<4709>
TEGUCIGALPA / 070924 / Bandera Roja, på svenska Röda Fanan, startade som en vänsteropportunistisk rörelse men befinner sig i dag i armarna på den venezuelanska högeroppositionens mest aggressiva kretsar som opererar för att störta regeringen Hugo Chavez.
Bandera Roja, bildades den 20 januari 1970 av en utbrytning från MIR, den vänsterrevolutionära rörelsen, som i sin tur var en utbrytning ur det korrumperade socialdemokratiska Acción Democrática, AD. AD styrde alternerande med det kristdemokratiska högerpartiet Copei Venezuela mellan 1958-1998 under den så kallade ”Punto Fijo-pakten”.
BR var till sin ideologiska politiska karaktär betraktat som ”ultravänster”, ”hårda linjens marxist-leninister”, som till en början sympatiserade det med det albanska kommunistpartiet Arbetets Parti, lett av Enver Hoxha.
Partiet skapade en väpnad gren och inledde den väpnade kampen i östra Venezuela i delstaterna Monagas och Anzoátegui. Men gerillan lyckades aldrig få det folkliga masstöd som är nödvändigt för att konsolidera en gerillaarmé med målet att gripa den politiska-militära makten. De väpnade aktionerna upphörde i praktiken 1984 men först i maj 1994 upplöstes BR:s gerillarörelse formellt. Det skedde under en officiell ceremoni där ett tjugotal gerillasoldater, det som återstod, överlämnade sina gevär och inlemmades i det venezuelanska samhället.
”Chavez en falsk kommunist”
Det paradoxala med denna politiska rörelse som jagades, fängslades, torterades och många gånger mördades av den hemliga politiska polisen eller arméns eget folk, är att de politiska krafter som var ansvariga för dessa aktioner mot Bandera Roja i dag i BR kan se en av de mest pålitliga bundsförvanter i kampen för att störta president Hugo Chavez och den revolutionära regering och politiska process som Chavez inledde i december 1998 då han vann presidentvalet. ”Chavez är en falsk kommunist”, påstår BR och allierar sig med den venezuelanska högeroppositionen som ser saken på ett diametralt annorlunda sätt och i stället karaktäriserar Chavez som en förtäckt kommunist, styrd och ledd av Kubas Fidel Castro.
Bandera Roja deltog aktivt i både förberedelserna som i förverkligandet av statskuppen mot Chavez den 11 april 2002. Partiet deltog aktivt under ”Oljesabotaget” december 2002-5 februari 2003 där de lierade sig med de korrumperade direktörerna i det statliga oljebolaget PDVSA som kastade ut företaget i en lockout för att ekonomiskt nöta ut och störta Chavez men som kostade landet 16 miljarder dollar.
USA-finansierad ”vänster”
Detta falska vänsterparti har också i likhet med sina ”taktiska” allierade inom högeroppositionen tagit emot tusentals dollar av CIA-filialen NED, Nacional Endowment For Democracy, för att störta Chavez. Via BR-ledaren Carlos Hermoso tog partiet 2004 emot pengar från NED för att arrangera ”kurser i demokrati” när folkomröstningen av Chavez’ mandat skulle avgöras den 15 augusti 2004. Oppositionen mot Chavez tog av NED emot över fyra miljoner dollar. Men där fanns också den andra CIA-filialen USAID på plats i Venezuela som fram till juni 2007 via 360 så kallade ”NGO:s”, enfrågerörelser från det diffusa ”civila samhället” (i vilket SAF med flera räknas in), tog emot anslag på sammanlagt 11.575.509.00 dollar bakom programtiteln ”Venezuela: Inciativas para la Construcción de Confianza” (VICC), Venezuela: Initiativ för byggande av förtroende. Chavez vann 2004, utan en enda dollar från CIA, folkomröstningen med två miljoners rösters övervikt.
Så vad återstår då av politiskt vänsterkapital hos Bandera Roja? Inget, i stället agerar partiets medlemmar, som beräknas till ett par hundra, som provokatörer genom att med våld och terror på gator och på universitet destabilisera det venezuelanska samhället. Jag minns veckan innan statskuppen i april 2002 hur en grupp på ett 40-tal aktivister i Bandera Roja försökte tränga sig fram till presidentpalatset Miraflores i Caracas och hur de tilläts av huvudstadspolisen, under befäl av högern borgmästare Alfredo Peñas, att kasta både sten som att koncentrera sig ett halvt kvarter från presidentpalatset där de stoppades av vanliga människor som bildade en mänsklig barrikad mellan dessa aggressiva aktivister i tjänst hos den venezuelanska kontrarevolutionens krafter och president Chavez.
I dag opererar de tillsammans med krafter som Andres Perez, före det president och ordförande för AD, det parti varur Bandera har sina rötter. Perez sitter i Miami och i Dominikanska republiken dit han flydde efter att han avverkat sitt fängelsestraff för stöld av statlig egendom och drömmer om att störta Chavez, en dröm som han får ta med sig när han lämnar jordelivet inom snart.
Dick Emanuelsson
