viernes, 23 de octubre de 2009

Honduras: Statskuppens allierade inom medierna



Av Dick Emanuelsson
Tegucigalpa


TEGUCIGALPA / 091023 / Journalisten och juriststudenten Behrang Kianzad inledde en debatt på Journalistens nätsida för några veckor sedan under rubriken “Ingen kupp i Honduras”. Men få delade hans mening om ens någon av kollegorna, trots att han påstod att den militära statskuppen hade en juridisk bakgrund.


Det är ett argument som främst har drivits av extremhögern med säte i Miami, Bogota och delar av Latinamerika, de politiska rådgivarna till de civila och militära kuppmakarna. Statskuppen har fördömts av en hel värld för vad den är; en militär statskupp där inte antalet lik är det avgörande för om den ska karaktäriseras som en statskupp eller inte utan att den konstitutionella ordningen har brutits.

Det är heller ingen hemlighet att det finns politisk-ekonomiska krafter som gärna ser att den politiska process som pågått och pågår i Latinamerika slås tillbaka. Kuppens direkta eller taktiska allierade satsar allt på att konsolidera den.

Kuppmakarnas egna erkännanden om kuppens karaktär

I ett upphetsat svar till en av hans kritiker ansåg Behrang Kianzad sig ha rätt för att han studerar rätt och placerar sig som en slags juridikens överstepräst på de högsta stolarna i sin tolkning av den militära statskuppen i Honduras [1]. Knappast någon falsk blygsamhet där inte.

I frågan om det var kupp eller inte kunde det egentligen ha räckt med kuppledaren Roberto Michelettis [2] egna ord till El Clarins (Argentinas största dagstidning) reporter där han frankt förklarade att “vi plockade bort Zelaya för att han drog till vänster, tillsatte kommunister. Han var liberal när han blev president, som jag. Men han blev vän med Daniel Ortega, Chavez, Correa, Evo Morales”.

Eller varför inte orden som fälldes av Daniel Molina, Polisens presstalesman och språkrör som också lika frankt inför ett dussin internationella reportrar sa [3]:

“Här har en kupp genomförts av militärer, men vi för inte befälet, teoretiskt sett. Men om ni analyserar (läget i) landet så visst för vi befälet. Vi återfinns i Presidentpalatset men vi låter de dem (de civila) prata och prata. Men i verkligheten är det vi som har befälet. Där det finns ett kontor med en civil, men där är det en militär som för befälet”, underströk Molina som tillade:

”. . . här finns det officerare som lever gott, de har fina hus, bilar, privilegier, även egna företag. . .”

Men polistalesmannen inte bara var öppenhjärtlig i förhållande till sina kuppkamrater. Han till och med uttalade sig positivt mot ‘Mel’, Manuel Zelaya, den störtade presidenten:

“Jag är Melist, jag erkänner det, jag är Melist till 90 procent. Han gjorde saker som de andra horungarna (före detta presidenter) inte gjorde. De andra stal och levde, dessa horungar. . . , de stal och skänkte. . . han (Mel) kunde komma till en by och åtminstone ge (folk) 1000-2000 pesos”.

När Jorge Morín, venezuelansk journalist och kameraman på VTV, public servicekanalen Venezolana de Televisión, hörde att tungan på Molina började slinta allt mer, satte Morín på kameran som han hade plockat bort den röda inspelningslampan på för att undvika misstankar. Och så var det slut med Molinas karriär. Det tog två dagar så var han sparkad eller förflyttad. I dag har till och med CODEH, Honduras Kommission till Försvar för de Mänskliga Rättigheterna, gått ut med ett S.O.S. efter att anhöriga till det förra språkröret för den Nationella Polisen har försvunnit.


BEHRANG KIANZAD LJUGER rakt ut när han hävdar att president Manuel Zelaya ville utlysa en folkomröstning med syftet att han skulle sitta kvar på som regeringschef: “Zelaya ville ändra konstitutionen så han KUNDE STÄLLA UPP i nästa val, och inte i någon vag framtid som du påstår. Zelaya ville bli omvald, punkt” [4].

När, var och med vilket innehåll ska Zelaya ha sagt det?

