Nytt rekord 2006 för gästarbetarnas ”utlandspengar”

<3734>

TEGUCIGALPA / 071018 / Under 2006 skickade de så kallade gästarbetarna i världen hem 300 miljarder dollar till sina familjer eller anhöriga. Det är mer än anslagen från allt bistånd från regeringar och internationella organisationer.

Det är den Interamerikanska Utvecklingsbanken (IDB) och FN-organet Internationella Fonden för Jordbruksutveckling (IFAD *), som på en presskonferens i förra veckan (17 oktober) offentliggjorde de senaste siffrorna för det första ”världskartorna” som visar storleken på gästarbetarnas pengar och hur dessa används i de olika länderna.

Asien tar emot mest, 114 miljarder dollar följt av Latinamerika och Karibien med 68 miljarder. Till Östeuropa girerades 51 miljarder och Afrika fick 39 miljarder medan Främre Orienten tog emot 29 miljarder.

I ”madrassen”

IDB hade kalkylerat att de cirka 30 miljonerna latinamerikanska och karibiska immigranterna i USA skulle sända hem 48 miljarder dollar för 2006 men siffran för Latinamerika och Karibien slutade på drygt 68 miljarder dollar. Detta enorma kapital (nästan 500 miljarder kronor) oroar de internationella finansorganen eftersom mottagarna av detta kapital tenderar till att spara 10-20 procent i ”madrassen” i stället för att placera pengarna i banken eller i något finansinstitut.

– Den stora utmaningen är hur vi ska kunna kanalisera detta flöde till det formella finanssystemet, sa Donald F. Terry, chef för den Multilaterala Investeringsfonden, en underavdelning till IDB, på presskonferensen.

IFAD:s ordförande, Kevin Cleaver, uppgav att “det viktigaste är hur dessa pengar kanaliseras så att det bidrar till framsteg i landsbygdsområdena. (…) En av våra prioriteringar är att förbättra de fattigas möjligheter genom att finna sätt som minskar transaktionskostnaderna och binda upp ”utlandspengarna” med andra finanstjänster så som spara, investeringar och lån”.

Från USA till Europa

USA har fram tills nu varit det främsta mottagarlandet av latinamerikanska och karibiska immigranter. Men det syns en tydlig ökning av migrationen till Europa och länder som Italien och Spanien. I Latinamerika är det Argentina, Costa Rica och Dominikanska republiken som tar emot immigranter med hopp om ett bättre liv.

Den största mottagaren av utlandspengar var México med nästan 25 miljarder hemskickade dollar som utgjorde 2,9 procent av Mexikos BNP. Men det är en liten andel av BNP jämfört med Honduras där de 2,296 miljonerna dollar representerade 24 procent av BNP i denna centralamerikanska nation. Till El Salvador skickades 3,328 miljoner dollar som utgjorde 18,2 procent av BNP medan de 123 miljoner dollar som skickades hem till den lilla karibiska ön Grenada var 31 procent av landets BNP 2006.

Genomsnittssumman som de latinamerikanska och karibiska immigranterna skickade 2006 var 2,128 dollar och blev 628 dollar per capita av den regionala befolkningen.

Men det är Moldavien som toppar listan över mottagarländer med 31,4 procent av BNP eller 1027 miljoner dollar från sina medborgare i utlandet.

Regeringarna i dessa länder gör varje år upp sina nationalbudgetar på basis av den främsta inkomstkällan, gästarbetarnas hemskickade pengar. Men för Centralamerika är det osäkra tider. Nästan varje dag kommer ett fullastat plan med repatrierade salvadoraner, honduraner eller guatemalteker. Razziorna i USA är omfattande och betyder ekonomiska avbräck för det fattiga Centralamerika.

– Men, som en honduran sa till den lokala tevekanalen när han gick av planet i Tegucigalpa efter att blivit hemskickad av USA:s migrationspolis, i morgon tar jag mig till Guatemala och därifrån till Mexiko och sedan än en gång över gränsen vid Rio Grande. I Honduras finns inga jobb, bara hunger.

Dick Emanuelsson

Källa: IFAD

EL SALVADOR: Papperslösa blev hajmat

<1155>

Minst 15 papperslösa salvadoraner på väg mot USA, blev hajmat efter att båten de färdades i sjönk i Stilla havet mellan Guatemala och Mexiko. Tre av totalt 20 överlevde och åtta är försvunna. Tragedin inträffade tre dagar efter att de senaste siffrorna över hemskickade pengar från “Gästarbetarna” offentliggjordes av den Interamerikanska Utvecklingsbanken (IDB) och FN-organet Internationella Fonden för Jordbruksutveckling (IFAD).

