Motståndet inkasserar en stor seger mot Kuppvalet i Honduras

<9706 tecken>

TEGUCIGALPA / 091130 / Över tusen jublande delegater från Motståndsfronten samlades vid lunchtid i måndags i fackföreningen Stibys lokaler för att fira segern över konspiratörerna från den militära statskuppen den 8 juni. En liten minoritet av honduranerna hade på söndagen lagt sin röst för att legitimera diktaturen, ett nederlag också för USA som spelat dubbelt under fem månader.

Den civila-militära diktaturens toppfigurer och hela det pärlband som utgör Honduras fascistiska Frimurarloge satsade allt på valet. Detta skulle institutionalisera diktaturen och isolera Motståndsfrontens mål om att återupprätta demokratin och det politiska målet om en ny författning. I denna ska folket inkluderas i stället för att exkluderas, en politisk mardröm för oligarkin och Obamaadministrationen som till slut offentligt visade sitt rätta ansikte. Eller som Fidel sa redan de första dagarna efter militärkuppen; ”Inte någon militär eller statskupp har genomförts i Latinamerika utan Vita husets vetskap”.


FÖR ATT GENOMFÖRA VALET hade kuppregimen anlitat samma mexikanska företag som genomförde det skamlösa valfusket mot Lopez Obregon, den mexikanska vänsterns presidentkandidat år 2006 som berövades på valsegern. Kuppregimens Högsta Valtribunal (TSE) sa att via det datoriserade kommunikationssystemet skulle valresultatet i princip stå klart två timmar efter att vallokalerna hade stängt, klockan 16.00 på, söndagseftermiddagen.

Tigo, det svenska transnationella företaget som stödde militärkuppen den 28 juni, delade ut mobiltelefoner med gratis saldo till arméns och polisens högsta befäl under och efter kuppdagarna och sa samtidigt upp all reklam i de två enda medierna som fördömde statskuppen; TV-kanalen Cholusat Sur och Radio Globo. Tigo användes i söndags av Högsta Valtribunalen som “förbindelselänk” på valdagen mellan vallokalerna och TSE:s datacentral där alla rapporter registrerades. Men inga rapporter inrapporterades.

Först klockan 22.30 gick TSE ut och uppgav att det hade uppstått tekniska problem med en “länk” i det ”valmaskineri som till och med är överlägset det som USA förfogar över”, som TSE:s av kuppregimen politiskt tillsatta ledamöter hade förklarat en månad innan valet.


TSE:s ORDFÖRANDE SAUL ESCOBAR hade den pinsamma uppgiften att i direktsändning, som alla medier tvingas delta i, förklara för honduranerna att valet hade gått lugnt till. Detta var en grov lögn för under hela eftermiddagen ägde det rum stora demonstrationer som slogs ner brutalt av armén och Cobraskommandon i San Pedro Sula, den andra stora industristaden i landet. Honduras var totalt ockuperat av militär och polis. Vid alla vallokaler var tungt beväpnade militärer utplacerade. Folk i de mer avlägsna byarna på landsbygden eller de honduranska öarna som till exempel Zacate Grande, där 800 familjer tvingades till vallokalerna av armésoldater som kom på ”husbesök”, var legio i söndags, för att på så sätt ge ”legitimitet” till valet och i dess förlängning, den militära statskuppen den 28 juni.

Enligt TSE hade 61 procent av de 4,6 miljoner röstberättigade honduranerna gått till vallokalerna för att ”ge sin röst för demokratin”, som han sa. Men vad vi såg i huvudstaden Tegucigalpa, som enligt Motståndsfronten var den stad och län där det högsta valdeltagandet ägde rum, cirka 40 procent, var totalt tomma gator, en spökstad och min fotograf och jag besökte flera stadsdelar med tomma vallokaler eller mycket litet antal röstande.


KLOCKAN 15.15 GICK TSE UT i en nationell sändning över alla medier och beordrade alla vallokaler att hålla öppet ytterligare en timme ”på grund av den massiva uppslutningen” och sa samtidigt att ”bläcket”, som den röstande får på fingertoppen som bevis för att han har röstat, hade ”tagit slut”, en information som fick de flesta att gapskratta. Det verkliga motivet var att militären behövde mer tid för att tvinga folk till vallokalerna. Det hade inte räckt med att ge alla offentliganställda semester på både fredagen och måndagen samt drygt 50 dollar för att de skulle gå och rösta, men också hot om att avskedas om de återvände till arbetsplatsen på måndag utan bläck på lillfingret. Varken hot eller pengar räckte för att förmå honduranerna till att gå och rösta.

Klockan 22.30 på söndagskvällen stod då TSE:s ordförande Saul Escobar och informerade pressen och de inbjudna högerextremisterna, som TSE kallade för “Internationella valobservatörer”, att 61 procent av honduranerna hade röstat, en ökning jämfört med 2005 med sex procent. Escobar berättade också att kuppregimen hade kontrakterat det internationellt erkända val- och opinionsföretaget “Hagamos Democracia” (Låt oss göra demokrati, HD) för att övertyga det internationella samfundet om hederligheten i valet. Men Escobar kanske ångrade sig, för i sin presentation av företaget, som regimen har betalat flera miljoner dollar till, berättade Escobar att HD opererar i 90 länder varav 30 i Latinamerika. Och när Escobar öppnade det förseglade kuvertet med valföretagets rapport, minskade det påklistrade leendet när han kom till valdeltagandet.


