Kampen om jorden i Honduras skördade trettiofem liv under 2010

Text: Dick Emanuelsson
Foto/video: Mirian Emanuelsson

NORRA HONDURAS / DECEMBER 2010 / En våg av terror mot tusentals bönder pågår för närvarande i den bördiga Aguandalen i norra Honduras. Bönderna som kämpar för en jordreform anklagas av landägarna och regimen för att förfoga över 1000 AKA-47-gevär och att ”ha utbildats av nicaraguaner i gerillakrigföring”.

– Miguel Facussé är en mördare och tjuv som har stigit upp ur helvetet för att lägga under sig hela landet med samma metoder som precis som han har använt här.

Det säger en indignerad Fader Fausto Milla, 82. Den gamle katolske prästen, som tillhör den Internationella Sanningskommissionen som utreder brotten mot de mänskliga rättigheterna efter militärkuppen, utstrålar samma stridslystnad och indignation som präglade honom under kriget i El Salvador. Han fängslades då av den honduranska militärdiktaturen och anklagades för att bistå FMLN-gerillan och hysa flyktingar från grannlandet.

Korrumperad rättsapparat

Men nu gäller det de utsatta bönderna i Aguandalen, en bördig dal där en stor del av jorden tillhör staten och jordreformsinstitutet INA men som Honduras´ mäktigaste man och landägare, Miguel Facussé, har lagt under sig. Denne förfogar över 12.000 hektar medan de två andra dominerande landägarna, Reinaldo Canales och René Morales, kontrollerar 5000 respektive 2000 hektar.

Bönderna i Aguan vet av historisk erfarenhet att om de inte är organiserade så är de ett lätt byte för Los Terratenientes som kontrollerar den totalt korrumperade rättsapparaten. De lokala domstolarna med åklagare som har låga löner, anklagas av människorättsorganisationerna för att stå i direkt tjänst hos maktmän som Facussé. De utfärdar order om avhysning av tusentals bönder och legaliserar de dokument den 82-årige Facussé behöver för att hävda att marken är hans.

”Dialog” med kulsprutegevär M60

Barn med undernäring och föräldrar utan tak

Vi har anlänt till egendomen ”Paso a Aguan” som ockuperades av bönderna för åtta månader sedan. Cirka 300 tungt beväpnade militärer och de militariserade Cobra-poliserna har en timma tidigare gett bönderna order om att ”packa och dra”. Vi känner en stickande lukt i näsborrarna av bränd plast och trädgrenar som burit upp plasten av det som en gång var böndernas ”hem”. Alex Madrid, polisens språkrör möter upp på ett märkligt sätt när han filmar och fotograferar oss rakt i ansiktet som ”hälsning”.

– Vi har genomfört en laglig och fredlig avhysning av bönderna, vi vill ha en dialog eftersom vi är en enda honduransk familj, säger han, citerande de raspiga sedvanliga fraserna från ordningsmakten.

När Flamman frågar honom om de väpnade styrkorna håller ”dialog” med kulsprutegevär M60, blir han aggressiv och varnar oss för att skriva reportage som inte ”är i överenstämmelse med sanningen”. Han erbjuder oss också att intervjua en bonde som han själv har plockat ut för att möta pressen och människorättsorganisationerna, ett erbjudande vi avvisar diplomatiskt.

Med geväret riktat mot huvudet

Utan att begära tillstånd av Madrid går vi in i det läger som har varit hundratals bondefamiljers hem under åtta månader. Det finns inget rinnande vatten, el eller andra bekvämligheter under den Afrikanska oljepalmen (Palma Africana). Här är människorna helt utsatta för den tropiska fukten, värmen, ormar, spindlar, dengues och andra sjukdomar. Unga nyförlösta mödrar med sina bebisar som de ammar sitter tröstlösa på sina enkla bohag medan männen packar ner sina få tillhörigheter i väskor eller kartonger. Den enda trösten, så här några dagar innan jul, är att regnperioden har avlösts av en stekhet torkperiod.

– Vi män tvingades att lägga oss med ansiktet mot marken medan de siktade mot oss med sina gevär. Jag sparkades i armen, säger en av bönderna och tillbakavisar en kvinnlig polis som inför oss hävdar att aktionen en timma tidigare hade gått helt fredligt till.

En annan bonde i 30-årsåldern tillägger:

– Vi omringades halv 6 på morgonen först av Miguel Facussé maskerade väktare. Därefter kom armén och polisen. Vi sa; vi respekterar er som myndigheter, men var snäll och avlägsna Facussés lejda mördare. Vi anklagas för att vara gerillasoldater som förfogar över AKA-gevär men det enda vapen vi förfogar över är vår machete som är vårt arbetsverktyg. Allt annat är bara en förevändning för att förvägra oss rätten över jorden som tillhör bönderna men som Facussé har stulit.

”Facussés colombianska paramilitärer”?

Flera civila maskerade och beväpnade män med polisens skottsäkra västar går omkring och de utpekas av bönderna för att vara ”Facussés colombianska paramilitärer”, en anklagelse som hittills inte kunnat vederläggas. Men till och med den regeringsvänliga colombianska dagstidningen El Tiempo har publicerat reportage om när honduraner anlände till Magdalena Medioregionen i Colombia och rekryterade demobiliserade paramilitärer för ”honduranska affärsmän”.