Den desperata ekonomiska situationen i El Salvador har gjort att 2,5 av landets 6,7 miljoner salvadoraner arbetar i USA, den förkrossande majoriteten under illegala former. De skickar hem motsvarande drygt 18 procent av landets BNP, drygt 3,3 miljarder dollar eller nästan 22 miljarder kronor.

– Försvinnandet av landsmän bekräftar den utsatta ekonomiska situationen i landet. Den ”Amerikanska drömmen” har förvandlats till en mardröm, kommenterade parlamentsledamoten Carlos Castaneda från vänsterpartiet FMLN.

Två överlevande, Walter Alexander Alas och Noemí Estela Martínez, uppgav till den mexikanska dagstidningen La Jornada att de hade betalat 2.500 dollar per person.

Dick Emanuelsson

Chiquitadirektörer kan komma att utvisas till Colombia för rättegång

<990>

I slutet av september dömdes företaget Chiquita Brand Int. att betala 25 miljoner dollar i böter till den amerikanska staten. Brottet var att företagets dotterbolag i Colombia hade betalat paramilitära grupper 1,7 miljoner dollar för ”beskydd”. Colombianerna ansåg dock att de tio direktörerna inom Chiquitas företagsledning som var ansvariga för transaktionerna borde utvisas till Colombia och ställas inför rätta där. De tios för- och efternamn offentliggjordes inte ens i den amerikanska domen.

I en intervju i måndags med USA:s ambassadör i Bogota, William Brownfield, menar denne att de tio direktörerna skulle kunna komma att utvisas till Colombia.

– Jag har inte det minsta tvivel att det på basis av våra formella skyldigheter och bilaterala förbindelser skulle kunna ske, sa Brownfield på en fråga av radiostationen ”W”.

Men ingen i Colombia hyser några som helst tvivel på att detta kommer att ske.

Dick Emanuelsson

<2096>

TEGUCIGALPA / 071018 / Colombias motsvarighet till Justitiekanslern kräver att landets Författningsdomstol upphäver arbetsmarknadslagen 789 från 2002. Målet påstods vara att skapa fler jobb men de har i stället blivit färre. Samtidigt har de nuvarande arbetena blivit utarmade på innehåll och den anställdes ekonomiska situation försämrad, hävdar Eduardo Maya Villazón, Colombias justitiekansler i en intervju i dagstidningen El Tiempo.

Han har vänt sig till landets Författningsdomstol med krav på att Lag 789 ska upphävas. Innan 2002 beräknades övertid från och med klockan 18.00 men flyttades fram till kl. 22.00. Söndags- och andra ”röda” helgdagar ersattes med 300 procent men försämrades 2002 till 75 procent.

Denna ”flexibilisering” av arbetsmarknaden var en hörnpelare i regeringen Uribes regeringsprogram som väckte ont blod i den colombianska fackföreningsrörelsen. Denna varnade för just de konsekvenser som Justitiekanslern nu bekräftar.

De enda som gynnades av lagen var arbetsgivarna som kunde konstatera att arbetskraftskostnaderna reducerades avsevärt. De intensifierade anställningar av ”tredjehandskontrakt” där den anställde sällan har ett värdigt försäkringsskydd eller pension.

I ”Evaluación a la reforma laboral”, en undersökning om Lag 789 som det Nationella Universitetet publicerade förra veckan (18 oktober) har de anställda i Colombia förlorat omkring 2.600 miljarder pesos, cirka 1,2 miljarder dollar. Det är främst inom sjukvårdssektorn, den privata väktarbranschen, handel, affär och hotellbranschen som under de senaste fyra åren har förlorat denna summa som nu i stället gick till arbetsgivar- och aktieägarsidan.

Landsorganisationen CUT hälsade justitiekanslerns beslut som välkommet.

I en annan omfattande studie som det Nationella Universitetet i Bogota nyligen presenterade, visar det sig att 230.000 tillsvidarejobb har försvunnit under de senaste 14 åren. Den så kallade ”informella sektorn” har tredubblats under samma period och omfattar i dag 66 procent av den yrkesaktiva befolkningen i Colombia.