Dessvärre låter Kianzad som ”Vitskjortorna” i Honduras med sina förgreningar från dödsskvadronen ”3-16” på 1980-talet, Opus Dei, de mest högerextrema kretsarna i det honduranska så kallade ”civila samhället”, de som hetsade fram en stämning för att skapa en grogrund för en militär statskupp och som av de civila CIA-filialerna NED (National Endowment for Democracy) och USAID finansierades med 47 miljoner dollar innan kuppen. Paralleller med statskuppen i Venezuela i april 2002 är bara tillfälligheter. Eller?

Men Behrang är ute på både hal som svag is. För hittills har de som drog i tåtarna och senare drivit på statskuppen ännu inte lyckats få fram ett enda bevis för påståendet. Men det spelar egentligen inte någon roll eftersom kuppmakarna till stor del är de samma som äger 95 procent av massmedia som har uppgiften att vara megafoner för att legitimera statskuppen. Något uttalande eller beslut av Zelaya i riktningen att han skulle ändra grundlagen för att sitta kvar finns helt enkelt inte.

Juriststudenten Behrang påstår också att han har besökt Honduras under statskuppen och talat med ett 20-tal honduraner. Det finns ingen anledning att ifrågasätta det. Men slutsatsen av dessa 20 samtal mynnar ut i att Zelaya var impopulär medan den militära statskuppen däremot har stora sympatier.

Nit igen! Behrang.

Jag vet inte om besöket sträckte sig fram till den 4 och 5 juli. Då marscherade 100.000 respektive 500.000 honduraner fram till den internationella flygplatsen Toncontin för att ta emot den man som folket i Honduras röstade fram i ett val 2005. Många av dessa röstade inte ens på Zelaya för de var inte överens med honom. Men de var heller inte överens med statskuppens arkitekter och finansiärer. Och det kan jag utan att brösta mig påstå efter att ha gjort minst 500 bandade intervjuer sedan den 28 juni. Med honduraner talar jag varje dag eftersom jag bor och lever i landet sedan december 2005.

Men även om Behrang har träffat kuppsympatisörer, för sådan finns det naturligtvis flera av, så blir den logiska slutsatsen av hans påstående en fråga;

Om Zelaya skulle ha varit så impopulär, Micheletti talar om att bara sex procent skulle stödja den störtade presidenten men själv fick Micheletti bara 25 procent av rösterna i det interna valet i november 2008 för att utse liberalernas presidentkandidat, varför genomförde man en så brutal aktion som en militär statskupp i stället för att besegra Zelaya i enkätundersökningen den 28 juni?

Vad var det Micheletti och general Romeo Vazquez fruktade med den juridiskt icke bindande opinionsundersökningen den 28 juni som var så farlig att man var tvungen att slå sönder demokratin och landsförvisa presidenten? Varför denna rädsla för att undvika att folket fick säga SI eller NO till om man ville gå vidare och i november sätta ut en fjärde valurna där ledamöter till en konstituerande församling skulle väljas och som skulle skriva en ny författning för Honduras? Varför idiotförklara folket?

I en omfattande opinionsundersökning som nyligen genomfördes under bajonetternas skugga visade sig att saken var annorlunda. Förmodligen förväxlade Behrang Micheletti med Zelaya för det visar sig att just Micheletti är den mest impopuläre herrn i Honduras, bara 16,7 procent av de tillfrågade ger han sina sympatier. Däremot fick Zelaya över 51 procent av sympatierna och är landets populäraste person. Över 53 procent är motståndare till statskuppen medan färre än 17 procent stöder den.


DEN HÖGSTA DOMSTOLEN anklagade och upphävde Zelayas beslut att genomföra ”28-junifrågan”. Det är ett helt odiskutabelt påstående av Kianzad. HD i Honduras fattade ett sådant beslut, TROTS att den inte hade befogenhet att göra detta, vilket i stället var en helt annan instans inom det honduranska rättsväsendet som hade den uppgiften.

