Venezuelas nya brottsbekämpningsstrategi att demokratisera polisen ger resultat

En ny icke korrumperad polis brådskar i Venezuela

I veckans Flammanreportage talar Dick Emanuelsson med Soraya El Achkar, rektor för UNES, det nya upprustade Polisuniversitetet i Venezuela.

Vänsterregeringen förlorade i parlamentsvalet den 26 september 2010 mark till högern på grund av kriminaliteten i landet. Men Chávez brottsbekämpningsstrategi att demokratisera polisen och omstrukturera polisen fortsätter och ger resultat. Flammans Dick Emanuelsson besöker Venezuelas Polisuniversitetet.





I veckans Flammanreportage talar Dick Emanuelsson med Soraya El Achkar, rektor för UNES, det nya upprustade Polisuniversitetet i Venezuela.
Vänsterregeringen förlorade i parlamentsvalet den 26 september 2010 mark till högern på grund av kriminaliteten i landet. Men Chávez brottsbekämpningsstrategi på att demokratisera polisen och omstrukturera polisen fortsätter och ger resultat. Flammans Dick Emanuelsson besöker Venezuelas Polisuniversitetet.

*  *  *

CARACAS / SEPTEMBER 2010 / Ropet på polis och hjälp väckte mig vid halv 4-tiden på morgonen. Det var Helena, kvinnan som äger den lilla kvartersbutiken mitt emot huset som skrek i högan sky. Inbrottstjuvarna hade lyckats bryta upp ytterdörren och var nu nästan inne i affären när polisen anlände. De två inbrottstjuvarna övermannades och fick spö efter noter. Uteliggarna framför huset och affären, som annars brukar föra ett j-a liv varje natt, applåderade polispatrullen. Denna släpade med sig de två brottslingarna till den mobila polisstationen i stadsdelen San Juan där tjuvarna med all säkerhet fick mer spö.

Denna gång segrade rättvisan men för det mesta förblir brottet både ouppklarat som ostraffat. Och det beror inte bara på listiga gangsters utan framför allt på att stor del av polis- och rättsväsendet är genomsyrat av korruption.



DET MENAR SORAYA EL ACHKAR helt öppenhjärtligt när Flamman tas emot på det upprustade Polisuniversitetet i Caracas. Hon är rektor för UNES, La Universidad Nacional Experimental de Seguridad, men även statsekreterare i det Nationella Polisrådet.

I över 25 år arbetade och ledde hon det fristående och erkända Nätverket för Stöd till Rättvisa och Fred. År efter år producerade Nätverket och Soraya svidande kritiska rapporter om situationen i Venezuela där polisen inte bara torterade, misshandlade utan även mördade venezuelaner som Soraya registrerade i en kall statistik. Denna kritiska sida mot staten var dock ingen barlast för Soraya när hon sökte posten som rektor för det nya Polisuniversitetet. Tvärtom, menade president Hugo Chavez, sådana meriter är mer eller mindre en förutsättning för att kunna skapa en venezuelansk polis med en helt ny mentalitet. Den nya Bolivarianska Polisen (PNB) ska inte bara förhindra brott utan framför allt förebygga nya brott. Men det är viktigt att förstå, menar Soraya, att situationen inom polis- och rättsväsende är en spegelbild av arvet från de 40 år av institutionaliserad korruption men även det nuvarande tillståndet i nationen.

– År 2006 genomfördes på initiativ av regeringen en omfattande enkätundersökning på temat; ”Vad är det för slags polis vi har och vilken vi vill ha”? ALLA, understryker den blåögda och ljushåriga rektorskan, ställde kravet på bättre polisutbildning. Under decennier hade den dåvarande utbildningen stagnerat, den var undermålig och bara småkurser genomfördes.

VI GÅR RUNT I DET stora och rymliga universitetsområdet. ”Buenas Tardes”! god eftermiddag, säger ett 20 tal män och ett tiotal kvinnor som har lektion i självförsvar när vi klampar in i ett av klassrummen. Nere på gårdsplanen står aspiranterna uppradade för att genomgå fysiska prov. Klarar de inte dessa blir de heller inte antagna till den nya Nationella Bolivarianska Polisen, PNB. De ser nervösa ut och en och annan ”bulle” som har för mycket överhäng har det grymt svårt att pressa hakan upp till stången. De muskulösa kompisarna blir fnittriga över misslyckandena och tittar nyfiket och storögt på reaktionen från Flammans utsände.

I en öppen plats utanför klassrummen sitter fyra poliskadetter och spelar schack, djupt insjunkna mer i spelets mysterium än att jaga bovar och kontrarevolutionära terrorister ute på Caracas´ gator. Annars har The Miami Herald och all världens politiska höger pekat ut detta Polisuniversitet för att inhysa kubaner. De som står i spetsen för universitetets utbildning av nya underrättelseagenter är kubaner. ”Venezuelas polisväsende Kubaniseras”! har rubrikerna lydit i internationell press utan några som helst trovärdiga källor.

