Oppositionen allt mer desperat: “Välj Gud, rösta Nej”!
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 090114 / På söndag den 25 januari folkomröstar Bolivia om en ny författning. Alla opinionsundersökningar pekar på att vänsterregeringen Evo Morales kommer att registrera en ny stor valseger. En desperat högeropposition tar Gud till hjälp med påståendet att Gud skulle rösta nej mot författningsförslaget.
Vad som står på spel är hur och vem som ska styra Bolivia, ett av de fattigaste länderna i Latinamerika. Vänsterregeringen har in i det sista försökt att få till stånd en så bred uppgörelse som möjligt och gjorde stora eftergifter till den politiska högern i Bolivias kongress. Men trots att oppositionen i slutet av oktober sa att den nu var nöjd efter ett hundratal förändringar av de drygt 400 artiklarna som utgör förslaget till den nya författningen, vände högern snabbt på klacken och går nu ut och uppmanar bolivianerna att rösta nej på söndag.
Hundratal stats- och militärkupper
I likhet med övriga Latinamerika är det i Bolivia en politisk och ekonomisk elit, oligarkin, som historiskt sett har skött statsrodret. Den har backats upp av Vita huset och Pentagon som ansvarat för att utbilda de latinamerikanska officerarna på krigsakademin ”School of America”. På så sätt har militären, som yttersta garant, hjärntvättad i antikommunism och teorin om den ”Nationella Säkerhetsdoktrinen”, kunnat genomföra ett hundratal statskupper och störtat lika många regeringar i Bolivia som velat gå sin egen väg, uppburna och valda av sin egen befolkning. I februari 2008 informerade president Evo Morales Vita huset att bolivianska militärer inte längre skulle infinna sig längre i skolsalarna där USA:s militära rådgivare via manualer har lärt ut sofistikerad tortyr av ”Den Inre fienden”.
Det är mot denna korrumperade modell, där oligarkin privatiserade och mer eller mindre skänkte bort landets stora naturresurser som gas, olja och metaller, främst tenn, zink och guld i mitten av 1980-talet till de transnationella bolagen, som bolivianerna i december 2005 valde den unge kokabladsodlande bondeledaren från aymaraindianerna till sin president. Den vita rasistiska överklassen, som tidigare styrt Bolivia som sin egen egendom, chockades. Hur skulle det bli möjligt att låta sig regeras av en ”smutsig indian med bara folkskola i ryggen”, som de sa?
Grundläggande strukturella reformer
– Vänsterregeringen Morales har genomfört en rad grundläggande strukturella reformer, säger Luis Gomez, mexikansk reporter som bevakat Bolivia de senaste tolv åren.
Han menar att statens övertagande av gas- och oljefälten från de transnationella bolagen, som till exempel spanska Repsol, har varit avgörande för att utveckla Bolivia. På så sätt har regeringen kunnat reglera skatteuttaget från dessa multinationella giganter som för första gången i Bolivias historia har inneburit ett överskott i statens finanser.
Stora satsningar har därför kunnat genomföras inom utbildningen. Där har det kubanska utbildningsprogrammet ”Yo Si Puedo”, visst kan jag, inneburit att Bolivia i dag är det tredje landet på den amerikanska kontinenten som deklarerats fritt från analfabetism av UNESCO. Satsningar har också genomförts inom hälsovården med stöd av Kuba och Venezuela och de fattigaste skolbarnen och landets pensionärer har för första gången fått blygsamma barnbidrag respektive pensioner, reformer som högern har motsatt sig med våldsamma medel.
USA-ambassadens konspiration
Dessa strukturella förändringar ökade aktiviteten på den amerikanska ambassaden i La Paz efter 2007. Bush utsåg Philip Goldberg, med förflutet från Jugoslavien där han var aktiv i splittringen av landet, att ta över arbetet på ambassaden i La Paz.
– Goldberg inledde omedelbart kontakter med en rad organisationer och personer som var och är motståndare till vänsterregeringen, säger Gomez. Det är svårt att uppskatta hur många miljoner dollar som USA har finansierat högeroppositionen i Bolivia med. Men aktiviteterna följer samma mönster som i Venezuela och Nicaragua, tillägger den mexikanske reportern.
