MANAGUA 2004-0316 / Vad är Dole, United Fruit, Standard Fruit, Castle and Cook, United Brands, Chiquita Brands och vad gör de på “USA:s bakgård”?
I rubriken ovan är det lätt att bli förvirrad. Ett antal USA-företag med olika historia men ofta med samma ägare.
Så kan man beskriva det ibland korsvisa ägandet mellan de företag som intrigerat i både statskupper som blodbad i Centralamerika, även kallat ”USA:s bakgård”.
United Fruit Co krävde att den konservativa colombianska regeringen skulle skicka armén på bananarbetarna i länet Magdalena vilket också skedde. 1928 slaktades närmare 3.000 bananarbetare, deras barn, fruar och gamla för att bananarbetarna hade krävt att deras slavlöner skulle höjas några pesos. Med bibeln i hand vädjade de till armésoldaterna att inte öppna eld, vilket ändå skedde.
Samma historia har ägt rum i Honduras och Guatemala. I det sistnämnda landet genomfördes en blygsam jordreform 1952 (Decreto 900) av den progressive presidenten Jacobo Arbenz.
209 842 tunnland obrukad mark i United Fruits ägo konfiskerades till ett pris av 672.572 dollar, vilket var det taxeringsvärde som bolaget hade uppgett i sin skattedeklaration.
”Marxistiska tentakler i Centralamerika”
USA-företaget och USA-myndigheterna igångsatte en psykologisk krigföring utan like. USA:s utrikesminister John Foster Dulles skickade en not till Arbenz där han klagade över att ersättningen för den konfiskerade landarealen var för liten.
John Peurifoy, USA:s ambassadör i Guatemala City, sa i ett kongressförhör i USA att ”Guatemala sprider sina marxistiska tentakler i Centralamerika”. Arbenz anklagades också för att ha planerat jordreformen i Moskva.
I mars 1954 uttalade OAS, De Amerikanska Staternas Organisation, sin oro över den ”kommunistiska infiltrationen” på kontinenten. Arbenz föreslog Honduras en icke-angreppspakt, vilket den honduranska regeringen avvisade.
Från militärbaser i Nicaragua attackerade den guatemalanska översten Carlos Castillo Armas (http://www.unitedfruit.org/castillo.html) sitt eget land under förevändningen om ”ett frihetskrig mot kommunismen”. Den planerade militära operationen fick genast CIA:s, USA:s och de centralamerikanska regeringarnas stöd. Castillo lyckades tvinga Arbenz i exil och omedelbart upphörde också de lagliga aktionerna mot United Fruit Co som jordreformen.
Den 13 juli erkändes kuppöverstens regeringsjunta av USA:s president Dwight Eisenhower.
Che och Fidel
Che Guevara, som befann sig i Guatemala under dessa år som arbetande läkare och bokförsäljare(!) beskrev statskuppen som en illustration om att genomgripande sociala och ekonomiska förändringar i Latinamerika bara är möjliga genom en väpnad resning och revolution. Han anmälde sig frivilligt för att med vapen slå tillbaka överste Castillo.
Men när nederlaget var ett faktum flydde han till Mexiko där han träffade en annan person som skulle gå till historien; Fidel Castro. I Mexiko planerade de återtåget till Kuba för att den 1 januari 1959 störta ”USA:s man på Kuba”, diktatorn och sergeanten Fulgencio Batista. Che Guevara gick in i staden Santa Clara som befriades den 8 januari 1959.
Den 8 oktober 1967 avrättades Che av den CIA-stödda bolivianska armén när han ledde en grupp revolutionärer med målet att ”skapa en, två och fler Vietnam”.