Sedan juni i år utbyter Colombia och Honduras ömsesidig information och samarbete. Specialstyrkor ur den colombianska armén opererar i Honduras och den förre presidenten Uribe besökte Honduras i november där han dekorerades av Kongressen med ”Francisco Morazans Hjälteorden”, en utmärkelse som den honduranska Motståndsfronten karaktäriserade som ett hån mot Centralamerikas befrielsehjälte.

Bondeseger och avtal om jord

De organiserade bönderna i MUCA firar sin 1-årsdag

Bönderna organiserade i MUCA, Aguandalens Förenade Bonderörelse, inledde den 9 december förra året en rad markockupationer mitt under den militära-och civila diktaturen. Ett vågat spel som den 15 april i år kröntes med ett avtal med regimen Lobo. Denne vann presidentvalet som ägde rum den 29 november 2009 och som hade förberetts av armén under en månad. Det kombinerades med ett undantagstillstånd. Valet, som officiellt hade ett valdeltagande på 46,7 procent, bojkottades av Motståndsfronten och erkändes heller inte av någon regim. Loboregimen är fortfarande isolerad och vägras inträde i OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, Unasur, FN och en rad andra internationella organ.

Men böndernas kamp tvingade regimen att underteckna ett avtal som gav dem 11.000 hektar som skulle köpas loss med priser som det Nationella Jordreformsinstitutet INA fastställde för att därefter, i tre tidsetapper under 2010, överlämnas till de kooperativ som bönderna förfogar över. Även ett antal hälsovårdscentraler och skolor skulle byggas för att tillfredsställa det enorma behovet hos en bokstavlig armé av människor som lever i misär och armod. MUCA å sin sida skulle dra sig tillbaka från ett 20-tal landegendomar som de kontrollerade sedan december 2009, vilket också skedde.

Trettiofem mördade bönder 2010

Men regimen spelar med falska kort, anklagar bönderna. Hittills har bara ett litet antal hektar jord överlämnats till dessa. I stället har regimen ockuperat och militariserat det regionala INA-kontoret i Aguan och kastat ut personalen som hade som uppgift att reglera överlämnandet av de 11.000 hektar mark till bönderna. Samtidigt har Facussé inlett en offensiv och via de lokala domstolarna gett armén order om att avhysa bönderna från sina marker.

Den 15 november sköts fem bönder från MUCA ihjäl och ett tiotal skottskadades av Facussés väktare i egendomen ”Tumbador”. Trettiofem änkor begråter sina män som fallit offer för det smutsiga kriget mot den organiserade bonderörelsen i Honduras under 2010.

Vi lämnar paso Aguan och beger oss till samhället Guadalupe Carney, uppkallat efter USA-prästen med samma namn som av armén mördades och ”försvann” i slutet av 1980-talet.

– Min man hittades 1,5 kilometer från platsen för massakern med en AKA (regimen). Men se här, säger hon och gör en svepande gest med handen mot sitt fallfärdiga hus, vi har inte ens el eller rinnande vatten. Hur skulle vi ha råd att köpa en AKA-47:a?!

Det säger Juny Judit Ordoñez som blev änka efter att hennes man José Luís Salcedo sköts ihjäl denna ödesdigra dag i Tumbador. En AKA-47:a kostar cirka 2000 dollar på svarta marknaden.

Nio kulor kvar i kroppen

Bonden Maximiliano Lopez, 44 från bondekooperativet San Esteban, hade tur när Facussés väktare sköt urskillningslöst mot bönderna den 4 november i år.

– Jag hade änglavakt för jag överlevde. Men de sju röntgenplåtar som läkarna har tagit visar att jag fortfarande har nio kulor kvar i kroppen. Jag tvingades också svårt sårad lämna sjukhuset för polisen anlände och skulle kidnappa mig eftersom jag är ett vittne mot Facussés väktare.

En vecka efter att vi intervjuade Maximiliano invaderades San Esteban och ytterligare två landegendomar. Sammanlagt är nu 5000 bondefamiljer utan tak bara några dagar innan jul när detta reportage skrivs.

BAKGRUND:

* USA-prästen GUADALUPE CARNEY kunde inte acceptera 1980-talets militära-civila diktaturer och att Honduras blev en fast militär plattform för USA:s krigföring mot Sandinistregeringen och den salvadoranska militärdiktaturen. Nicaraguanska Contras byggdes upp, tränades och utrustades av CIA och Pentagon. Från honduranskt territorium gjorde de terroristräder in på nicaraguanskt territorium för att mörda nicaraguaner och bekämpa Sandinisterna som den 19 juli 1979 hade störtat den USA-vänliga Somozadiktaturen. Guadalupe Carney deltog i bildandet av gerillan. Men innan denna hann inleda några strider med armén, spårades den upp av USA:s militärer i Honduras och eliminerades fysiskt. Carney greps men ”försvann”.

D.E.