Dick Emanuelsson

-----------------------

<954>

Upphäv arbetsmarknadslag kräver justitiekansler

Colombias motsvarighet till Justitiekanslern kräver att landets Författningsdomstol upphäver arbetsmarknadslagen 789 från 2002. Målet påstods vara att skapa fler jobb men de har i stället blivit färre. Samtidigt har de nuvarande arbetena blivit utarmade på innehåll och den anställdes ekonomiska situation försämrad, hävdar Eduardo Maya Villazón, Colombias justitiekansler i en intervju i dagstidningen El Tiempo.

Innan 2002 beräknades övertid från och med klockan 18.00 men flyttades fram till kl. 22.00. Söndags- och andra ”röda” helgdagar ersattes med 300 procent men försämrades 2002 till 75 procent. Denna ”flexibilisering” av arbetsmarknaden väckte ont blod hos det colombianska facket. Detta varnade för just de konsekvenser som Justitiekanslern nu bekräftar. De enda som gynnades av lagen var arbetsgivarna. De anställda beräknas under åren 2002-2006 ha förlorat 1,2 miljarder dollar.

Dick Emanuelsson

Bolivia lämnar School of America medan Uruguay skickar militärer till USA för ”antiterroristbekämpning”

Två olika slags vänster i Latinamerika

TEGUCIGALPA / 071020 / Bolivias president Evo Morales meddelade i början av veckan att landets väpnade styrkor gradvis kommer att upphöra att skicka bolivianska militärer till USA:s krigsakademi för utbildning av latinamerikanska officerare, även känt som den vanärade School of America.

Offentliggörandet äger rum samtidigt som förbindelserna mellan de bägge länderna har försämrats den senaste tiden. När Morales anlände till den 62:a sessionen av FN:s generalförsamling nyligen utsattes den bolivianska delegationen för en förnedrande behandling och hade till och med problem med visering. I sitt tal uppmanade Morales FN:s medlemsstater att föreslå ett annat säte för FN. USA:s ambassadör i Bolivia, Philip Goldberg, en av arkitekterna av Jugoslaviens splittring, kommenterade den bolivianske presidentens uttalande med orden: ­”Det skulle inte förvåna mig om de också vill att Disneyland ska förläggas på annan ort”. Morales portförbjöd Goldberg i presidentpalatset om han inte gör självkritik.

Men beslutet att trappa ned det militära samarbetet med USA har framför allt sin bakgrund i hur den bolivianska militären har satts in mot sitt eget folk av tidigare korrumperade och maktfullkomliga regeringar eller rena militärdiktaturer. I upproret mot ”El Gringo”, president Sanchez de Lozada i september-oktober 2003, sattes militären in och massakrerade 67 bolivianer och sårade över 500. I förra veckan krävde landets åklagarmyndigheter att USA utlämnar Lozada som flydde den 17 oktober till Miami där han anklagade Venezuelas president Hugo Chavez för att ha legat bakom upproret mot hans regering.

Skola i ”smutsigt krig”

School of America har ett smutsigt förflutet som en institution i tjänst hos USA:s ”Nationella Säkerhetsdoktrin”. Här har några av Latinamerikas mest blodbesudlade militärer och diktatorer utbildats, som till exempel Argentinas general Jorge Videla, ansvarig för ”försvinnandet” av 30.000 argentinare 1976-1983, eller flera av topparna i den chilenska militärdiktaturen. Det är också under de mest blodiga åren av repression och förtryck som School of America, 2001 omdöpt till Försvarsinstitutet för Samarbete för Hemisfärens Säkerhet, tog emot det största antalet ”elever” i sina aulor. Det är också de mest repressiva perioderna där länder som Colombia, El Salvador, Guatemala, Argentina och Chile (under militärdiktaturerna) toppar antalet militärer i den militära institutionen i USA.

– Jag vill förvarna er om att vi kommer att sluta skicka bolivianska militärer för att tränas i School of America, sa Morales och tillade:

– I USA tränas de bästa eleverna hur de ska konfronteras med sina egna folk och identifiera de sociala rörelserna som sina fiender.

Allt färre länder

Krigsakademin inrättades 1946 i den panamanska kanalzonen där den fungerade till 1984. Då flyttades den till Fort Benning, Columbus, Georgia efter att Panama tagit kontrollen över kanalzonen där USA förfogade över 14 militärbaser. Sammanlagt utbildades 60,000 militärer och poliser från 23 länder i Latinamerika. USA:s strategiska syfte med den militära akademin har varit och är att via dessa militära officerare och polischefer ha en både militär och politisk kontroll eller inflytande av Latinamerika. Den politiska doktrinen på School of America har varit och är antikommunism och kallt krig där den egna befolkningen utpekas som den ”Inre fienden”.

