fredag 30 augusti 2024
Det nya politiska vänsterfenomenet Sahra Wagenknecht, Tysklands ”Rosa Luxemburg”
 |
| Intresset för Sahra Wagenknecht är stort i Tyskland |
Tysklands ”Rosa Luxemburg” eller det nya politiska vänsterfenomenet Sahra Wagenknecht
”Hon jämförs med och ligger rent idéemässigt mycket nära Rosa Luxemburg”
Av Dick Emanuelsson
SAHRA WAGENKNECHT är den 55-åriga kvinnan som gått emot strömmen, inte bara de senaste åren utan redan 1989 då hon anslöt sig till det i DDR statsbärande Socialistiska Enhetspartiet, SED bara några månader innan Muren föll. Hon ansåg att DDR och socialismen var värt att bevara, inte förinta, vilket blev följden efter ”sammanslagningen” av de bägge tyska staterna.
Video:
Intervju med Barbara Hagel
https://vimeo.com/999427323
 |
| Klicka i bilden för videointervjun med Barbara Hagel. |
PROGNOS: Sahra Wagenknechts parti ser ut att bli tredje störst i båda delstaterna med 14,7 procent i Thüringen och 11,6 procent i Sachsen, enligt SvT:s första valrapport kl. 19:00 på söndagskvällen.
I dag, när jag lägger den sista handen på denna text den 1 september 2024, kan hennes politiska parti, som bildades så sent som i januari i år bli en politisk vågmästare i två delstater. Om någon vecka är det val i den tredje delstaten Branderburg där hon är lika populär.
New York Times´ ärrade chefsreporter i Europa, Steven Erlanger, som varit verksam i 120 länder, rubricerar i en beskrivning av Sahra Wagenknecht som “The Woman Shaking Up German Politics From the East”. Och det kan man lugnt påstå. Men inte bara den skakiga regeringskoalitionen mellan socialdemokrater, liberaler och Gröna utan också hennes före detta parti, Die Linke, vänsterpartiets motsvarighet i Tyskland, känner nog att historiens ögonblick närmar sig. Vid EU-valet i början av juli i år fick Die Linke bara 2,7 procent medan nybildade ”Bündnis Sahra Wagenknecht – Vernunft und Gerechtigkeit”, Alliansen Sahra Wagenknecht Förnuft och Rättvisa fick hela 6,2 procent.
 |
| New York Times´ rubrik. |
DET HAR INTE SAKNATS KRITIK och direkta anklagelser mot Wagenknecht om att hon spelar på främlingsfientlighet, trots att hon som barn själv utsattes för rasism för sin lätt mörkare hudfärg. Hennes far är iranier ochj mor tyska. Naturligtvis utpekas hon av reaktionen med automatik som `Putinist´ för att hon vill se en förhandlingslösning i stället för en eskalerad militär storkonflikt i Ukraina som dessutom kostar det tyska folket enorma summor. Hon anklagas även ha en reaktionär syn på den för den europeiska vänstern så omhuldade identitets- och livstilpolitiken.
Syndikalistiska Arbetaren konstaterade den 4 april 2024 att ett ”Nytt vänsterkonservativt parti kan kasta om partilandskapet”. Den politiskt närstående Flamman skrev den 23 oktober 2023 att ett ”Nytt tyskt parti vill göra upp med `wokevänstern´,”
För att få en vision och perspektiv på vad det politiska fenomenet SAHRA WAGENKNECHT verkligen är tog jag kontakt med min gamla vän och journalistkollega, BARBARA HAGEL, född för 76 år sedan i Stralsund, DDR, landet där hon i högsta grad var politisk aktiv och organiserad. Innan hon kom till Sverige 1983, arbetade hon på DDR:s största dagstidning Neues Deutschland med utrikespolitik som huvuduppgift. Jag tror inte att Dagens Nyheters två utsända kan ge sina läsare en verklighetsbild så som Barbara, i synnerhet inte efter att de i lördagens DN talar om att ”Höger- och vänsterextremismen triumferar i tyska delstatsvalet”.
Är det så enkelt?
