lunes, 9 de marzo de 2009

VENEZUELA: Hatets konsekvenser


<2325 tecken>
TEGUCIGALPA / 090222 / “Jag syr igen saken (“QK”) om NEJ förlorar”, skrev venezuelanskan på bakrutan på sin bil.

Tre veckor innan folkomröstningen som skulle ta ställning till om Venezuelas författning skulle revideras i fem artiklar påstod oppositionen i sina beställda opinionsundersökningar att ”NO” skulle vinna. Men det gjorde de inte. Så nu kommer rapporter från kvarteret där den Chavezhatande kvinnan bor om att han hon har flytt grannskapet och begett sig, som statskuppsledaren Pedro Carmona 2002, till Colombia. Enligt, vad borgarpressen alltid skriver; ”trovärdiga källor”, jagar och söker grannarna henne för att hon ska uppfylla sitt löfte om att sy igen ”saken”. Jag skriver ”saken” för ordet som hon skrev på sin bakruta är oerhört mycket mer vulgärt och jag tror inte att redaktionsledningen vill publicera min krönika om jag skriver vad kvinnan själv registrerade exakt på sin bakruta.

Kvinnan är inte den första i den politiska historian att begå obegripliga saker. Mot kommunisterna på 1940- och 1950-talets kalla krig var det legio att bränna ner Flamman, mörda fem människor, placera hundratals Spanienfrivilliga i interneringsläger under kriget samtidigt som Wallenbergägda SKF fick tillstånd för att exportera kullager till den tyska krigsmaskinen. Inte en ursäkt fick de drabbade, trots 60-70 års väntan. Även under Palmes sista år förde den politiska högern en ursinnig hatkampanj som till slut resulterade i mordet på statsministern.

Fidel och den kubanska revolutionen har hatats nästan lika länge som den existerat. Chavez och den Bolivarianska revolutionen fick två år innan den sattes upp på Sydsvenskans, DN:s och Svenskans listor över hatobjekt. De spelar nu på dumheten och okunnigheten då de begår i sak samma grundläggande fel som venezuelanskan. Men maktmedierna anser sig inte behöva begå självkritik eller be Venezuelas folk om ursäkt för att en klar majoritet av venezuelanerna anser sig ha samma rätt att rösta på de kandidater de anser vara de bästa. Och kanske Chavez, till de nämnda tidningarnas förtret, blir omvald lika länge som Tage Erlander blev (1946-1969). Men, till skillnad mot svenskarna har venezuelanerna rätten att avsätta Chavez efter halva mandatperioden. Om den grundlagsrätten hade funnits i Sverige så kanske vi hade sluppit Reinfeldt vid det här laget!

Dick Emanuelsson
Flammans Latinamerikareporter
dickema@gmail.com

USA:s LO-ordförande skriver till Uribe

<2068 tecken>
TEGUCIGALPA / 090222 / USA:s LO-ordförande (AFL-CIO) John J. Sweeney kräver i ett öppet brev till Colombias president Alvaro Uribe ett stopp för morden på fackets aktiva och ledare.

Samtidigt offentliggjorde Tarsicio Mora Godoy, ordförande för CUT, Colombias största LO, att fyra fackföreningsledare har mördats de tre senaste veckorna i landet. Det senaste offret blev Leoncio Gutiérrez från LO-distriktet i staden Cali.

Brevet från Sweeney kommer för regimen Uribe olämpligt eftersom terrorn mot facket i Colombia har varit det avgörande hindret för att frihandelsavtalet mellan USA-Colombia har stoppats av USA-kongressens demokratiska majoritet.

Sweeney kräver att Uribe också ska ta tillbaka sin anklagelse om att den breda gruppen ”Colombianer för fred”, som leds av den liberala kongressledamoten Piedad Cordoba, är ”FARC-gerillans Intellektuella Block”. I denna grupp, som på kort tid har fått 150.000 medlemmar, återfinns topparna från Colombias tre LO. Gruppen spelade den avgörande rollen när sex av gerillans fångar, fyra militärer och två politiker, frigavs i början av februari tack var gruppens arbete.

