miércoles, 13 de mayo de 2009

”Kommunismen” återuppstod den 15 mars i El Salvador


<8907 tecken>
Historisk valseger för vänstern i El Salvador

Den 15 mars besegrades det högerextrema Arenapartiet i El Salvador som tvingas lämna ifrån sig regeringsmakten efter 17 år. Med valsegern blir den politiska kartan i Centralamerika allt rödare, skriver Dick Emanuelsson från El Salvador.


IZALCO, VÄSTRA EL SALVADOR/ Synen var både obegriplig och fruktansvärd:

– Berg av döda män överallt. På en av bakgatorna i Izalco stötte jag på en armépatrull och soldaten frågade sitt befäl: ”Ska skjuta henne”? I nästa ögonblick rusade jag därifrån och ut ur staden med sina tomma hus för alla män hade slitits ut från sina hem för att avrättas av armén och polisen.

Doña Carmen Tespa, 93, var 16 år och levde och arbetade på en kaffeplantage utanför staden Izalco i västra El Salvador de ödesdigra dagarna i januari 1932 då El Salvadors indianer, bönder och ledare och medlemmar i det nybildade kommunistpartiet hade trängts in i ett politiskt hörn som bara hade en utväg; UPPROR!

För några sekunder verkar den gamla indiankvinnan med de grova fårorna i ansikte, armar och kropp minnas sig tillbaka till dagarna då blodet flöt i Izalcos rännstenar. Och trots att det är närmare 40 grader varmt känner jag iskalla kårar efter ryggen av den gamla kvinnans vittnesmål och beskrivningar av hur militären genom slakten av 30.000 salvadoraner över hela landet ”stoppade kommunismen i Izalco i januari 1932”.

– I de indianska samhällena brukades jorden kollektivt. 1881 hade regeringen Rafael Zaldivar stiftat en lag som innebar slutet på indianernas jordinnehav. 1882 avskaffades det kommunala arrendet för småbönder. Få men mäktiga landägare, 14 familjer, lade under sig praktiskt taget hela El Salvadors landsbygd där produktionen av mat förvandlade till kaffeplantager inriktade på export, säger Will Pinto, en jättelik blind indianledare i Izalco som mäter 1,97 centimeter och som tillhör den Nationella Sanningskommissionen som forskar i händelserna 1932.



MARKNADEN I IZALCO badar i solljuset och Roberto Alvarado hälsar på människorna som arbetar i stånden. Det är bönderna och de enkla vanliga Izalcoborna som har röstat fram den förste vänsterborgmästaren i Izalcos historia. Kommunal- och regionalvalen den 18 januari i år blev en stor seger för Fmln som erövrade nästan 30 nya städer och nu är nästan lika stort som högerpartiet Arena. I valet till Nationalförsamlingen blev Fmln största parti men lyckades inte få egen majoritet.

Fmln:s seger i Izalco var dubbelt symboliskt för här har Arena alltid inlett sina valkampanjer med det förnedrande mottot: ”Det var i Izalco som kommunismen stoppades”. Men den 18 januari, efter 77 år, vaknade ”liken” till liv och många Izalcobor som levt i en slags psykologisk terror under alla dessa år, talar nu om att martyrerna och de mördade har fått sin hämnd i Fmln:s och Robertos Alvarados valseger den 18 januari.

– Folket känner att det har befriats och folket sjunger. Jag vet att våra fäder som mördades av kulorna 1932 för att de stred för sin jord och rätt, också de har befriats från sitt förtryck som de kände. Därför är valsegern den 18 januari och 15 mars av en oerhörd stor betydelse, säger en lyrisk ny borgmästare, Roberto Alvarado, som till yrket är lärare och psykolog.

Att han är omtyckt av människorna i Izalco bekräftas på vår timslånga rundvandring i staden med drygt 70.000 invånare.

– Alvarados pastorala arbete har betytt mycket för de sjuka, särskilt på landsbygden, säger Victor och Elisa Orellana, som förestår ett stånd på marknaden. Här röstade nästan alla på Fmln och Alvarado.

DEN 15 MARS BRÖTS det fascistoida Arenas maktdominans. Bakom sig lämnade det 17 års nyliberalt styre som resulterat i ekonomiska och sociala problem som överträffar tiden innan kriget 1980-1992, menar Raul Moreno, ekonom och lärare på El Salvadors Universitet:

– Innan 1990-talet utgjorde jordbrukexporten, främst kaffe, den viktigaste ekonomiska sektorn. Men med en rad nya lagar lades tyngdpunkten på maquilasföretagen (skattefria zoner med i huvudsak textilindustri) och därefter på en ren service- och tjänstesektor, uppbyggd kring hotell, restauranger, handel och affärer. I dag bygger El Salvadors ekonomi på entreprenörsverksamhet och har blivit en exportör av arbetskraft för här finns det få jobb, understryker Moreno.

