<9893>
USA satsar nu i massiv skala på att finansiera så kallade ”NGO:s”, enfrågerörelser från det diffusa ”civila samhället” i Venezuela och Bolivia. Det gemensamma med de drygt 700 organisationerna i de bägge länderna är att de alla är motståndare till den revolutionära processen som pågår.
TEGUCIGALPA / 070916 / Det är återigen den unga USA-advokaten Eva Golinger som avslöjar att CIA-filialen USAID pumpar in miljoner dollar i Bolivia och Venezuela. I en omfattande artikel den bolivianska nyhetsbyrån Bolpress [1] redogör Golinger för hur CIA har omgrupperat den kontrarevolutionära oppositionen i de bägge länderna och hur nya strukturer med förment ”demokratiska övergångar” är förevändningen för finansiering av dessa grupper.
I Venezuela, där myndigheterna och den politiska ledningen för landet har erfarenheter av USA-konspiratörerna, inleddes operationerna redan i juni 2002, bara några månader efter att stats- och militärkuppen hade slagits tillbaka av de venezuelanska massorna som återinsatte president Hugo Chavez på presidentposten i vad som annars skulle kunna ha blivit ett nytt ”Chile
”Övergång till vad då?
Det var efter den misslyckade lockouten och det kriminella sabotaget mot oljeindustrin i december 2002-3 februari 2003 som kostade landet 16 miljarder dollar som operationerna inleddes med delvis andra aktörer. Den eniga fasaden mot Chavez i filkomröstningen av hans presidentmandat den 15 augusti 2004 var en stor framgång för USA-administrationen. Den venezuelanska oppositionen, splittrad av personliga sekteristiska ambitioner, vana vid 40 års maffiastöld av statlig egendom, begrep inte, att för att återerövra sina ekonomiska och politiska privilegier var man tvungen att störta Chavez.
Jag minns att Chavez blev fly förbannad när han en söndag i sitt program “Alo Presidente” kommenterade USAID-kontoret med orden: ”Övergång till vadå? Till deras demokrati? ALDRIG! Här ska inga utländska konspiratörer komma och öppna kontor som inte är något annat än bastioner för kontrarevolution”!
Men den venezuelanska oppositionens valnederlag i folkomröstningen innebar att den utåt sett formella enheten sprack i tusen fragment. Valet till Nationalförsamlingen i december 2005 var ytterligare en katastrof där inget av oppositionspartierna ville ställa upp eftersom de visste att de skulle få spö efter noter.
”American Corners”
Men CIA lät sig inte nedslås. Den riktade in sig på politiskt vacklande grupper av chavister och andra samhällssektorer, framför allt i delstater med stora gas- och oljetillgångar. USA-ambassaden i Caracas slog ett slag för ”Satellitkonsulat”, eller som de kallade; ”American Corners” i fem delstater ”och lyckades, utan tillstånd av utrikesministeriet, att få en officiell närvaro på dessa platser genom att använda sig av advokatsällskapen, en i Latinamerika korrumperad yrkesgrupp utan några som helst skrupler.
– Arbetet som USAID och OTI hittills har genomfört har förstärkt den kontrarevolutionära oppositionen, säger Golinger. Fram tills i juni 2007 har de utverkat 306 ”stipendium” till sociala organisationer, politiska partier, olika samhällsrörelser och politiska projekt i Venezuela. Dessa stipendier (och ekonomiska anslag) har kanaliserats via ”Development Alternatives, Inc” (DAI), ett entreprenörsföretag till USAID som opererar sedan juni 2002 då det öppnade ett kontor i centrala Caracas, skriver Golinger och tillägger att DAI/USAID har anslagit 11.575.509.00 dollar till de 360 olika grupperna i Venezuela bakom programtiteln ”Venezuela: Inciativas para la Construcción de Confianza” (VICC), Venezuela: Initiativ för byggande av förtroende.
Enligt Golinger, som fick ut protokollen och programförklaringarna från USAID, baseras majoriteten av dessa “NGO-projekt” på ”politisk dialog, allmän debatt, medborgardeltagande och utbildning och träning av demokratiska ledare”.