Antonio Peredo stred tillsammans med Che Guevara i gerillan som 1967 försökte ta över Bolivia. Men han bytte ut geväret och deltog tillsammans med Evo Morales i bildandet av MAS, Rörelsen för Socialism i mitten av 1990-talet. I dag är han senator för MAS och en av de mest tongivande i försvaret av den nya författningen.
– Den nya grundlagen slår fast ett antal rättigheter i sin helhet som rätten till liv, arbete, hälsa, utbildning och bostad som de grundläggande rättigheterna. Dessa rättigheter finns även i rådande författning men dessa har i alla tider varit ointagliga för majoriteten av befolkningen. Förklaringen har varit att det inte funnits ekonomiska resurser. Därför har denna regering sagt att vi måste skapa villkor för att alla bolivianer ska ha rätt till att åtnjuta dessa rättigheter, att de aldrig mer ska finnas arbetslösa, undernärda, analfabeter eller människor utan socialt skydd.
Bönekampanjen för ett NEJ
I dagarna överlämnade president Evo Morales sin årliga rapport om tillståndet i republiken och saldot av regeringens arbete under 2008. I denna framgår det att hans och regeringens popularitet är baserad på de stora ekonomiska och sociala framgångar som avspeglas i förbättrade levnadsförhållanden för bolivianerna. Oppositionen har begripit detta och därför riktat in sin Nej-kampanj på att försöka skrämma det troende bolivianska folket med ”ateistspöket”.
– Kampanjen kan liknas vid den på 1960-talet som hävdade att ”kommunister äter barn”, säger Luis Gomez och skrattar.
I början av januari genomfördes en ”Bönekampanj” med sin udd riktad mot det nya författningsförslaget. Kostsamma annonser i TV och radio påstår att om Gud skulle rösta den 25:e januari så skulle han rösta nej, eftersom regeringen är ateister och ogudaktiga.
De fyra länsprefekterna, som har genomfört våldsamma aktioner för att störta regeringen Morales, bland dem en massaker på ett 30-tal bönder i länet Pando den 10 september förra året, ett blodbad som regeringen ansåg hade USA-ambassaden som intellektuell ansvarig och vilket ledde till att Goldberg utvisades, samlades den 7 januari i den katolska katedralen i staden Sucre till en ”Bönekampanj” med mottot: ”Försvara din tro”, riktad mot författningsförslaget. Sucres ärkebiskop Jesus Perez stod som värd och fick utstå en hård kritik från regeringen men även från en rad präster på basnivå.
“Välj Gud, Rösta Nej”
– De ber för ett NEJ i kyrkorna. De anklagar dem som försvarar JA-sidan för att vara ateister och demoner. De skriker om att tron är i fara om förslaget till ny konstitution antas. Varje argument tas fram för att motsätta sig förändringar. Men det är inget nytt. Så gjorde de i Chile mot president Salvador Allende. Även i Nicaragua, där de attackerade Sandinisterna. 1952 ropade de på ”Kung Kristus” på La Paz’ gator för att fördöma den Nationella Revolutionen, säger Antonio Peredo och avvisar talet om att den nya författningen skulle stå i motsättning till religionsfriheten.
Och det är uppenbart att den reaktionära katolska kyrkans ledning, som historiskt sett alltid har uppträtt på oligarkins sida, har gjort en missbedömning för kritiken har rasat mot ”bönekampanjen” för ett NO. Biskopsrådets generalsekreterare, kardinal Jesus Juarez, tvingades gå ut och förklara att kyrkan som institution inte hade något med bönekampanjen att göra, även om han försvarade den:
– Bönekampanjen var inte programmerad eller understödd av katolska kyrkan. Det handlade bara om en bön för landets enhet, för dess myndigheter och Bolivias folk, sa Juarez som omedelbart angreps av Gustavo Torrico, parlamentsledamot för MAS som menade att katolska kyrkan har förlorat sitt anseende och i stället för att bedriva politik, borde den ägna sig åt det den är till för:
– Prästerna tillåter att man utnyttjar Gudaikonen via en slogan i TV i vilken det påstås: “Välj Gud, Rösta Nej”! Jag anser att kyrkan agerar på ett irrationellt sätt.