Ville förbättra socialismen
– Sahra var mycket intresserad och studerade filosofi. Hon utmärkte sig i skolan som en duktig elev. Hon gick däremot inte med i ungdomsförbundet FDJ, utan anslöt sig till partiet (några månader innan Murens fall). Men hon betraktade sig inte som en ”kollektivmänniska” utan i stället lite av en ensamvarg som ville tänka själv och var motståndare till konformism. När hon blev vuxen, i slutskedet av DDR var hon kritisk när problemen med förhållandet till Sovjetunionen ökade och livet i DDR blev sämre. Hon blev kritisk till hur detta hanterades av kommunistpartiet som ledde DDR.
Men hon var aldrig mot socialismen, säger Barbara utan ville i stället förbättra den.
– Det var just i slutskedet av DDR när hon upptäckte att en massa karriärister som hade omgett sig med alla slags marxistiska termer, när de plötsligt vände sig emot DDR sa hon; ”Nu är min plats i SED. Jag vill att DDR ska bestå och jag vill se ett bättre DDR med en starkare socialism”.
 |
| Barbara Hagel under demonstration för Palestina/Gaza i Stockholm. |
”Den Kommunistiska Plattformen”
– Det var en rätt intressant ståndpunkt. När SED omvandlades till den ”Demokratiska Socialismens Parti”, PDS, då grundade hon tillsammans med andra likasinnade en ”Kommunistisk Plattform” när plötsligt så många vände sig emot socialistiska och kommunistiska idéer sa hon att ”det är just det vi måste bevara, men på ett bättre sätt” än vad erfarenheterna hade visat. Så hon blev en ledare för den ”Kommunistiska Plattformen” inom det nya partiet Die Linke, som hade bildats (efter PDS).
Men inom sitt parti blev hon av vissa ledare betraktad med kritik och misstänksamhet, fortsätter Barbara, för hon fick uppmärksamhet. Partiet klarade vid första valet femprocentsspärren och lyckades komma in i parlamentet.
– Eftersom hon är en glänsande talare, väldig skarp och distinkt blev hon ledare för parlamentsgruppen. På det viset fick hon en plattform där hon syntes utåt. Väldigt många, främst DDR-folk, men också människor på västsidan vände sig till henne. För de ansåg att hon var och är konkret och skriker mindre om ”Revolution och Socialism” utan anknyter till konkreta frågor som är viktiga för befolkningen.
Socialdemokraten Oscar LaFontaine
Sahra Wagenknecht träffade den före detta socialdemokraten Oscar LaFontaine som hade varit delstatschef och sedermera ordförande i socialdemokratiska SPD 1995–1999. Men han lämnade partiet för dess vandring högerut. Han anslöt sig till Die Linke och var en tid ordförande och slutade med att gifta sig med Wagenknecht.
– Dessa två verkade hela tiden för att politiken måste utgå från verkligheten och Sahra blev allt mer kritisk till utvecklingen inom Die Linke. Hon ansåg att det förde en vänsterliberal politik som övergav klassfrågorna och alla andra grundläggande politiska frågor för ett vänsterparti. I stället har det hänvänt sig som så många andra liknande vänsterpartier i Europa, som här i Sverige till så kallade livs-stils-frågor. Med andra ord: att HBTQI är viktigare än klassfrågor.
 |
| Med maken Oscar LaFontaine på en partikonferens. |
Arbetarna lämnar vänstern
– Hon såg och kunde analysera varför arbetarna lämnade partiet och vänstern, men framför allt kommunisterna som ju har sina rötter hos arbetarklassen. Arbetarrörelsen abdikerade och blev ointresserad av partiet Die Linke som i stället blev ett parti för akademiker och medelklassfolk, lärare, anställda i den offentliga sektorn men inte längre arbetare från produktionen. De senare kände sig inte riktigt representerade. Därifrån kunde vi se hur ultrahögern i stället växte sig starkare. AFD, Allians för Tyskland, ett rasistiskt och nationalistiskt parti och Sahra upplevde det precis som Rostbältet i USA där arbetarna blev arbetslösa, arbetsplatserna försvann och etablerade sig i länder med billig arbetskraft.
– Landet gör ingenting för de som en gång hade byggt landet. De vände sig till AFD. Detta parti, med delvisa nazistiska inslag. Men Sahra säger att man aldrig kan anklaga de som är medlemmar eller röstar på partiet för att vara rasister eller nazister. De vill ha ett program och ett liv där de själva också spelar en roll och där deras livsgrund är garanterat. Från den synen har hon försökt att verka inom Die Linke.
