Translate-traducir

lunes, 16 de abril de 2007

Jordskredsseger för vänstern i Ecuador


1009 tecken


Folkomröstningen i söndags i Ecuador bekräftade Latinamerikas kurs vänsterut. Med 81 procent för JA till en ny författning mot bara 13 procent för NEJ smulades den gamla politiska eliten organiserad i de gamla centerhögerpartierna sönder och samman.

Den ungen vänsterekonomen Rafael Correa besegrade i presidentvalet i november förra året ”Banankungen” Alvaro Noboa, landets rikaste man. Correa lovade val till en ny författning som ska rensa upp i korruptionen, återerövra landets oljetillgångar från de multinationella bolagen och ansluta Ecuador till den latinamerikanska integrationen som leds av Venezuelas president Hugo Chavez. Detta politiska perspektiv har gett den ecuadorianska oligarkin skrämselhicka och Nej-kampanjens propaganda gick ut på att jämföra Correa med Chavez, Fidel och Hitler på samma affisch.

Men skrämselpropagandan slog helt slint och Ecuador väljer nu deputerade i oktober som ska lägga fram ett författningsförslag i januari nästa år.

Dick Emanuelsson

----------

Lång version: 3413 tecken

KOMMENTAR:

TEGUCIGALPA / 070416 / Ecuadors folk sa ett rungande JA till att utarbeta en ny författning utan korrumperade politiker och för en ny ekonomisk modell.

I söndags gick sju miljoner ecuadorianer till valurnorna för att säga ja eller nej till att utarbeta en ny författning. Valresultatet blev en förkrossande seger för Ja-sidan som fick drygt 81 procent mot Nej-sidans drygt tolv procent. Drygt 70 procent av de 9,8 miljonerna röstberättigade medborgarna deltog i folmkomröstningen.

– Rädslan har vi bakom oss. Den gamla taktiken att utså terror och skapa ovisshet misslyckades. Folket går inte längre att lura, sa den unge vänsterpresidenten Rafael Correa i ett första uttalande på söndagskvällen.

Då hade den första valprognosen offentliggjorts och den blev en bokstavlig chock för Nej-sidan. Denna utgjordes i första hand av de korrumperade partierna från center och högerut i allians med den ekonomiska eliten i Ecuadors som med alla medel först försökte förhindra själva genomförandet av folkomröstningen och sedan uppmanade sina landsmän att säga nej.

Correas motkandidat i presidentvalet i november förra året, Alvaro Noboa, landets rikaste man kallad ”Banankungen”, klagade i teve i sällskap med den förre vicepresidenten Oswaldo Hurtado från kristdemokratiska partiet och hävdade att ”Folket har misstagit sig”. Hurtado gick så långt som att påstå att “det kommer att ångra sig”!



MEN DET ÄR DET korrumperade partiväsendet som genomgår en nästan dödlig kris. I en undersökning som genomfördes i mitten av 2006 av institutet Latinobarómetro, menar 45 respektive 42 procent att det går att ha demokrati utan partier och parlament. Än klarare blir bilden när frågan ställs om ecuadorianen tror att regeringen (innan Correa) gynnar alla. Bara elva procent tror det medan 89 procent tror att regeringen gynnar de rika.

Nyhetsbyrån Altercom understryker att den “ecuadorianska processen går med säkra steg mot sin andra självständighet. Nästa steg handlar om att skapa en patriotisk kraft som ska dominerar den grundlagsstiftande församlingen. Lyckas det, går det också att begrava det förflutna”.

Correa varnar dock för att ta ut några segrar i förskott. Nu handlar det om att ”folket utser de bästa kandidaterna inför valet i oktober som möjliggör en representativ och deltagande demokrati som tillåter att landet övervinner den avskyvärda nyliberala modellen”.

Som om inte det förödande valnederlaget för oligarkin var tillräcklig, uppgav Correa att regeringen kommer att kasta ut Världsbankens representant från Ecuador. Orsaken är dennes försök till utpressning under den förra övergångsregeringen där Correa var ekonomiminister. Regeringen vägrade att backa för det transnationella oljebolaget Oxys (USA) krav och Världsbanken gick in och försökte pressa regeringen genom att hålla inne ett lån på 100 miljoner dollar.

