MANAGUA 2004-03-15 / Sammanlagt har sex advokatpooler bistått arbetarna i Nicaragua som hävdar att de har skadats av pesticiderna. Fyra av dessa pooler arbetar med föreningen ASOTRAEXDAN.
Men två av de sex advokatbyråerna har fått sparken av arbetarna efter att det visat sig att de försökt sko sig på arbetarnas tragedi men även efter att de försökt förfalska dokument inför domstolen i USA.
Detta faktum har använts av USA-bolagens slipade advokater som gjort en motstämning mot arbetarna för urkundsförfalskning och användande av fabricerade bevis. En av dessa advokatbyråer är Thomas Wright i Kalifornien. I Nicaragua gick advokaterna så långt att de anklagas för att ha förfalskat bland annat läkarintyg.
– Det är sant att Walter Gutierrez, lokalt ombud för USA-kontoret Thomas Wright, förfalskade läkarintyg. Vi gav dem fullmakter för att denna advokatpool skulle representera oss och om USA-myndigheterna en dag säger att vi ska inställa oss för att vittna om dessa läkarintyg så gör vi det gärna, språkrör för bananarbetarnas förening.
Mutade laboratorietekniker
Men de transnationella företagen är inte bättre, menar Espinales. I Nicaragua, i likhet med processen i Honduras i mitten av 1990-talet, “köpte” de en laboratorietekniker som undertecknade ett vittnesmål om att han hade utarbetat ett antal falska läkarintyg som utnyttjas av multisarna.
– Därför är det inte arbetarnas fel eller skuld, för vi deltog i god tro i läkarundersökningarna, utan det är teknikern som lät sig köpas för 100.000 dollar. De korrumperade advokaterna borde brinna i helvetet. Men de övriga fyra advokatpoolerna har skött sitt arbete klanderfritt, säger en upprörd Espinales.
Standard Fruits Co och Dole Fruit Co säger att de vill nå en uppgörelse med arbetarna men det är en uppgörelse på deras villkor, menar Espinales.
– Vi vill ha en uppgörelse men då ska den vara enligt den nicaraguanska lagstiftningen. Det kuriosa är att samma bolag 1995 sa att de arbetare som hade drabbats av dessa gifter skulle stämma företaget i respektive land. De är inte dumma för de vet, att i Latinamerika är lagstiftningen inte på vår sida. Men här instiftades en kraftfull lag 1996, Lag 364, för de drabbade som dessa bolag nu inte vill acceptera. Nu ska USA:s lagstiftning plötsligt gälla, menar de och vill att vi gör upp där men utan våra rättigheter. Låt oss förhandla parallellt med rättsprocessen, men det vill de heller inte. Nicaragua är det enda landet som har en specifik lagstiftning vilket ger oss fördelar framför kamraterna i övriga Centralamerika.
Internationell hjälp?
UITA, Livsinternationalens avdelning i Latinamerika besökte föra året Nicaragua, men kravet är att arbetarens organisation är medlemmar i UITA, något som är omöjligt på grund av den prekära ekonomiska situationen, såväl före detta som aktiva bananarbetare.
– Vi hade stor nyttigt av mötet med Geraldo Iglesias, UITA:s generalsekreterare. Men dessvärre har vi inte de pengar som behövs för att upprätta relationer som medlemsförbund och han har heller inte besökt oss det senaste året. Naturligtvis skulle vi vilja ha närmare förbindelser eftersom UITA har kraft och inflytande, framför allt i den latinamerikanska regionen vilket skulle hjälpa oss betydligt. De hjälpte oss att arrangera och finansiera mötet som genomfördes den 16 maj förra året i Managua vilket bidrog mycket i vår kamp. Men dit men inte längre varade kontakterna.
Han är också djupt kritiskt till CST, landets LO, som han betraktar som “en verklig katastrof”.
– När 6 000 företag och egendomar privatiserades förvandlades de fackliga ledarna till verkställande direktörer. Därför är CTS splittrat i fyra delar, lantarbetarorganisationen ATC i två bitar som inte duger till någonting. Fråga vem som helst av arbetarna här var finns ledarna och de svarar de dig att de inte finns när de behöver dem men de vill heller inte veta av dem. Därför tvingades vi skapa något nytt, våra egna organisationer som självklart har sina begränsningar eftersom de är föreningar för de drabbade arbetarna.
Flera arbetare har avlidit under de 42 dagarnas kamp framför parlamentet, deras kroppar orkade inte längre. Hur länge länge orkar ni hålla ut? frågar jag.
– Jag tror att vi nog blir kvar även nästa vecka här i parken. Men om vi tvingas att bli kvar mer för att få våra krav uppfyllda, var så säker att här blir vi kvar och vi kommer att fylla på med ännu mer arbetare tills vi får svar på våra två krav som handlar om de omedelbara kraven på mediciner och en rimlig pension samt att regeringens advokat företräder oss inför de transnationella företagens motstämning mot oss.
