<2376 tecken>
TEGUCIGALPA / 090215 / ”Fortsätter du att arbeta i facket mördar vi dig! sa de okända männen som misshandlade och högg byggnadsarbetarledaren med machetes på flera ställen på kroppen. Och tillade:
– Hälsa Julio Antonio Díaz att vi kommer att skära honom i strimlor om han inte upphör med arbetet i facket!”
År 2000 tog Clemente Rubén Pérez Huinac, ordförande för byggnadsavdelningen i staden Coatepeque i Guatemala strid för 307 av sina medlemmar som avskedades mot lagens anda. Tillsammans med Byggnadsarbetarförbundets * juridiska ombud, Armando Sánchez Betancourt, vann de en viktig strid mot byggföretaget Páez-Méndez som ålades att betala både löner och andra ekonomiska ersättningar till de avskedade arbetarna. För den striden mordhotades Pérez medan Armando Sánchez mördades i december 2008.
Den 7 februari i år misshandlades Pérez av okända “gorillor” och fick svåra skärskador av männens machetes. Julio Antonio Díaz, det guatemaltekiska Byggnadsförbundets generalsekreterare fick via Perez hälsningen från förövarna att upphöra med sitt fackliga arbete vilket skulle vara liktydigt med att förbundet kollapsar om till och med ordföranden kastar in handduken.
Svenska Anita Nordmark är generalsekreterare för Byggnads- och Träarbetarinternationalen och är indignerad över den intensifierade terrorn mot facket i Guatemala:
– Dessa händelser nyligen visar att de fackligt aktiva inte har friheten att utföra sina fackliga uppgifter utan att riskera livet. Regeringen uppfyller inte sina åtaganden att tillämpa ILO-avtalen som de har ratificerat, säger Nordmark i en i en kommentar.
Hon kräver att de guatemaltekiska civil- och polismyndigheterna genomför en fullständig utredning och griper och bestraffar de skyldiga till attackerna mot arbetarna och facket.
Byggföretaget som ålades av domstolen år 2000 att betala de 307 avskedade arbetarna sina löner har nio år senare hittills inte gjort detta.
För två veckor sedan presenterade Internationella Fackliga Samorganisationen IFS en rapport som beskriver hur terrorn mot facket i Guatemala har reducerat antalet medlemmar till ett minimum, både beroende på terrorn som en antifacklig lagstiftning som försvårar den fackliga organiseringen. Bara tre procent av de ekonomiskt aktiva guatemaltekerna är medlemmar i en fackförening.
Dick Emanuelsson
* Sindicato Nacional de Trabajadores de la Construcción y Servicios de Guatemala (SINCSG)
lunes, 9 de marzo de 2009
Ny IFS-rapport om Guatemala
<5786 tecken>
Ett land snart utan fackföreningar
TEGUCIGALPA / 090203 / Den antifackliga terrorn och lagstiftningen i Guatemala har medfört att bara tre (3) procent av den ekonomiskt aktiva arbetsstyrkan i landet är fackligt organiserad. Det är ett riskfyllt medlemskap för morden, hoten och terrorn mot den fackliga rörelsen är permanent.
Det menar den Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS) i en elva sidor lång rapport om tillståndet i det centralamerikanska landet som styrs av en ekonomisk och politisk vit elit men där majoriteten av invånarna är mayaindianer.
Rapporten publicerades i måndags (2 februari) och handlar inte bara om de tolv fackliga ledarna som mördades under 2008. Det omfattande dokumentet beskriver hur staten och arbetsgivarna via terror och lagstiftning i praktiken omöjliggör för arbetare att bilda en fackförening. Lyckas de utsätts de för alla slags påtryckningar, även fysiska, för att stoppa den fackliga organiseringen.
