 |
| Regeringen Evo Morales tog den 8 september 2008
över majoriteten av aktierna i tre privata oljebolag och 100 procent i det tidigare privatiserade Compañía Logística de Hidrocarburos Boliviana (CLHB). (Foto: José Luis Quintana-presidentpalatset/ABI). |
TEGUCIGALPA / 2013-12-08 / Bolivias
president Evo Morales inför en 3:e månadslön för december månad. Mot de
arbetsgivare som säger att deras företag kommer att gå i konkurs för dekretet
svarade Morales med att ge anställda i berörda företag juridisk rätt att ta
överföretag och produktion.
–
Vi (regeringen) har beslutat att så länge ekonomin fortsätter växa över 4,5
procent, kommer de anställda inom såväl offentlig som privat sektor att ges en 2:a
extra månadslön (som i allmänhet betalas ut i december), sa Evo Morales förra
veckan då han presenterade sitt dekret.
För
Bolivias ekonomi går alldeles utomordentligt. För 2013 beräknas BNP:n växa med
6,5 procent.
Om
överskottet i den ekonomiska tillväxten är mer än 4,5 % ska detta även
distribueras till ursprungsbefolkningens behov i byar och på landsbygd. De är
oftast inte anställda inom privat eller statlig sektor utan kanske bara är familjeföretagare
eller medlemmar i ett kooperativ.
–
Vi har lämnat den sista platsen för extrem fattigdom i Sydamerika tack var
ansträngningarna arbetare, tjänstemän, alla som arbetar för att lyfta vårt kära
Bolivia, tillade Morales.
Brutal nyliberal modell
Latinamerika,
som varit offer för en brutal nyliberal ekonomisk modell under den senaste
30-årsperioden, har långsamt vänt, även om klassorättvisorna fortfarande är
skriande. Arbetarnas försvarsorganisationer, fackföreningarna, är bara en
spillra av sitt forna jag. Det är i det ljuset man ska se att
”avtalsförhandlingar” oftast handlar om att regeringen justerar en miserabel minimilön
uppåt en aning.
–
I Bolivia är den 1200 bolivianos (1 bol=0,94 sv/kr). Minimilönen har ökat från
400 bolivianos år 2006 till dagens 1200. Antalet anställda som får två extra
månadslöner utgör cirka 40 procent av Bolivias anställda. Resten arbetar
inom den så kallade informella sektorn.
Stark vinstutveckling
Det
säger till Flamman Abraham Pérez, styrelseledamot i Bolivias Centralbank, före
detta planeringsminister 2009 och lärare och forskare på La
Paz Allmänna Universitet.
Vad blev reaktionen från landets arbetsgivare
på presidentdekretet?
–
Arbetsgivarna i väst klagade att de skulle gå i konkurs medan de i öster
(ekonomiskt starka i bl.a. regionen Santa Cruz) accepterade. Men de ville ha en
frist på sex månader. Kompromissen blev februari 2014.
Hur har vinstutvecklingen för företagen
varit under regeringen Evo Morales?
– Det
har varit en dynamisk utveckling för den inhemska marknaden. Finansdepartementet
gjorde nyligen en kalkyl över vinstutvecklingen för landets företag. Den visade
att vinstresultatet slutar på 4,1 miljarder dollar. Det är en mycket intressant
siffra och tillväxten omfattar även dem. Därför kan de inte säga att de står
utan ekonomiska resurser.
Arbetarna tar över
Vad blev reaktionen från företagen på
president Morales´ uttalande, om att företag som hävdar att de går i konkurs på
grund av den tredje månadslönen ska kunna tas över av de anställda?
–
De sa att dekretet kom som en hink kallt vatten och att de skulle tvingas
stänga verksamheten. De skrämde många anställda som sa att ”vi avstår från
månadslönen för att behålla vårt jobb”. Presidenten svarade med att citera en
artikel i grundlagen som säger att företag som befinner sig i riskzonen att gå
i konkurs, kan tas över av arbetarna med stöd av staten. Efter det uttalandet blev
landets företagare märkbart tysta och accepterade därefter att betala den andra
extra månadslönen i februari.
Hur har landets ekonomi i allmänhet
utvecklats under Evo Morales? Krisen i Europa riskerar försätta 125 miljoner
människor i ett liv i fattigdom, enligt EU-organet Eurostat. Två modeller med
två skilda resultat.
– Alba,
i vilken Bolivia är medlem, har en totalt motsatt målsättning än EU. Världsekonomin
är i förändring. USA och Europa befinner sig i en djup kris. En tillväxtekonomi
som den bolivianska har sin främsta allierad i Brasilien dit vi exporterar
naturgas. Men det handlar även om hur ekonomin administreras och hur vi
undviker korruption. Vi är ingen isolerad ö utan en del av den kapitalistiska
världsekonomin och utsätts självklart för dess cykliska kriser. Bolivia är
medlem av ALBA och i slutet av året blir vi medlemmar i Mercosur. Inom
Latinamerika har vi motsättningar efter bildandet av Stillahavsalliansen som
drivits fram av USA-imperialismen på initiativ av Mexiko (under f.d.
högerpresidenten Felipe Calderon) som har som avsikt att försvaga Latinamerikas
integration.
Vilken betydelse har president Morales´
beslut att ta kontroll över landets naturresurser så som olja och gas och delar
av gruvmineralerna?
–
Det började med gas och olja. Högern och USA angrep oss och hävdade att utlandsinvesteringarna
skulle upphöra och utländska bolag lämna Bolivia. Verkligheten blev den
motsatta och de accepterade omförhandlingarna av kontrakten. Fortfarande har vi
ett antal gruvor i händerna på transnationella bolag som återstår att ta över.
Vi befinner oss på halva vägen. Högern har upphört att hota och skrämma
befolkningen för allt flyter på och ekonomin växer.
Dick Emanuelsson