Men HD fattade domslutet helt enkelt eftersom HD i likhet med topparna inom åklagarämbetet, ’La Procuraduria’ (en slags Justitiekansler), den Nationella Valkommissionen, generalerna och topparna av den katolska och evangeliska kyrkan var och är en av de aktiva aktörerna bakom statskuppen mot Zelaya. Det är ju därför kuppregimen föreslår att frågan om Zelayas återkomst till presidentposten, enligt den så kallade ”San José-pakten” som medlades fram av Costa Ricas president Oscar Arias, ska avgöras av, just det, Högsta domstolen i Honduras. Zelaya är dock inte särskilt mycket bättre utan föreslår att det är kongressen som ska avgöra den frågan, samma kongress som faktisk ratificerade hans avsättande den 28 juni.

Men mer än en juridisk fråga så är det här ett politiskt tema. En sak är att vinna val och inta en regering. En helt annan sak är att erövra den politiska makten. Kianzad få tycka att jag är en vänsterflummare men de härskande klasserna använder alla till buds stående medel, inklusive sina representanter inom statsapparaten, för att försvara sina klassprivilegier. En gammal klassisk marxistisk slutsats som står sig så länge det kapitalistiska systemet är intakt. Det är därför den politiska Frimurarlogen existerar i de flesta länder där samhällstopparna av de sociala klasserna samlas och för möten utan protokoll om landets framtid. I Honduras känner alla till denna Frimurarloge.


Demokrati för vem och vad och i vems intresse?

“Är Ni överens om att installera en 4:e valurna i de allmänna valen i november 2009 som fattar beslut om att utlysa val till en församling som utarbetar en ny författning för Republiken”, var frågan som skulle ställas den 28 juni men som ersattes av stridsflyg över Tegucigalpa klockan 06.00..


LÅT OSS TA EN TITT PÅ DE JURIDISKA förutsättningarna för om Zelaya bröt eller inte mot den honduranska författningen när han ville pejla stämningarna den 28 juni.

Innan Zelaya svor presidenteden krävde han av kongressen att denna skulle besluta om lag som skulle inkludera befolkningen i stället, som under republikens hela existens, vara exkluderad.

Kongressen antog ”Lagen om Medborgardeltagande” som i sin femte artikel säger att alla medborgare ska kunna lägga fram förslag till förändringar på alla nivåer inom den politiska strukturen, också föreslag på författningsändringar.

Närmare 450.000 honduraner krävde skriftligen att frågan om en ny författning skulle underställas folket. Och vad de flesta medier inte har gjort är att jämföra den siffran med det antal honduraner som deltog i de inre partivalen i november 2008, val som utlyses och som administreras av den Nationella Valtribunalen. I många latinamerikanska länder är dessa val obligatoriska. I november 2008 deltog endast 400.000 honduraner för att utse presidentkandidat inom tvåpartisystemets liberaler och nationalister (höger). Den totala valmanskåren i Honduras uppgår till 4,5 miljoner personer, det vill säga, mindre än tio procent deltog i dessa val.

Vad som verkligen befinner sig i en djup kris, ja kanske som är döende, är tvåpartisystemet i Honduras. Vid valet 2005 röstade något mer än 50 procent. Förtroendet för det politiska och juridiska system som Behrang ser som förträffligt är det få honduraner som har något förtroende för. I dag, den 23 oktober, har dessutom representanter för vänsterpartiet Unificación democrática (UD), större delen av det socialdemokratiska partiet PINU samt den stora medlemsbasen av det liberala partiet som deltar i ‘La Resistencia’, Motståndsfronten, samt två presidentkandidater, Cesar Ham (UD) och Carlos H. Reyes, oberoende kandidat för folkrörelsen i landet, beslutat att INTE delta i valen den 29 november. Kuppregimen satsar allt på dessa val som ska övervakas av militär och polis, arrangeras av den Nationella Valkommissionen som deltog i konspirationerna mot ”28-junifrågan” och som ska övervakas av den honduranska fascismens allierade i Miami, UnoAmerica och just personer med Behrangs ståndpunkter vilket legitimerar den militära statskuppen den 28 juni. I själva verket förlängs endast den politiska och sociala krisen. Hittills är det inget land i världen som har sagt sig vilja erkänna valen. Men de extrema republikanska krafterna i USA:s kongress driver hårt lobby för att statskuppen ska konsolideras via valen den 29 november.