I ALLA DELAR SAMMANFÖLL SIFFRORNA och procenttalen om hur, vilka och hur mycket de olika partierna, kandidaterna hade fått i valet. Men, sa Escobar, bara på en punkt går TSE:s och HD:s siffror isär, valdeltagandet.

Enligt HD, som gör röstundersökningar vid de flesta av vallokalerna, hade valdeltagandet den 29 november minskat med över sju procent jämfört med valet 2005 då Manuel Zelaya valdes till president. Då deltog 55 procent av honduranerna men nu deltog bara 47 procent. Och Escobar måste ha bitit sig i läppen för i presentationen av HD uppgav han samtidigt att HD:s valrapporter bara har en felmarginal på en [1] procent. Mellan TSE och HD:s siffror finns nu en skillnad på 14 procent.

Detta är orsaken till att det dröjde fem och en halv timme innan TSE kom med ett preliminärt resultat och samtidigt uppgav att siffrorna inte var ”verifierade” eftersom kommunikationerna med vallokalerna inte hade fungerat. Och där spelar statskuppens försvarare, Kinnevikkoncernens TIGO en stor roll.

– Dröjsmålet och förevändningen om ”tekniska problem” döljer det enorma valfusk som diktaturen har försökt genomföra. Vi är inte intresserade av vem som har vunnit av kandidaterna, vad valet i grunden handlade om är ett erkännande av diktaturen och den militära statskuppen, säger Juan Barahona, Motståndsfrontens språkrör i en kommentar.


ENLIGT CODEH, DEN prestigefyllda Kommittén till Försvar av de Mänskliga Rättigheterna i Honduras, som också gjorde dokumentation av sympatierna vid vallokalerna och som har en felmarginal på 4,5 procent, röstade bara 22 procent av honduranerna den 29 november.

Vid denna pressläggning, klockan 07.00 på tisdagsmorgonen, har TSE ännu inte kommit med en komplett rapport. Inga som helst siffror finns registrerade mer än de 1,7 miljoner röster som har registrerats av de påstådda 2,5 miljonerna.

TSE stora huvudvärk är hur de ska övertyga omvärlden om hederligheten i ett val som inte övervakades ens av OAS, som Che Guevara anklagade för att vara ”USA:s ministerium för koloniala frågor”. Denna vecka ska OAS samlas och USA har sagt att de ska erkänna valet i sällskap med statsterroristiska regimen i Bogota, högerns Panama och USA:s socialdemokratiska nickedockor i Peru och Costa Rica. De enda stater som skickade egna representanter var Israel och Taiwan, vilket säger en del om den politiska karaktären på kuppregimen i Tegucigalpa. OAS går nu mot en oviss framtid och många anser att organisationen har spelat ut sin roll för flera år sedan eftersom den bara har tjänat USA-imperialismens intressen.



HÖGERNS PARTIDO NACIONAL sopade mattan med det liberala partiet där medlemsbasen under fem månader har marscherat, demonstrerat och slagits mot diktaturens gorillor över hela Honduras. Därför ses det faktum att en liten minoritet av honduranerna gick till valurnan som en seger mot diktaturen som inte lyckades övertyga honduranerna att erkänna och legitimera statskuppen.

– Kampen går vidare, det här är bara en delseger, en lysande seger av det honduranska proletariatet mot diktaturen. Nu går vi vidare i kampen mot diktaturen med annat namn, summerade Barahona och möttes av stående delegater som skanderade: ”EL PUEBLO UNIDO, JAMÁS SERÁ VENCIDO”, ett enat folk kommer aldrig att besegras.

Motståndsfronten kommer den närmaste framtiden att analysera taktik och strategi mot regimen som har valts. Allt mer talar för att fronten kommer att ombildas till en Bred Front som inom sig samlar resterna av det liberala partiet och den revolutionära vänster som under de fem månader av kamp i Honduras har vuxit fram, underifrån.

Vid sidan av diktaturen ses vänsterpartiet Unificación Democrática, UD, som valets stora förlorare. En majoritet av den extrakongress som samlades bara en vecka innan valet beslutade att ställa upp i valet med hänvisning att de annars skulle förlora sin legala status och att det också var viktigt att det fanns en kraft i landets kongress som kunde arbeta parlamentariskt för en ny författning. Motståndsfronten förkastade med diplomati påståendet medan de vanliga aktivisterna anklagade UD för öppet förräderi.

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa

[1] TSE 2005 http://www.tse.hn/jc/documentos/estadisticas_y_proce_elec/elecciones%202005/Presidente_2005.pdf


VAL HONDURAS 2005 OCH 2009
Siffror 2005 [1]:
Totala valmanskåren 3,976,550
Röstade: 2,190,398
Valdeltagande: 55,08 %.