Kraftig majoritet för JA
Det är med den bakgrunden som bolivianerna går till valurnorna på söndag för att ta ställning till om de ska ersätta den nuvarande grundlagen, som har varit en garanti för överklassens maktställning. Eller om Bolivia, som president Evo Morales och MAS hävdar, ska ta det första steget mot att bryta de koloniala bojor som binder Bolivia till en utlevad politisk modell och i stället införa en författning som stimulerar landets utveckling och skapar grundläggande politiska, ekonomiska och sociala rättigheter för ett folk som misshandlats under sekel.
– Det råder ingen tvekan. Den nya författningen kommer att få minst två tredjedelars majoritet, säger en Luis Gomez, som har svårt att dölja på vilken sida han står.
viernes, 13 de febrero de 2009
jueves, 12 de febrero de 2009
1994: Kommunalvalet ett förkastande av tvåpartisystemet
Denna artikel skrev jag den 1 november 1994 i samband med kommunalvalen i Colombia, kan vara intressant att läsa i samband med intervjun med Gloria Cuartas (2009-02-12 på spanska) med saldo i handen.
1994-11-01 / En politisk bomb med dimensioner som få hade väntat sig blev resultatet när borgmästar-, kommunal- och landstingsval genomfördes i söndags i Colombia. De alternativa kandidaterna, ofta företrädda av religösa, idrottsliga och andra representanter valdes till många av de sammanlagt 12.500 posterna som stod på spel. Det liberala partiets representanter behåller dock majoriteten av makten i Colombias drygt tusen kommuner.
Den största skrällen svarade filosofiprofessorn vid Bogotas universitet, Antanas Mockus, som överlägset vann borgmästarvalet i Bogota med drygt 60 procent av rösterna. Han tolkade sin seger som en förkastelse av Colombias korrumperade och traditionella partier, liberaler och konservativa. Mockus, som ställde upp som oberoende kandidat, blev känd i hela världen förra året när han visade rumpan för upproriska studenter under en föreläsning. Det ledde till att han avsattes som rektor för universitetet i Bogota. Sextioåtta procent valskolk Men Mockas är ingen politisk kontroversiell figur för det etablerade Colombia. Han förespråkar samma nyliberala ekonomiska modell som de flesta liberaler och konservativa. Valutgången i Bogotá ska i stället ses som ett protestval från befolkningen som till 68 procent avstod från att rösta i söndagens val.
Aida Avella (UP) valdes in i Bogot s fullmäktige
För vänstern blev valet ett status qou, vilket ändå var en framgång eftersom vänsterns kandidater utestängs från debatter och ej heller har ekonomiska medel för reklaminslag i massmedia. I Bogot ökade vänsteralliansen Uni¢n Patri¢ticas (UP) kandidat Aida Avella starkt och kom på fjärde plats i röstetal bland dem som valdes till Bogot s kommunfullmäktige, El Consejo. Žven den förre gerillaledaren för M-19-gerillan, Antonio Navarro slog i genom i den sydliga staden Pasto där han valdes till borgmästare.
I den omstridda bananregionen Urabás centrum, staden Apartadó vann vänsterns samlade kandidat Gloria Isabel Cuartas Montoya borgmästarplatsen trots att militären och riksåklagarämbetet redan i februari fängslade den förre borgmästaren Nelson Campos (se bredvidstående artikel).
Mordplan mot vänstern
Däremot återtog liberalerna borgmästarposterna i städerna Chigorodó och Turbo från vänstern. Men liberalerna hade även här god hjälp av militären som i mars fängslade även borgmästarna från dessa städer. Sedan oktober förra året har över hundra medlemmar av UP mördats och i februari avslöjades en mordplan under namnet "Plan de Retorno", Plan för ett återvändande, åsyftande den tidigare liberala dominansen i bananregionen. Nu har den delvis slagit i genom, med undantag för den viktigaste staden, Apartadó.
Dick Emanuelsson
1994-11-01 / En politisk bomb med dimensioner som få hade väntat sig blev resultatet när borgmästar-, kommunal- och landstingsval genomfördes i söndags i Colombia. De alternativa kandidaterna, ofta företrädda av religösa, idrottsliga och andra representanter valdes till många av de sammanlagt 12.500 posterna som stod på spel. Det liberala partiets representanter behåller dock majoriteten av makten i Colombias drygt tusen kommuner.