– Som Ni bör förstå, innebär sådana uttalanden att dessa personer och organisationer riskerar att attackeras av olagliga grupper som tar Era uttalanden som intäkt för att terrorisera och mörda. Jag insisterar därför med all respekt att Ni omedelbart och offentligt tar tillbaka Era uttalanden, kräver Sweeney.

Samtidigt som Uribe gjorde dessa uttalanden befann sig en grupp på tre personer från den Nationella Fackföreningsskolan i Medellin på besök i och inbjuden av USA-kongressen. Där vittnade de inför ”Kommittén för utbildning och arbete” om terrorn mot facket i Colombia. Sweeney andas oro för de tres ankomst till Colombia:

– Dessa personers fysiska integritet är av högsta prioritet för AFL-CIO och den internationella arbetarrörelsen. Vi uppmanar Er att vidta alla slags säkerhetsåtgärder för att de vid sin återkomst fritt ska kunna fortsätta sitt arbete utan hot, påtryckningar eller varje slag av fysiska risker.

Dick Emanuelsson

Wal-Mart trampar på arbetsmarknadslagarna i México

<3336 tecken>
TEGUCIGALPA / 090219 / ”Det som är billigt kan kosta dyrt: Brott mot de mänskliga rättigheterna och arbetsmarknadslagarna i Mexiko av Wal-Mart”.

Så lyder rubriken på en ny rapport av utredaren Shaila Toledo om Wal-Mart i Mexiko. Världens största affärskedja är känd sedan länge för sin antifackliga och arbetarfientliga inställning och toppar Tio-i-topp-listan över de mest kritiserade företagen i världen.

1300-3000 kr/mån

På Wal-Mart i Mexiko arbetar 135.000 anställda i 141 städer och tiotusentals av dessa arbetar under förhållanden som bryter mot både inhemska lagar som internationella ILO-normer, konstaterar Toledo. Hon intervjuade 247 kvinnor i åtta delstater. Kvinnorna utgör 70 procent av de anställda men bara 15 procent av dessa innehar framträdande poster i företaget.

Företaget etablerades 1991 tjänar 20 miljarder dollar per år (2006). Lönerna är 2200 pesos (1308 sv/kr) upp till 5000 pesos (2973 kr) i månaden (1 kr=1,68 pesos). Femtiotvå procent av de utfrågade kvinnorna svarade att deras lön inte räcker till att försörja familjen. Arbetstiden sträcker sig ofta upp till tio timmar men fortsätter när kvinnorna kommer hem eftersom de antingen är ensamstående mödrar eller fruar till män som ser kvinnans uppgift att bokstavligen tjäna mannen, även om hon arbetar lika mycket eller mer än sin make, hävdar rapporten på 157 sidor.

Massarmé av oavlönade

Shaila Toledo riktade in sin utredning på två grupper; ungdomar och kvinnor. Den första gruppen utgörs av 75.000 ”frivilliga”, det vill säga de ungdomar som är minderåriga och som packar varorna vid kassorna, en helt oavlönad arbetsuppgift där de utlämnas till kundens generositet i form av dricks. Dessa tonåringar arbetar upp till tio timmar per dag vilket är fyra timmar för mycket, enligt mexikanska lag, sa Alejandro Calvillo Unna, chef för Konsumentföreningen i Mexiko. Han anklagade företaget för att delvis basera sin gigantiska vinst på dessa ungdomars arbete, ett arbete som Wal-Mart i normala fall skulle ha tvingats att betala fast anställda för men som nu är ren vinst för företaget.

Kollektiv kvinnostämning

Inom Wal-Mart arbetar 500.000 kvinnor i 13 länder. Femtio procent av de 247 kvinnorna som Lopez utfrågade svarade att de hade ställts inför frågan om de var gravida när de sökte anställning på Wal-Mart. Av åtta procent begärdes graviditetsprov. Två procent av de utfrågade berättade att de kände till fall där den gravida kvinnan hade avskedats när det framkom att hon var gravid.