– De enda kubaner vi har är två kvinnor som är mer elever än lärare. De fortbildar sig i transittrafik. Så dramatisk är den skrönan, säger den undersköna pressekreteraren med en dräpande ton och jag tittar upp i den blå himlen.



DEN OMFATTANDE enkätundersökningen 2006 blev bindande för regeringens beslut och Chavez tvekade inte; en ny polis skulle bildas vilket fick oppositionen att gå i taket. Bakgrunden är att den totalt fragmenterade poliskår som Venezuela hade fram till 2008 då PNB föddes. Varje borgmästare eller länsguvernör har under sig sina “egna” poliser. Vid sidan av dessa finns arméns Nationalgarde, ökänt för att vara både korrumperat och opålitligt och med mycket litet förtroende hos befolkningen.

Denna gigantiskt splittrade poliskår kan, om borgmästaren i Caracas så vill, förvandlas till en livsfarlig paramilitär organisation. Så skedde den 11 april 2002 då Metropolitanpolisen var den militära spjutspetsen i statskuppen mot Chavez och posterade ut krypskyttar på taken som besköt oppositionens egna demonstranter. Under ett års tid anklagades Chavezanhängarna för morden på ett 25-tal venezuelaner och ett par hundra skottskadade av Metropolitanpolisens kallblodiga fascister.

Bara ett par veckor innan Flammans besök yttrade Soraya El Achkar att den nuvarande polisen i Venezuela inte är kapabel att garantera säkerheten för landets medborgare. Polisen har traditionellt varit skamlöst dåligt betald vilket har stimulerat korruptionen. Och med de obegripliga summor av pengar som knarkkartellerna rör sig med har tusentals poliser på kontinenten varit ett lätt byte. Soraya känner igen bilden.

– Under 1980-talet inledde de flesta länderna på kontinenten en reformering av sina poliskårer. Venezuela var ett av de sista länderna att inleda dessa reformer. Trots att vi var sent ute så gjorde vi det bra i avseendet att vi lärde oss av misstagen av de övriga.



INTE ETT ENDA land hade framgång i sina reformer, tillägger hon med ett skratt. Orsakerna är flera. I några länder var det själva polisledningen som genomförde reformerna. I andra länder var det akademiska experter men i bägge dessa fall så misslyckades de. Venezuela lärde av denna dystra erfarenhet.

– Sedan 2006 arbetar vi med både poliser, akademiska experter och forskare. Men även de sociala och folkliga rörelserna deltar i reformarbetet vilket är den stora skillnaden mellan Venezuela och övriga Latinamerika.

Men det finns ytterligare en skillnad, tillägger den kvinnliga rektorn. UNES arbetar med ALLT, understryker hon med skärpa. Några länder touchade bara vid utbildningen, andra de berörde de legala aspekterna eller disciplinfrågorna vilket visar att reformerna har varit partiella och inte utarbetade i sin helhet.

– Venezuela började med den stora enkätundersökningen för att folket skulle vara med i debatten. Just nu har vi 138 olika polisstrukter. Vi drog fram allt, negativt och positivt. I dessa studier och rådslag fick vi fram den nya Polismodellen som omfattar HELA poliskåren. En ny lag som utarbetades 2006 och som antogs 2008 bygger på resultatet på det omfattande arbetet och rådslaget 2006.

– I Venezuela, en federal decentraliserad stat med 138 olika polisstrukturer, kunde borgmästaren eller länsguvernören i princip göra vad han ville med sina ”kommunala” poliser. Det kan han inte nu efter att den nya lagen antogs 2008 *. Till denna har ytterligare 15 resolutioner beslutats som reglerar polisyrket och där till exempel genusfrågan förstärks. Den borgmästare eller länsguvernör som bryter mot lagen åker in i fängelse. Nu finns det en huvudman som är inrikesministern, det fanns det inte 2002, trots att Venezuela är en federal stat. Lagen säger att polisarbetet inte kan suspenderas men tre normer som reglerar lagen kan suspendera eller intervenera en hel polisstruktur:

1) Upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna.
2) Förbindelser till brottsliga nätverk.
3) Om den konstitutionella ordningen bryts, i klartext; en statskupp.


– Någon av dessa händelser är motiv för att inrikesministeriet kan intervenera i en polisstruktur, som till exempel polisen som lyder under Borgmästare XX. Dessa möjligheter fanns inte 2002.




DEN NYA BOLIVARIANSKA Polisen, PNB, har satts in i vad som uppfattas som ”Pilotprojekt” i stadsdelen Catia, drabbad av mord, grov kriminalitet och en stadsdel som i största allmänhet har ett dåligt rykte. Med den nya PNB-polisen försöker myndigheterna förändra situationen, inte bara reducera brottsligheten utan få de nya poliserna att bli en del av vardagen som invånarna ska kunna ha förtroende för. En ömsesidig relation polis-samhälle är målet.