”Industrikoncernen NGO AB”
Det är också samma gamla statskuppsorganisationer som finansierades mellan 1999-april 2002. Men här finns också nya, eftersom jänkarna är pinsamt medvetna om att den gamla partistrukturen av korrumperade maffiapolitiker saknar både folklig förankring som en vision om vad som är möjligt att göra. Och därför finns förement ”neutrala” och till och med ”objektiva” grupper som till exempel ”Instituto Prensa y Sociedad”, ett pressorgan som inte utger sig för att vara lika proamerikanskt som ”Reportrar utan gränser” eller ännu värre; mediemagnaterna i SIP, det Interamerikanska Pressällskapet, en produkt av det kalla kriget från sent 1940-tal som är öppet antikommunistiskt, antikubanskt och nu också antivenezuelanskt.
De politiska partierna i Latinamerika och Karibien finansieras också via USAID men via republikanernas Internationella Republikanska Institutet (IRI) och demokraternas NDI, det Nationella Demokratiska Institutet. NDI och IRI har betalat ut sju miljoner dollar, eller 42 miljoner svenska kronor, till de politiska broderpartierna enbart i Venezuela.
De påstådda “försvararna av mänskliga rättigheter” i Venezuela, spjutspetsen i ”Industrikoncernen NGO AB”, som den kallas i Colombia där det finns närmare 100.000 olika NGO:s som både när sig på och som inte vill att inbördeskriget ska upphöra eftersom de har sin livnäring garanterad via EU och USA, i Venezuela får dessa självutnämnda ”människorättsorganisationer” sin finansiering garanterad av ”Freedom House”, en annan entreprenör som CIA/USAID ofta anlitar.
Antikommunistisk spjutspets
”Freedom House” grundades 1941 av det amerikanska monopolkapitalets guruer och ledande politiker i de bägge partierna, bland dem president Franklin D. Roosevelt och republikanernas Wendel Wilkie. Denne hade förlorat valet mot Roosevelt men utsågs av Roosevelt till emissarie i världen där ett frihetspris utdelades årligen. Efter kriget förvandlades Freedom House till en frontorganisation för Marshallplanen och försvar för grundandet av NATO men framför allt som en ”förtrupp mot kommunismen” där USA framställdes som ”frihetens bålverk”. En av dess viktigaste uppgifter var att dra in intellektuella i det från Hitlerfascismen befriade Östeuropa, en föraning till vad som i dag utspelas i Venezuela och Bolivia.
När president Ronald Reagan 1982 skapar NED, National Endowment for Democracy, med målsättningen att operera lite snyggare och under mattan än CIA, integreras Freedom House som en enhet inom CIA-koncernen. NED finansierar och fixar budgetar till Freedom House och Freedom House å sin sida finansierar politiska projekt som tagits fram av NED. Bland sina ledare återfinns Henry Kissinger, folkmördare från Indokina, Otto Reich, exilkuban och en av Reagans och Bushs arkitekter för en invasion av Kuba och männen bakom det låg- och högintensiva Contraskriget i Centralamerika mot sandinistregeringen i Nicaragua och gerillarörelserna i Guatemala och El Salvador.
Programmet “Exchange” var ägnat till att bryta upp Östeuropa från det sovejtiska inflytandet och är finansierat av CIA. Personligheter som Vladimir Bukovsky, Adam Michnik, André Glucksmann och Jean-François Revel står i själva verket på CIA:s avlöningslista och får sina kritiska artiklar garanterat publicerade i The Daily Mail, The Daily Telegraph och The Times men framför allt i USA via Wall Street Journal [2].
Mediemagnater och CIA
Det är alltså denna ”frihetsorganisation” som nu är aktiv i Venezuela och Bolivia. I Venezuela har Freedom House finansierat konferenser på temat “Hotel mot pressfriheten i det 21:a seklet” med deltagande av mediemagnaten och en av konspiratörerna vid statskuppen i april 2002, Marciel Granier, ägare av teve- och radiokanalen RCTV som tillsammans med tre andra privata tevekanaler utgjorde rena sambandscentralen för statskuppens utveckling den 11 april 2002. Granier agerade på denna konferens i sällskap med Karen Hughes, andresekreterare i State Departement för Diplomatiska och Allmänna Angelägenheter som Eva Golinger klassificerar som ”ett propagandakontor för State Departement och som är ansvarig för ”Voice of America” och andra propagandacentraler för Washington.