DEN POLITISKA OCH EKONOMISKA ELITEN i Honduras, den så kallade oligarkin, fick, när Zelaya föreslog att Honduras den 28 juni skulle sondera terrängen om behovet av en ny författning, iskalla fötter. Erfarenheterna från Venezuela, Bolivia och Ecuador var i färskt minne och därför gällde det att förhindra att författningen, som beslutades under militärdiktaturen 1982 och som är klippt och skuren för oligarkins intressen, skrevs om. I de tre nämnda länderna har folket rätt att avsätta presidenten efter halva mandatperioden om tillräckligt antal namnunderskrifter insamlas. En rad långtgående rättigheter har införts till förmån för ursprungsbefolkningarna i de tre länderna, rättigheter som de aldrig tidigare har innehaft. Rätten över ländernas naturresurser skrivs in i konstitutionen som nationernas och inte de transnationella bolagens.

Den 27 maj beslutade en honduransk domare att tillfälligt stoppa dekretet om “28-junifrågan” med hänvisning till att den skulle vara olaglig och författningsvridig och kom med den häpnadsväckande slutsatsen att opinionsundersökningen ”. . . skulle öka skadorna av ekonomisk, politisk och social karaktär som för den honduranska staten skulle bli oreparerbara”.

Och den skadliga frågan som skulle ställas till folket var om det ansåg att författningen borde skrivas om och på den säga SI eller NO. Inte om privategendomen skulle avskaffas och att alla barn skulle skickas till Kuba där kommunisterna skulle sluka dem levande. Men Honduras folk förklarades av oligarkin och den ”osynliga makten” som inkapabel att säga ja eller nej och militärkuppen blev ett faktum.


Låt oss titta på de centrala artiklarna i Honduras’ författning:

Art. 2

”Suveräniteten ligger hos FOLKET som under sig förfogar över alla statliga myndighetsorgan som utövar sina uppgifter via representation. Undertryckandet av den folkliga suveräniteten och usurpationen (en usurpator är en person som med våld tillskansar sig något, till exempel makten i ett land. I Sverige fick på sin tid Karl IX detta tillmäle, reds. anm.) av de konstituerande maktorganen uppfattas som fosterlandsförräderi. Dessa fall/brott är opreskriberbara”.



Artikel 373:

Säger att en reformering av författningen kan via ett dekret beslutas av kongressen med två tredjedels majoritet.



Artikel 374:

"Inte i något fall kan den tidigare eller de nuvarande artiklarna som hänvisar till Regeringsformen, den nationella territoriella frågan, president/mandatperioder, förbud mot att återväljas på presidentposten förändras (….)”.


ARTIKEL 374 förbjuder alltså en revision och omarbetning av själva författningen. Men den motsäger en högre författningsprincip, menar den internationellt erkände författningsexperten Walter Antillón, av en högre rang vilken är grunden för hela det juridiska rättssystemet hos en stat; principen om att folket är den suveräna utövaren och uttolkaren vilket bekräftas i Artikel 2: Folket är författningens ’Huvudman’ och denna folkets makt är källan till andra slags maktorgan. Från denna makt underordnas alla andra statliga och representativa organ, också kongressen. Folket, via lagen om Medborgarinflytande, har den suveräna rätten att föreslå utlysande av val av deputerade till en församling som skriver en ny författning. Ty folket står alltid, enligt artikel 2, över alla och allt.

Därför kan inte artikel 374 betraktas som juridiskt oantastlig vilket den politiska Frimurarlogen i och utanför Honduras hävdar. Artikeln infördes med målet att förhindra att folket reviderar, förändrar eller till och med förhindrar att folket ges rätt att föreslå en ny författning.


Zelaya bröt inte ens mot artikel 374 när han gick i spetsen för de 450.000 honduranerna som via enkätundersökningen den 28 juni skriftligen krävde en utlysandet av val till en konstituerande församling.

ARTIKEL 245 handlar om några av presidentens uppgifter som i författningen tituleras ”La Administración General del Estado”, vilken ger presidenten rätt att utlysa enkätundersökningar. Dessa är en av många aspekter som utgör den allmänna administrativa verksamheten hos staten. Ett bevis på det är existensen av INE, det Nationella Statistikinstitutet, svenska SCB:s (Statistiska Centralbyrån) motsvarighet.