Den största skrällen svarade filosofiprofessorn vid Bogotas universitet, Antanas Mockus, som överlägset vann borgmästarvalet i Bogota med drygt 60 procent av rösterna. Han tolkade sin seger som en förkastelse av Colombias korrumperade och traditionella partier, liberaler och konservativa. Mockus, som ställde upp som oberoende kandidat, blev känd i hela världen förra året när han visade rumpan för upproriska studenter under en föreläsning. Det ledde till att han avsattes som rektor för universitetet i Bogota. Sextioåtta procent valskolk Men Mockas är ingen politisk kontroversiell figur för det etablerade Colombia. Han förespråkar samma nyliberala ekonomiska modell som de flesta liberaler och konservativa. Valutgången i Bogotá ska i stället ses som ett protestval från befolkningen som till 68 procent avstod från att rösta i söndagens val.
Aida Avella (UP) valdes in i Bogot s fullmäktige
För vänstern blev valet ett status qou, vilket ändå var en framgång eftersom vänsterns kandidater utestängs från debatter och ej heller har ekonomiska medel för reklaminslag i massmedia. I Bogot ökade vänsteralliansen Uni¢n Patri¢ticas (UP) kandidat Aida Avella starkt och kom på fjärde plats i röstetal bland dem som valdes till Bogot s kommunfullmäktige, El Consejo. Žven den förre gerillaledaren för M-19-gerillan, Antonio Navarro slog i genom i den sydliga staden Pasto där han valdes till borgmästare.
I den omstridda bananregionen Urabás centrum, staden Apartadó vann vänsterns samlade kandidat Gloria Isabel Cuartas Montoya borgmästarplatsen trots att militären och riksåklagarämbetet redan i februari fängslade den förre borgmästaren Nelson Campos (se bredvidstående artikel).
Mordplan mot vänstern
Däremot återtog liberalerna borgmästarposterna i städerna Chigorodó och Turbo från vänstern. Men liberalerna hade även här god hjälp av militären som i mars fängslade även borgmästarna från dessa städer. Sedan oktober förra året har över hundra medlemmar av UP mördats och i februari avslöjades en mordplan under namnet "Plan de Retorno", Plan för ett återvändande, åsyftande den tidigare liberala dominansen i bananregionen. Nu har den delvis slagit i genom, med undantag för den viktigaste staden, Apartadó.
Dick Emanuelsson
COLOMBIA: Entre sangre y mentiras militaristas (1)
<4736 caracteres>
GLORIA CUARTAS, ex alcaldesa, luchadora y líder de “Colombianos(as) por las Paz” rechaza las acusaciones de Uribe de pertenecer un 'Bloque Intelectual De Las Farc'.
Primera parte de tres, Escuha en audio en mp3, 23 min: Argenpress:audio, 2,48 mb/mp3)
POR DICK EMANUELSSON
GLORIA CUARTAS, una líder popular y ex alcaldesa de Apartadó, la capital de la región bananera de Urabá, ha recibido un reconocimiento mundial de la UNESCO por su trabajo en pro de la paz en esa región del departamento de Antioquia.
Pero su labor por la paz y la justicia social no es muy bien visto por el presidente Álvaro Uribe que el 7 de febrero del 2009, después que la organización “Colombianos(as) por las Paz” logró un acuerdo con la guerrilla de las FARC para que esa organización insurgente liberara unilateralmente cuatro uniformados y dos políticos, Uribe catalogizó personas como Gloria Cuartas, Piedad Córdoba y varios colegas periodistas como integrantes de un 'Bloque Intelectual De Las Farc'.
En una larga entrevista Gloria Cuartas habla a este reportero sobre el valor político de la entrega por parte de las FARC-EP de los seis colombianos retenidos por la guerrilla. La luchadora colombiana también subraya que Colombianos(as) por las Paz no quieren entrar en una polémica con Uribe y la usual acusación que la oposición colombiana cualquiera en Colombia es afin a la guerrilla.