Siffror 2009 *:
Totala valmanskåren 4,6 milj.
Röstade: 2,162,000 personer
Valdeltagande: 47 %
* Hagamos democracia

Honduras säger nej till fascisternas och USA:s val

Arkitekterna bakom den militära statskuppen den 28 juni i Honduras arrangerar på söndag den 29 november allmänna val. De bojkottas av Motståndsfronten och den störtade presidenten Manuel Zelaya som säger att valen legitimerar den civila-militära diktaturen. Men USA och den internationella högern välkomnar valet och säger att det betyder slutet på den politiska krisen i det centralamerikanska landet. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson beskriver det honduranska folkets kamp mot diktaturen i ett specialreportage för Proletären.



TEGUCIGALPA / 091122 / Juan José Peña står framför den nationella Valtribunalen TSE med sitt svarta kors med namnet Marco M. Almendares inpräglat. En typisk honduran med sin sombrero som skyddar hjässa och ögon från det starka solskenets 35 grader.

– Marco M. Almendares mördades av militärerna den 14 november, säger han och gör ett svep med armen för att visa att Marco inte var och är ett isolerat offer för den civila-militära diktaturen.


GORILLORNA, SOM HONDURAS’ militärer historiskt har kallats för sin brutalitet har mördat hundratals, torterat och fängslat över fyra tusen honduraner och är nu de som sedan en månad har fått kuppregimens uppgift att skapa de logistiska förutsättningarna för ett genomförande av valen den 29 november.

Som en förberedelse för dessa skrev militären till landets alla borgmästare och krävde in personuppgifter på de lokala och regionala aktivisterna i Motståndsfronten för att ”neutralisera” dem inför valet. Men här, framför TSE, Dag 145 av Motstånd mot statskuppen, står tusentals honduraner för att uttrycka sin avsky mot det som av Fronten karaktäriseras som en ”fars”.



MOTSTÅNDSFRONTEN BESTÅR av ett 40-tal folkliga organisationer som utgör Honduras organiserade medborgare; bönder, fackföreningar, studenter eller hemmafruar från de extremt fattiga bergiga bostadsområdena i miljonstaden Tegucigalpa. De är denna bedövande folkmajoritet som gynnades av regering Manuel Zelayas sociala och ekonomiska politik, i synnerhet från början av 2008 då Honduras anslöt sig till Petrocaribe och sänkte energipriserna med över 40 procent. Eller de 1,5 miljoner honduraner som uppfyllde sin dröm om att bygga ett enkelt men värdigt hus med hjälp av generösa krediter. Eller den dryga miljon barn från extremt fattiga familjer som fick gratis utbildning och ett mål mat om dagen. Enligt FAO dör 15 honduraner varje dag i sjukdomar relaterade till undernäringen.

När Honduras den 25 augusti 2008 anslöt sig till ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Vårt Amerika med Kuba och Venezuela som grundare, började konspirationerna mot Zelayas regering. Och det trots att läkemedel och gratis hälsovård infördes, en intensiv satsning på att eliminera den 25-procentiga analfabetismen inleddes, donerade traktorer och en ny säker exportmarknad för den honduranska landsbygden föddes. Zelaya skaffade sig en mäktig fiende genom att insinuera att det nu också var dags för USA:s Södra Militära Kommando att lämna Palmerola, sin viktigaste militära flygbas i Central- och Sydamerika. Den hade byggts 1983 som ett militärt kommandocenter för att leda de kontrarevolutionära nicaraguanska styrkorna mot sandinistregeringen i Managua och leda kriget mot vänstergerillan FMLN i grannlandet El Salvador som var på väg att ta över den militära och politiska kontrollen. Liberalen Zelaya som hade upplevt sju militärkupper förde nu en politik som orsakade reaktioner som innebar att den 8:e militärkuppen bara vara en tidsfråga.



FRAMFÖR VALTRIBUNALEN anländer nu en våg av kandidater som vägrar att legitimera den militära statskuppen den 29 november.

– Ett deltagande i valet som vi karaktäriserar som en fars arrangeras av diktaturen vilket innebär att kandidaterna erkänner den militära statskuppen. Därför arbetar vi för en aktiv bojkott av valen och uppmanar alla krafter som är motståndare till diktaturen att inte delta i valet för här röstar honduranen under terror och hot med ett gevär riktat mot sig.

Det säger Berta Flores Cáceres, lenkaindian och ledare både inom den nationella ledningen för Motståndsfronten som COPINH, som är en organisation som samlar flera indianfolk och andra folkrörelser i Honduras. Hon var också kandidat till vicepresidentposten i valen den 29:e november där hon och Carlos H. Reyes, legendarisk fackföreningsledare i Honduras, faktiskt var segertippade innan de formellt avsade sig deltagande i valet som utlystes innan statskuppen.



HON KOMMER FRÅN det extremt fattiga länet Intibucá. Det gränsar till El Salvador och har en stark koncentration av Lenkasindianer, sedan kampen mot den spanska kolonialismen historiskt kända som ”krigiska” och i dag en farlig motståndare för diktaturen, vilket Berta vittnar om.