Artikel 245 säger också att några av presidentens uppgifter är att ”leda statens allmänna verksamhet”, ganska självklart kan tyckas men för att göra och utföra något så brett och komplicerat är det helt nödvändigt att sondera och undersöka stämningar hos folket och så noggrant som möjligt känna till den sociala och ekonomiska situationen. Gamla kungar i sagorna beskrivs när de gick ut förklädda till luffare för att höra och känna stämningen i sitt land. När Zelaya ville pejla stämningarna om en ny författning besköts hans hus halv 6 på morgonen den 28 juni. Han sattes på ett militärt plan som först landade på Palmerola, USA:s strategiskt viktigaste flygbas i Latinamerika och därefter styrde söderut mot Costa Rica där han kastades av. Behrang Kianzad påstår att det var varken statskupp eller militärkupp. Men om Zelaya hade brutit mot lagen, varför satte man då in militären och inte polisen som är anställd till dylika frågor? Och varför landsförvisade man honom i pyjamas och nattofflor om han skulle ställas inför rätta i kostym?


TROVÄRDIGHETEN FÖR SINA AKTIONER är inte ett tema som verkar bekymra kuppmakarna, som inte bara fabricerade och förfalskade ett dokument där de påstod att Manuel Zelaya hade avsagt sig sin presidentpost (som också gjordes i Venezuela i april 2002), utan också att Högsta domstolen skulle ha utfärdat en arresteringsorder. Denna offentliggjordes först en vecka efter statskuppen och saknade till råga på allt sin juridiska legalitet, så dåligt gjord den var i efterhand. Det är otroligt med tanke på att det är landets högsta rättsmyndigheter som inte ens kan framställa ett giltigt dokument.

För hur är det möjligt att domaren den 27 maj förbjöd “28-juniomröstningen” med motiveringen att denna “skulle orsaka oreparerbara skador av ekonomisk, politisk och social karaktär för den honduranska staten”? Zelaya överklagade domslutet till Högsta domstolen som så klart avvisade överklagan.

Den Politiska Frimurarlogen strävade till att framställa Zelaya som att denne, och där ger Behrang Kianzad “Vitskjortorna” sitt stöd, som att Zelaya hade brutit mot författningen genom att likställa “28-junifrågan” med en direkt reformering av författningen. Och de, liksom Kianzad, påstod systematiskt och metodiskt i en evigt malande politisk kvarn att Zelaya försökte bli återvald och med en okänd och obegriplig automatik skulle bli återvald och cementerad för all framtid på presidentposten. Men det är både fel som falskt och lögnaktigt.

Att ställa “28-junifrågan” är INTE det samma som att revidera och skriva om grundlagen och ännu mindre att föreviga sig och ha rätt att ens ställa upp till återval. Juristexperten Walter Antillón ställer den konkreta frågan att om den som köper en instruktionsbok för en revolver kan betraktas som mördare? Dessutom, den Nationella Valkommissionen kunde, om den hade velat, kunnat avvisa krav på val till en konstituerande församling ÄVEN om en majoritet av honduranerna så hade velat vid omröstningen den 28 juni. Så säger den nuvarande grundlagen. Men inte med den bakgrunden vågade den honduranska oligarkin ta fighten vid detta magiska datum.


Den 24 juni avsattes general Romeo Vazquez av president Manuel Zelaya som de militära styrkornas chef. Motivet var att han vägrade att lyda order från sin överordnade för Zelaya var och är landets högste befälhavare enligt artiklarna 245, 10 och 277 och 278. Romeo överklagade till HD. Och Högsta Domstolens ledamöter, som hade valts till sina poster av kongressen tidigare i år, var redan involverade i kupplanerna och fattade blixtbeslutet att återinsätta generalen på sin post på morgonen den 25 juni. Samma morgon fattade en annan av aktörerna bakom statskuppen, åklagarämbetets högste chef, Luis Rubí, beslutet att beslagta allt valmaterial för “28-junifrågan”. Det fördes till flygbasen i Tegucigalpa men ”återerövrades” på eftermiddagen av Zelaya och flera tusen honduraner som var indignerade över de allt mer konkreta kupplanerna mot demokratin.

Enligt artikel 280 utser och avsätter presidenten chefen för de väpnade styrkorna. HD missbrukade sin maktställning och bröt mot grundlagen. I hur många medier har vi läst eller hört den anklagelsen?


