Den honduranske journalisten Anibal Barrow kidnappades, styckades och brändes. Han blev det 32:a journalistoffret sedan militärkuppen 2009. |
Den honduranske journalisten Anibal Barrow kidnappades, styckades och brändes
TEGUCIGALPA / 2013-07-18 / Trettiotvå journalister
har mördats i det lilla centralamerikanska landet sedan militärkuppen 2009. Det
gör Honduras till det farligaste landet i världen att utöva journalistyrket i.
Tidigt i
sitt morgonprogram i Globo-TV, ”Anibal
Barrow och Inget Mer”, hade journalisten bjudit in den honduranska Motståndsrörelsens
främste ledare, Juan Barahona, veteran inom den honduranska vänstern och fackföreningsrörelsen.
Bägge andades oro för situationen i Honduras som varje dag begraver 20
människor i ett land med lika många invånare som Sverige. Eller 86,5 mord per
100.000 invånare. Det kan jämföras med grannlandet Nicaragua som redovisar 11.
Vad de bägge
då inte visste den 26 juni var att Barrow skulle komma att kidnappas några
timmar senare av att mordkommando bestående av åtta personer. I 17 dagar var
Barrow försvunnen. Mördarna styckade och brände kollegan på order av
”beställaren” för att utplåna spåren av Barrow.
Medlem i Libre
Barrow
tillhörde samma parti som Barahona, Refundacion
y Libertad, LIBRE. Många drar slutsatsen att mordet är en ytterligare varning
till kritiska journalister att sluta ”gräva” i korruption som genomsyrar hela
det honduranska samhället, en slags ”colombianisering” av Honduras.
Mordet
skakade verkligen hela landet, inte bara den martyrkantade journalistkåren. Till
och med Unesco fördömde mordet.
När en av
mördarna bytte ut chipset i Barrows mobiltelefon utlöste det larm hos polisen.
Fem personer greps och en av de fem valde att samarbeta och gav
nyckelinformation om var kroppen kunde hittas.
Rättsläkare och poliser säker efter kroppen av Anibal Barrow. |
Krokodilernas uppgift
Inte alla
likdelar av Barrow kunde påträffas.
– Vittnet
uppgav att de (mördarna) försökte bränna kroppen med bensin. Men när de insåg
att det inte gick, beslöt det sig för att skära av armar, ben och huvud från bålen. Kroppsdelarna kastades i lagunen Siboney för att krokodilerna skulle sluka dem”, sa Roberto
Ramirez, den ansvarige undersökningsåklagaren.
Bålen påträffades
men det var tillräckligt för obducenterna som kunde konstatera med vetenskaplig
säkerhet att det var vår kollega som hade dumpats i träsket med krokodiler.
Enligt det
skyddade vittnet betalade ”uppdragsgivaren”, en höjdare inom det honduranska
samhället, 300.000 lempiras, cirka 100.000 svenska kronor, för mordet. Fem av
de åtta materiella förövarna av mordet är gripna medan de återstående är
efterlysta. Åklagaren vägrar uppge vem som är uppdragsgivaren med hänvisning
till ”pågående utredning”.
Mordhot från samma telefonnummer
Fem dagar
innan kroppen av Barrow påträffades mottog journalisten Mario
Castro ett
SMS-meddelande. Det kom från samma telefonnummer (9992-6688) som hade använts
när Anibal Barrow hade mordhotats innan han mördades. Castro är en uttalad
anhängare av Motståndsrörelsen och partiet Libre och leder programmet ”Piskslag
mot Korruptionen” i Globo-TV. I SMS-texten stod det: ”Samma sak som hände er lille kollega, kommer också att hända er (. . .)
Ni är ett gäng fräcka skojare och träd som inte ger bra frukt huggs ner”.
Mario Castro och de mordhot, citerade ovan, som han mottog från samma nummer som skickade till den mördade Anibal Barrow mottog. |
Dick Emanuelsson
Mord, press- och yttrandefrihet
När en journalist mördas i
Brasilien eller Mexiko blir det stora rubriker. Men Honduras är nästan helt
dolt i världspressen trots att det skyhögt överträffar antalet mördade kollegor
i alla andra delar av världen.
Inte heller Reportrar Utan
Gränser anser att det mördas tillräckligt med kollegor för att placera landet
på listan över länder som inte ger journalister den säkerhet de behöver. I
stället fördöms Kuba, Venezuela, Ecuador, Bolivia eller Nicaragua som om det
vore en ren årsrutin för ”brott mot pressfriheten”.
D.E.
Publicerad i Flamman torsdagen den 25 juli, 2013.