– I Intibucá kommer ingen eller mycket få att rösta. Motståndsfronten är organiserad i minsta by. Inte en enda presidentkandidat har kunnat genomföra ett normalt valmöte där. Därför har de tvingats att förlita sig på armén. I lördags beordrades alla militära reservister att infinna sig med förevändningen att de skulle få sin miserabla pension. Men när de var på plats anlände kuppresidenten Roberto Micheletti och generalen och kuppmakaren Romeo Vazquez som beordrade de 800 reservisterna att delta i valorganisationen och genomföra en marsch i länshuvudstaden Esperanza som omedelbart möttes med protester av befolkningen. Dessa besvarades med tårgasbomber av armen. Men det vidrigaste av allt var att den plakett som hyllade den kubanska hälsovårdsbrigadens 10 år i Honduras och som vi hade samlat in pengar till som en hyllning till dessa hjältar, plockades ner och istället satte kuppmakarna upp en plakett som hyllade Micheletti och de väpnade styrkorna.

Den totalt korrumperade riksåklagaren och landets åklagarämbete, som i likhet med landets Högsta domstol var en av aktörerna bakom statskuppen, har beordrat sina 500 åklagare över hela landet att med polisens och militärens aktiva bidrag arrestera alla dem som på ett eller annat sätt pläderar mot valet eller agiterar för att bojkotta valet. Straffet är mellan 4-6 år.



I STÄLLET FÖR ATT erkänna de myndigheter som väljs från kommunal till presidentnivå kommer indianerna och folket i de regioner där de är en reell maktfaktor i stället att installera en parallell statsmakt, fortsätter Berta. Det är en direkt utmaning mot kuppregimens auktoritet.

– Vi bryter inte mot grundlagen för dess 3:e artikel ger folket rätt att göra uppror mot en regim som har gripit makten med vapnens hjälp. Men idén om den parallella folkmakten, från by till nationell nivå, väcktes inom Motståndsfronten och har vunnit gehör för den statsmakten är verkligen legitim. Den har vuxit fram med kreativitet och kraft underifrån och har fötts ur folkets fem månader långa kamp mot diktaturen. Folkmakten är strategisk för den är också fundamentet för att gå vidare i kampen för en ny författning i Honduras som är Motståndsfrontens politiska mål.



TROTS ATT EN hel omvärld fördömer den civila-militära kuppregimen och inte kommer att erkänna en regering som röstas fram den 29 november, har diktaturen lyckats att hålla sig kvar vid makten främst på grund av den militära terrorn och det dubbelspel som Vita huset och Pentagon har fört.

– Den hycklande och imperialistiska hållning som USA-administrationen har mot Honduras’ folk som de kräver ett totalt underordnade av avvisas fullständigt av Motståndsfronten och ett folk som har vaknat. När folket har varit på vippen att resa sig i ett avgörande uppror mot diktaturen har USA kastat fram sin ”dialog” och ”fredsutspel” som bara har tjänat till att förlänga regimen.

Men inte ens den störtade liberale president Manuel Zelaya accepterar längre Obamaadminstrationens dubbelspel och har förklarat det tredje ”avtalet” som skrevs under under överinseende av USA den 30 oktober för ”dött och begravet”.



UNDER TIDEN ÖKAR spänningen i Honduras. Den gångna helgen mördades 41 personer och ett genomsnitt på 12-20 personer mördas varje dygn, bland dem medlemmar i Motståndsfronten, framför allt unga, är militärregimens offer.

Andrés Pavón som är chef för Honduras Människorättskommission CODEH varnade president Zelaya den 16 juni för att den högsta ledningen inom militären planerade en statskupp som genomfördes tolv dagar senare.

– Vi har folk bland de väpnade styrkorna som filtrerar oss denna information. Vi vet att regimen förbereder ett blodbad på 1300 personer på valdagen men där Motståndsfronten kommer att ställas som ansvarig. Det vi ser nu, mord och arresteringar av motståndsfolk, är delar i denna psykologiska och fysiska terror som ska bereda vägen för en institutionalisering av diktaturen. Därför går vi ut med varningen till folk att hålla sig inomhus den 29 november för att undvika att bli offer för general Vazquez.

Sa Pavón när jag intervjuade honom samma dag som Berta. Bara några timmar senare greps han och fick sina mobiltelefoner beslagtagna. Målet? Registrera Pavóns ”informatörer” inom militären.

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa

Motståndets kvinnor mot gorillorna i Honduras!

Fem månader av permanent motstånd i Honduras mot den militära statskuppen och USA:s aktiva inblandning. Och de som har utmärkt sig i kampen är de stridbara kvinnorna som inte nöjer sig med att kräva demokratin tillbaka utan vill gå vidare och befria landet från diktaturen och klassamhället, skriver Dick Emanuelsson från Tegucigalpa.


(Nedanstående reportage publicerades i Vänster-Press' decembernummer i en kortare version).

TEGUCIGALPA / 091203 / DET ÄR SVÅRT att hålla tillbaka tårarna när jag ser den 24-åriga vackra Wendy Ávilas porträtt. Leendet och de mörka djupa ögonen och det kastanjebruna håret är så jag minns henne som en av flera i Motståndsfrontens MC-ordonnans. Alltid ett steg före för att “sondera terrängen” på sin motorcykel och för att beskydda de tusentals deltagarna i “La Resistencia”.