År 2004 upphörde Venezuela med allt militärt samarbete med USA efter att höga generaler och militärer varit inblandade i statskuppen mot president Hugo Chavez den 11 april 2002, några av dessa generaler har utbildats i School of America. I maj i år upphörde Costa Rica att skicka poliser.

Uruguay: Vänsterns korta minne

Men i Uruguay, som led under en blodig militärdiktatur från 1973 till 1985, har vänsterregeringen under socialisten Tabaré Vazquez hamnat i blåsväder. Orsaken är att uruguayanska militärer utbildas av USA-militärer med ”smutsigt krig” som specialitet. Dessa ”Rangers”, som de kallas, är en elitstyrka som lär ut ”kamp mot den internationella terrorismen”, skriver den uruguayanska nyhetsbyrån COMCOSUR som citerar högertidningen El Observador.

Tusentals uruguayaner torterades, mördades eller försvann under diktaturen av militären som tillämpade doktrinen ”den Inre fienden” som de hade lärt sig på School of America. Landsmännen förvandlades av generalerna till ”terrorister”, samma term som USA-lärarna nu använder.

Vad som dessutom väcker ont blod i Uruguay är att det är en vänsterregering som skickar dessa militärer till krigsakademin och nu får träning i Bushdoktrinen om att ”den som inte är med oss (USA) i världen, är också vår fiende”. Och eftersom den politiska situationen i Latinamerika knappast går i Vita husets smak, kan Uruguay få problem med sina förbindelser med övriga Latinamerika.

Att regeringen agerar på samma sätt som de tidigare högerregeringarna, vittnar hemlighetsmakeriet kring den militära utbildningen. Inte ens den egna parlamentsgruppen inom regeringspartiet Frente Amplio informerades om det anmärkningsvärda beslutet att skicka uruguayanska militärer till USA för specialträning i ”antiterrorism”. Ordföranden i representanthusets Försvarskommission, socialisten Jorge Menéndez, erkände skamset att han fick vetskap om frågan först efter att han läst om den i pressen.

”Mördararmé”

Dessa “Rangers” är i allra högsta grad aktiva i de militära ockupationerna av Irak och Afghanistan där de anklagas för att ha utfört grova krigsbrott mot både mänskliga rättigheter som mänskligheten.

Comcosur skriver med sarkasm att “regeringen Dr. Tabaré Vásquez mottog igår den ‘humanitära’ hjälpen av USA:s Södra Kommando i form av bygget av en poliklinik i stadsdelen Santa Catalina i Montevideo. Det är samma mördararmé som ostraffat bombar sjukhus i världen och som nu sätter upp en poliklinik i Uruguay. Det är mer än ett dåligt skämt. Vad gör Frente Amplios medlemmar med sin historiska antiimperialistiska kamp som kostade så många liv? Var och när förlorade den uruguayanska vänstern sitt minne?!”

Beslutet att skicka en närmast hemlig “militär kontingent för att tränas i USA visar också den allvarliga undervärdering regeringen gör av sin egen politiska rörelse och sin egen politiska bas. Det som är dåligt, är dåligt. Det som är bra, är bra. Men detta nya underordnade av imperialismen, av Bush, är dåligt, mycket dåligt, alldeles för dåligt”, sammanfattar Comcosur.

Dick Emanuelsson

Historisk seger i FN för världens ursprungsbefolkningar

Mellan den 12-14 oktober samlades i Bolivia 150 representanter för ursprungsbefolkningar från 136 länder i vad arrangörerna kallade för Samling för Ursprungsbefolkningarnas Historiska Seger i Världen. En månad innan, den 13 september, hade FN efter 20 års debatter med 143 röster antagit 46 artiklar som ger ursprungsbefolkningarna i världen de rättigheter de många gånger har gett livet för. Bara USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland röstade nej medan elva länder avstod.

* * *

Den gamle mapucheindianen drog upp skjortan och visade det 40 centimeter långa ärret i magtrakten där kulsprutekärven nära nog hade kluvit hans kropp i två delar.