Den kända kvinnoledaren och feministen Martha Lamas, som också deltog på presskonferensen när rapporten presenterades i Mexiko city, uppgav att Wal-Mart har en långt förflutet av kvinnodiskriminering. I USA har detta kulminerat i en kollektiv stämning som kvinnligt anställda i det multinationella företaget har gjort med hjälp av arbetsrättsadvokater.

Företagsfack

Wal-Marts antifackliga karaktär är ökänd också i México där 98 procent av kvinnorna inte vet om de är fackligt anslutna eller inte. Orsaken är att de representeras av att ”gult” fack som kontrolleras av företaget.

Konsumentföreningens chef uppmanar alla konsumenter att utöva all möjlig press och inflytande för att multinationella Wal-Mart radikalt förändrar sin attityd. Rapporten kommer nu att överlämnas till de mexikanska myndigheterna.

Dick Emanuelsson

Terrorn intensifieras mot facket i Guatemala

<2376 tecken>
TEGUCIGALPA / 090215 / ”Fortsätter du att arbeta i facket mördar vi dig! sa de okända männen som misshandlade och högg byggnadsarbetarledaren med machetes på flera ställen på kroppen. Och tillade:

– Hälsa Julio Antonio Díaz att vi kommer att skära honom i strimlor om han inte upphör med arbetet i facket!”


År 2000 tog Clemente Rubén Pérez Huinac, ordförande för byggnadsavdelningen i staden Coatepeque i Guatemala strid för 307 av sina medlemmar som avskedades mot lagens anda. Tillsammans med Byggnadsarbetarförbundets * juridiska ombud, Armando Sánchez Betancourt, vann de en viktig strid mot byggföretaget Páez-Méndez som ålades att betala både löner och andra ekonomiska ersättningar till de avskedade arbetarna. För den striden mordhotades Pérez medan Armando Sánchez mördades i december 2008.

Den 7 februari i år misshandlades Pérez av okända “gorillor” och fick svåra skärskador av männens machetes. Julio Antonio Díaz, det guatemaltekiska Byggnadsförbundets generalsekreterare fick via Perez hälsningen från förövarna att upphöra med sitt fackliga arbete vilket skulle vara liktydigt med att förbundet kollapsar om till och med ordföranden kastar in handduken.

Svenska Anita Nordmark är generalsekreterare för Byggnads- och Träarbetarinternationalen och är indignerad över den intensifierade terrorn mot facket i Guatemala:

– Dessa händelser nyligen visar att de fackligt aktiva inte har friheten att utföra sina fackliga uppgifter utan att riskera livet. Regeringen uppfyller inte sina åtaganden att tillämpa ILO-avtalen som de har ratificerat, säger Nordmark i en i en kommentar.

Hon kräver att de guatemaltekiska civil- och polismyndigheterna genomför en fullständig utredning och griper och bestraffar de skyldiga till attackerna mot arbetarna och facket.

Byggföretaget som ålades av domstolen år 2000 att betala de 307 avskedade arbetarna sina löner har nio år senare hittills inte gjort detta.

För två veckor sedan presenterade Internationella Fackliga Samorganisationen IFS en rapport som beskriver hur terrorn mot facket i Guatemala har reducerat antalet medlemmar till ett minimum, både beroende på terrorn som en antifacklig lagstiftning som försvårar den fackliga organiseringen. Bara tre procent av de ekonomiskt aktiva guatemaltekerna är medlemmar i en fackförening.

Dick Emanuelsson

* Sindicato Nacional de Trabajadores de la Construcción y Servicios de Guatemala (SINCSG)

Ny IFS-rapport om Guatemala

<5786 tecken>
Ett land snart utan fackföreningar

TEGUCIGALPA / 090203 / Den antifackliga terrorn och lagstiftningen i Guatemala har medfört att bara tre (3) procent av den ekonomiskt aktiva arbetsstyrkan i landet är fackligt organiserad. Det är ett riskfyllt medlemskap för morden, hoten och terrorn mot den fackliga rörelsen är permanent.

