• Den 15 juni utsattes president Manuel Zelaya Rosales för ett terroristattentat när han och den kortege han färdades i skulle köra ut på ”ringvägen” i Tegucigalpa, en motorväg som går runt östra delen av huvudstaden. Två projektiler trängde genom framrutan. Bakhållet ägde rum 100 meter från flygvapnets största bas.
• Den 24 juni gick presidenten i spetsen för tusen personer som på flygvapnets bas återtog allt valmaterial som åklagarämbetet hade kidnappat samma morgon.
• Kvällen innan hade Zelaya avskedat landets ÖB, general Romeo Vazquez.
• Honduras’ Högsta domstol fattade det förbluffande beslutet på morgonen den 25 juni att riva upp presidentens avsked och återinsatte generalen.
• Åklagarämbetet varnade den 26 juni alla statstjänstemän som hade beordrats att arbeta på söndagen den 28 juni med ”opinionsundersökningen” att de skulle avskedas och bötfällas om de underlättade för folk att lägga röstsedeln med orden SI eller NO.
• Lördagen den 27 juni var huvudstaden Tegucigalpa militärt ockuperad av 12.000 beväpnade armésoldater medan stridflyg och helikoptrar flög över staden för att ”slå tillbaka Chavez’ kommandogrupper som har planerat en massaker på Honduras’ folk”, påstod arméchefen.
• På kvällen samlade Zelaya press och internationella valobservatörer, ett 50-tal, och talade till oss om den spända situationen.
• Sex timmar senare besköts presidentens modesta residens i centrala Tegucigalpa. Han slets bokstavligen ur sängen, sattes på ett plan till Costa Rica i bara pyjamasen och inledde från det ögonblicket kampen tillbaka mot demokratin.
• Fortfarande finns det de som hävdar att detta inte var en statskupp.
Dick Emanuelsson