Rafael Correa sa också i söndags att i dag torsdag kommer Ecuador att betala nio miljoner dollar som landet är skyldigt Internationella Valutafonden IMF.

– Efter det vill vi inte veta mer av IMF!



VALRESULTATET I SÖNDAGS är inte bara en imponerande seger för demokratin och Ecuadors folk. Det är lika mycket ett stort nederlag för den politiska och ekonomiska modell som förfäktats från Vita huset och de internationella finansorganen. Venezuelas president Hugo Chavez gratulerade i söndags sin ecuadorianske kollega som anlände till Venezuela i måndags för att delta i en konferens med deltagande av tolv länder i Latinamerika och Karibien. Motivet för konferensen är hur de ska hushålla med sina energiresurser utan att vara beroende av de transnationella oljebolagen.

Latinamerika fortsätter att förenas och slå vakt om sitt oberoende.

Dick Emanuelsson

domingo, 15 de abril de 2007

Chavez uppmanar världens kvinnor att gripa det politiska rodret


3568 tecken

TEGUCIGALPA / 070415 / – Desto snabbare ni organiserar er och intar maktpositioner, desto större kraft kommer ni att få för att åstadkomma de förändringar era länder behöver.

Orden smattrade fram när en bejublad Hugo Chavez Frias talade inför hundratals ombud som representerade 219 olika kvinnorörelser i världen på den 14:e kongressen för den Internationella Demokratiska Kvinnofederationen, FDIM. Venezuelas president försäkrade de församlade kvinnorna att i den Bolivarianska revolutionen har de allt stöd för att världens kämpande kvinnor går framåt i sin kamp, skuldra vid skuldra med männen som delar samma politiska mål om en bättre värld och lika rättigheter mellan män och kvinnor. Mödrarna från Plaza de Mayo kramade rörda om den revolutionäre venezuelanske statschefen.

Han uppgav samtidigt att den demokratiska och antiimperialistiska process som inleddes i december 1998 fortfarande har mäktiga fiender. Samma dag som Chavez talade på kvinnointernationalens kongress i Caracas hyllades de människor som föll offer den 11 och 12 april, 2001 när Chavez störtades i en statskupp ledd av representanter för generalstaben, arbetsgivarföreningen Fedecamera samt den maffialiknande landsorganisationen CTV. Men den revolutionära processen hade slagit rot i Venezuelas fattiga och 47 timmar senare återinsattes han på sin presidentpost efter att miljoner venezuelaner rest sig mot diktaturen som erkändes av USA, El Salvador och Internationella Valutafonden. EU spelade som vanligt en tvivelaktig roll och uppmanade den nya kuppjuntan av utlysa val till parlamentet, när det handlade om att isolera den kuppjunta som hade krossat demokratin.

Chavez försäkrade inför den internationella kvinnokonferensen att ”i Venezuela kommer vi inte att stänga tevekanaler utan mer riktigt återerövra en koncession av en öppen kanal för att skapa en verklig tevekanal värd namnet folkets kanal, som de politiska byråkraterna i Sverige kallar ”Public Service”. Chavez refererade till den privata radio- och tevekanalen RCTV som spelade rollen av offentlig organisatör av statskuppen den 11 april 2002.

Beslutet att inte förlänga koncessionen för RCTV har mötts av jubel hos folket medan den venezuelanska oligarkin helt logiskt skriker i sällskap med SIP, det interamerikanska pressällskapet, det antikommunistiska sällskapet av massmediaägarna på den amerikanska kontinenten som följdriktigt har sitt högkvarter i Miami.

När SIP höll sitt årliga möte, denna gång i Cartagena de las Indias i Colombia, höll Colombias maffiapresident Alvaro Uribe en avskedsmiddag med topparna av SIP som sponsrades av det amerikanska gruvföretaget Drummond. Det är samma USA-bolag som nu ställs inför rätta för att ha betalat 214.000 dollar för att mörda de tre främsta fackföreningsledarna inom gruvfacket i Colombia till de paramilitära dödsskvadronerna AUC, samma dödsskvadroner som mottog 1,4 miljoner dollar av ett annat mer ökänt USA-bolag, Chiquita Brands International, fram till 1970 United Fruit Company, ansvarig för blodbadet i december 1928 i norra Colombia då armén öppande eld mot 3000 bananarbetare med familjer. Eller som organiserade invasionen och statskuppen mot Jacobo Arbenz 1954 i Guatemala som hade exproprierat United Fruits outnyttjade marker i en omfattande jordreform.