Luis Rubí är samme person som ett tiotal unga åklagare hungerstrejkade emot 2008. Motivet till den nära 40 dagar långa hungerstrejken som fick hela Honduras’ sympati, var att Rubí och hans vice kollega som riksåklagare försvarade och mörkade massor av korruptionsfall, ”inlåsta i arkiven”, som de unga modiga åklagarna hävdade. Efter att hungerstrejken avslutats utsattes flera av dem för attentat som höll på att kosta dem livet.

Men samme Rubí lämnade in krav till HD för att Zelaya skulle gripas och ställas inför rätta. Riksåklagaren beordrade och mobiliserade lördagen den 27 juni sina underordnade att registrera alla statstjänstemän, främst lärare och kommunanställda, som senare skulle bli avskedade från sina arbeten på grund av att de hade deltagit i arbetet för att genomföra “28-junifrågan”. Massmedierna, till 85 procent kontrollerade av två maktklaner som är de verkliga kuppmakarna, hade i 4-5 månader fört en intensiv psykologisk krigföring mot “28-junifrågan” och hävdade att Chavez låg bakom allt. El Heraldo, den största dagstidningen i Honduras som tillsammans med La Prensa ägs av Jorge Canahuati, hävdade den 27 juni att Chavez hade skickat ett militärt kommando som skulle iscensätta en massaker på honduraner. General Romeo tog detta som intäkt för att militärt ockupera huvudstaden Tegucigalpa med 12.000 armésoldater och poliser.

Men vem var “källan” för El heraldo? Jo, en nyfascistisk organisation vid namn “UnoAmerica”, som leds av Alejandro Peña Esclusa, en venezuelan och uttalad fiende till Hugo Chavez. Han är också språkrör för Opus Dei-organisationen TFP, Trabajo, familia y propiedad, Arbete, familj och egendom.

Han är antisemit och arbetar med att skapa ett nätverk av nyfascistiska-högerextrema grupper runt om i Latinamerika. Allierade är det salvadoranska ARENA-partiet, som uppstod ur dödsskvadronen under inbördeskriget. Militära argentinska fascister, de så kallade “Carapintadas”. Samme Peña Esclusa har arbetat sida vid sida med CIA-agenten tillika Ronald Reagans politiske rådgivare, Lyndon LaRouche, svenska EAP:s politiske “Gudfader” i USA. Peña Esclusa ställde 2006 upp i presidentvalet i Venezuela och fick imponerande 0,04 procent av rösterna. Men av kupporganet El Heraldo i Tegucigalpa förvandlas UnoAmericas pressmeddelanden till en “trovärdig källa”. Det är denna sorts “källor” som ofta används av “massmediaterroristerna” för att manipulera en opinion som i Honduras’ fall inte har andra källor eller seriösa medier att förlita sig på.


KIANZAD UPPRÖRS AV ATT ZELAYA tar sig rätten att återvända till sitt land och anklagar den störtade presidenten för att hetsa upp folket, men mot vilka då? Mot dem som med våld krossade demokratin och i likhet med Pinochetjuntan använder sig av idrottsanläggningar som fångläger? Eller är det Zelayas fel att 21 honduraner har mördats sedan den 28 juni i direkta aktioner av de uniformerade som i fallet Jairo Sanchez, ordförande för fackförbundet som organiserar Honduras’ nära tusen yrkeslärare? som den ansedda människorättsorganisationen COFADEH, som är en förening för de anhöriga till de försvunna på 1980-talet då den starke mannen var John Negroponte, USA-ambassadör i Tegucigalpa, rapporterade den 22 oktober i sin andra utredning om brotten mot de mänskliga rättigheterna sedan den 28 juni. Över 3033 olagliga arresteringar har genomförts och hundratals har torterats i fångenskapen.

För att förstärka sin tes om Zelayas påstådda våldsagitation använder han sig av ett citat av Lewis Amselem, USA:s OAS-ambassadör. Fantastiskt och med tanke på att Kianzad framställer sig i en slags högre juridisk dager mot sina motdebattörer och expert på rätt så blir hans slutsats minst märklig, för att inte säga cyniskt pinsam.