– Det måste bli ett omedelbart slut på morden, dödshoten och övergreppen, sa IFS:s generalsekreterare Guy Ryder i en kommentar till rapporten och tillade:
– Den fortsatta repressionen mot arbetarnas rätt att bilda eller ansluta sig till en fackförening visar att regeringen inte uppfyller sitt åtagande att tillämpa ILO:s konventioner som det (Guatemala) har ratificerat. De fackligt aktiva har inte friheten att utföra sina fackliga uppgifter utan att riskera livet.
Graviditetstest innan anställning
Enligt rapporten är bara tre procent av de ekonomiskt aktiva guatemalanerna fackligt organiserade, den förkrossade majoriteten inom den offentliga sektorn, särskilt lärarkåren som har fackliga traditioner. I praktiken är det ett land utan en levande fackföreningsrörelse. Därför insisterar IFS i sina slutrekommendationer att Guatemalas regering måste uppfylla ILO:s 87:e och 98:e konvention.
Dokumentet pekar på att övergreppen, diskrimineringen, misshandeln och de sexuella övergreppen av kvinnor på de 200 maquilasfabrikerna i de skattefria industrizonerna är vardagshändelser. På bara tre av dessa 200 fabriker har facket lyckats organisera arbetarna men bara två har kollektivavtal. IFS-rapporten hävdar också att det finns registrerade fall av hur kvinnor måste genomgå en graviditetstest innan de anställs.
Flera ILO-kommissioner
Trots att de fria fackliga rättigheterna garanteras i grundlagen möter arbetarna en uppsjö av villkor och krav för att bilda en lokal fackklubb. ILO har skickat flera tekniska kommissioner till Guatemala för att bistå regeringen till att lösa upp de gordiska knutar som förhindrar att rätten till facklig organisering upphör. Trots ILO:s bidrag kunde en expertkommission från ILO:s avdelning för Rekommendationer och Tillämpande av Kollektivavtal (CEACR) 2008 med oro registrera att viktiga framsteg lyser med sin frånvaro. År 2007 mördades fem fackliga aktiva medan siffran under 2008 ökade till tolv.
När inte mord förhindrar de anställda att organisera sig har arbetsgivaren en arbetsmarknadslagstiftning som uppställer en rad nästan omöjliga krav för att bilda en fackförening, dessutom i ett politiskt terrorklimat som förskräcker. Enligt artikel 215 (c) i den reviderade arbetsmarknadslagen från 2001, krävs det att 50 procent av de anställda plus en kan bilda en fackförening enligt industriprincipen. Enligt IFS-rapporten innebär detta juridiska krav ett stort hinder för facklig organisering. Fylls däremot kravet ställs arbetarna inför faktumet att tiden för Arbetsmarknadsdepartementets godkännande eller avstyrkan är oerhört lång.
Hur en fackförening krossas
Samma dag som bananarbetarfacket SITRABANSUR (Sindicato de Trabajadores Bananeros del Sur) registrerades, inleddes terrorn på den stora bananplantagen Finca Olga María.
”Tolv av de främsta fackledarna låstes in på plantagens kontor och erbjöds 5000 quetzales, cirka 640 dollar, om de avsade sig medlemskapet i facket. SITRABANSUR:s generalsekreterare utsattes för hårda påtryckningar för att han skulle namnge ledarna i facket och dess juridiska rådgivare (advokater), men han vägrade. Senare fördes också de arbetare som hade anslutit sig till facket till kontoret av beväpnade vakter där de pressades av företagsledningen att säga upp sig och avstå rätten till kollektivavtalsförhandlingar som hade inletts av facket tre dagar tidigare. Ett fåtal arbetare föll till föga för hoten och lämnade företaget. Dagen efter avskedades de tolv arbetare som hade grundat bananfacket och kastades ut från bananplantagen av de beväpnade vakterna. En av dessa tolv försvann och hans öde är fortfarande ovisst”.