Det menar den Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS) i en elva sidor lång rapport om tillståndet i det centralamerikanska landet som styrs av en ekonomisk och politisk vit elit men där majoriteten av invånarna är mayaindianer.

Rapporten publicerades i måndags (2 februari) och handlar inte bara om de tolv fackliga ledarna som mördades under 2008. Det omfattande dokumentet beskriver hur staten och arbetsgivarna via terror och lagstiftning i praktiken omöjliggör för arbetare att bilda en fackförening. Lyckas de utsätts de för alla slags påtryckningar, även fysiska, för att stoppa den fackliga organiseringen.

– Det måste bli ett omedelbart slut på morden, dödshoten och övergreppen, sa IFS:s generalsekreterare Guy Ryder i en kommentar till rapporten och tillade:

– Den fortsatta repressionen mot arbetarnas rätt att bilda eller ansluta sig till en fackförening visar att regeringen inte uppfyller sitt åtagande att tillämpa ILO:s konventioner som det (Guatemala) har ratificerat. De fackligt aktiva har inte friheten att utföra sina fackliga uppgifter utan att riskera livet.

Graviditetstest innan anställning

Enligt rapporten är bara tre procent av de ekonomiskt aktiva guatemalanerna fackligt organiserade, den förkrossade majoriteten inom den offentliga sektorn, särskilt lärarkåren som har fackliga traditioner. I praktiken är det ett land utan en levande fackföreningsrörelse. Därför insisterar IFS i sina slutrekommendationer att Guatemalas regering måste uppfylla ILO:s 87:e och 98:e konvention.

Dokumentet pekar på att övergreppen, diskrimineringen, misshandeln och de sexuella övergreppen av kvinnor på de 200 maquilasfabrikerna i de skattefria industrizonerna är vardagshändelser. På bara tre av dessa 200 fabriker har facket lyckats organisera arbetarna men bara två har kollektivavtal. IFS-rapporten hävdar också att det finns registrerade fall av hur kvinnor måste genomgå en graviditetstest innan de anställs.

Flera ILO-kommissioner

Trots att de fria fackliga rättigheterna garanteras i grundlagen möter arbetarna en uppsjö av villkor och krav för att bilda en lokal fackklubb. ILO har skickat flera tekniska kommissioner till Guatemala för att bistå regeringen till att lösa upp de gordiska knutar som förhindrar att rätten till facklig organisering upphör. Trots ILO:s bidrag kunde en expertkommission från ILO:s avdelning för Rekommendationer och Tillämpande av Kollektivavtal (CEACR) 2008 med oro registrera att viktiga framsteg lyser med sin frånvaro. År 2007 mördades fem fackliga aktiva medan siffran under 2008 ökade till tolv.

När inte mord förhindrar de anställda att organisera sig har arbetsgivaren en arbetsmarknadslagstiftning som uppställer en rad nästan omöjliga krav för att bilda en fackförening, dessutom i ett politiskt terrorklimat som förskräcker. Enligt artikel 215 (c) i den reviderade arbetsmarknadslagen från 2001, krävs det att 50 procent av de anställda plus en kan bilda en fackförening enligt industriprincipen. Enligt IFS-rapporten innebär detta juridiska krav ett stort hinder för facklig organisering. Fylls däremot kravet ställs arbetarna inför faktumet att tiden för Arbetsmarknadsdepartementets godkännande eller avstyrkan är oerhört lång.

Hur en fackförening krossas

Samma dag som bananarbetarfacket SITRABANSUR (Sindicato de Trabajadores Bananeros del Sur) registrerades, inleddes terrorn på den stora bananplantagen Finca Olga María.