För jag skulle inte citera Lewis Amselem om jag vore i juriststudentens kläder. Eller så tror han att svenska läsare och den svenska journalistkåren har så lite kännedom om Latinamerikas historia att han chansar. Eller så är han helt enkelt cynisk och ideologiskt totalt överens med denne ”spillra från Bushadministrationerna”, som en kritiker karaktäriserar Lewis Amselem, att han citerar denne cyniker som är hatad i Guatemala av offren för statsterrorn.

USA-journalisten Jeremy Bigwood som bevakade Guatemala under inbördeskriget och under samma tid som Amselem verkade i Guatemala, är häpen över att Hillary Clinton har anställt denne person som USA:s OAS-ambassadör. Så här säger Bigwood:

– Han (Amselem) skulle betrakta utrotningen av 200.000 indianer (i Guatemala) som något positivt. Den där typen borde skickas till den Internationella Rättstribunalen för att ha deltagit i krigsbrott. Han organiserade till och med illegalt transportflyg till den guatemalanska armén efter att det militära USA-stödet hade förbjudits. Jag kan inte för mitt liv begripa att han representerar Obamaadministrationen inför OAS.

Men det som främst har upprört såväl centralamerikaner som demokratiska humanitära och religiösa krafter i USA är att Amselem, enligt flera källor, stod bakom mörkläggningen av tortyren, våldtäkterna och den fruktansvärda skändningen av USA-nunnan Dianne Ortiz. Hon hade kommit till Guatemala för att dela med sig av sina sjukvårdskunskaper till människorna i fattiga indianbyar när hon greps av säkerhetspolisen, anklagad för att vara gerillakollaboratör.

1995 dömde en federal USA-domare den guatemalanske generalen Hector Gramajo, att betala 47 miljoner dollar i skadestånd till Ortiz och andra offer. Domslutet satte USA:s historiska roll som supermakten som invaderar eller utlöser statskupper i Latinamerika, i blickljuset.

Dianna Ortiz var en stark kvinna och bödlarna eller USA:s medbrottslingar lyckades inte knäcka henne. Hon stred inte bara för sin egen värdighet utan även för de hundratusentals offren för statsterrorismen som bars upp av USA:s utrikespolitik visavi Guatemala. I hennes memoarer finns mannen som den 28 september uppmanade den störtade honduranske presidenten Manuel Zelaya att ”utöva ledarskap och uppmana sina anhängare att de uttrycker sina ståndpunkter med fredliga medel”, Lewis Amselem.

“. . . efter att en USA-läkare konstaterat 111 brännmärken enbart på min rygg, vände historien. I januari 1990 kallade Guatemalas försvarsminister mig offentligt för att vara lesbisk och att jag hade fingerat min kidnappning för att hemlighålla en träff. Inrikesministern spädde på och sa att han hade hört denna uppgift första gången på USA-ambassaden. Enligt en kongresstjänsteman skulle Lew Amselem ha varit den som började sprida detta rykte”.

Men inte bara guatemalanska ministrar bekräftade Lew Amselems smutsiga ryktesspridning mot Dianna Ortiz.

“I närvaro av ambassadör Thomas Stroock, uppgav samma människorättsombudsman att en delegation av religiösa kvinnor och män var intresserade av mitt fall, men att han var ‘utless på dessa lesbiska nunnor som anlände till Guatemala’. Historien skulle ta en annan vändning. Enligt den guatemalanska pressen gav ambassadören en annan version; han sa till Guatemalas försvarsminister att jag inte hade kidnappats och inte heller hade torterats utan att jag helt enkelt bara hade problem med nerverna”.


OCH DEN KATOLSKA NUNNAN hade nog anledning av att vara nervös. I ett vittnesmål inför den Interamerikanska Kommissionen för de mänskliga rättigheterna berättade hon att hon hade svimmat under tortyren och våldtäkterna. Men under en kort tid då hon hade vaknat kände hon att hon sänktes ned i en grav full med kroppar. Hon svimmade igen och när hon vaknade uppe i en trädgård var hon återigen utsatt för våldtäkt.

Tortyren upphörde när en man vid namn ‘Alejandro’ anlände och uppgav att säkerhetspolisen hade förväxlat USA-nunnan med gerillaledaren Verónica Ortiz Hernández. När Alejandro skulle köra henne till en “en vän på ambassaden”, kastade sig Dianna Ortiz ut vid en vägkorsning.

