligtvis inte att vi ska avstå från att föra processen i en speciell riktning som är ett nytt samhälle, en ny civilisation och denna civilisation är det allt fler som vill kalla socialism. Och för att skapa största möjliga kraft för denna socialism så är förutsättningen att vi förenas.
[1] Presidente Chávez propone crear Quinta Internacional Socialista, Kaosenlared.net, 21 nov.
http://www.kaosenlared.net/noticia/presidente-chavez-propone-crear-quinta-internacional-socialista
[2] Marta Harnecker, chilensk marxistisk idédebattör.
-------------
<1127 tecken>
Internationalerna
• 1864 tog Karl Marx initiativet till bildandet av den 1:a Internationalen som besegrade anarkismen som kastades ut 1893.
• 1893 bildas den 2:a Internationalen under ledning av Marx’ politiske broder och vän, Friedrich Engels. Den ideologiska basen slogs fast på marxistiska socialistiska principer.
• Efter de socialdemokratiska ledarnas förräderi mot den 2:a Internationalens proklamation om att mot kriget utlyser vi en generalstrejk och till och med bifall till krigskrediter i en del länder, var splittringen av Internationalen ett faktum. Oktoberrevolutionens seger den 7 november (25-26 oktober enligt gamla tidräkningen) 1917 i Ryssland och bildandet av Sovjetunionen som omedelbart attackerades av de 14 största imperialistiska länderna, stod det 1919 klart att bildandet av den 3:e Internationalen var ett faktum. Den självklare ledaren var Vladimir Ilich Lenin. En mäktig internationell kraft av kommunistiska (först 1921) och socialaistiska partier i hela världen anslöt sig.
• 1938 bildas den 4:e Internationalen under ledning av Trotskij men organisationen spelade en marginell roll.
Dick Emanuelsson
----------------
<1145 tecken>
”Förpliktelsen i Caracas”
I april 2010 bildas i Caracas den 5:e Socialistiska Internationalen. Det beslutade 120 representanter från 55 partier i 39 länder när de samlades i den första konferensen för vänsterpartier i världen den 19-20 november. Slutdeklarationen som döptes till ”Förpliktelsen i Caracas” slår fast följande:
1. Mobilisering och avståndstagande till de etablerade militärbaserna i olika länder.
2. Konsolidering och utveckling av ett gemensamt aktionsprogram för världens vänsterpartier.
3. Organisering av en världsrörelse för en fredens kultur.
4. Artilleri av en internationell kommunikation för befriandet av den revolutionära medvetenheten.
5. Mobilisering av folkrörelserna till stöd för folket i Honduras.
6. Solidaritet med broderfolken i världen som kämpar och som över sina skuldror bär hot av olika slag.
På Caracaskonferensen antogs starka uttalanden till förmån för den störtade president Manuel Zelaya, för de fem kubanska antiterroristerna fängslade i USA och ett slut på blockaden mot Kuba.
Latinamerika och Karibien var representerat av 26 länder, sju från Europa och sex från Afrika, Asien och Oceanien.
Dick Emanuelsson