Motståndsfronten har under fem månaders kamp mot den civila-militära diktaturen vuxit till en politisk revolutionär maktfaktor som kuppmännen och Pentagon inte hade kalkylerat med när de fullbordade den militära statskuppen den 28 juni i år.

Och vad de heller inte hade räknat med var att kvinnorna skulle gå ner från bergen och den extrema fattigdomens bostadsområden för att ansluta sig till det organiserade folkets protester. Hundratusentals om inte miljoner kvinnor har under protesterna knutit sina nävar för ge sitt uttryck för det hat och vrede de känner mot den civila och militära maktelit som har drivit landet tillbaka 40 år, till den tid då gorillorna i de väpnade styrkorna och USA-ambassadören styrde i Honduras. Denna gång har de inte låtit sig skrämmas av dem som har vapnen utan i stället förstärkt sina politiska krav och organisation för att störta regimen.

När detta skrivs i början av december har det gått 160 dagar av dagliga protester där kvinnorna har spelat en central roll. Den astmasjuka Wendy var en av dessa “Heroinas”, hjältinnor, som avled av de fruktansvärda gaserna som väckte de tusentals motståndskämparna halv 6 på morgonen den 22 september. Folket hade vaktat gatorna runt omkring den brasilianska ambassaden dit president Manuel Zelaya hade tagit sin tillflykt. Han hade grundlurat både gränstrupper som underrättelsetjänst och lyckats ta sig i in Honduras och Lulas ambassad för att därifrån leda kampen mot regimen Roberto Micheletti och general Romeo Vazquez. Tusentals Tegucigalpabor Wendy följde henne till den sista vilan när hon avled två dagar senare. Den 3 december rapporterade Amnesty Internationals utsände att polisen nu medger att gaserna de har besprutat oss med inte är tillåtna.


KLOCKAN 01.00 NATTEN mellan den 20-21 september började Xiomara Castro Zelaya att duscha.

– Min syster och jag frågade oss vad är det med mamma, duscha vid den här tidpunkten på dygnet?

– Gör er beredda! var mammas svar och vi begrep med en gång vad hon menade; min pappas aviserade ankomst till Honduras konkretiserades.

Det säger ’La Pichu’, dotter till president Manuel Zelaya när hon tar emot Vänsterpress i det enkla huset där Zelaya och familjen tillbringat de senaste 19 åren, ett ordinärt medelklassområde i Tegucigalpa.

– På morgonen dagen efter ringde mamma och sa: “Gör dig klar för dina sambalektioner”! Och jag fattade att det var till den brasilianska ambassaden som pappa hade tagit sin tillflykt efter nära tre månaders i exil i Nicaragua.

Vi går till bakdörren, en enkel plåtdörr med ett lättforcerat billigt lås. Dörren visar massor av perforationer och Pichu berättar att de samlade in närmare 100 tomhylsor från maskingevärselden när 170 elitsoldater bröt sig in halv 6 på morgonen den 28 juni och kidnappade presidenten. Det var samma dag som Honduras folk skulle besvara frågan om de ville utlysa val av ledamöter till en församling som skulle skriva en ny författning. Oligarkin tog det som en förevändning och beordrade generalerna att störta presidenten.

– Jag stod i duschen när jag hörde skotten. Det lilla presidentgardet blev avväpnat och min pappa störtade in och sa; ”Pichu! En militärkupp är på gång”. Min dekan låste in mig i rummet och jag kastade mig under sängen och började ringa till Radio Globo, Washington, Bloque Popular (embryot till Motståndsfornten) och alla jag kände. På så sätt räddade vi livet på min pappa, säger hon och riktigt återupplever den dramatiska händelsen som för alltid skulle komma att förändra hennes och sin familjs liv. Sedan den 28 juni är hon en av Motståndsfronten.


”FEMINISTER I MOTSTÅND” är en av många kvinnogrupper som från den 28 juni har visat sin avsky för diktaturen. Statistiken visar att militärkuppen innebar en ökning av kvinnomorden, den så kallade Femicidio med över 61 procent. Kvinnor har fängslat och en av dessa är Merly Eguigure, från kvinnoorganisationen Visitación Padilla.

– Två kamrater och jag greps den 26 november av ett COBRA-kommando från polisen i närheten av marknaden. De anklagade oss för att ha utsatt COBRA:s installationer för skadegörelse, naturligtvis en förevändning för att arrestera oss. De genomsökte bilen och fann två sprayburkar vi hade använt under den Internationella Dagen mot Kvinnovåld. De säger nu att det är bevismaterial mot oss.

Merly tillbringade 24 timmar i de vidriga cellerna hos polisen och hade det inte varit för protesterna i och utanför Honduras hade hon varit kvar i arresten, menar hon.