Den viktigaste inkomstkällan för den salvadoranska nationalbudgeten är just de pengar som utlandssalvadoranerna skickar hem från USA. Där arbetar och bor mer än två miljoner salvadoraner men bara en halv miljon av dessa har uppehålls- och arbetstillstånd. Med krisen i USA har de nära fyra miljarder hemskickade dollarna 2008 sjunkit dramatiskt under 2009.



TROTS EN HÄNSYNSLÖS antikommunistisk Arenakampanj föll valet av Funes som presidentkandidat väl ut, säger Sigfredo Reyes, medlem i Fmln:s politiska kommission (VU/AU). Under kriget anlände hans föräldrar till Västerås och fick en fristad medan sonen stannade kvar och stred i gerillan. Reyes menar att segern var ett resultat av en strategi som utarbetades av Fmln som satte den interna enigheten inom Fmln i förgrunden och med den som bas gick vidare för att lansera det politiska programmet. Massmötet en vecka innan valet, det största i landets historia med 300.000 deltagare, gav en fingervisning om partiets politiska inflytande och organisatoriska styrka. Men en sak är att mobilisera stora massor, en annan sak är att erövra majoriteten av rösterna i en stat där apparaten och pengarna kan köpa det mesta.

– Regeringsprogrammet som vi erbjöd salvadoranerna var ett trovärdigt program som majoriteten accepterade. Men den avgörande nyckeln till framgång var valet av kandidater till president och vicepresident. Fmln har cirka 40 procent av rösterna men valsystemet kräver 50 procent plus en röst för att utse president. Därför var det viktigt att övertyga de samhällsgrupper som på grund av sitt klassförhållande traditionellt inte har röstat på Fmln nu kunde stödja presidentkandidaten med ett program som samtidigt innebär djupa förändringar av landet, menar Reyes.



DEN 1 JUNI TILLTRÄDER Mauricio Funes och den förre gerillaledaren Leonardo Sanchez som president respektive vicepresident. Men är det ytterligare en vänsterregering vi kan registrera i Latinamerika? Funes har själv sagt att han kommer att använda sig av det som varit bra och förändra det som varit dåligt. Hans två främsta uppgifter är kampen mot den extrema fattigdomen, krisen och att garantera den personliga tryggheten.

Men mot sig har han oligarkins intakta maktstruktur inom statsapparaten; de väpnade och polisiära styrkorna, rättsapparaten, den ekonomiska makten och den privata massmedian som har internationell uppbackning av den internationella högern, såväl på den amerikanska som på den europeiska kontinenten. Denna maktgrupp som leds av före detta presidenter som Spaniens Aznar och Mexikos Vicente Fox lyckades inte, trots att miljoner dollar satsades i El Salvador för att bryta den revolutionära och demokratiska rörelsen i Latinamerika, stoppa valsegern den 15 mars för Funes&Fmln.

William Huezo, ordförande för Stats- och kommunalanställdas förbund varnar Funes för att den breda folkrörelsen, som utgjorde en av de tre aktörerna bakom segern den 15 mars, inte kommer att låta sig frivilligt bindas fast i en politisk tvångströja. Han menar att och att segern den 15 mars lätt kan förändras till ett frustrerande nederlag för vänstern om El Salvador inte genomgår en grundläggande strukturell förändring.



TVÅ GÅNGER UNDER det revolutionära folkkriget (1981-1992) var Fmln nära att gripa makten; 1984 då Nationalgardet var mer eller mindre besegrat och i november 1989, då Fmln intog nästan hela San Salvador och de största städerna. Hade det inte varit för USA:s och Guatemalas ingripande hade gerillan tågat in och tagit över. Gerillans folkliga styrka och militära framgångar skakade om Imperiet och möjliggjorde fredsavtalet 1992 som utgjorde de första stegen på att demokratisera El Salvador.

Efter segern den 15 mars ringdes Funes upp av Chavez och Lula men också av Obama som önskade den nye presidenten lycka till. Den kanske viktigaste psykologiska vinsten den 15 mars är att salvadoranerna har förlorat rädslan till förändring. De följer därmed nicaraguanerna som för första gången sedan 1990 i november 2006 valde en sandinist till ny president, trots USA-ambassadörens klassiska öppna hot om att det kunde innebära nya konfrontationer och till och med krig. Central- och Sydamerika vägrar i dag att låta sig gå i koppel.