Inför jublande kvinnokämpar i Caracas uppmanade Chavez kvinnorna att inte bara samlas i kongresser utan gå ut i konkret strid för sina rättigheter.

Dick Emanuelsson

----------------

Bildtext:

VENEZUELA/CHAVEZ: Venezuelas president Hugo Chavez kramar representanter för Mödrarna på Plaza de Mayo, två av ombuden på den Internationella kvinnofederationens 14:e kongress i Caracas som ägde rum förra veckan. FOTO: PRESIDENCIA MIRAFLORES.

PERU: Byggnadsarbetare ihjälskjuten vid strejk

721 tecken

Den 19-årige peruanske byggnadsarbetaren Marvin González Castillo sköts ihjäl under en proteststrejk när polisen öppnade eld. Befolkningen i regionen Ancash har upprättat vägspärrar på tre platser i området med krav på att regeringen upphäver kontrakten för en rad gruvföretag som lägger beslag på en stor del av grundvattnet som släpps ut förgiftat till civilbefolkningen. Denna kräver också att regeringen bygger ut infrastrukturen.

Den militariserade antiterroristpolisen har attackerat de demonstrerande människorna, framför allt de strejkande byggandsarbetarna och ett 30-tal greps samtidigt med dödsskjutningen av Castillo, meddelade nyhetsbyrån Pulsar.

Dick Emanuelsson

Med högerns “lånade röster” vann Alan Garcia andra valomgången

KOMMENTAR OM VALET I PERU:

”Makten att utöva politik är begränsat till storkapitalet. Majoriteten av yrkespolitikerna förvandlas till anställda, avlönade av och underställda denna makt”.

Citatet, skrivet av Simone de Beauvoir användes av sociologen, journalisten och kolumnisten Ivan Salas Rodríguez i en analys av presidentvalets andra omgång i Peru den 4 juni.

De två kombattanterna, Alan Garcia från det socialdemokratiska APRA fick 52 procent medan Ollanta Humala från Unión Partido Nacionalista-UPP, fick 48 procent av de 14,978,909 röstberättigade i Peru.

De stora lokala och internationella mediamonopolen har karaktäriserat valen i Colombia (28 maj) och Peru som en motgång för vänstervågen i Latinamerika som under de senaste åren har vunnits av center-vänsterkoalitioner. Med speciell skadeglädje har kommentarerna talat om att Chavez nu har bromsats. Inget kunde vara felaktigare.

I Colombia var återvalet av Uribe väntat. Majoriteten av colombianerna gjorde som alltid, de röstade inte för de tror inte på den varianten av demokrati. Trots det gjorde den parlamentariska legala vänstern sitt bästa val under modern tid med 22 procent av rösterna för Carlos Gaviria.

I Peru röstade nästan halva landet för Humala där hans UPP, som inte ens har ett år på nacken, vann 15 av 25 län, vilket måste betraktas som en enorm framgång. Humala fick i den första valomgången 32 procent av rösterna medan högerns Lourdes Flores Nano fick drygt 23 procent och Alan Garcia en procent mer. Ett mindre antal centerhögerpartier fick de resterande rösterna.

Tiden från den första till den andra valomgången kännetecknades av en våldsam offensiv från massmedia, USA och olika inflytelserika samhällssektorer i Peru. Humala utpekades som en vasall till Chavez, som, vilket ska erkännas, gjorde ett klumpigt otaktiskt inhopp i den interna valrörelsen i Peru som utnyttjades till absurdum av Humalas och Chavez´ politiska fiender.

Trots att Alan Garcias regering (1985-1990) var ett av de största politiska fiaskon med en inflation på 3.000 procent och två miljoner färre i arbete (Garcia valdes med löftet om två miljoner nya jobb), visar valresultaten den 4 juni hur den borgerliga varianten av parlamentsval alltid har en klassprägel. Efter valsegern var Lourdes Flores lagom giftig och påminde Garcia om att segern baserades på högerns ”lånade röster”.