– I fyra månader svävade jag mellan liv och död. Men Pachamama beskyddade mig, sa han helt odramatiskt när han guidade mig runt i den lilla byn i södra Chile den dagen för drygt 20 år sedan.

Mapucheindianerna i närheten av staden Lumaco hade tagit tillbaka sina marker från den italienske storgodsägaren den 11 september 1986. Det var 13 år efter att general Pinochet hade genomfört en blodig militärkupp och gett grönt ljus till de stora land- och boskapsägarna att lägga under sig indianernas historiska marker men även de tusentals hektar mark som vänsterregeringen under ledning av socialisten Salvador Allende hade fördelat bland de jordlösa bönderna i Chile 1970-1973. Men mapucheindianernas aktion, denna dag i september 1986, fick ett blodigt slut när armén öppnade eld mot de obeväpnade indianerna.

Militärdiktaturens klassiska svar i Latinamerika på indianernas historiskt berättigade krav ägde rum nästan samtidigt som FN inledde debatten om ursprungsbefolkningarnas rättigheter. Men det skulle dröja över 20 år innan världsorganisationen nästan enhälligt slog fast ursprungsbefolkningarnas ”rätt att förfoga över sin jord och territorier, som inkluderar naturresurserna som återfinns på deras områden”, som Artikel 26 och 28 säger. Fyrtisex artiklar slår fast krav som ursprungsbefolkningarna har kämpat för i sekel men där de i stället har blivit vittnen till hur regeringar och transnationella bolag har plundrat, stulit och lurat miljoner indianer på sina egendomar och mänskliga etniska rättigheter. I Latinamerika dödades miljoner indianer under de första 150 åren av den spanska kolonialismens intrång.

– Denna deklaration är ytterligare en milstolpe i den långa processen för befrielse och avkolonialisering för mer än 370 miljoner indianer, fördelade på 5.000 olika indianfolk i 70 länder, säger journalisten Jubenal Quispe i en värdering av FN-deklarationen.

Han menar att nästa steg måste vara att förmå de stater som röstade för deklarationen att förvandla Deklarationen till ett Internationellt Avtal med obligatorisk juridisk bindning. I länder som Bolivia, som har en indian som president, bör denna deklaration förvandlas till lag, vilket Evo Morales försäkrade när han öppningstalade på Världskonferensen i La Paz.

President Evo Morales var lyrisk när han på världskonferensen sammanfattade slutdeklarationen betydelse för ursprungsbefolkningarna: Uppgiften att ta den från land till land, parlament till parlament, sa Morales och uppmanade det Amerikanska Parlamentet för Ursprungsfolken att besöka alla presidenter och parlament i Latinamerika och ställa krav på att dessa bör ratificera FN-deklarationen.

Nobels fredspristagare 1992, Rigoberta Menchu underströk å sin sida att FN-organets historiska deklaration ”inte är slutet på en kamp”.

– Det är inledningen på den största kampen hittills, ingen får stå kvar utan låt oss alla marschera tillsammans! sa Menchu samtidigt som hon fördömde USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland som hade röstat emot FN-resolutionen [*].

I den politiska slutdeklarationen från Världskonferensen konstaterar deltagarna att ”trots 515 år av förtryck och dominans, här är vi, de har inte kunnat likvidera oss. Vi har slagit tillbaka och gjort motstånd mot folkmordspolitiken. De påtvingade ekonomiska system som kapitalism, krigen och de sociala och miljömässiga katastroferna, är system som utgör hot mot vårt levnadssätt”.

Ursprungsbefolkningarna uppmanar världen att förändra hela formen för existens ”ty Moder Jord är dödligt sårad”, vi upplever en klimatförändring utan jämförelser”.

”Vi hälsar godkännandet av FN-deklarationen för Ursprungsbefolkningarnas Rättigheter, som är elementär för 370 miljoner indianers överlevnad och väl. Efter mer än 20 års kamp, besvaras våra historiska anspråk på folkens rätt att fritt bestämma och erkännandet av de kollektiva rättigheterna”.

Dick Emanuelsson

FN-deklarationens viktigaste artiklar

· Rätt till fullt självbestämmande (Art. 3 och 4) vilket är helt annorlunda än ”politisk autonomi”.

· Rätt att delta med sina egna institutioner och, om de så önskar, i nationalstaterna (Art. 5).

· Rätt att utöva utbildning i sina territorier enligt sina egna filosofiska och pedagogiska principer (Art. 12).