– Men när Die Linke mer och mer tog ställning för en välbeställd medelklass som röstar på partiet och inte längre arbetarna som i stället går till höger, då måste det göras någonting. Hon tog därför kontakt med likasinnade och fick med sig elva ur parlamentsgruppen som bestod av 23 ledamöter. Andra försvann och upphörde som partimedlemmar vilket har gjort att Die Linke är betydligt svagare än Wagenknecht. Hon har i dag en större grupp inom parlamentet än Die Linke.
Fredsförhandlingar i stället för vapen
När kriget startade i februari 2022 utfärdade hon ett Manifest om ett omedelbart slut på kriget och genast ett inledande av fredsförhandlingar. Tyskland ska inte lägga sig platt för USA:s krav utan i stället göra ett program för Europa för Europa behöver hålla ihop med Ryssland och behöver utveckla en bra möjlighet till att handla och leva i fred med varandra. Detta krig är inte vårt krig. Över 173 000 tyskar skrev under Uppropet!
– I början av kriget sa den socialdemokratiske ministerpresidenten att ”om vi skickar vapen blir vi indragna i kriget”! Det enda som Tyskland lovade i februari 2022 var stridshjälmar och Röda Korsmaterial. De stora tyska vapensmedjorna vill i stället göra affärer. Förbindelserna med USA är också starka samtidigt som USA pressade den tyska regeringen.
Västtyskland blev starkt efter det andra världskriget efter USA:s omfattande investeringar i landet. De övertog hela den nazistiska kåren men stoppade in Marshallhjälpen. Målet var att snabbt bygga upp Västtyskland som ett lysande föregångsexempel så att de socialistiska idéerna som fanns i Tyskland, Frankrike, Italien och överallt efter det andra världskriget inte skulle få spridning, säger Barbara.
Det politiska programmet
Mantrat som Roosevelt upprepade ständigt var att ”USA måste finnas inne i Europa, Tyskland ska hållas nere och ryssarna exkluderade”. Det var konceptet. Man tillät Tyskland att utvecklas men alltid under press och kontroll av USA. Tyskland skulle aldrig få bli starkt. De som har gasledningen Nordstream mellan Ryssland-Tyskland på näthinnan och som nyligen sprängdes (26 september 2022), vet alla att det var USA som sprängde den. Tyskland berövades en av sina viktigaste energikällor och de vill inte utreda det. För USA har bestämt att Tyskland inte ska göra affärer med Ryssland. I stället är det USA som ska leverera flytande gas över Atlanten, dubbelt så dyr. Just nu lider den tyska industrin. Hela Tyskland är på nedgång och det är där som Wagenknecht lägger fram sitt program:
- Inga vapen till Ukraina, överhuvudtaget ingen vapenexport till krigförande länder. Omedelbara fredsförhandlingar.
- En oberoende ekonomisk politik som bevarar Tyskland som en gammal industrination.
- Stora investeringar inom utbildningen med sikte på att det ska finnas en generation som kan utveckla handeln.
- Gynnsamma betingelser för företagsamhet.
- Ta makten från de stora koncernerna, splittra upp dem.
- Alla frågor som är viktiga för landets medborgare så som utbildning, sjukvård, allmänna kommunikationer, måste vara under gemensam kontroll och ägo.
– Det är egentligen ett fantastiskt program som inte deklarerar socialism. Hon angriper i dessa tider inte kapitalismen i sig, utan angriper dess avarter som uttrycks i en fruktansvärd imperialism som exploaterar såväl den tyska befolkningen som människor i andra länder.
Främlingsfientlighet och Orsak och Verkan
– När du säger att hon beskylls för att vara främlingsfientlig så är hennes politiska principprogram helt klart: JA till asylrätt. Förföljda människor i andra länder behöver den rätten till asyl. Men, det finns en skillnad till migration för människor som vill från usla villkor i sina länder och finna ett nytt liv i ”bättre utvecklade länder”.
· Efter 2015 anlände en miljon syrier till Tyskland på inbjudan av Angela Merkel. . .
– Ja, Tyskland har ett mycket stort immigrantinflöde. Sahra Wagenknecht säger att ”alla dessa är inte förföljda, de söker ett bättre liv. Men det kan inte vi bära om inte priset ska betalas av såväl dessa migranter, de allra svagaste i samhället, de som alltid hålls längst nere i samhällspyramiden och samtidigt utnyttjas som en billig arbetskraft och slagträ mot den egna befolkningen.