Ett av tre barn arbetar
IFS-rapporten tar också upp frågan om barnarbetet där det konstateras att ett av tre barn i åldern 7-14 år arbetar, eller totalt 821.875 barnarbetare, och det trots att Guatemala har ratificerat ILO:s konvention 138 om minimiålder för arbetsmarknaden samt Nr. 182 angående ett stopp för de värsta avarterna av barnarbete.
Diskrimineringen av kvinnor och den indianska befolkningen är också dramatisk, menar IFS. I Guatemala pågår en ”Feminicidio”, där 2008 mer än 600 kvinnor, framför allt kvinnor till och från sin arbetsplats, hade utsättats för en grym behandling i form av våldtäkter, tortyr och slutligen avrättning.
Sjuttiosex procent av indianbefolkningen lever i fattigdom och många i extrem fattigdom vilket kan jämföras med 41 procent av den icke-indianska befolkningen. Många indianer är analfabeter, bland dem kvinnorna (50%) och cirka 33 procent talar inte spanska.
Internationella Fackliga Samorganisationen sammanfattar i en rad punkter sina krav mot den socialdemokratiska regeringen under ledning av Alvaro Colom som den anser vara ytterst ansvarig för att facket ska kunna verka under värdiga villkor utan att mördas eller förhindras att organisera landets anställa.
Dick Emanuelsson
Ett land snart utan fackföreningar
TEGUCIGALPA / 090203 / Den antifackliga terrorn och lagstiftningen i Guatemala har medfört att bara tre (3) procent av den ekonomiskt aktiva arbetsstyrkan i landet är fackligt organiserad. Det är ett riskfyllt medlemskap för morden, hoten och terrorn mot den fackliga rörelsen är permanent.
Det menar den Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS) i en elva sidor lång rapport om tillståndet i det centralamerikanska landet som styrs av en ekonomisk och politisk vit elit men där majoriteten av invånarna är mayaindianer.
Rapporten publicerades i måndags (2 februari) och handlar inte bara om de tolv fackliga ledarna som mördades under 2008. Det omfattande dokumentet beskriver hur staten och arbetsgivarna via terror och lagstiftning i praktiken omöjliggör för arbetare att bilda en fackförening. Lyckas de utsätts de för alla slags påtryckningar, även fysiska, för att stoppa den fackliga organiseringen.
– Det måste bli ett omedelbart slut på morden, dödshoten och övergreppen, sa IFS:s generalsekreterare Guy Ryder i en kommentar till rapporten och tillade:
– Den fortsatta repressionen mot arbetarnas rätt att bilda eller ansluta sig till en fackförening visar att regeringen inte uppfyller sitt åtagande att tillämpa ILO:s konventioner som det (Guatemala) har ratificerat. De fackligt aktiva har inte friheten att utföra sina fackliga uppgifter utan att riskera livet.
Graviditetstest innan anställning
Enligt rapporten är bara tre procent av de ekonomiskt aktiva guatemalanerna fackligt organiserade, den förkrossade majoriteten inom den offentliga sektorn, särskilt lärarkåren som har fackliga traditioner. I praktiken är det ett land utan en levande fackföreningsrörelse. Därför insisterar IFS i sina slutrekommendationer att Guatemalas regering måste uppfylla ILO:s 87:e och 98:e konvention.
Dokumentet pekar på att övergreppen, diskrimineringen, misshandeln och de sexuella övergreppen av kvinnor på de 200 maquilasfabrikerna i de skattefria industrizonerna är vardagshändelser. På bara tre av dessa 200 fabriker har facket lyckats organisera arbetarna men bara två har kollektivavtal. IFS-rapporten hävdar också att det finns registrerade fall av hur kvinnor måste genomgå en graviditetstest innan de anställs.
Flera ILO-kommissioner
Trots att de fria fackliga rättigheterna garanteras i grundlagen möter arbetarna en uppsjö av villkor och krav för att bilda en lokal fackklubb. ILO har skickat flera tekniska kommissioner till Guatemala för att bistå regeringen till att lösa upp de gordiska knutar som förhindrar att rätten till facklig organisering upphör. Trots ILO:s bidrag kunde en expertkommission från ILO:s avdelning för Rekommendationer och Tillämpande av Kollektivavtal (CEACR) 2008 med oro registrera att viktiga framsteg lyser med sin frånvaro. År 2007 mördades fem fackliga aktiva medan siffran under 2008 ökade till tolv.