En las otras dos partes de la entrevista, que se publicarán días siguientes, habla sobre la región bananera de Urabá, un laboratorio militarista en donde el estado colombiano usó el paramilitarismo y una parte de la desmovilizada guerrilla de EPL llamado Esperanza, Paz y Libertad, para imponer con sangre y fuego el modelo que hoy es generalizada en Colombia; “Seguridad democrática”.
El centro de esas operaciones sangrientas fue Apartadó, donde Gloria Cuartas era la alcaldesa, elegida en una lista de unidad llamada “CONSENSO POR LA PAZ”. Fue testigo de más de 1200 muertes, entre ellos el flaco César Augusto de solo doce años que una mañana los paramilitares le quitaron la cabeza con un machetazo y le tiraron la cabeza a Gloria antes todos los alumnos de la escuela.
HABLA EN LA TERCERA PARTE de la entrevista de 70 minutos sobre la alianza entre las AUC, el general Rito Alejo del Río de la 17 Brigada del Ejército y los reinsertados de Esperanza Paz y Libertad, y como esa alianza al servicio al capital colombiano, principalmente del banano y las transnacionales, en primer lugar la Chiquita Brands Co, introdujo un nuevo régimen al estilo neoliberal en Urabá. Para lograr eso, esa alianza tuvo que aniquilar la fuerte federación sindical del banano, Sintrainagro, en donde fueron asesinados los dirigentes bananeros con afiliación comunista o de la Unión Patriótica.
Sintrainagro se convirtió a un servidor al militarismo y al capital nacional y foráneo con lideres de Esperanza Paz y Libertad y su grupo paramilitar, Comandos Populares en cabeza. No era una casualidad, que Guillermo Rivera, presidente de Sintrainagro, enviara un saludo de homenaje al general Rito Alejo en un acto de solidaridad con el general en el hotel del ejercito en Bogota, después que el gobierno del presidente Ernesto Samper se viera obligado de despedir al general por las fuertes presiones nacionales e internacionales. El señor Rivera no era solo, el gobernador entonces del departamento de Antioquia, al cual pertenece la región de Urabá, Álvaro Uribe Vélez, también habló en el acto en el Hotel Tequendama calificando al general como “El Pacificador de Urabá”.
Es el mismo general que ha sido sindicado por cuatro altos jefes paramilitares, entre ellos dos que operaban en la zona de Urabá, máxime responsable por escuadrones de la muerte como “Los Mochacabezas”, por ser el enlace y facilitador a los grupos paramilitares de las AUC en Urabá. Gloria Cuartas alerta a la opinión pública, que el nuevo Procurador de Uribe exige a la Fiscalía colombiana de liberar al general Alejo porque dizque no hay pruebas suficientes para mantenerlo preso.
En este momento esta dando la novela “EL CARTEL DE LOS SAPOS” en casi toda América Latina y el Caribe, en donde los autores glorifican al Carlos Castaño, el entonces máximo jefe de las AUC, como un personaje “limpio y sano” que no quería “manchar las AUC con el narcotráfico, violando los ideales por los cuales fueran creadas las AUC”.
Semejante violación de la verdad y realidad colombiana en donde el paramilitarismo no solamente se financiaba y se financia del narcotráfico, sino tienen toda su Hoja de Vida manchada de sangre, sangre de las 1200 inocentes colombianos muertos que Gloria Cuartas presenció en su interminable lucha por justicia y verdad, castigo a asesinos como el general y sus peones en las AUC.
Dick Emanuelsson
GLORIA CUARTAS, ex alcaldesa, luchadora y líder de “Colombianos(as) por las Paz” rechaza las acusaciones de Uribe de pertenecer un 'Bloque Intelectual De Las Farc'.
Primera parte de tres, Escuha en audio en mp3, 23 min: Argenpress:audio, 2,48 mb/mp3)
POR DICK EMANUELSSON
GLORIA CUARTAS, una líder popular y ex alcaldesa de Apartadó, la capital de la región bananera de Urabá, ha recibido un reconocimiento mundial de la UNESCO por su trabajo en pro de la paz en esa región del departamento de Antioquia.