SÖNDAG 29 NOVEMBER: Vi anländer till stadsdelen Kennedy som är en bastion för Motståndsfronten. Vid en av vallokalerna är det uppståndelse och en uppbragt Nora Almendares försvaras av Luis Guillermo Pérez, generalsekreterare för FIDH och Reina Rivera, chef för människorättsinstitutet Ciprodeh, som bland annat får svenskt stöd från Diakonia för sitt arbete i Honduras.

– Jag är förfärad, jag har en så stark smärta i mitt hjärta och jag har gråtit så du inte kan förstå för jag har aldrig sett så många militärer i en valprocess som nu och det är farligt att våga ha en annan uppfattning än dem, säger den uppbragta 60-åriga hemmafrun till oss.

Hon hade kommit till vallokalen för att bevittna Jorge Ramos, en känd reporter från den reaktionära TV-kanalen Univision, som hade anlänt till Kennedy. Ramos satte helt sonika mikrofonen framför Nora och intervjuade henne. Men hennes uppfattningar föll inte i god jord hos valfunktionärerna från de två partierna som stod utanför vallokalen och de kallade på COBRA-kommandots chef. Denne då hotade Nora Almendares med att bli arresterad och en grupp på 8-10 personer från Motståndsfronten som hade dykt upp hotades med tårgasbomber om de inte försvann från platsen.

– Begriper ni att ni begår brott mot de mänskliga rättigheterna med att tysta folk från att tycka vad de vill! säger en ursinnig Reina Rivera till ett högre COBRA-kommando som har anlänt till platsen. Rivera hatas av militären och kuppregimen för sina modiga rapporter om brott mot de mänskliga rättigheterna. Inför vår kamera och mikrofon försöker polisbefälet att släta över övergreppet.


VALET DEN 29 november utmålades som en stor seger för kuppregimen som påstod att valet hade fått ett ”massivt deltagande”. Men till och med den USA-finansierade organisationen “Hagamos democracia” HD, Låt oss bygga demokrati, konstaterade att bara 47 procent röstade medan Motstådnsfronten och människorättsorganisationen CODEH beräknade valdeltagandet till 30-35 procent. Hundratusentals offentlighetsanställda hotades med avsked om de inte visade en svart lillfingertopp när de återvände till jobbet på tisdagen.

– Vi hade 1200 valobservatörer utplacerade på lika många vallokaler/bord (av totalt 8000) . De står från 06.00 till 19.00 då rösterna räknats klart och som vi registrerar. Felmarginalen är mindre än en (1) procent, säger Rolando Bu, chefsoperatör för Hagamos Democracia till Vänsterpress.

“Hagamos democracia” anklagas av flera latinamerikanska ledare, vänstern och fackföreningar för att gå i CIA:s ledband. ”NGO-organisationen” finaniseras av USAID, det republikanska institutet IRI, Demokraternas stiftelse och till och med norskt bistånd. Trots det klassificeras valdeltagandet som mycket magert, ett resultat av Motståndsfrontens uppmaning till valbojkott.

Valet i Honduras hade inte en enda erkänd organisation för internationella valobservatörer på plats. Varken OAS, Carter-centret eller någon Valkommission som representerade någon regering eller stat fanns på plats. Däremot högerextremister eller representanter för Latinamerikas samlade högerterrorgrupper var på plats och hyllade “den honduranska varianten av demokrati”.


MOTSTÅNDSFRONTEN firade dagen efter valet sin seger med ett massmöte på fackföreningen Stibys lokaler.

– Det är en jätteseger för Motståndsfronten och vi fortsätter kampen tills både demokratin, Mel Zelaya och den nya författningen har utarbetats, säger Alba Gonzalez. Författningen ska ge det honduranska folket och framför allt dess kvinnor lika rättigheter. Oligarkin ska vi besegra! Inte ett steg tillbaka, SIEMPRE ADELANTE! säger den tunna men oerhört stridbara kvinnan entusiastiskt.

Den 24 juli i det lilla samhället Alacua, 10 km från gränsen mot Nicaragua, knöt hon näven mot armésolderna och skrek att de var ”fega uslingar som inte vågade låta de tiotusentals honduranerna marschera till gränsen för att ta emot den president som folket hade valt för fyra år sedan”.

– Fem månaders kamp har enat folket mot diktaturen och vi känner att segern är närmare än någonsin, säger Alba och ansiktet bryter ut i ett leende i det av 160 dagars marscher och protester brända ansiktet.

Honduras har dock en lång väg och mäktiga fiender att tampas emot. Men hela Latinamerika står bakom ett folk som fram till den 28 juni befann sig i ett slumrande tillstånd. I dag är det ett folk på fötter som har skrivit men som kommer att skriva mycket mer historia den närmaste tiden.

DICK EMANUELSSON

---------------------------------

IMPERIETS PLANER DÅ SOM NU

”Den dagen är inte fjärran då tre flaggor med band och stjärnor, med samma avstånd mellan sig, visar hur långt vårt territorium sträcker sig. En vid Nordpolen, en annan vid Panamakanalen och en tredje vid Sydpolen. Hela hemisfären kommer att vara vår. Faktum är att den redan moraliskt är vår i kraft av vår överlägsna ras”. (William Howard Taft, USA:s 27:e president, 1912).

