sábado, 21 de junio de 2014

Fem latinamerikanska presidenter med gerillabakgrund

TEGUCIGALPA / FLAMMAN / 2014-06-21 / – Den politiska högern har all anledning att vara bekymrad för med Salvador Sanchez har vi fem presidenter i Latinamerika med gerillabakgrund.
Orden fälldes av Ecuadors president Rafael Correa strax innan installationen av den förre gerillakommendanten Salvador Sanchez Ciren på presidentposten i El Salvador för en månad sedan. Orden illustrerar en realitet som få andra kontinenter i dag kan uppvisa men som har sin bakgrund i den socio- ekonomiska situationen i den kontinent där vänstern har haft relativt stora framgångar de senaste femton åren.
Med undantag för Brasilien och Uruguay, där gerillakampen mer utgjordes av urbana miliskommandon, är det bokstavliga gerillakrigare som leder Kuba, Nicaragua och nu också El Salvador.

Även Colombia?

Blickarna leder osökt mot Colombia där FARC och ELN-gerillan i maj högtidlighöll 50-årsdagen av de bägge gerillornas bildande. Dessa bildades snarare som en självförsvarsmilis mot en blodtörstig boskaps- och landägare än med målet att gripa den politiska makten. Men under årens gång smiddes ett politiskt och militärt program som tog sikte på ett socialistiskt Colombia.
Men är det möjligt att skapa politiska garantier även i Colombia för gerillan och den politiska vänstern utan att de bokstavligen slaktas av den sittande politiska och ekonomiska makten? De historiska erfarenheterna är inte hoppingivande. Fem tusen av de bästa kadrerna i vänsteralliansen Union Patriotica som mördades efter fredsavtalet 1984, illustrerar fredens motståndare.
Presidentvalet den 15 juni visade också att bara hälften av colombianerna tror på den parlamentariska vägen och av dem var det 45 procent som vill avbryta fredsförhandlingarna mellan FARC och regeringen Santos och gå till militär offensiv mot gerillan. I kulisserna finns också USA som i Colombia historiskt sett alltid har haft det sista ordet.
Men låt oss gå tillbaka till de fem som lämnade bergen och djungeln för att “pröva” den parlamentariska vägen utan att för den skull släppa det viktigaste kampavsnittet; kontakten med de sociala massrörelserna. Eller som vietnameserna såg den väpnade kampen; “som fisken i vattnet”.

KUBA

Raúl Modesto Castro Ruz. Som sin bror Fidel föddes han i byn Birán i provinsen Holguin på Cuba den 3 juni 1931. Han studerade på Jesuitskolor, men mer än det andliga väcktes han sitt intresse mer för den marxistiska filosofin. Till skillnad mot sin äldre bror Fidel, som tillhörde det Ortodoxa partiet, anslöt sig Raul Castro till det kommunistiska ungdomsförbundet.
Från och med 1953 deltog han i den väpnade kampen som inleddes i och med attacken på Moncadaregementet i Santiago de Cuba. Attacken var tänkt att vara startsignalen för det väpnade upproret mot Batistadiktauren. Men attacken misslyckades militärt men väckte de kubanska massorna politiskt. Raul Castro dömdes till 13 års fängelse men efter en bred kampanj för frigivning frigavs rebellerna efter två år. Lika lång tid pågick gerillakampen som kröntes med revolutionens seger den 1 januari 1959. Sedan den 24 februari 2008 är Raul Castro Kubas president.

NICARAGUA

José Daniel Ortega Saavedra föddes den 11 november 1945 i gruvarbetarstaden La Libertad i länet Chontales, Nicaragua. 1963 anslöt han sig till Frente Sandinista de Liberación Nacional, FSLN men greps och dömdes till sju års fängelse. Han gick i exil i Kuba men återvände snart för att återuppta den väpnade kampen mot den blodbesudlade Somozadiktaturen.
Den 19 juli störtades Somoza och Daniel Ortega utsågs till samordnare för Återuppbyggnadsregeringen. Han valdes till president 1985-1990. Men 1990 förlorade Sandinistfronten makten till Violetta Chamorro. I valet den 5 november 2006 valdes Ortega återigen till president, en seger som han upprepade i november 2011 med två tredjedels majoritet.

EL SALVADOR

Salvador Sanchez Cerén, lärare till yrket, föddes den 18 juni 1944 i kommunen Quezaltepeque i länet La Libertad, El Salvador. Var under det nästan 15 år långa folkkriget mot den USA-stödda diktaturen en av fem gerillakommendanter i den högsta politiska-militära ledningen för gerillafronten FMLN. Sanchez Ciren ledde organisationen FPL, de Folkliga Befrielsestyrkorna där han gick under alias “Leonel González”.
Fram till valet i februari i år var Sanchez vicepresident efter valsegern i april 2007 där sportjournalisten Mauricio Funes fördes fram som FMLN:s presidentkandidat. Sanchez tillträdde som president den 1 juni 2014.

URUGUAY

José Alberto Mujica Cordano,El Pepe”, föddes den 20 maj 1935 i Montevideo, Uruguays huvudstad. Han anslöt sig till den underjordiska milisgruppen ”Movimiento de Liberación Nacional”, mer känd som Tupamaros. Han tillhörde den högsta ledningen av Tupamaros men greps efter att ha tagit emot sex skott i en militär konfrontation. Mujica tillbringade nästan 15 år i fängelse och av dessa var han isolerad i nästan 11 år. Mujica tillträdde som president den 1 mars 2010.

BRASILIEN

Dilma Vana Rousseff föddes den 14 december 1947 i staden Belo Horizonte, i länet Minas Gerais. Hennes far var en bulgarisk kommunist och i hemmet fördes intensiva politiska debatter. När militärkuppen genomfördes 1964 i Brasilien var Dilma 17 år. Hon anslöt sig senare till ”Organización Revolucionaria Marxista Política Operaria”. En tid senare ombildades gruppen till en underjordisk milisgrupp med socialistiska och kommunistiska strömningar som bekämpade militärdiktaturen. Dilma Rousseff greps och dömdes till tre års fängelse. Under förhören, som pågick i 45 dagar och nätter, torterades hon av bödlarna och nyligen utbrast hon på ett massmöte för PT: “Vi ska aldrig mer leva i en bur eller fängelse”. När hon släpptes ur fängelset varnades hon av en militär för att fortsätta den politiska kampen: “Om du fortsätter kommer du att dö med munnen full av myror”!
Dick Emanuelsson