Å andra sidan har inte den öppna högern vunnit ett presidentval sedan 1980, då Bermudez Belaunde vann. 1985 tvingades Alan Garcia till en andra val omgång mot den Förenade Vänsterns Alfonso Barrantes. Denne valde dock att backa ur eftersom han visste att högern skulle göra gemensam sak med Garcia. Tjugoett år senare upprepades historien.

1990 ställdes högerns Mario Vargas Llosa upp mot den okände rektorn Alberto Fujimori. Den välkände författaren hade IMF:s och storkapitalets välsignelse men Fujimori genomförde en briljant och intelligent valkampanj med ett populistiskt alternativ mot det öppna IMF-programmet som Llosa representerade. Efter valsegern genomförde Fujimori allt det som den nyliberala modellen och Vargas Llosa föreslog. Trots det återvaldes ”El Chino” vid 1995 års val i brist på starka politiska alternativ.

År 2000 ställde Toledo upp mot Fujimori, nu högerns och USA:s man. Valet karaktäriserades av öppet valfusk organiserat av rådgivaren Vladimir Montesino. Men Fujimori störtades, bland annat på grund av den militära resning som Humala genomförde i staden Tacna i södra Peru. Toledo, som hade lanserat sig som ”ursprungsbefolkningens andinske representant”, tog över. Men Toledo vände på kappan precis som hans företrädare hade gjort och blev Bushs man i Peru.

Garcia vann Lima där en tredjedel av rösterna finns och där sviterna av den nyliberala modellen känns mindre än i landets provinser och där Humala i flera län vann så mycket som 80 procent av rösterna, den bortglömda delen av folket. Därför var valet den 4 juni mycket ett val mellan rika och fattiga, mellan stad och land och mellan rika och fattiga stadsdelar i de större städerna, eller, sammanfattningsvis, ett val mellan två sociala klasser. Att Lourdes Flores vann Lima var ingen överraskning.

Ollanta Humala sa i en kommentar efter valet att han kommer att arbeta för bildandet av en bred vänsterfront som ska bilda front mot den nyliberala politiken som alla vet att Garcia kommer att föra. Humala är också medveten att om han hade vunnit hade hans politik obstruerats i kongressen av Garcia och Flores eftersom han bara har 45 av de 120 platserna. Men inte heller Garcia och Flores har egen majoritet, 36 respektive 17 ledamöter ger ingen majoritet, Fujimoris rörelse Alianza Fujimorista fick 13 ledamöter och kan bli tungan på vågen. Därför är underlaget för en kommande regering synnerligen tunt och instabilt.

Tiden fram till nästa presidentval, om Garcia lyckats sitta perioden ut, kan användas till att bygga ut, både politiskt som organisatoriskt, UPP och den framtida vänsterfronten. Parallellerna med Evo Morales´ parti MAS, är slående, även om inte Humala har samma sociala bakgrund.

Dick Emanuelsson

Fem peruanska fackföreningsledare dödade i flygolycka

1382 tecken

LIMA / 050828 / Peras största landsorganisation, CGTP, drabbades av ett hårt slag när fem ledande medlemmar av organisationen omkom när det flygplan de färdades i störtade den 23 augusti i närheten av staden Pucallpa, mitt i den amazonska djungeln.

De fem är Ever Rodríguez Flores organisationssekreterare, Luis
Rojas Rojas, generalsekreterare för Bankmannaförbundet, José Flores Arroyo, från arbetslivsinstitutet PLADES (som jag personligen träffade i Bogota förra året), Roberto Palma Guevara från lärarnas fackförbund och José Lino Reyna från det regionala LO-distriktet i Pucallpa. Närmare 70 personer dödades av lågorna när planet nödlandade på en landsväg i djungeln och fattade eld.

– I ett enda slag har världen förlorat fem människor som gav sina liv för de fackliga och sociala rättigheterna, sa Guy Ryder, generalsekreterare för Fria Fackföreningsinternationalen FFI i ett uttalande.

De fem hade rest till Pucallpa för att stödja fackföreningen på det stora gasföretaget i regionen i de komplicerade kollektivavtalsförhandlingarna. Nancy Ramírez, som tillhör FFI:s avdelning för mänskliga rättigheter hade för knappt en vecka sedan samtalat med Ever Rodríguez.

– Denna förlust kommer att kännas djupt i vår organisation. Det bidrag som de gav till fackföreningsrörelsen kommer aldrig att glömmas, underströk Ryder.

Dick Emanuelsson