– De utnyttjas för att hålla nere lönerna som en jättelik reservarmé av väldigt billig arbetskraft och det kan vi inte tillåta. Plus att varken de eller de mindre bemedlade i våra länder som redan bor och lever här kan klara sig med det. Alla offentliga system blir urholkade och utmattade.
En miljon tyska pensionärer måste ha ett extrajobb vid sidan av pensionen för att komma till slutet av månaden. . .
· Tar hon upp något av orsak och verkan om varför migrationen till Europa har ökat dramatiskt? USA har de senaste 30 åren försökt förändra kartan i Mellanöstern genom sina permanenta krig som har orsakat migration men de anländer inte till USA utan Europa. Om jag sätter mig här i Jakobsbergs torg så är jag en (1) svensk av 20 på torget. Resten kommer från de länder där USA har deklarerat krig mot. Eller kriget som Nato har startat mot Ryssland i Ukraina?
– Ja, hon tar upp det. Hon säger att dessa migranter är ett resultat av den imperialistiska politiken som förs i världen. Varje vecka utlyser hon en presskonferens i Förbundsdagen (parlamentet). Den följs av många människor. Där nämner hon hur många offer USA:s krig har medfört i länder som Afghanistan, Syrien, Ukraina, Gaza och hur många flyktingar dessa krig orsakar. Och någonstans ska dessa ”sugas” upp.
– Hon tar även upp den koloniala och imperialistiska utplundringen av Afrika, Latinamerika där man överallt har tillsatt regimer som USA kan styra och ställa. Hur många latinamerikaner har inte kommit till Sverige, vilket vi kan se här men som inte längre är politiskt förföljda. För de som kom efter militärkuppen i Chile 1973 kan man ha förståelse för. Men de som kommer nu är ju inte politiskt förföljda. De söker en överlevnad och bättre arbete. Det understryker hon väldigt tydligt.
Kapitalexporten av ”hjärnor”
– Dessutom utnyttjar de stora transnationella imperialistiska företagen billig arbetskraft, de exploaterar gruvdriften som stör och förgiftar livet (som i Kongo) och de människorna kommer till oss. ”Kan tyska eller svenska multinationella monopol utnyttja oss, bör vi ges en chans där”.
– Den politiken måste ändras, säger hon. Vi måste i stället satsa på och bistå dessa länder inom utbildning och egen produktiv utveckling. Nu tar vi livet av deras egen produktion och tar emot billiga producerade varor och tar därmed livet av dessa länders utveckling. Våra länder tar gärna emot läkare och sjuksköterskor (kapitalexport av ”hjärnor”) och berövar dessa länder sin utbildade potential, en politik som USA har bedrivit under många decennier.
· Apropå utsugningen av migranterna som billig arbetskraft menar Wagenknecht att i socialpolitiken handlar det om att förbättra de arbetande invandrarkvinnornas och deras barns situation och rättigheter. Det är en intressant klasspolitik som inte är Angela Merkels som tog in en miljon syrier och som fick jobb i tyska transnationella bolag med dramatiskt låga löner.
– Storkapitalet i Sverige och i Tyskland är inte motståndare till att stoppa invandringen. Det vill ha sin billiga reservarmé som kan sätta en arbetare mot en annan om denne inte är beredd att slita för den lön som ägaren sätter, kanske hälften. Det angriper Sahra Wagenknecht väldigt starkt.
– Hon säger: ”Alla som har fått asyl och uppehållstillstånd i Tyskland ska inte bara ha samma rättigheter utan rätt till ett likvärdigt liv och utveckling i framtiden.
· Det måsta skapa sympati inom den fackliga rörelsen, även om vi vet att ledningen har sina band till det socialdemokratiska partiet?
– Visst, även om den fackliga ledningen värnar om de egna medlemmarna. På byggarbetsplatserna vimlar det av svart arbetskraft som inte arbetar efter de normala förutsättningarna (fackliga avtal, arbetsmiljöregler/lagar) och som är villiga att ta ett arbete men som förstör för hela byggkollektivet. Arbetarna vill vara solidariska och säger inte: ”Du kommer från Ukraina, försvinn!”, utan de vill vara likvärdiga för de ska arbetat tillsammans. Därför menar Wagenknecht att de som arbetar på våra arbetsplatser ska vara organiserade i facket och deras intressen måste vi ta tillvara oavsett nationell bakgrund.
