Nobelpriset i litteratur till Mario Vargas Llosa i sitt politiska sammanhang

Det pågår en internationell högeroffensiv som har riktat in sig på att slå sönder all framstegsvänlig politik i världen och de har framför allt riktat in sig på Latinamerika och då främst Chavez. De är uppmuntrade av att fascismen återigen marscherar i Europa och i Sverige.

Priset till kinesen har också en politisk udd. USA förlorar allt mer marknad till Kina.

Men priset till Llosa, som jag gillar som författare, skulle ha utdelats för många år sedan men nu är läget politiskt mer intressant för priset förstärker den reaktionära offensiven i världen.

Två ETA-killar har torterats nästan till döds för att erkänna att de har tränats militärt och med stöd av Chavez. Aznar skriker omedelbart om ett internationellt korståg mot ”diktatorn”.

Piedad Cordoba har i den colombianska senaten avsatts som senator av den OpusDei-anslutne justitiekanslern som förhindrar att La Negra ska kunna arbeta politiskt under en 18-årsperiod. Den Uribetillsatte Justitiekanslern har återigen börjat krafsa i den sönderbombade laptoppen som Raul Reyes förfogade över och det gjorde Piedad Cordoba politiskt fredlös.

I USA skriker chefen för ljudradions federala organisation om mer pengar för Telesur, som ”representerar” terrorismen (och Chavez, så klart), är på väg att ta över allt mer. Och det är delvis rätt, för Telesur har ökat sina sändningar över hela planeten vilket får de transnationella nyhetsbyråerna att se blodrött, för de är inte vana vid ”konkurrens” och ännu mindre av att kvalitén på denna konkurrens är klart bättre och proffsigare än CNN:s gamla käringar och gubbar som inte lyckas ta sig ur sin antikommunistiska garderob och förlorar allt fler tittare och reklamintäkter.

Det är i detta politiska ljus man ska se priset till Llosa. Inget annat. Obama fick fredspriset förra året och det angav lite av det nya tänkandet i Oslo. I år bekräftades att Nobelkommittén går i Pentagons och den internationella högerns ledband.

Förra året dök också författarens son, med samma namn, som valobservatör för det av militären riggade presidentvalet, och uttalade sig som sin far kraftfullt mot den latinamerikanska integrationen, Kuba, Venezuela och alla framstegsvänliga krafter i världen. Och sitt stöd för militärkuppen den 28 juni 2009 i Honduras.

Tegucigalpa 2010-10-08
Dick Emanuelsson