– Freedom House har också finansierat andra USA-institut så som det Internationella Centret för Icke Våldskonflikter (ICNVC) som lär ut ”motståndskamp” av Gene Sharp som har varit rådgivare till ungdoms- och studentrörelserna i Serbien, Ukraina, Georgien, Vitryssland och i Venezuela. ICNVC:s ordförande mellan åren 2003-2005 var James Woolsey, före detta CIA-chef, medan den nuvarande ordföranden heter Peter Ackerman, en bankir och multimiljonär som har finansierat rörelsen ”Byte av regeringar” i Serbien, Ukraina och Georgien via Albert Einsteininstitutet. Ackermans son deltog vid folkmordet i den irakiska staden Fallujah.
USAID:s ”folkrörelsenätverk”
USAID sista entreprenör i Venezuela utgörs av la Fundación del Desarrollo Pan-Americano (PADF), den Panamerikanska Utvecklingsstiftelsen och har uppgiften att ”bistå det sociala samhället”. PADF har anslagit 937,079 dollar till 14 olika “NGO:s” sedan slutet av 2006. Golinger uppger att hon bara har fått ut dessa uppgifter medan namnen på de 14 organisationerna än så länge är hemlighetsstämplade.
De senaste rapporterna från USAID talar om att CIA-organet finansierade en konferens augusti i år med deltagande av 50 borgmästare från hela landet och där frågan om ”decentralisering” och ”folkrörelsenätverket” behandlades. USAID-OTI försäkrar att de kommer att anstränga sig för “förstärka det civila samhället och de politiska partierna (…) utbilda människorättsförsvarare”. USA-kongressen har anslagit 3,6 miljoner dollar för detta ändamål ”vilket visar att denna subversion kommer att fortsätta och hota den Bolivarianska revolutionen”, sammanfattar USA-advokaten Eva Golinger det venezuelanska kapitlet.
<5804>
Bolivia: kontrarevolutionen går till offensiv
I mars 2004 öppnade USAID ett OTI-kontor i La Paz, Bolivia. Även här talades det om ett ”Övergångskontor”. Men till vad?
Utåt sett talade kontorets representanter om att de ville ”minska spänningen i regioner med sociala konflikter och hjälpa landet att förbereda de förestående valen” som ägde rum i december 2005 och som resulterade i att vänsterns och de sociala rörelsernas odiskutabla ledare Evo Morales valdes till president. Hans parti ”Rörelsen mot Socialism, MAS, fick 54 procent av rösterna till kongressen. USA-ambassaden hade indirekt varnat för att en röst på Morales är en röst för ”Kokainkartellerna”.
USAID som vanligt spelade på tredje strängen och lejde USA-företaget Casals&Associates, Inc. (C&A). Det fick en budget på 13,3 miljoner dollar, nästan 100 miljoner dollar som företaget pytsade ut på 379 olika organisationer i Bolivia, bland dem politiska partier och andra politiska och ”sociala” projekt i landet. Även om kanske inte alla dessa organisationer är medvetna om att de kommer att spela den ”Duttige idiotens roll”, så innebär mottagande av dessa pengar att de för all framtid kommer att stå i en beroendeställning till USA-ambassadens CIA-avdelning.
– C&A spelar alltså samma roll i Bolivia som DAI gör i Venezuela. Bägge företagen är också, via stora kontrakt, mycket beroende av USA:s försvarsdepartement, USA:s armé, Flottan, Energidepartementet, Broadcasting Board of Governance, Voice of America, USA:s propagandakontor mot Kuba, Departementet för Intern Säkerhet, State Departement och många andra intrikata USA-myndigheter, såväl hemliga som offentliga. Fram till idag har C&A verkställt interventionsprogram för Washingtons olika USA-byråer i fler än 40 länder. Bland dem Albanien, Armenien, Bolivia, Colombia, Dominikanska republiken, El Salvador, Guatemala, Madagaskar, Malawi, Mexiko, Nicaragua, Panama och Paraguay.