Det franska kommunistpartiet och migrantarbetarna
Samma diskussion finns inom det franska kommunistpartiet som vid efterkrigstiden lyckades inlemma migrantarbetarna som anlände till Frankrike i klasskampen. Dessa blev en avgörande faktor för att den franska ekonomin skulle växa och göra landet till en betydelsefull stat. Vad som är intressant är att de franska kommunisterna lyckades skapa en klassgemenskap med dessa, till exempel nordafrikanska migrantarbetare med betoningen på att de tillhörde samma sociala klass som de franska, det vill säga arbetarklassen.
· Wagenknecht tar även i sitt politiska program upp jordbrukspolitiken och de ökade priserna på mat samtidigt som vi ser att i Europa hur bönderna gör uppror mot den nyliberala politiken i länder som Frankrike, Belgien, Italien, Spanien, med flera vilket visar att hon har rätt. Eller?
– Intressant tema som du tar upp. Fördelningen i världen av alla sociala förmåner är fortfarande organiserade i nationalstater. Och hon riktar en stark kritik mot så kallade vänsterkrafter som förment säger att de är solidariska i ”kvadrat”, som vill öppna alla gränser, alla människor är välkomna och som beskyller de som säger att vi måste värna vårt eget land, vår egen befolkning. De beskylls för att vara nationalistiska. Förr talade man om ”patrioter”, men det ordet har försvunnit. I dag är ”nationellt intresse” ett negativt ordval. De säger att ”nationalister” med automatik är ”rasister”. Men det är ju fel.
· Jo, och den liberala vänstern är samtidigt oerhört intolerant mot alla andra avvikande uppfattningar.
– Precis. De är enkelspåriga, intoleranta trots att de skriker väldigt högt om ”demokrati”. Men är det inte odemokratiskt att förbjuda alla andra, att ha en enda åsiktskorridor? Som till exempel förslå att fundera och fråga varför Ryssland gick in i detta krig? Men då blir du en `Putinkramare´ och helst ska sättas i fängelse. Åsikts- och tryckfriheten inte längre är garanterad i landet. Det råder en liknande situation i Tyskland.
Wagenknecht och produktionen
– Wagenknecht anser att det bör satsas på små- och medelstora företag måste få anständiga villkor för att producera. För det är ju ur produktionen och arbetet som rikedomarna skapas. Men ta vinsterna från de stora monopolen så att de också betalar (skatt). Ge inte företräde för stora USA-baserade koncerner som till råga på allt inte betalar skatt i våra länder.
· Kan vi se en parallell till valet i Frankrike där Folkfronten blev valets segrare för de hade ett konkret utarbetat politiskt, ekonomiskt och socialt program?
– Ja, absolut. Och det liknar faktiskt Sahra Wagenknecht program.
– Du tog tidigare upp frågan om hon har en politisk närhet till tyska ultrahögerns AFD? Men det har hon inte. Men det finns beröringspunkter i frågan om att vi måste också tänka på vår egen arbetarklass och de som är sämst betalda och har sämst arbetsförhållanden och som det hela tiden har blivit sämre för.
Tog Wagenknecht röster från AFD?
Den USA-finansierade nyhetsbyrån DW, Deutsche Welle publicerade efter EU-valet en valanalys från vilka partier Wagenknecht hade tagit sina väljare. Och det är intressant med tanke på att hon anklagas för främlingsfientlighet och närhet till AFD.
- Av de tidigare AFD-väljarna röstade 160 000 tyskar på Wagenknechts parti.
- 520 000 röster kom från socialdemokratiska SPD.
- Från sitt gamla parti Die Linke fick hon 410 000 röster.
SAMMANLAGT 1,090,000 röster. De 160,000 rösterna från AFD utgjorde alltså bara 17,4 procent av det totala röstetalet och kanske dessa röster var arbetarväljare som insåg att de hade blivit förda bakom ljuset av det högerextrema och därmed arbetarfientliga AFD.
– Egentligen är det äkta vänsterfolk, många gånger tidigare kommunister som är anhängare till Wagenknecht. De säger att egentligen agerar hon utifrån basala marxistiska kunskaper, nämligen verkligheten.