När inte mord förhindrar de anställda att organisera sig har arbetsgivaren en arbetsmarknadslagstiftning som uppställer en rad nästan omöjliga krav för att bilda en fackförening, dessutom i ett politiskt terrorklimat som förskräcker. Enligt artikel 215 (c) i den reviderade arbetsmarknadslagen från 2001, krävs det att 50 procent av de anställda plus en kan bilda en fackförening enligt industriprincipen. Enligt IFS-rapporten innebär detta juridiska krav ett stort hinder för facklig organisering. Fylls däremot kravet ställs arbetarna inför faktumet att tiden för Arbetsmarknadsdepartementets godkännande eller avstyrkan är oerhört lång.
Hur en fackförening krossas
Samma dag som bananarbetarfacket SITRABANSUR (Sindicato de Trabajadores Bananeros del Sur) registrerades, inleddes terrorn på den stora bananplantagen Finca Olga María.
”Tolv av de främsta fackledarna låstes in på plantagens kontor och erbjöds 5000 quetzales, cirka 640 dollar, om de avsade sig medlemskapet i facket. SITRABANSUR:s generalsekreterare utsattes för hårda påtryckningar för att han skulle namnge ledarna i facket och dess juridiska rådgivare (advokater), men han vägrade. Senare fördes också de arbetare som hade anslutit sig till facket till kontoret av beväpnade vakter där de pressades av företagsledningen att säga upp sig och avstå rätten till kollektivavtalsförhandlingar som hade inletts av facket tre dagar tidigare. Ett fåtal arbetare föll till föga för hoten och lämnade företaget. Dagen efter avskedades de tolv arbetare som hade grundat bananfacket och kastades ut från bananplantagen av de beväpnade vakterna. En av dessa tolv försvann och hans öde är fortfarande ovisst”.
Ett av tre barn arbetar
IFS-rapporten tar också upp frågan om barnarbetet där det konstateras att ett av tre barn i åldern 7-14 år arbetar, eller totalt 821.875 barnarbetare, och det trots att Guatemala har ratificerat ILO:s konvention 138 om minimiålder för arbetsmarknaden samt Nr. 182 angående ett stopp för de värsta avarterna av barnarbete.
Diskrimineringen av kvinnor och den indianska befolkningen är också dramatisk, menar IFS. I Guatemala pågår en ”Feminicidio”, där 2008 mer än 600 kvinnor, framför allt kvinnor till och från sin arbetsplats, hade utsättats för en grym behandling i form av våldtäkter, tortyr och slutligen avrättning.
Sjuttiosex procent av indianbefolkningen lever i fattigdom och många i extrem fattigdom vilket kan jämföras med 41 procent av den icke-indianska befolkningen. Många indianer är analfabeter, bland dem kvinnorna (50%) och cirka 33 procent talar inte spanska.
Internationella Fackliga Samorganisationen sammanfattar i en rad punkter sina krav mot den socialdemokratiska regeringen under ledning av Alvaro Colom som den anser vara ytterst ansvarig för att facket ska kunna verka under värdiga villkor utan att mördas eller förhindras att organisera landets anställa.
Dick Emanuelsson
Sydafrikanska Transportarbetarförbundet vägrade lossa israeliskt fartyg
<1984 tecken>
TEGUCIGALPA / Det Sydafrikanska Transportarbetarförbundet SATAWU genomförde den 8 februari en blockad mot lossningen av ett israeliskt fartyg som planerades angöra hamnstaden Durban.
Beslutet togs enligt den kampanj och riktlinjer som den IFS-anslutna landsorganisationen CSS genomför som ett svar på det israeliska folkmordskriget mot Gaza och palestinierna.
