KOMMENTAR PERU:
TEGUCIGALPA / 070820 / Det kan låta grymt, men det är sant: Den värsta jordbävningen på 40 år i Peru gav den impopuläre socialdemokratiske presidenten Alan Garcia andrum.
Han har fått en chans att åtminstone sätta blickpunkten på det lidande som hundratusentals människor just nu upplever i sin desperata jakt på mat och vatten för sig och sina familjer. Ty situationen är, som en lokal borgmästare för regeringspartiet säger, desperat och kaotiskt, ingenting i civilförsvaret fungerar.
Civilförsvaret uppgav i söndags att 496 peruaner hade påträffats döda, en siffra som med all sannolikhet kommer att stiga, särskilt med tanke på att siffrorna bara härrör sig från offer i städerna. Återstår att räkna offren i de avlägsna byarna i Anderna. De skadade uppgår till 1.100 personer varav 450 har evakuerats till Lima på grund av allvaret i skadorna. Det finns 33.000 hus som är förstörda. Allt fler rapporter kommer nu också in om att skrupelfria människor inom affärskretsarna försöker utnyttja den skriande situationen genom att hamstra eller dramatiskt höja priserna på förnödenheter.
Det finns en avgrundslik skillnad i solidaritet och medmänsklighet mellan Latinamerika och Europa. Medan EU har anslagit 2,7 miljoner dollar till den mänskliga katastrofen, en skam utan like, har de fattiga länderna i Latinamerika utan väntan skickat i väg plan efter plan med filtar, livsmedel och andra produkter för att mildra lidandet.
Men den person som kanske i det tysta tackar högre krafter för jordbävningen är president Alan Garcia, ledaren för det socialdemokratiska Aprapartiet, ett av Latinamerikas äldsta s-partier med legendariska socialistiska teoretiker som Víctor Raúl Haya de la Torre, grundare av APRA, advokat, en politisk tänkare och en teoretiker som utkämpade en hård ideologisk strid med José Carlos Mariátegui La Chira, klar marxist och en av Latinamerikas nuvarande teoretiska föregångsexempel. Haya de la Torre slogs för den reformistiska linjen medan Mariátegui förfäktade den revolutionära kampen och teorin som bas för att skapa socialismen i Peru och Latinamerika. Men han klargjorde kanske mer än någon annan av de socialistiska och kommunistiska intellektuella i Latinamerika från den tiden, nödvändigheten av att dra in de miljonmassor som utgörs av indianfolken, ursprungsbefolkningen från Anderna och Amazonasregionerna. Medan Víctor Raúl Haya de la Torre stannade kvar i det socialdemokratiska APRA och var politisk mentor till den nuvarande korrumperade president Alan Garcia, bildade Mariátegui Perus Kommunistiska Parti och den peruanska landsorganisationen under kommunistisk inflytande i slutet av 1920-talet.
Valet den 4 juni förra året stod mellan Alan Garcia som fick 52 procent medan Ollanta Humala från Unión Partido Nacionalista-UPP, fick 48 procent av de 14,978,909 röstberättigade i Peru. Högern lånade ut sina röster i utbyte mot att Garcia förde högerns förslag till regeringspolitik. Denna har mött motstånd över hela Peru. Under tolv timmar strejkade arbetarna på Skanskas anläggning i staden El Alto-Talara i länet Piura i norra Peru den 7 maj. Aktionen var en protest bland annat mot utdragna löneförhandlingar och att den nya formen för visstidsanställning upphör för arbeten som är betraktade som permanenta tillsvidareanställningar. Arbetarna kräver också att de maskerade avskedandena avskaffas med förevändning att anställningskontraktet upphör.
Den 19 april sköts den unge byggnadsarbetaren byggnadsarbetaren Marvin González Castillo ihjäl under en proteststrejk när polisen öppnade eld. Befolkningen i regionen Ancash upprättade vägspärrar på tre platser i området med krav på att regeringen upphäver kontrakten för en rad gruvföretag som lägger beslag på en stor del av grundvattnet som släpps ut förgiftat till civilbefolkningen. Denna kräver också att regeringen bygger ut infrastrukturen.
I slutet av april strejkade tiotusentals gruvarbetare i protest mot de transnationella bolagens outsorcing av arbetskraften som anställs i ”tredje” företag utan socialförsäkringar och kraftigt sänkta löner.
Medan Garcia har stött på ett kompakt motstånd och masskamp, framför allt utanför huvudstaden Lima, har han rest till Washington och mer eller mindre bönfallit om att USA-kongressen ratificerar det avtal om frihandel, TLC, som den samlade folkrörelsen i Peru har förkastat. Orsaken är enkel; TLC betyder slutet för stora delar av den nationella industrin och framför allt jordbruket.
Samtidigt har de militära förbindelserna med USA förstärkts vilket betyder att ytterligare en stor grupp med tusentals människor, kokaodlarna, har gått i konfrontation mot ”Pentagons förlängda arm”, som Garcia kallas. De anhöriga till dem som i mitten av 1980-talet, då Garcia var president, mördades av den paramilitära gruppen ”Comando Rodrigo Franco”, som var en dödspatrull som styrdes direkt av ledningen inom APRA-partiet, har gått och krävt en sanningskommission. Under Garcias första mandatperiod avrättades hundratals politiska fångar från gerillaorganisationen Sendero Luminoso i bestialiska massakrer i flera fängelser.
Men medan den politiska vänstern under 1970- och 80-talet var mycket stark och organiserad, har nu det ”Indianska kortet” blivit en realitet även i Peru. Indian- och representanter för ett tjugotal indianfolk från nästan hela Peru samlades i våras till en kongress som bildade MASA, Movimiento al Socialismo Andino Amazónico, Rörelsen för den Andinska-Amazoniska socialismen. Erfarenheterna från Bolivia och Ecuador är exempel för indianerna i Peru.
Evo Morales’ bejublade besök i Peru bara några dagar innan jordbävningen, bekräftade att de politiska ringarna på vattnet från Bolivia och Ecuador har börjat anlända även till Peru. Morales samlade tiotusentals människor och han reste ut till fattiga jättelika bostadsområden i Limas ökenlandskap, bland annat Villa Salvador, och många gav uttryck, när de hörde Evo Morales tala i Peru, att de hellre ville se Morales som president i Peru än den korrumperade Garcia.
Dessa politiska debatter och samtal avbröts när jordbävningen, som en gong-gong i en boxningsmatch, räddade Alan Garcia denna gång. Men allt tyder på att det blir fler ronder, snabbare än vad Garcia tror.
Dick Emanuelsson