Pero su labor por la paz y la justicia social no es muy bien visto por el presidente Álvaro Uribe que el 7 de febrero del 2009, después que la organización “Colombianos(as) por las Paz” logró un acuerdo con la guerrilla de las FARC para que esa organización insurgente liberara unilateralmente cuatro uniformados y dos políticos, Uribe catalogizó personas como Gloria Cuartas, Piedad Córdoba y varios colegas periodistas como integrantes de un 'Bloque Intelectual De Las Farc'.
En una larga entrevista Gloria Cuartas habla a este reportero sobre el valor político de la entrega por parte de las FARC-EP de los seis colombianos retenidos por la guerrilla. La luchadora colombiana también subraya que Colombianos(as) por las Paz no quieren entrar en una polémica con Uribe y la usual acusación que la oposición colombiana cualquiera en Colombia es afin a la guerrilla.
En las otras dos partes de la entrevista, que se publicarán días siguientes, habla sobre la región bananera de Urabá, un laboratorio militarista en donde el estado colombiano usó el paramilitarismo y una parte de la desmovilizada guerrilla de EPL llamado Esperanza, Paz y Libertad, para imponer con sangre y fuego el modelo que hoy es generalizada en Colombia; “Seguridad democrática”.
El centro de esas operaciones sangrientas fue Apartadó, donde Gloria Cuartas era la alcaldesa, elegida en una lista de unidad llamada “CONSENSO POR LA PAZ”. Fue testigo de más de 1200 muertes, entre ellos el flaco César Augusto de solo doce años que una mañana los paramilitares le quitaron la cabeza con un machetazo y le tiraron la cabeza a Gloria antes todos los alumnos de la escuela.
HABLA EN LA TERCERA PARTE de la entrevista de 70 minutos sobre la alianza entre las AUC, el general Rito Alejo del Río de la 17 Brigada del Ejército y los reinsertados de Esperanza Paz y Libertad, y como esa alianza al servicio al capital colombiano, principalmente del banano y las transnacionales, en primer lugar la Chiquita Brands Co, introdujo un nuevo régimen al estilo neoliberal en Urabá. Para lograr eso, esa alianza tuvo que aniquilar la fuerte federación sindical del banano, Sintrainagro, en donde fueron asesinados los dirigentes bananeros con afiliación comunista o de la Unión Patriótica.
Sintrainagro se convirtió a un servidor al militarismo y al capital nacional y foráneo con lideres de Esperanza Paz y Libertad y su grupo paramilitar, Comandos Populares en cabeza. No era una casualidad, que Guillermo Rivera, presidente de Sintrainagro, enviara un saludo de homenaje al general Rito Alejo en un acto de solidaridad con el general en el hotel del ejercito en Bogota, después que el gobierno del presidente Ernesto Samper se viera obligado de despedir al general por las fuertes presiones nacionales e internacionales. El señor Rivera no era solo, el gobernador entonces del departamento de Antioquia, al cual pertenece la región de Urabá, Álvaro Uribe Vélez, también habló en el acto en el Hotel Tequendama calificando al general como “El Pacificador de Urabá”.
Es el mismo general que ha sido sindicado por cuatro altos jefes paramilitares, entre ellos dos que operaban en la zona de Urabá, máxime responsable por escuadrones de la muerte como “Los Mochacabezas”, por ser el enlace y facilitador a los grupos paramilitares de las AUC en Urabá. Gloria Cuartas alerta a la opinión pública, que el nuevo Procurador de Uribe exige a la Fiscalía colombiana de liberar al general Alejo porque dizque no hay pruebas suficientes para mantenerlo preso.
En este momento esta dando la novela “EL CARTEL DE LOS SAPOS” en casi toda América Latina y el Caribe, en donde los autores glorifican al Carlos Castaño, el entonces máximo jefe de las AUC, como un personaje “limpio y sano” que no quería “manchar las AUC con el narcotráfico, violando los ideales por los cuales fueran creadas las AUC”.
Semejante violación de la verdad y realidad colombiana en donde el paramilitarismo no solamente se financiaba y se financia del narcotráfico, sino tienen toda su Hoja de Vida manchada de sangre, sangre de las 1200 inocentes colombianos muertos que Gloria Cuartas presenció en su interminable lucha por justicia y verdad, castigo a asesinos como el general y sus peones en las AUC.
Dick Emanuelsson