Förra året vägrade hamnarbetarna att lossa ett fartyg med vapen från Kina med Zimbabwe som destination. Målet för arbetarnas aktion var att undvika att inbördeskrig skulle bryta ut i grannlandet.
Enligt en kommuniké från SATAWU, "utgör aktionen (mot det israeliska fartyget) en del av den stolta historien av arbetarmotstånd mot apartheidsystemet".
1963 vägrade danska hamnarbetare att lossa en sydafrikansk båt. Kaptenens försök att få båten lossad i Sverige misslyckades också på grund av de svenska hamnarbetarnas solidaritet med kampen mot apartheidsystemet i Sydafrika. De kommande åren följdes denna kampanj av arbetarna i Liverpool och San Francisco.
"I dag vill den sydafrikanska arbetarklassen visa sin tacksamhet mot dessa arbetare för att de beslutsamt motsatte sig apartheidsystemet genom att motsätta vad den anser vara den israeliska apartheiden", fortsätter kommunikén.
"Detta är testamentet och traditionen som de sydafrikanska hamnarbetarna har ärvt och vi är beredda att ära dessa (internationella fackliga solidariteten med Sydafrikas arbetare) genom att försäkra omvärlden att de sydafrikanska hamnarna inte kommer att användas som transit för varor från diktatoriska och förtryckarregimer som Zimbabwe, Swaziland eller Israel", avslutas kommunikén från SATAWU.
I början av februari anslöt sig hamnarbetarna på den australienska västkusten till den internationella bojkott- och sanktionskampanjen mot Israel och meddelade sitt beslut att vägra lossa israeliska produkter.
Dick Emanuelsson
Not: SATAWU: The South African Transport and Allied Workers Union
TEGUCIGALPA / Det Sydafrikanska Transportarbetarförbundet SATAWU genomförde den 8 februari en blockad mot lossningen av ett israeliskt fartyg som planerades angöra hamnstaden Durban.
Beslutet togs enligt den kampanj och riktlinjer som den IFS-anslutna landsorganisationen CSS genomför som ett svar på det israeliska folkmordskriget mot Gaza och palestinierna.
Förra året vägrade hamnarbetarna att lossa ett fartyg med vapen från Kina med Zimbabwe som destination. Målet för arbetarnas aktion var att undvika att inbördeskrig skulle bryta ut i grannlandet.
Enligt en kommuniké från SATAWU, "utgör aktionen (mot det israeliska fartyget) en del av den stolta historien av arbetarmotstånd mot apartheidsystemet".
1963 vägrade danska hamnarbetare att lossa en sydafrikansk båt. Kaptenens försök att få båten lossad i Sverige misslyckades också på grund av de svenska hamnarbetarnas solidaritet med kampen mot apartheidsystemet i Sydafrika. De kommande åren följdes denna kampanj av arbetarna i Liverpool och San Francisco.
"I dag vill den sydafrikanska arbetarklassen visa sin tacksamhet mot dessa arbetare för att de beslutsamt motsatte sig apartheidsystemet genom att motsätta vad den anser vara den israeliska apartheiden", fortsätter kommunikén.
"Detta är testamentet och traditionen som de sydafrikanska hamnarbetarna har ärvt och vi är beredda att ära dessa (internationella fackliga solidariteten med Sydafrikas arbetare) genom att försäkra omvärlden att de sydafrikanska hamnarna inte kommer att användas som transit för varor från diktatoriska och förtryckarregimer som Zimbabwe, Swaziland eller Israel", avslutas kommunikén från SATAWU.
I början av februari anslöt sig hamnarbetarna på den australienska västkusten till den internationella bojkott- och sanktionskampanjen mot Israel och meddelade sitt beslut att vägra lossa israeliska produkter.
Dick Emanuelsson
Not: SATAWU: The South African Transport and Allied Workers Union