”Tolv av de främsta fackledarna låstes in på plantagens kontor och erbjöds 5000 quetzales, cirka 640 dollar, om de avsade sig medlemskapet i facket. SITRABANSUR:s generalsekreterare utsattes för hårda påtryckningar för att han skulle namnge ledarna i facket och dess juridiska rådgivare (advokater), men han vägrade. Senare fördes också de arbetare som hade anslutit sig till facket till kontoret av beväpnade vakter där de pressades av företagsledningen att säga upp sig och avstå rätten till kollektivavtalsförhandlingar som hade inletts av facket tre dagar tidigare. Ett fåtal arbetare föll till föga för hoten och lämnade företaget. Dagen efter avskedades de tolv arbetare som hade grundat bananfacket och kastades ut från bananplantagen av de beväpnade vakterna. En av dessa tolv försvann och hans öde är fortfarande ovisst”.

Ett av tre barn arbetar

IFS-rapporten tar också upp frågan om barnarbetet där det konstateras att ett av tre barn i åldern 7-14 år arbetar, eller totalt 821.875 barnarbetare, och det trots att Guatemala har ratificerat ILO:s konvention 138 om minimiålder för arbetsmarknaden samt Nr. 182 angående ett stopp för de värsta avarterna av barnarbete.

Diskrimineringen av kvinnor och den indianska befolkningen är också dramatisk, menar IFS. I Guatemala pågår en ”Feminicidio”, där 2008 mer än 600 kvinnor, framför allt kvinnor till och från sin arbetsplats, hade utsättats för en grym behandling i form av våldtäkter, tortyr och slutligen avrättning.

Sjuttiosex procent av indianbefolkningen lever i fattigdom och många i extrem fattigdom vilket kan jämföras med 41 procent av den icke-indianska befolkningen. Många indianer är analfabeter, bland dem kvinnorna (50%) och cirka 33 procent talar inte spanska.

Internationella Fackliga Samorganisationen sammanfattar i en rad punkter sina krav mot den socialdemokratiska regeringen under ledning av Alvaro Colom som den anser vara ytterst ansvarig för att facket ska kunna verka under värdiga villkor utan att mördas eller förhindras att organisera landets anställa.

Dick Emanuelsson

Sydafrikanska Transportarbetarförbundet vägrade lossa israeliskt fartyg

<1984 tecken>
TEGUCIGALPA / Det Sydafrikanska Transportarbetarförbundet SATAWU genomförde den 8 februari en blockad mot lossningen av ett israeliskt fartyg som planerades angöra hamnstaden Durban.

Beslutet togs enligt den kampanj och riktlinjer som den IFS-anslutna landsorganisationen CSS genomför som ett svar på det israeliska folkmordskriget mot Gaza och palestinierna.

Förra året vägrade hamnarbetarna att lossa ett fartyg med vapen från Kina med Zimbabwe som destination. Målet för arbetarnas aktion var att undvika att inbördeskrig skulle bryta ut i grannlandet.

Enligt en kommuniké från SATAWU, "utgör aktionen (mot det israeliska fartyget) en del av den stolta historien av arbetarmotstånd mot apartheidsystemet".

1963 vägrade danska hamnarbetare att lossa en sydafrikansk båt. Kaptenens försök att få båten lossad i Sverige misslyckades också på grund av de svenska hamnarbetarnas solidaritet med kampen mot apartheidsystemet i Sydafrika. De kommande åren följdes denna kampanj av arbetarna i Liverpool och San Francisco.

"I dag vill den sydafrikanska arbetarklassen visa sin tacksamhet mot dessa arbetare för att de beslutsamt motsatte sig apartheidsystemet genom att motsätta vad den anser vara den israeliska apartheiden", fortsätter kommunikén.

"Detta är testamentet och traditionen som de sydafrikanska hamnarbetarna har ärvt och vi är beredda att ära dessa (internationella fackliga solidariteten med Sydafrikas arbetare) genom att försäkra omvärlden att de sydafrikanska hamnarna inte kommer att användas som transit för varor från diktatoriska och förtryckarregimer som Zimbabwe, Swaziland eller Israel", avslutas kommunikén från SATAWU.

I början av februari anslöt sig hamnarbetarna på den australienska västkusten till den internationella bojkott- och sanktionskampanjen mot Israel och meddelade sitt beslut att vägra lossa israeliska produkter.

Dick Emanuelsson
Not: SATAWU: The South African Transport and Allied Workers Union