· En konkret analys av den konkreta verkligheten?
– Absolut! Och därifrån utgår vi i arbetet vad som skulle kunna vara möjligt där vi drar in och tar med en stor del av folket. Och de, inte minst sympatisörer och partifolket i Die Linke, som verkligen vill ha en politik som hjälper den stora massan av befolkningen på ett ärligt sätt. Alla ska ha en chans och fördelningen av alla rikedomar ska vara så att det är rättvist och förnuftigt. Hon vill inte konfiskera allt och inte nivellera skillnaden utan understryker flit (arbete) och kunskap ska belönas så att hela landet utvecklas.
– Jag ser en klok ansats från hennes sida och jag ser att det bildas allt fler grupper som stöder henne, och då förstår jag att förnuftet biter på människorna som ärligt vill någonting.
Vilken partistruktur?
Inför den våg av sympati och röster som ”The Woman Shaking Up German Politics From the East”, som han beskrev Sahra Wagenknecht, New York Times´ chefsreporter i Europa Steven Erlanger, är hon och partiledningen synnerligen försiktig med att ta in `kreti och pleti´ i partiet. Barbara Hagel menar att denna massa snabbt skulle kunna urvattna partiets politiska program och förvandla det till en kopia av Die Linke. Parallellen hon drar är med AFD där tiotusentals tyskar har blivit partimedlemmar där fascistiska och rasistiska grupper mer eller mindre har tagit kommandot i detta parti.
– Risken, så som Sahra ser den är att motståndaren kan skicka in infiltratörer för att förvandla och förhindra det politiska programmet om ”Rättvisa och Förnuft”. Därför säger de att ”vi är tacksamma för och vi behöver stöd och alla sympatisörer som vill arbeta med oss. Men varje ny partimedlem sätts under luppen. Tänk på att partiet bildades så sent som i januari i år och det kom in fem miljoner euros på partiets konto från människor som ville bidra till partiet. Inga stora summor och belopp utan 5, 10 euros, inga stora bidragsgivare och alla belopp och namn redovisas helt öppet. Motivet är att de inte ska komma i händerna på någon annan för att motståndarsidan inte ska kunna anklaga dem för att ”ni får pengar från Ryssland”.
 |
| Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht, förgrundsgestalter i den tyska revolutionära rörelsen som mördades 1919 efter att ha bildat det tyska kommunistpartiet och lett Spartakistupproret. |
Förnekandet av den ideologiska vaggan
Det tyska Die Linkes politiska utveckling är jämförbar med det svenska Vänsterpartiet, menar Barbara Hagel. Det vill säga, de politiska program som både det socialdemokratiska partiet, som bildades 23 april 1889 som det kommunistiska partiet, som först i maj 1917 bildade Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti som 1921 omvandlades till Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, bägge dessa partier hade som den historiska målsättningen att erövra den politiska makten och bygga ett socialistiskt Sverige. I nästan varje svenskt fackförbunds ändamålsparagraf i början av sina stadgar slogs fast ”produktionens socialisering”, det vill säga ett övertagande av produktionsmedlen i samhällets ägo.
I dag är dessa ideologiska, strategiska klassfrågor borta i den idémässiga debatten, så långt gick vänsterpartiet på sin senaste kongress att i stort allt om socialism raderades.
I stället har det svenska, tyska och andra före detta kommunistiska partier utslätats och klasspolitiken mer eller mindre försvunnit, menar Barbara. I stället är det frågor om etnicitet, HBT och liknande frågor som ställs i förgrunden i partiernas verksamhet.
Identitetspolitik och `livsstilsvänstern´
– Wagenknecht gör analysen att produktionsförhållandena har förändrats och moderniserats. Medvetna människor blev en slags medelklass, blev lärare, fick jobb inom statliga myndigheter, fick bättre betalt. Deras intressen uppfångades av vänstern och många anslöt sig till detta vänsterparti men förändrade också tänkandet i stället för att utgå från materialistiska marxistiska synpunkter. Det `nya´ blev det ett slags moraliserande.