-------------

KAMPEN MOT REGIMEN tar sig många uttryck. Fram till den 25 september kunde Fronten demonstrera men utsattes för repression och förföljelse.

Närmare 150 från Fronten har mördats, hundratals har torterats, fängslats men större delen har senare släppts. Närmare 4000 honduraner har misshandlats och mer eller mindre slagits sönder och samman av polisens ”Cobra-kommandon” och armésoldater. Allt är dokumenterat och registrerat av de fyra internationellt erkända människorättsorganisationerna i Honduras och uppbackade FIDH (Internationella Federationen för Mänskliga Rättigheter med säte i Paris och Bryssel) och Amnesty.

Men trots att det i dag mer än någonsin står klart att arkitekterna, såväl fysiskt som intellektuellt, återfinns inom landets 8-9 oligarkfamiljer samt den högsta militärledningen, har den internationella högern i tyst samarbete med Obamaadministrationen systematiskt och metodiskt försökt framställa krossandet av den bräckliga demokratin i Honduras som ett “försvar av författningen”. Carl Bildt sa [1] nyligen i en interpellationsdebatt att Zelaya befann sig ”i utkanten av konstitutionen”, ett typiskt indirekt erkännande av den militära statskuppen, även om han och högern inte direkt vågar uttala sitt stöd, ännu. Obamas och Clintons taktik har varit att offentligt förkasta statskuppen medan strategin är att successivt institutionalisera diktaturen. Därför utmålades president Zelaya som ”idiot och oansvarig” av Clintons OAS-ambassadör Lewis Amselem när han återvände på morgonen den 21 september till Honduras. För USA komplicerades strategin och svaret blev ett nytt ”avtal” mellan Zelaya och Kuppregimen den 30 oktober som denna bara förhalade till det aviserade valet den 29 november kunde genomföras. Målsättningen är att till varje pris legitimera både den regim som valdes den 29 november som den militära statskuppen.

Dick Emanuelsson
[1] http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3751&dok_id=GW0A45

HONDURAS: “El señor que ganó las elecciones tendrá que lidiar con nosotros durante toda su gestión”: Vice canciller Beatrice Valle

POR DICK EMANUELSSON (entrevista) y MIRIAN HUEZO EMANUELSSON (cámara)

YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=MnphyviJlnw

Audio: http://www.box.net/shared/xz7ki0rkid

TEGUCIGALPA / 091211 / El régimen de Pepe Lobo del Partido Nacional (derecha) no tendrá un solo segundo de descanso si es que piensa que su mandato será un camino fácil. Lo promete la vice canciller legitima Beatrice Valle, que en una entrevista publicada en YouTube habla sobre los cinco meses de lucha de Resistencia contra los golpistas y las elecciones que fueron efectuadas por el régimen de facto pero no reconocidas por casi ninguno de los estados y gobiernos del mundo.

Y la vice canciller tampoco reconoce el gobierno que entra a la Casa Presidencial el 27 de enero 2010 por que una pequeña minoría del pueblo hondureño fue a las urnas el 29 de noviembre mientras la verdadera victoria cobró la Resistencia por su convocatoria al pueblo hondureño de abstenerse a votar ese día. Entre 30-47 por ciento de la población votó y hasta ahora, dos semanas después de las elecciones no hay datos oficiales del Tribunal Supremo Electoral, TSE.

La plata de la CIA en las elecciones hondureñas

Beatrice Valle también acusa al NED, National Endowment for Democracy, de ser un órgano civil al servicio de la CIA que reparte millones de dólares a diferentes organismos nacionales de la autollamada “sociedad civil” que son utilizadas en las elecciones. La vice canciller Valle en ese sentido llama a la atención de que la NED, a través de una ONG hondureña, jugaba un papel no muy claro en las elecciones hondureñas el 29 de noviembre:

– Nosotros sabemos lo que se ha dedicado National Endowment for Democracy. No sabemos por que, por que no pertenecemos a ningún grupo de inteligencia y nada que se parezca. Sino nosotros lo conocemos por que ellos mismos han abierto los archivos de la CIA y sabemos que esa organización a la que muy inteligentemente pusieron el nombre National Endowment for Democracy se ha dedicado a asestar los zarpasos a la democracia en nuestros países. Es una pena que Estados Unidos no comprenda que el contexto mundial ha cambiado, que la correlación de fuerza no es la misma y Obama es una decepción para America Latina.

Admite que su gobierno y la Resistencia han sido golpeados por que es un régimen que se basa en la fuerza bruta de las armas y la administración de Obama que durante todo este tiempo ha jugado doble.

El papel organizativo del cumpleañero Radio Globo

Pero El Frente Nacional de la Resistencia Popular (FNRP) y el pueblo hondureño tomaron este viernes las calles de Tegucigalpa y marcharon hacia la Radio Globo que este día cumplió diez años de vida. Durante estos años ha ganado el amor y el cariño del pueblo-pueblo pero quizás en los últimos cinco meses, desde el golpe de estado militar el 28 de junio, la Radio se ha convertido a no solamente una verdadera propagandista y agitadora colectiva sino sobre todo, una organizadora colectiva que ha sido fundamental para la organización de la lucha en todo el territorio nacional. Para el Frente de Resistencia ha sido una herramienta y tribuna política y organizativa invaluable. Por eso ha sido también victima de la represión, cerrada y militarizada por el régimen de facto y el ejército varias veces durante estos cinco meses.