Hur det än blir med den nya regeringen i San Salvador så är den politiska kartan i Centralamerika i ständig förändring. Det är i princip bara socialdemokraten Oscar Arias i Costa Rica som kan ses som Vita husets man i den region av Latinamerika och Karibien som Vita huset ansåg vara ”USA:s bakgård”. Nu tar sig dessa länder och folk sig rätten att själva forma sin framtid och demokrati utan att fråga någon hur och vad denna demokrati ska innehålla. Latinamerika visar vägen.

FMLN vann presidentvalet i El Salvador

TEGUCIGALPA / 090315 / Den forna gerillafronten FMLN vann det viktiga presidentvalet i El Salvador. Ny president är Mauricio Funes. Centralamerikas politiska karta blir allt rödare och USA:s oro över vänstervindarna på sin ”Bakgård” ökar.

– För första gången på 180 år av militärdiktaturer och högerextrema regeringar har folket vunnit en exemplarisk seger för nationell självständighet och demokrati, sa Sigfried Reyes från den högsta ledningen för Fmln.

Valkampanjen har från regeringspartiet Arena varit den gängse; ett sällsynt smutsigt krig som spelar an på salvadoranernas rädsla för det gångna kriget och oron över att förlora pengarna från de två miljonerna utlandssalvadoranerna i USA som förra året skickade hem 3.787 miljoner dollar, en summa som representerar 17 procent av landets BNP och som är oumbärligt för hundratusentals fattiga familjer.

Arenapartiet som har styrt El Salvador de senaste 20 åren (kriget upphörde formellt 1992, i praktiken 1990) lanserade sin kandidat Rodrigo Ávila som garanten för ”frihet och demokrati”. I valet 2004, som stod mellan Tony Saca och FMLN:s legendariske gerillakommendant och generalsekreterare för det upplösta kommunistpartiet, Schafik Handal, anklagade Arena Fmln för att vilja införa Kubastyre i El Salvador. Valkampanjen var bland de värsta jag sett i Latinamerika och årets valkampanj från Arena har gått i exakt samma spår. Men denna gång har spöket varit Hugo Chavez. Pengar från viktiga arbetsgivare till Funes har av Arena beskrivits som ”svarta Chavezpengar i Mauricio Funes’ valkassa”.

– Vi måste försvara systemet av friheter och besegra möjligheten av att bli ytterligare en dräng i tjänst hos den sinnesförvirrade totalitäre Hugo Chávez, var Ávilas budskap innan valet.

Han har varit polischef och vice säkerhetsminister i tidigare Arenaregeringar, utbildad i USA, bland annat på FBI:s polisakademi. Mot sig har han haft en folkkär journalist som inte är medlem i FMLN men som representerar det enda vänsteralternativet i landet som med sin gigantiska partiorganisation mobiliserade närmare 300.000 deltagare på valkampanjens slutmöte en vecka innan valet, vilket dock inte är synonymt med en säker valseger. Arena och Avila avslutade sin kampanj på en sportstadion i staden Cuscatlán och samlade cirka 80.000 deltagare, många fattiga som ersattes med tio dollar och en t-skjorta för sitt deltagande. Men trots skillnaden i numerär på de bägge massmötena koncentrerade den förkrossande majoriteten av salvadoranska medierna sin bevakning nästan uteslutande på Arenapartiets slutmöte.

Funes och FMLN har lanserat sin kampanj på mottot ”Förändring”, och förändring vill en förkrossande majoritet av salvadoranerna där 49,5 procent lever i absolut fattigdom och 17,8 procent i extrem fattigdom eller misär. Funes ledde också alla opinionsundersökningar inför valet och detta intensifierade Arenas smutskastning av Fmln.

– Jag överlämnar inte mitt land”, har Arena skanderat och insinuerat att Chavez kommer ta över presidentpalatset om Funes skulle vinna valet. Arena ropade “Patria sí, Comunismo No”, För fosterlandet, nej till Kommunismen” Medan FMLN svarade med “Patria sí, con el mismo NO”, Fosterlandet Ja, men inte med de tidigare (regeringarna)”.