– Hon har nämnt en massa sådana exempel där denna medelklass moraliserar över människor som handlar sin mat på Lider (tysk multinationell livsmedelskedja) och andra billighetskedjor. Men de har ofta inte pengar för att handla ”EKO”. Denna medelklass pekar finger när du inte köper ekologiskt och dessutom ska du köra el-bil. Men för det behövs det som bekant pengar och förutsättningarna för det. Medelklassen kan ta sig rätten att flyga till Thailand en gång om året och sedan talas det plötsligt över ”Flygskam”. Men den person som sparar under hela året för att njuta av en garanterad solvecka måste också ha rätten att flyga till Grekland eller Medelhavet. Varför ska det vara förbehållet de riktigt rika?
– Många ur den här livsstilsvänstern moraliserar över att du verkligen inte ska ha rasistiska förbehåll. Men de sätter inte sina barn i skolklasser där det finns 90 procent invandrarbarn. De har råd att skjutsa sina barn till Franska eller Engelska Skolan eller liknande. Detta moraliserande har skapat väldigt stora klyftor i samhället vilket känns igen från Sverige. Vilka är det som demonstrerar under parollen ”Solidaritet”? Det är allt mer en medelklass, arbetarklassen ser vi sällan. Men när det handlar om en strejk för högre löner eller arbetsmiljö på en arbetsplats då saknas vänsterpartisterna, där finns de inte.
· Hur har reaktionen blivit i Tyskland?
– Hon säger att vi inte kommer att klara oss utan bensin- eller dieseldrivna bilar under överskådlig tid. Vi ska hålla tillbaka men vem har råd att köpa en el-bil? Samma förhållande råder i Sverige. Lägger de för mycket skatt på diesel har en mindre jordbrukare inte råd med sina maskiner. Det måste vara socialt och ekonomiskt möjligt att klara i ett samhälle som ska leva vidare. Och där behöver vi inga moraliseringar.
 |
| Litiumreserverna i världen. . . |
Framtiden och tre delstatsval
Den 1 september är det delstatsval i Thüringen och Sachsen där nya delstatsparlament kommer att väljas. Delstaten Brandenburg går till val senare i september. De tre delstaterna har nästan elva miljoner av Tysklands 85 miljoner invånare. Alliansen Wagenknecht ligger så bra till i opinionsundersökningarna att DN:s två utsända skakade rubricerar sitt första reportage om ”höger och vänsterextremismen triumferar”. Blickpunkten ligger på Sahra Wagenknecht som de pekar ut som tänkbar regeringsmedlem i delstatsregeringarna.
· Är Wagenknecht intresserad av att sätta sig i en regering med partier som man inte alls är överens politiskt och ideologiskt?
– Nej. Det är ett stort diskussionsämne och uppriktigt sagt ett stort problem. Det är tre delstater i det tidigare DDR där människorna blev väldigt nedtryckta, isolerade och utarmade efter att denna så kallade ”återförening”, anschluss, till Västtyskland blev ett faktum. Det var tre viktiga industriområden som alla ”tillplattades” för att västsidan importerade produkterna i stället. Överallt placerades västsidans representanter ut på nyckelposter. Den gamla DDR-befolkningen och industrin blev fullständigt åsidosatt och förintad.
– Det skapade en väldigt bra grogrund för AFD som var rasister och bakåtsträvare. Men samtidigt var det billigare att placera migranter på östsidan. Där fanns tomma hotell och allt möjligt. Befolkningen observerade hur migranterna anlände och ”fick pengar, bättre möjligheter och förhållanden än vi som har satts på undantag”, sa många. Då växte främlingsfientligheten. AFD är i dessa tre delstater relativt starka. Men samtidigt syns det nu att Sahra Wagenknecht Allians kan komma i regeringsställning. Ty, människorna som egentligen inte är rasister, som vill ha ett bättre program och ett bättre liv de ser Wagenknecht som en lösning på sina problem.
 |
| De tre delstatsvalen. . . |
Inget samarbete med AFD
– De borgerligt styrda medierna ställer aldrig frågan till henne ”vad vill du göra, hur vill du göra det”, utan ”vem vill du regera med för du kommer inte få över 50 procent”? Denna insinuanta fråga och fälla handlar om att beskylla henne för att hon kommer samarbeta ihop med AFD.
– Hon har varit mycket tydlig på den punkten och säger att ”vi kommer inte att arbeta med AFD. Kanske det finns en möjlighet att något annat parti är intresserat av att samarbeta med oss. I så fall endast på grundval av ett alldeles tydligt program; ”det och det och det vill vi”! Vi kanske skulle kunna se en progressiv variant av vad de borgerliga partierna just nu praktiserar i sitt Tidöavtal som har 73 punkter för reaktionära förändringar.
