<5309>
PROGRESO / 2005-0325 / Tusentals bananarbetare i Honduras, Costa Rica och Nicaragua fortsätter sin juridiska strid mot bananbolagen som orsakade ett giftmord via pesticiden Nemagón. Ett av offren är Alfonso Zabala.
I flera år gick han i dräneringskanalens vatten upp till midjan. Nemagonen trängde in i urinröret och orsakade efter några år cancer. Alfonso Zabala ställdes inför valet att amputera sin penis eller dö långsamt. Han valde det första men säger att han många gånger ångrade sig.
– Hela min identitet som man skars ju samtidigt bort, säger han när vi åker ut till den jättelika bananplantage som Standard Fruit Co drev och fortfarande driver, men nu under annat namn.
– Där i kanalen stod jag och rensade. Min son, Armando, kom med lunchen och hjälpte mig ibland, säger han medan sonen nickar.
Han ser tankfull ut när han ser ut över den plantage som han arbetade på i 27 år. För de amerikanska bananbolagen som Standard och United Fruit Co och alla de korsvisa ägandeförhållanden som alltid rått mellan dessa giganter spelade profiterna bokstavligen den centrala rollen, mer än de människor som blev offer när Nemagonen sprutades över bananträd, gårdar, dricksvatten och människor.
– Vi visste absolut ingenting om att Nemagonen var farligt.
Kronisk sömnlöshet
Förspelet till amputeringen av Zabalas penis för 25 år sedan var att han en dag fick svårigheter att urinera. Tre av hans döttrar är sjuksköterskor på det lokala sjukhuset och beordrade en undersökning och den visade att pappan hade cancer.
– Men Nemagonen inte bara orsakade cancer för mig som jag övervann med ett oerhört högt pris. Vi är tusentals arbetare som lider jag av sviterna i form av permanenta smärtor i skelett och kronisk sömnlöshet.
Standard Fruit har inte betalat en enda lempiras (lokala valutan) i ersättning för den oerhörda skada arbetet på plantagen medförde. Varje dag tvingas den gamle bananarbetaren att äta flera sorters mediciner för att lindra smärtorna.
Men de fysiska smärtorna är en sak, en annan de psykiska, som drabbar varje man som tvingas utstå det förnedrande faktum att man amputerar hans mandom, i synnerhet i en kontinent där machismon är central.
Stora medicinkostnader
Den gamle mannens äldste son är närvarande vid intervjun och är tacksam för att den internationella opinionen uppmärksammar en av de värsta förgiftningsskandaler som ägt rum mot en arbetargrupp i världen.
– Sedan min far förgiftades har hela det här fallet varit som en enda lång mardröm. Bara att se min far som ett levande exempel på hur ett bolag kan agera utan att det skipas rättvisa är helt enkelt för djävligt. Vi syskon har också lagt ut stora summor i form av mediciner för att vår far inte ska dö i smärtor, säger Armando Zabala och ställer stora förväntningar på den anmälan mot bananbolagen som cirka 2.000 honduranska och cirka 6.000 nicaraguanska skadade bananarbetare har gjort.
Armando och hans tolv syskon levde i bananbolagets baracker inne på plantagen där allt besprutades. En av hans systrar, den sistfödda, är starkt efterbliven, ett typiskt fall av hur Nemagonen drabbar det centrala nervsystemet hos alla som kommer i dess väg. Därför handlar skadorna inte bara om sterilitet och impotens utan många andra biologiska konsekvenser.
– Bolaget dränkte in även arbetarbarackerna med Nemagonen. Självfallet drabbades inte bara djuren utan även oss människor, säger Armando Zabala.
Hans efterblivna syster skriker ibland och Armando frågar henne varför hon gör detta och hon svarar att “det gör så ont i huvudet”.
Mongolida barn
Amado Mancanilla är den unge advokaten som kostnadsfritt har antagit utmaningen att ställa de amerikanska bananbolagen inför rätta. Han visar fram två foton på en bananarbetarfamilj med två mongolida barn, ett klassiskt exempel på hur Nemagonen inte bara drabbade de som arbetade i själva produktionen utan alla som befann sig inne på plantagen.
– Det finns hundratals fall bland förgiftade bananarbetarna med barn som man vid blotta åsynen kan konstatera att de är efterblivna.
Just på grund av att förgiftningen drabbar en av mannens mest känsliga delar, hans bekräftelse på mandom, finns det också ett stort mörkertal på drabbade arbetare som inte ens vill läkarundersöka sig. Enligt de diagnostiska undersökningar som har gjorts visar det sig att över 95 procent av de drabbade har blivit sterila.
Det stora problemet för Manzanilla är att många av hans uppdragsgivare redan har dött. Andra har uppnått pensionsåldern och är i de flesta fallen sjuka. Därför kan många av dessa i dag inte lämna spermieprov om de är sterila eller ej.
– De förhandlingar som inleddes i början av 1990-talet för att ge skadekompensation till de drabbade var ett enda stort cyniskt skämt, säger Mancilla.
USA-bolagen erbjöd de arbetare som kunde uppvisa läkarintyg på sterilitet eller impotens en blygsam summa på ett eller två tusen dollar. De arbetare som misstänkte men som inte kunde bevisa att de hade drabbats av pesticiderna erbjöds 100 dollar med förbehållet att de i framtiden inte skulle ställa anspråk på det företag som hade förgiftat dem och krossat deras emotionella och sexualliv.
– Maken till cynism får man leta efter, men det var tyvärr många arbetare som accepterade "hundralappen" eftersom de levde i djupt armod, tillägger Mancanilla.