Förstärka regionala kuppmakare
I Bolivia har USAID-OTI riktat in sina ansträngningar på att bekämpa och utöva inflytande på den grundlagstiftande församlingen som sedan 18 månader arbetar för att lägga fram ett förslag till ny grundlag i landet. Detta förslag ska inkludera de stora indianbefolkningarna och de samhällssektorer som historiskt alltid har varit exkluderade från de grundläggande mänskliga och politiska rättigheterna i Bolivia. MAS fick 51 procent i valen till deputerade i denna församling och har en enkel majoritet. Men högeroppositionen har systematiskt saboterat arbetet med utarbetandet av en grundlag som ska föreläggas folket i en folkomröstning eftersom högern vet att deras maktställning i Bolivia står på spel om folket inkluderas i beslutsprocessen. Högern har tagit gatorna i besittning i flera av de län där de har kontroll och utnyttjar också sin kontroll av rättsapparaten, framför allt Högsta domstolen som gjort allt för att obstruera arbetet med det nya grundlagsförslaget.
USAID-OTI har anslagit majoriteten av de 13, 3 miljoner dollarna på organisationer och program som arbetar för att ”förstärka länsregeringarna” med målsättningen att försvaga centralregeringen. I det arbetet har USAID-OTI infiltrerat olika påverkbara indiangrupperingar utan politiska visioner för att utveckla ”demokratiska strukturer”. Dessa erbjuds ”ekonomiska möjligheter för samhällsutveckling, (…) civil utbildning för ledare” och ett ”informationsutbud”.
– Dessa nobla programämnen visar att Washington söker kväva Evo Morales centrala makt, penetrera och infiltrera indiansammanslutningarna vilka utgör majoriteten i landet, dra fram den kapitalistiska modellen som föredöme och påverka medierna via en proamerikansk, prokapitalistisk och antisocialistisk propaganda, sammanfattar USA-advokaten Golinger.
USA-ambassadörens verk i Jugoslavien
Som om denna imperialistiska intervention inte skulle vara tillräcklig för att kasta ut USA-ambassadören från Bolivia, går USAID-OTI helt öppet ut och uttalar stöd för de separatistiska rörelserna i län som Santa Cruz, Beni, Pando och Tarija som helt öppet talar om att störta centralregeringen i La Paz.
Det andra CIA-organet i Bolivia, National Endowment for Democracy (NED), som finansierar USA-interventioner i mer än 70 länder i världen, finansierar också grupper i regioner som Santa Cruz som arbetar för att avskilja länet från Bolivia. Den nuvarande USA-ambassadören i La Paz, Philip Goldberg, är samme man som är expert på temat separatism. Han var chef för Clintons mission i det forna Jugoslavien med målet att spränga denna statsbildning, främst Serbien och Bosnien. Nu opererar han i Bolivia
Evo Morales anklagade nyligen offentligt USAID för att stödja det kontrarevolutionära högerupproret i Bolivia och varnade USA för att det måste respektera landets lagar, vilket de naturligtvis aldrig har gjort eller kommer att göra. Morales sa att ”dörren står öppen” med klar anvisning att han inte kommer att tolerera att regimen med den självpåtagna rollen som Världspolis och domare lägger sig i Bolivias inre angelägenheter.
– Men Washington kommer inte att lämna (Bolivia) så lätt. Detta nätverk av inblandning och subversion är inte så enkel att slå tillbaka och eliminera, menar Golinger. Chavez har i det nya förslaget till grundlag, som för närvarande utarbetas i Caracas, föreslagit i Artikel 67 att den ska inkludera förbud från utländska privata eller offentliga regeringsmyndigheter av finansiering av valkampanjer för grupper med politiska målsättningar.
– De olika NGO-grupperna som arbetar för de mänskliga rättigheterna kommer att försöka att undvika att bli klassificerade som “politiska”. Men ingen kan förneka att mänskliga rättigheter i högsta grad är ett grundläggande politiskt ämne. Och det är i denna ”gråzon” som subversionen från Washington gömmer sig och använder sig dessa NGO:s som en sköld, understryker Eva Golinger.
Dick Emanuelsson
Källa:
[1] USAID en Bolivia y Venezuela: la subversión silenciosa
[2] Freedom House: Cuando la «libertad» no es más que un pretexto. Av Red Voltaire