– Wagenknecht kan tänka sig ett konkret men med väldigt konkreta frågor på varje punkt om ”vad gör vi, och det måste stå klart, annars går vi inte in i ett regeringssamarbete, utan då går vi i opposition och arbetar utifrån våra uppfattningar”; nej till vapenleveranser, fredsförhandlingar, stopp för sanktionerna mot Ryssland”.
Svenska vänsterpartiet och Nato
Det franska, italienska eller spanska kommunistpartierna som under 1970-talet respektive under Francodiktaturen var mäktiga stora partier är i dag i praktiken utraderade. Det franska kommunistpartiet bildade regering med socialisten Mitterrand, två lika starka partier 1971. Men de franska kommunisterna betalade ett oerhört högt pris. Det är erfarenheter som förskräcker om ett regeringssamarbete inte görs upp i detalj och inte blir förrått.
– De går aldrig att regera till varje pris, menar Barbara.
· Som det svenska vänsterpartiet ville inför förra valet när man arkiverade sitt Nato-Nej med förhoppningen att få en ministerpost i en s-regering men där både Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar förlorade?
– Problemet är att våra vänsterpartier Die Linke i Tyskland utgår från den felaktiga uppfattningen att ”om vi köpslår en del av våra grundläggande principer, då tar de som är starkare än oss, i regel socialdemokraterna, emot oss”. Och mer och mer utvattnas programmet. Vägen är ju precis den motsatta; bygg din styrka på dina principer som vi vet delas av befolkningen. En klasspolitik i de arbetandes intressen, den välkomnas av många. Ett Nej till kriget och nej till fiendskap med Ryssland, den borde tas emot av alla de människor som anser det är vansinnigt att Sverige har framställt sig som en fredsduva och så många år har arbetat för ett förbud mot kärnvapen, men när det äntligen finns ett Avtal mot Kärnvapen på bordet skriver regeringen INTE på för att tjäna USA!
– Så förlorar man partimedlemmar. Vänsterpartiet hade kunnat pressa sossarna. Men det gör man inte. Och därmed blir man inte längre relevant. Då kan lika gärna vara sosse eller lägga av. Där tror jag att Jonas Sjöstedt har spelat en fruktansvärd destruktiv roll som representeras av hans antikommunism. Jag minns att han sa att han gick in i vänsterpartiet efter att ”k-et” hade försvunnit ur vpk. Där inleddes också partiets politiska ökenvandring. I dag är de inte relevanta.
– När Nooshi poppade upp fanns det ett bra alternativ i temat om hyrorna. Det var ett bra konkret initiativ. Men sedan bleknar eller tynar man bort när de säger att om ”klasser” vet man inte mycket. Eller ”vad som står i partiprogram, det är inte viktigt”. Då är det kört med partiet. Jag såg en tid att vänsterpartiet hade förutsättningar, men har i dag fullständigt abdikerat, det saknar i dag relevans. Det säger ”Nej till Nato” men det går inte ut och säger det och varför de säger nej.
– Samtidigt säger det JA till all vapenexport och dess ledande medlemmar går och tar selfies. Som vänsterpartiets säkerhetspolitiska taleskvinna Hanna Gunnarsson som fotograferar sig vid graven till fascisten (och ”arbetarslaktaren”) Mannerheim i Finland. Eller Dadgostar som tar selfies med Zelinski. Vad vill de visa med det?
Säger Barbara Hagel som under en timma har gett prov på en insikt och framsynhet som är sällsynt i dagens Sverige.
· Ett stort tack, Barbara för denna intervju som är mycket intressant. Jag tror att vi får anledning att återkomma efter delstatsvalen där du kommenterar de och vilka som är de viktigaste slutsatserna vi kan dra av valresultatet, inte bara för Tyskland utan för resten av Europa. Den svenska och europeiska fredsrörelsen har också en jätteuppgift med tanke på att nu har vi också Natos och USA-stövlar som besudlar vårt territorium på 17 olika platser i Sverige. Med andra ord: Kampen fortsätter!
– Jo, det finns jättestora uppgifter nu när Nato tar över 17 militära baser i landet.
 |
Video: https://dai.ly/k4m2DOz2YhITiLBiKqK