· Rätt att återställa och förstärka sina egna kommunikationssystem (Art. 16).

· Rätt att förfoga över och återta mark och områden, inklusive egendomar som naturresurser (Art. 26 och 28).

· Rätt över intellektuell egendom (copyright) (Art. 31).

· Rätt att tillämpa egna politiska, juridiska, ekonomiska, själsliga och kulturella system på sina territorier (Art. 11, 14, 20, 25 och 27).

· Rätt till en nationell ursprungsidentitet, vid sidan av den nationella republikanska (nationalstatens) (Art. 33).

· Rätt till återförening i händelse av att folken har delats av internationell gränsdragning. (Art.36º)

Dick Emanuelsson

Dynamit mot kubanska läkare och Venezuelas konsulat i Santa Cruz, Bolivia

<3348>

TEGUCIGALPA / 071022 / I söndags kväll utsattes det venezuelanska konsulatet i Bolivias näst största stad Santa Cruz för ett terroristattentat. Nästan samtidigt utsattes ett härbärge som hyser ett antal av de 500 kubanska läkarna som är stationerade i staden, för ett liknande attentat med dynamit.

Bakom de två dynamitexplosionerna, som inte orsakade fysiska skador men däremot materiella, utpekas Santa Cruz’ Civilkommitté. Den grundades för 50 år sedan av stadens mäktiga invandrare från Tyskland, Italien, Frankrike och Kroatien. Efter andra världskriget begav sig många av dåtidens nazister sig till Latinamerika där de fann en fristad och kunde inleda en lysande ekonomisk karriär. I dag är Civilkommittén en slags högerextrem frimurarloge i Santa Cruz som är ett centrum för den bolivianska oppositionen mot Evo Morales’ vänsterregering.

Militariserad flygplats

I torsdags i förra veckan militariserades Bolivias viktigaste internationella flygplats som ligger just i Santa Cruz. Motivet för aktionen var korruption inom den regionala delen av landets Flygfartsverk. Prefekten, en slags länsguvernör som heter Ruben Costa, sa i fredags i ett tal inför 600 högerextremister som anlände till flygplatsen, att han skulle förbjuda ”Venezuelas president Hugo Chavez att sätta sin fot på flygplatsen” i Santa Cruz. Han öste samtidigt adjektiv över Chavez som bland annat kallades ”råtta” och andra rasistiska tillmälen. Många av de utkallade demonstranterna kallade Evo Morales för ”en djävla Kolla”, en förnedrande förolämpning mot landets många indianfolk. Det kom till sammanstötningar där en soldat och sex andra demonstranter skadades. Costas uppmanade invånarna i Santa Cruz att ”återta flygplatsen” i ett tal som av regeringen och folkrörelsen betraktades som en signal om uppror mot president Evo Morales.

– Prefektens våldsamma uttalande i fredags utgjorde en verbal aggression just mot de länder som igår kväll utsattes för attentat, sa Bolivias inrikesminister Alfredo Rada i måndags och som fördömde både Costas som terroristattentaten.

Venezuelas utrikesminister Nicolas Maduro fördömde också attentatet och sa att ”detta terroristattentat har sin upphovsman i den rasistiska och reaktionära oligarkin som står avklädd inför Bolivia och världen”.

Maduro försäkrade att ”Venezuela kommer att fortsätta sitt stöd till president Evo Morales i hans arbete för att bygga ett fredligt Bolivia med social jämlikhet”.

Opererade Che Guevaras mördare

Femhundra av de totalt 2000 kubanska läkarna i Bolivia återfinns i Santa Cruzregionen. Kubanerna har återgett synen för 110.000 bolivianer de senaste 18 månaderna. Bland de mest kända patienterna återfinns Mario Terán, den sergeant som beordrades att avrätta Che Guevara för 40 år sedan, den 9 oktober 1967. Terán levde helt bortglömd och blind i slummen i just Santa Cruz tills hans son en dag fick höra om programmet ”Misión Milagro”, Uppgift Mirakel. En dag i augusti i år gick sonen upp till redaktionen på högertidningen El Deber och berättade den uppseendeväckande historien om sin fars levnadsöde, att fadern i augusti 2005 hade opererats av kubanska ögonläkare. Sonen bad samtidigt tidningen om att offentligt få tacka de kubanska läkarna för deras insats som gav synen tillbaka för Che Guveras bödel.

Dick Emanuelsson