Risken för valfusk har varit en ständig mardröm för Fmln som hänvisat till att Arena har en total kontroll över det nationella Valrådet TSE och att tiotusentals nicaraguaner, honduraner och guatemalaner i gränsområdena har rest in i fullastade bussar under nattetid dagarna innan valdagen. Monica Zak, svensk valobservatör på plats, uppgav i ett pressmeddelande att i den vallokal där hon uppehöll sig hade ett tiotal personer med falska ID-kort försökt rösta innan lunchtid. Närmare 4.000 nationella och internationella valobservatörer från främst OAS och EU anlände 4-5 dagar innan valet till El Salvador och har uppgett att valet genomfördes utan större intermezzon.

Men det viktigaste sabotaget mot ett val i en representativ borgerlig demokrati är de aktioner som genomförs innan valet. Massor av anklagelser haglade mot privata och offentlighetsanställda arbetsgivare kontrollerade av Arena som hotade sina anställda med avsked om de inte tog ett foto med sin mobiltelefon av sin markerade valsedel som skulle ge Arena&Avila sin röst. Arbetsgivare har ”talat ut” i regeringsvänliga medier om hotet det innebär att Fmln vinner valet mitt i den internationella kapitalistiska krisen.

Även om segern i söndags har en politisk och psykologisk enorm betydelse av det faktum att högern för första gången i det lillacentralamerikanska landet har besegrats och att den politiska kartan av Centralamerika färgas rödare, är det inte alla Fmlnanhängare som jublar ovillkorligt. Fidel Nieto är före detta gerillasoldat i Fmln men arbetar numera som universitetsrektor på det lutheranska universitetet i San Salvador och han säger till Flamman att han ser Fmln:s seger i första hand som ett resultat av att Arena var uttjänat som politiskt alternativ.

– Den ekonomiska krisen känns nu för fullt och Arenas nyliberala modell, som är den kapitalistiska modellen, har brutit samman totalt för landet befinner sig i en ekonomisk ruin. Här finns det kapitalgrupper som hävdar att det var bättre att Fmln vann valet och att Fmln, i en synnerligen känslig ekonomisk efterkrigsperiod, tar över det politiska ansvaret för en kris som är och kommer att vara oerhörd dramatisk och som kommer att kosta Fmln politiskt kapital.

Fidel Nieto är också kritisk till Funes’ regeringsprogram som han anser inte skiljer sig i grunden mot Rodrigo Avilas politik. Funes har också inför angreppen om att ”Chavez tar över” med kraft tillbakavisat alla påståenden om att han kommer att ansluta El Salvador till bland annat Alba, det Bolivarianska Alternativet för Amerika.

– Mauricio Funes’ program påminner mer om Michel Bachelets eller ’Lulas’ politik än om Chavez. Daniel Ortegas eller Rafael Correas (Ecuador) politik. Funes har fått stöd av Mexikos Carlos Slim, en av de främsta magnaterna och den rikaste personen i Latinamerika.

De 1,3 miljoner salvadoraner som gav FMLN och Mauricio Funes sin röst i söndags kommer att ställa hårda och snabba krav på att El Salvador verkligen förändras, och att det inte, som i så många tidigare, bara är chimärer av vallöften utan verkligen innebär en genomgripande strukturell förändring av El Salvador.

Dick Emanuelsson



FAKTA: El Salvador

Landet är Centralamerikas minsta med en yta på 21.000 km2. Antal invånare är 7,2 miljoner varav 4,3 miljoner är valberättigade enligt vallängderna. 20.000 poliser och soldater bevakade valet.

El Salvador, Ecuador och Panama använder dollar som valuta och landet är ett av de länder som är ekonomiskt beroende av USA. Av de 2,8 miljoner salvadoraner som lever i utlandet beräknas två miljoner befinna sig i USA. Av dessa är det bara 474.342 personer som har arbets- och uppehållstillstånd eller är USA-medborgare. Övriga är papperslösa som när som helst kan gripas och repatrieras till El Salvador. Varje vecka anländer fullastade plan med deporterade gästarbetare.

För den salvadoranska statskassan är de 3.787 miljoner dollar (2008) i hemskickade ”remesas”, pengar från dessa statslösa salvadoraner, av enorm betydelse och utgör den näst största inkomsten för regeringen eller 17 procent av landets BNP. Under januari 2009 sjönk dessa ”remesas” med 8,4 procent, från 275,5 till 252,4 miljoner dollar jämfört med december 2008.

Våldet är en ingrediens som höger utnyttjar, trots att det är den som regerat de senaste 15 åren. Här finns maffia och psykopatiska ungdomsgäng (Las Maras) som 2007 orsakade 61 mord per 100.000 invånare vilket är cirka tre gånger fler än våldets Colombia.

Dick Emanuelsson