– Den nya PNB-polisen föddes i december 2009 just i Catia. Och varför just där? Catia representerar den största brottsfrekvensen i Caracas. Och vi ville visa att med en ny polis kan vi få ner brottsbenägenheten utan att bryta mot de mänskliga rättigheterna. Men för att det ska vara möjligt behövs människorna i området. Och de behöver polisen som i dag inte sitter inne på en polisstation som invånarna tidigare var rädda för att besöka. I dag spelar poliserna fotboll med ungdomarna, hjälper flickorna och utgör en del av stadsdelens “inventarier”. För bara tillsammans kan vi få fram var vapnen finns, vem utför morden och vad kan vi göra tillsammans för att förbättra livet i området. I klartext; upprätta ett underrättelsenät som framför allt utgörs av invånarna i området som underlättar polisens kort- och långsiktiga arbete.

Uppgifterna är oerhört komplicerade för här handlar det om hänsynslösa mördare, knarklangare eller tjuvar som måste bekämpas utan att deras grundlagsrättigheter förtrampas. Men en uppgift förvånar mig och den är att denna “Närpolis” har fått undervisning på basis av erfarenheterna från Nordirland och Nicaragua där kontakten med människorna i området prioriteras.

– Vi har haft framgång i Catia för brottsligheten har minskat med 50-60 procent. Det interfamiliära våldet har reducerats enormt för i arbetet dras hela familjen in när den får besök av PNB-polisen i hemmet.



DET KANSKE STÖRSTA problemet som existerar i Venezuela är straffriheten, brott som begås men som inte ställer förövaren inför rätta. Orsakerna är många men korruptionen inom rättsväsendet ser Soraya som det största problemet för den allmänna säkerheten i landet.

– Vi kan inte tala bara om polisen. När vi talar om ”säkerhet” talar vi om ett system som polisen är en del av. Men där finns också åklagarämbetet, domstolarna, fängelserna och hela det preventiva systemet med preventiva politiska åtgärder som är andra delar av samma problem. Om vi inte lyckas få brotten inför domstol och få ett korrekt domstolsbeslut på dem i tid, fortsätter vi leva i osäkerhet. Det hjälper inte att bara reformera poliskåren om vi inte samtidigt reformerar hela den sektor som är relaterad till säkerheten.

BARA NÅGRA DAGAR återstår innan parlamentsvalet och oppositionens politiska käpphäst är, just det, den personliga säkerheten. Några dagar innan har 100 medlemmar i högerpartiet Primero Justicia brett ut vita lakan nedkletade med röd färg föreställande blod och ett antal kartongkistor som de ställde av utanför ett regeringskontor i Caracas.

– Vi protesterar till förmån för freden och rättvisan och ett Venezuela utan straffrihet, sa partiledaren Julio Borges.

Soraya El Achkar skakar på huvudet när jag frågar henne om oppositionens förslag på “Mästerplan för Säkerhet” och menar att det ytliga propagandamaskineriet är det samma som den latinamerikanska extremhögerns.

– Det är samma förslag på repression, användandet av polisen som en väpnad gren för att kriminalisera de fattigas kamp för ett bättre liv.

• Som högern i El Salvador eller Honduras där de talar om ”En Järnhand mot brottslingarna”?

– Det är högerns projekt som är lika överallt om en “Järnhand”, dödsstraff, bly (kulor), urskillningslösa razzior och armén ut på gatorna. Den historien känner vi mycket väl till i Venezuela för den upplevde vi under 50 år av “demokrati”. Som aktivist för de mänskliga rättigheterna under 25 år kan jag bekräfta de egna erfarenheterna av en repressiv polis mot de fattiga, inte mot brotten eller brottslingarna utan polisen som sattes in mot de svarta, folkrörelsen, främst ungdomar, som har avlidit i händerna på polisen. De tolv personer som dör i händerna på polisen varje månad är resultatet av högerns modell och syn på säkerhet.

Men säkerheten kan inte begränsas enbart till polisen, menar Soraya och pekar på att arbete, utbildning, hälsovård, gatubelysning, sophämtning och en allmänt bättre mänsklig tillvaro är viktiga beståndsdelar för att reducera brottsligheten i ett land.



DET HAR BÖRJAT skymma och Flamman tar en taxi tillbaka till San Juan. Som så många andra Caracasbor drar jag mig för att komma hem efter skymningen i dessa kvarter. Helena har börjat dra ner jalusierna i den lilla kvartersbutiken och förbereder sig för nattens ovisshet. En plåtslagare har reparerat jalusierna och monterat ett nytt lås.

Åtta dagar efter intervjun med den kvinnliga rektorn på Polisuniversitetet i Caracas inleder polisen i Ecuador ett försök till statskupp. Presidenten kidnappas men fritas tio timmar senare av en specialstyrka ur armén som beskjuts av polisens krypskyttar. Fem personer dödas och 300 skottskadas. Parallellerna till statskuppen i Venezuela i april 2002 är slående lika. Händelserna visar att försvaret och utvecklingen av Revolutionens program måste innefatta ett försvar av medborgarna på alla nivåer.

* La Ley Orgánica de Servicio de Policía y de Cuerpo de Policía Nacional Bolivariana