Han ledde partiet under den kanske mest den mest dramatiska och framgångsrikaste perioden under partiets snart 100 år långa historia. Partiet bildades 1912 av den chilenska arbetarrörelsens grundare, Luis Emilio Recabarren. Då hette det Socialistiska Arbetarpartiet som 1922 bytte namn till Chiles Kommunistiska Parti (PCCh). Partiet utgjorde en strategisk allierad med det dåvarande revolutionära socialistpartiet (idag nyliberalt) och de kom att utgöra stommen i vänsterregeringen Unidad Popular. Salvador Allende valdes till president den 4 september 1970.
Politisk-väpnad kamp
Jag har två personliga erfarenheter av Corvalan. Den första var på ett möte i Eriksdalsskolan i Stockholm i mars 1983 där han inför partiets medlemmar i exil i Sverige förklarade kommunistpartiets nya taktik och strategi för att fälla den militära fascistjuntan. Den innebar att partiet slog in på en kombinerad politisk-väpnad kamp som kom att accelerera den antifascistiska kampen mot diktaturen. Partiets paroll blev ”Con la Razón y la Fuerza”, Med förnuft och styrka”. Partiets underjordiska gerillagrupp ”Frente Patriotico Manuel Rodriguez” växte snabbt och drog in stora grupper av de fattiga i kampen för att störta militärjuntan.
Corvalan presenterade då sin senaste bok ”El Gobierno de Salvador Allende”, ett mästerverk som beskriver de antikapitalistiska och antiimperialistiska reformerna som vänsterregeringen genomförde och för vilka den störtades i en statskupp vars arkitekter återfanns i Pentagon och Vita huset.
Förd till koncentrationsläger
Corvalan föddes 1916 och blev lärare och journalist. Han anslöt sig till kommunistpartiet 1932, fängslades 1947 av den antikommunistiska socialdemokratiska (Partido Radical) Gabriel Gonzalez Videlaregeringen och placerades i koncentrationslägret i Pisagua i norra Chiles salpeteröken. Till det anlände den nyexaminerade löjtnanten Augusto Pinochet vars första uppgift som militär officer blev att föra befälet för en lastbilskaravan med fängslade kommunister som internerades i Pisagua.
Corvalans ledarförmåga och teoretiska klarhet gjorde att han valdes in partiets centralkommitté 1950. 1958 utsågs han till generalsekreterare och blev en av de främsta ledarna för vänsterfronten Unidad Popular (UP) 1969. Den 4 september 1970 vann UP valet och bildade regering under ledning av den nyvalde presidenten; revolutionären och socialisten Salvador Allende.
Återigen i koncentrationsläger
Men den fredliga vägen till socialism krossades den 11 september 1973 av stridsvagnar och stridsflyg och dränktes i blod av militären som användes av Vita husets Richard Nixon och det chilenska borgerskapet. Uppskattningsvis 4000 chilenare mördades eller försvann. Mer än 100.000 fängslades och torterades. Över en miljon chilenare gick i exil.
Luis Corvalan gick under jorden men greps efter en månad och fördes till koncentrationslägret på ön Isla Dawson, långt nere i Eldslandet och Kap Horn, där han satt fängslad 1973-74. Under den tiden dekorerades han med Leninorden av Högsta Sovjet. Den 18 december 1976 utväxlades han i Zurich med den ryske kontrarevolutionären Vladimir Bukovsky. Corvalan togs emot som en hjälte i Moskva där han levde i exil fram till 1988 då han återvände till Chile. Under hela tiden ledde han partiets centralkommitté och arbete mot diktaturen.
Pinochets politik utan Pinochet
I slutet av 1986 befann sig Chile i en förrevolutionär situation och hade det inte varit för USA-ambassadens intriger med kommunistpartiets allierade i socialistpartiet och det kristdemokratiska partiet, hade diktaturen störtats i det embryo till folkuppror som tilltog i styrka för varje månad. USA pressade diktaturen som gick med på en folkomröstning om militärregimen skulle sitta kvar eller överlämna administrationen till en folkvald regering. Det senare alternativet fick majoritet.
Men villkoret var att den fascistiska grundlag som instiftats 1980, mitt under diktaturen, inte fick förändras. Den innebar att kommunistpartiet och den revolutionära vänstern skulle få ytterst små möjligheter att få en framtida parlamentarisk representation. Pinochet lämnade men Pinochets och fascismens politiska arv förblev orubbat. I stället delades makten mellan de två blocken från höger och centern som har styrt Chile sedan 1990.
Kommunistpartiet tillbaka i parlamentet
Men Luis Corvalan kunde ändå gå till sista vilan med ett parti som är tillbaka i parlamentet, som har överlevt 17 års militärdiktatur trots att tusentals medlemmar blev offer i en hjältemodig kamp för att bryta ned den mörka fascismen och bygga det Chile som arbetarna, bönderna och studenterna röstade fram den 4 september 1970. PCCh vann tre mandat till parlamentet i valet tidigare i år.
I lördags begravdes Corvalan på den Centrala Kyrkogården i Santiago. Där återfinns Victor Jara, folktrubaduren och kommunisten som vägrade att låta sig besegras av knektarnas stövelklackar och som mördades brutal ett par dagar efter militärkuppen på Santiagostadion.
Under två dagar låg Corvalan på lite parade i kongressen och hyllades av tiotusentals chilenare. I lördags följdes han till kyrkogården av 5.000 chilenare i en sista färd som skanderade paroller som “Venceremos” och “El pueblo unido jamás será vencido”. “Compañero Luis Corvalán... Presente. Ahora... y siempre. Ahora... y siempre”.
Mot kriget – för freden
Luis Corvalan bidrog till att berika den internationella revolutionära rörelsen under en dramatisk historisk period då krigets och fredens krafter konfronteras, mellan fria folk och imperialism, mellan det militärindustriella komplexet överhängande hot om en kärnvapenkatastrof och folkens rätt att leva i fred, som Victor Jara sjöng i sången; ”El derecho de vivir en paz”, en hyllning till Vietnams folks kamp mot de amerikanska folkmördarna.
Dick Emanuelsson
