TEGUCIGALPA / 2010-07-01 / Edwin Espinal greps klockan 19.00 igår onsdag av honduransk polis två kvarter från sitt hem i stadsdelen Colonia Flor del Campo. Han fördes till den 4:e polisstationen i Tegucigalpa där han torterades med peppargas i ögon, ansikte och direkt i munnen.
Han tillhör Motståndsfrontens motorcykelordenans som kör före och sonderar säkerheten för demonstrationståget. I cellen förolämpades han med ord som ”detta ska var och en som tillhör ’La Resistencia’ (Motståndsfronten) och som hatar poliser få känna av”, det vill säga peppargasen.
Trots att Espinals kropp skakade av konvulsioner upphörde inte tortyren, säger COFADEH, Föreningen för de anhöriga till de försvunna i Honduras, en nationellt och internationellt ansedd organisation, i ett pressmeddelande. Cofadeh bildades på 1980-talet efter att dödsskvadronen ’Bataljon 3-16’, som leddes av de väpnade styrkornas högste chef general Gustavo Álvarez Martínez, inledde det smutsiga kriget under instruktioner av USA-ambassadören John Negroponte. Hundratals ledare och aktiva från vänstern, fackföreningar och andra delar av folkrörelsen försvann eller mördades i händerna på ”3-16” eller armén.
Mördade hans fru
Det var den 11:e gången som Edwin Espinal greps av polisen. Motivet är att han blev vittne till hur tre poliser i skydd av utegångsförbudet i september 2009 slog ihjäl Francisco Alvarado, också han aktiv i Motståndsfronten i samma bostadsområde som Edwin bor, Flor de Campo. Samma natt besköts hans bil med en kulsprutekärve samtidigt som hans fru Wendy Ávila befann sig i bilen. Med ett mirakels tur undgick hon att mördas. Men hennes tur skulle komma fyra dagar senare när hon avled av samma peppargas som Edwin utsattes för i onsdags kväll.
Det unga paret utgjorde inte bara delar av Motståndsfrontens motoriserade säkerhetskommission. Wendy hade tagit ett sabbatsår från universitetet för att till hundra procent delta i kampen mot diktaturen. Hon och Edwin och tusentals andra honduraner attackerades av armésoldater och kravallpoliser när de befann sig utanför Brasiliens ambassad som en slags gigantisk mänsklig sköld för den störtade president Manuel Zelaya. Han hade dagen innan i mitten av september återvänt underjordiskt till Honduras och tagit sin tillflykt till ambassaden.
”Nu vet jag hur Wendy kände”
På torsdagskvällen intervjuades Edwin av Felix Molina i Motståndsfrontens radioprogram ”RESISTENCIA”. Han uppgav hur poliserna skrattade åt honom när hans kropp förvreds i konvulsioner.
– Gasen som sprutades in i min mun och ner i lungorna gör att du känner att du brinner upp invärtes. Ögonen kan jag inte öppna för då bränner det till. Gråta kan jag inte heller göra för då bränner ögonhinnorna ännu värre. Nu vet jag hur Wendy kände sig, som dessutom var astmasjuk, efter att hon attackerades med peppargasen.
– Polisofficeren som sprutade mig i ansiktet heter Vargas. De tre poliserna som slog mig känner jag sedan tidigare, de deltog i mordet på Francisco Alvarado.
Grannarnas kontaktade omedelbart Cofadeh efter att Edwin förts bort och på så sätt kom Cofadeh:s ordförande Bertha Oliva till polisstationen i torsdags morse och lyckades få Espinal frigiven. Poliserna mordhotade honom. Förra året misslyckades en polisagent som hade infiltrerat Motståndsfrontens demonstration, att mörda Espinal när pistolen agenten skulle skjuta med inte fungerade.
Tillsammans med Oliva begav sig Edwin Espinal till åklagarämbetet och krävde att en rättsläkare genomför en läkarundersökning för att dokumentera tortyren. Så skedde också.
Alternativa Sanningskommissionen
Det här är berättelsen om ett ungt par som hade hela livet framför sig och som när diktaturen var störtad planerade att bilda familj. Tragedierna som utspelas i en situation som den Honduras genomlever är oräkneliga. Gå i exil? Edwin vägrar trots att han för varje gång han arresteras är allt närmare det öde som hans fru mötte. Han säger att han skulle känna sig som en svikare gentemot Wendy om han skulle lämna kamraterna och folket i Motståndsfronten och gå i exil.
Gripandet och tortyren av Espinal ägde rum samma dag som den Alternativa Sanningskommissionen, som består av ett antal internationellt erkända jurister och människorättsledare, som till exempel Nora Cortiñas, ordförande för Mödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires och Adolfo Ezquivel, fredsnobelpristagare, framträdde i Tegucigalpa och informerade pressen om det kommande arbetet i kommissionen. Detta handlar om att registrera och ta in vittnesmål från offren eller deras släktingar som fallit offer för den militära statskuppen och dess förlängning i form av Porfirio Lobo. Edwin Espinal blir ett av de första vittnesmålen för kommissionen.
Sedan den 27 januari i år, då ”Pepe” Lobo intog presidentpalatset, har nio journalister mördats i Honduras, ett av de farligaste länderna i världen att arbeta i för reportrar. Varje vecka mördas, grips eller torteras en eller flera aktiva i Motståndsfronten. Samtidigt genomför Hillary Clinton en stenhård press på Latinamerikas länder som med extremt få undantag vägrar att erkänna den illegitima förlängningen av den militära statskuppen i form av regimen Porfirio Lobo.
Dick Emanuelsson