TEGUCIGALPA / 090514 / En colombiansk stockholmsdiplomat som hotade Flammans latinamerikareporter var personlig vän och politisk rådgivare till Carlos Castaño, de paramilitära dödsskvadronernas AUC:s grundare och högste chef fram till hans död 2004. Diplomaten utpekas för att ha tagit emot pengar av Castaño.
Ernesto Yamhure var fram tills början av 2006 den colombianska ambassadens 1:e sekreterare på Östermalmsgatan 44 i Stockholm. Han avslöjades dock som spion när han fotograferade exilcolombianer som demonstrerade vid Vikingterminalen i Stockholm när ett colombiansk militärt skolfartyg anlände i slutet av juli 2005. Yamhures diplomatiska karriär fick ett snöpligt slut efter artiklar och bild på honom i aktion i både Flamman som i Aftonbladet. Hans ambassadörspost i Nederländerna arkiverades av Uribe, som hade utsett den unge konservative mannen från en bördig oligarkfamilj i norra Colombia.
När jag återvände till Colombia i början av augusti 2005 intensifierades mordhoten mot mig via telefonsamtal med orden: ”Comunista de mierda, te vamos a matar si no sales de Colombia”, om du inte lämnar Colombia, din kommunistjävel, dödar vi dig, lät hoten. I december samma år sattes jag mer eller mindre på ett plan från Colombia till Centralamerika av mina colombianska kollegor.
Men hoten upphörde inte. I fyra krönikor i dagstidningen El Espectador har Yamhure öppet deklarerat att jag inte är en journalist och reporter utan en ”kringresande ambassadör för Farcterrorismen”. I Yamhures senaste krönika den 29 april i år skriver han att jag rör mig som ”en fisk mellan Centralamerika och Europa i total straffrihet. Vi behöver mycket av internationellt samarbete för att ställa våldsgruppernas kompanjoner inför rätta”. I klartext; rannsaka och döma mig som en internationell terrorist.
De verkliga terroristerna
Men vem är Ernesto Yamhure som tar sig sådana brösttoner?
Den 3 februari i år fick jag en e-post via en Caracasbaserad nyhetsbyrå som var skriven av Juan Rodrigo Garcia, politisk rådgivare till de paramilitära dödskvadronernas högste chef Carlos Castaño och den regionale paramilitäre ledaren ”El Aleman”. Han hade reagerat över en av Yamhures krönikor och berättade därför att Yamhure i sällskap med Garcia och den argentinske politiske rådgivaren till AUC, Juan Rubini, hade deltagit i ett möte med 70 av de högsta paramilitära ledarna efter att Uribe hade vunnit presidentvalet i maj 2002. Denna uppgift ville jag ha mer klarhet i och därför kontaktade jag Garcia för en vecka sedan och ställde frågan i vilken egenskap Yamhure hade deltagit i detta möte.
– Yamhure deltog i mötet i egenskap av politisk rådgivare och personlig vän till Carlos Castaño. Jag vet inte omständigheterna hur Yamhure kunde nå ända fram till Castaño. Men med tanke på de gemensamma vännerna som de hade så är det kanske inte så märkligt.
– Jag lärde känna honom i Carlos Castaños högkvarter där vi sammanstrålade flera gånger i egenskap av politiska rådgivare och vänner till Carlos. Vi tillbringade hela dagar med Carlos där vi gick igenom politiska teman och vid ett tillfälle, i min åsyn, överlämnade Carlos pengar till honom i form av kontanter, jag uppskattar att det var mellan 3-5 miljoner pesos (10.500-17.500 kronor). Jag är osäker på om det var ett arvode eller för någon annan tjänst.
Polisanmäld i Sverige
Efter att Yamhure hade tagits på bar gärning i Stockholm i juli 2005, anmäldes han till utlänningspolisen för spioneri av exilcolombianerna. Men efter säpoundersökningar lade fallet ned, trots att Yamhure i Sveriges radio erkände att han hade fotograferat exilcolombianerna. Om Säpo vid det tillfället hade haft vetskap om att Yamhure var vän och politisk rådgivare som tog emot pengar av Carlos Castaño hade förmodligen fallet tagit en annan en annan vändning.
Ett av Uribes första dekret när han tillträdde som president 2002 var att inrätta “ Ett nätverk av 100.000 vänner till Colombia i utlandet” som registreras vid respektive ambassad. För exilcolombianerna är detta nätverk inte något annat än en spionorganisation och i Stockholm utpekades redan 2005 dödsskvadronernas personlige vän och politiske rådgivare, Ernesto Yamhure, för att ha varit den som höll i trådarna. Frågan är hur många colombianer, svenskar eller latinamerikaner som Yamhure förde in i sin dator?
En logisk fråga är också vilka kriterier Uriberegimen har för att välja ut sin diplomatkår?
Dick Emanuelsson
