<5342 tecken>
TEGUCIGALPA / 090215 / Om inte högern och oligarkin i Latinamerika vågar attackera Kuba eller Misión Milagro så har den ett annat vapen; Tystnad eller censur.
Den spanske journalisten José Manzaneda skriver under rubriken “La solidaridad censurada” [1], den censurerade solidariteten, om hur de stora medierna i denna kontinent har en tyst överenskommelse som går ut på att censurera och tiga ihjäl ett av det största medicinska sjukvårdsprojekten i världen. När jag frågar sjuksköterskan Teresita och de andra kubaner på sjukhuset i Honduras om andra medier i Honduras har uppmärksammat deras arbete svarar de nekande och det märks att det smärtar dem.
Närmare 30.000 fattiga honduraner har opererats och fått sin syn tillbaka utan att ha betalat en enda peso. Till och med de viktiga ögondropparna samt fem återbesök efter operationen utför och bekostar kubanerna. Men de stora drakarna i Honduras som El Heraldo, La Tribuna, El Tiempo, radio eller TV-kanalerna har inte skrivit eller informerat om projektet i en enda rad eller publicerat en enda bild eller reportage i TV. När den kubanska läkarbrigaden firade sitt 10-årsjubileum den 30 november 2008, publicerades en spaltnotis på 12 rader i El Heraldo. Det är uppenbart att dessa medieägare, som är samma familjer som äger de viktigaste industrierna och markerna i landet är rädda för den kubanska ”smittan”, för i ett land där det dör 15 personer per dag av hunger eller sjukdomar relaterade till den allmänna undernäringen, är det farligt för denna sociala klass om Kuba blir ett alltför framträdande exempel att se upp till.
Stöds inte av Världsbanken
Men inte bara de nationella medierna förtiger Misión Milagro. Manzaneda konstaterar också att knappt ett enda internationellt medium, radio eller TV har rapporterat om Misión Milagro.
– Varför? Förklaringen är enkel: Misión Milagro är inte finansierad av något land i den 1:a världen, den stöds inte av Världsbankens fonder, ej heller av något företag eller privat stiftelse. De som driver Misión Milagro är två regeringar i Syd som utan någon som helst kostnad upprättar hela infrastrukturen för hälsovården, tusentals läkare, alla nödvändiga mediciner och läkemedel och dessutom står för transport i flygplan av patienter utan att dessa betalar någonting. Namnet på de två nationerna som organiserar och finansierar Misión Milagro förklarar varför de stora medierna har bestämt sig för att tysta Uppdrag Mirakel; Kuba och Venezuela.
”Socialt företagsansvar”?
Manzaneda konstaterar å andra sidan det paradoxala att samma medier ger alltmer utrymme för humanitära privata projekt som finansieras av oftalmologiska kliniker eller företag som framställer optiska produkter. Men dessa initiativ gynnar som oftast bara ett hundratal behövande personer i den tredje världen som går under benämningen projekt med ”socialt företagsansvar”. I själva verket har de utarbetats av respektive företags marketingavdelning. Att samma företag också är stora annonsörer i samma medier bekräftar den ekonomiska och politiska samhörigheten.
– En utredning genomförd av Oxfam anklagar de stora läkemedelföretagen för att via sin patent förhindra tillgången på prismässigt överkomliga läkemedel för behandling av ögonsjukdomar, en orsak till att över 30 miljoner människor i världen är blinda. Denna rapport, som pläderar för generiska (parallella) läkemedel kommer obönhörligen i motsättning till läkemedelsbolagens intressen som samtidigt är potentiella annonsörer i dessa medier. Oxfams utredning hade inte heller någon gemomslagskraft av betydelse, menar Manzaneda.
Avhoppare ges publicitet
Däremot har ett antal medier, när de nämnt Misión Milagro, inte gjort det för att ge erkänsla åt den kubansk-venezuelanska solidariteten med de 33 länderna där Misión Milagro har återgett synen för 1,5 miljoner, utan det ytterst lilla fåtal kubaner som har hoppat och i stället tagit steget över till de privata kapitalintressena som får gratis utbildad kunnig och arbetskraft. Publicering av dessa avhoppare har ett politiskt mål och det är att misskreditera de två regeringarnas projekt som gynnar de fattiga.
– Man ska komma ihåg att det finns ett komplett rekryteringssystem av kubanska läkare som leds från Miami och från USA:s konsulat och ambassader (i världen). Men denna kampanj har blivit ett komplett fiasko om vi analyserar de siffror över påstådda avhopp. Kuba har över 42.000 utlandsarbetare i 110 länder av vilka 75 procent tillhör hälsovårdssektorn. Enligt webben för “Barrio Afuera” med säte i Miami, uppger denna att knappt ett hundratal (av de 42.000 kubanerna) har anlänt till USA. Trots det, ägnar sig tidningar med en stor upplaga stort utrymme och hela reportage åt de mycket få fall av läkare som har hoppat av, understryker Manzaneda.
Solidariteten besegrar egoismen
Han menar att Misión Milagro också är en stor utmaning mot den latinamerikanska eliten och de internationella medierna.
– Det är en demonstration att den solidariteten som ideologi kan besegra individualismens ideologi och pengar. Och att solidariteten inte är kompatibel med privatföretagens intressen. Därför är det ett djupgående upproriskt projekt och därför har de stora företagen som kontrollerar informationsflödet i världen beslutat att censurera en av detta sekel mest hoppingivande och viktigaste nyhet; Misión Milagro.
Dick Emanuelsson
Noter:
[1] “La solidaridad censurada”, av José Manzaneda.
http://www.kaosenlared.net/noticia/operacion-milagro-solidaridad-censurada
