CARACAS / Inte i något land kan vi ha ambitioner att garantera människorna säkerhet om vi inte ger polisen anständiga löne- och arbetsvillkor, säger Pablo Fernandez, samordnare för Nätverket för Stöd till Rättvisa och Fred.
Pablo är Soraya El Achkar efterträdare och Nätverket fungerar som rådgivare och ger en rad kurser till UNES.
– I Venezuela har detta inneburit att den politiska korruptionen och den organiserade brottsligheten har trängt in i poliskåren. Och i stället för att vara en del av lösningen av problemet så är de i stället en del av detta. Till exempel, en poliskommissarie i Caracas som har arbetat hela sitt liv och är på väg att pensioneras tjänar som mest 600 dollar, (knappt 4000 kronor). En nyexaminerad polis tjänar i bästa fall cirka 300 dollar. Och då ska du tänka på att leva i Caracas är dyrare än London eller Barcelona.
– Dagen efter hade vi en anstormning av MP-poliser som nästan tog sig in i UNES via fönstren, säger han skrattande.
– Det visar att nyckeln ligger i en uppvärdering av polisarbetet i form av ett materiellt och moraliskt erkännande av polisen. En nyutexaminerad PNB-polis tjänar i dag mer än en kommissarie med 30 års tjänst inom Metropolitanpolisen.
Studier, uniform, vapen och bostäder
Men också skillnaden mellan officer och trupp försvann, nödvändigt för att polismannen ska kunna söka en högre tjänst. Möjligheten att studera fanns plötsligt där eftersom arbetstiderna förändrades från 24 timmars arbete och 48 timmars ledighet. Studier är också nu ett krav för att kunna gå uppåt i karriären. Polisagenten behöver inte längre betala sin egen uniform och han har nu ett eget vapen och inte ett roterande vapen mellan 10-15 poliser. Nu sätts polisen på skolbänken igen och fortbildas i hur han ska gripa en person. Förut drog polisen sitt vapen och sköt. Nu vet de att som sista alternativet får de använda sitt tjänstevapen, hävdar Fernandez.
Även sociala frågor som bostadsbristen har aktualiserats med den nya PNB-polisen. Poliserna bor i typiska fattigområden, ofta granne med en brottsling och blir lätt ett militärt mål för den organiserade brottsligheten. Därför har bostadsfrågan blivit en prioriterad fråga att lösa vilket förbättrar polisens livskvalité.
– PNB-polisen har bara ett år på nacken och vi kan redan nu se en förändring, fortsätter Pablo Fernandez. Den polis som allmänheten förkastade för ett år sedan, vinner gradvis ett erkännande och förtroende hos befolkningen som noterar en attitydförändring hos denne polis. Igår hyste folk rädsla, i dag har de respekt för polismannen&kvinnan.
Arbetstider och lön
Alexandra Michel arbetade fem år i Caracas Metropolitanpolis. Hon är en av 6500 aspiranter som fightas om 3500 PNB-platser som ska tillsättas i nästa kull på UNES. Hon är liten till växten, småknubbig men säger att de fysiska testerna inte ska vara något problem.Vad är det då som lockar henne att gå över till PNB?
– Arbetsvillkoren och arbetstiderna. Jag arbetar 24 timmar och är ledig 48. Det är oerhört slitsamt och det är omöjligt att fortbilda sig med sådana arbetstider. I PNB är arbetsdagen åtta timmar och lönen mycket högre.
Den nya utmärkta dagstidningen Correo del Orinoco har intervjuat Sanin Omar Colmenares som aldrig, under sina 13 år inom Metropolitanpolisen, hade fått fortbildning i temat “mänskliga rättigheter”. Nu är han PNB-polis och de sociala och lönevillkoren är totalt förändrade:
– Under dessa 13 år fick jag aldrig några ekonomiska förtjänster utöver de vanliga minimilönshöjningarna. Då tjänade jag 470 Bolivar (ca 650 kr/mån) och nu har jag 3400 Bolivar (5690 sv/kr) som polisofficer. Min livskvalité har ökat dramatiskt, säger han nästan euforiskt.
Dick Emanuelsson