La vice canciller Beatrice Valle respira y expresa optimismo en la entrevista, confiando en la fuerza del pueblo hondureño en su justa lucha para construir una nueva sociedad y una Constituyente que podría dar respuestas y soluciones de los graves problemas que sufre el pueblo y la nación hondureña.

Y como es una excelente cantante, lo sabes todos los radioyentes de Radio Globo, clausura la entrevista cantando la canción en homenaje al inolvidable CHE.

Vea la entrevista en:
http://www.youtube.com/watch?v=MnphyviJlnw


------------------

¿Asistencia contra la pobreza y por la democracia o sucursal por planes intervencionistas de Estados Unidos?

Anexo sobre los recursos económico suministrados por NED, National Endowment for Democracy, que la vice canciller hondureña, Beatrice Valle acusa de ser un instigador en las elecciones hondureñas. "HAGAMOS DEMOCRACIA" en Honduras es financiada por la USAID, NED y otros organismos.

En este anexo en donde se muestra los presupuestos durante seis años a HAGAMOS DEMOCRACIA, solo el organismo de NED ha pagado a Hagamos Democracia la suma de 565,000 dólares a la seccional en Nicaragua. Todo el mundo sabe la guerra que ha ejecutado la embajada de Estados Unidos en Managua contra el gobierno sandinista acusándolo de fraude. A su asistencia ha tenido un bloque de llamados ONGs que casualmente son casi todos financiados en gran parte por organismos como NED o USAID.

2002:

Nicaragua
International Republican Institute (que ejecutaba la guerra contra Nicaragua durante toda la decada -80 que costó la vida de más de 50.000 nicaraguenses) $200,000
To empower the grassroots committees of IRI’s local counterpart, Hagamos Democracia (Let’s Make Democracy), to better communicate with their elected officials. Both organizations will also continue to inform citizens about legislative developments, publicize the work of Hagamos Democracia and its committees, and publish weekly updates in Nicaragua’s largest distribution daily newspaper, La Prensa (organo y enemigo frontal contra los sandinistas). Finally, IRI will help Hagamos Democracia increase its use of the Internet to disseminate its mission and programmatic developments in its work with the National Assembly.
http://www.ned.org/grants/02programs/grants-lac.html

AÑo 2005:
HD (Let’s Make Democracy Association): $85,000
The project’s goal is to engage the citizens in the electoral and political process. HD will conduct legislative electoral reform and citizen participation forums throughout the country. HD will also assist in the consolidation of a new citizens’ group, MpN, which was formed as an attempt to reassert citizens’ rights to Transparency in the governance.
http://www.ned.org/grants/05programs/grants-lac05.html#Nicaragua

2006:
Asociación Hagamos Democracia (Let's Make Democracy Association)
$80,000
To promote participation in the November elections by educating Nicaraguans about the registration and electoral process. Hagamos will use its national network to encourage and help voters obtain their national identification cards and locate their voting centers. Additionally, Hagamos will hold informational sessions directed at young, first-time voters, and hold public forums with candidates for legislative office.
http://www.ned.org/grants/06programs/grants-lac06.html#nicaragua

2007:
Hagamos Democracia (We Make Democracy or Hagamos)
$80,000
To assist citizens in monitoring their elected officials and the laws proposed and enacted by both the legislative and executive branch. Hagamos will host public forums for newly-elected representatives and their communities. Additionally, Hagamos will continue to monitor and report on the activities of the National Assembly and the executive branch with a renewed focus on the repercussions of proposed and enacted laws on democratic institutions.
http://www.ned.org/grants/07programs/grants-lac07.html#nicaragua


2008: Nicaragua
Asociación Hagamos Democracia (We Make Democracy) (Hagamos)
$60,000, To promote transparency and citizen oversight and to encourage citizen participation in the electoral process at the municipal level. Hagamos will hold public forums with candidates running for municipal office in the November 2008 elections. Additionally, Hagamos will continue to provide citizens with the capacity to monitor government activities at the national and local level through its legislative monitoring newsletter.
http://www.ned.org/grants/08programs/grants-lac08.html#nicaragua

"HAGAMOS DEMOCRACIA" (integrada principalmente por grupos religiosos de Honduras: Pastoral Social de la Iglesia católica- Caritas de Honduras; Confraternidad Evangélica de Honduras (CEH); así como la Federación de Organizaciones no Gubernamentales para el Desarrollo de Honduras (FOPRIDEH) y la Universidad Metropolitana de Honduras (UMH)),

2009: EVA GOLINGER: Precisó que Ética y Transparencia se beneficia con cerca de 72 mil dólares; el Grupo Fundemos, que se conoce ahora como Coordinadora Civil, recibe 50 mil, y HAGAMOS DEMOCRACIA 60 MIL, entre otros.
http://www.bolsadenoticias.com.ni/2009/nov/24/portada.htm