Denna av tortyr förstörda kvinna inledde ett gigantiskt arbete för upprättelse mot alla förnedrande rykten. TV-kanalen ABC News började gräva i fallet och identifierade källan för de förödmjukande rykten som hade spritts mot Ortiz och kom fram till att de kom från Lewis Amselem. Han förnekade varje anklagelse. Men en rad personer i Amselems egen närhet bekräftade anklagelserna.

Den 16 oktober 1996 gav den Interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna Dianna Ortiz rätt i sina anklagelser om tortyr och kidnappning och dömde regeringen i Guatemala. Däremot finns varken USA-ambassadören Thomas F. Stroock eller Amselem nämnda i domslutet, trots att det var uppenbart att de gjorde allt för att mörka historien om brotten mot den unga katolska nunnan som hade anlänt till Guatemala för att ge fattiga indianer en hjälpande hand.


LATINAMERIKAREPORTERN AL GIORDANO menar att det är ännu mer oroande att Hillary Clinton, som lärde känna Dianna Ortiz på 1990-talet och som uttryckte sitt medlidande för tortyren som Ortiz hade genomgått men också sin solidaritet med denna starka kvinna, i dag, som State Departements högste chef, har en man anställd som Giordano betraktar som en eländig typ och som anklagar Zelaya för att vara ”oansvarig och idiotisk som tar sig rätten att återvända till det land han föddes i och valdes till president av sitt folk.

Denna vidriga person blir en ”referent” för Behrang Kianzads utfall mot president Manuel Zelaya för att denne har ledsnat på stormakternas och diverse internationella organs förhalande av en politisk lösning. ”Om USA skulle vilja skulle de strypa statskuppen på fem minuter”, sa Zelaya i ett ögonblick av frustration.

Och så är det. Men Obama spelar med dubbla kort. Därför blir bilden ibland förvirrande.

Behrang Kianzad bygger hela sin argumentation på att Zelaya skulle ha brutit mot grundlagen som faktiskt har sina pärlor, trots allt.

Som artikel 3 som handlar om RÄTTEN ATT GÖRA UPPROR:

”Ingen är skyldig att underordna sig en regering som via vapnens makt åtnjuter tjänster, medel eller praxis som slår sönder eller förnekar det som denna författning och lagar fastställer. Dylika myndigheters gärningar är utan laga kraft. Folket har därför rätt, för att försvara den konstitutionella ordningen, att göra uppror”.

Det är den rätten som Honduras’ folk under 118 dagar har använt sig av. Än så länge med fredliga medel, omringade av hundratals tungt beväpnade soldater och specialpoliser.

Behrang Kianzad tycker att statskuppen i Honduras är ett komplex tema. Men hans uppfattning delas inte av den internationella opinionen. Sällan har det internationella samfundet reagerat så snabbt som det gjorde den 28 juni. Sedan är det en annan sak att ord och uttalanden är en sak, handling en annan. Därför handlar det sist om styrkeförhållanden mellan folket i Honduras och kuppregimen och dess allierade. För statskuppen kommer en gång att arkiveras av historien. Det visar alla historiska exempel.

Dick Emanuelsson
Läs hans inlägg i Journalistens papperstidning:
http://www.journalisten.se/debatt/21021/daerfoer-genomfoerdes-statskuppen-i-honduras


Noter:
[1] “Jag läser till jurist så jag har ganska god koll på vallagen etc. Det vore så mkt enklare att debattera utan alla pinsamma missförstånd” (Journalisten 8 okt. 2009)
http://www.journalisten.se/debatt/20795/ingen-kupp-i-honduras
[2] El Clarin, http://www.clarin.com/diario/2009/09/30/elmundo/i-02008984.htm
[3] Honduras Daniel Molina molesto con La Hojilla vocero policía nacional golpe "agentes chavistas"
http://www.youtube.com/watch?v=QraNMTGJvfI
[4] http://www.journalisten.se/debatt/20795/ingen-kupp-i-honduras

ALBA säger ADIOS till dollarn och euron



<3473 tecken>
http://dickema24.blogspot.com/

TEGUCIGALPA / 091019 / ALBA-blocket i Latinamerika och Karibien säger nu definitivt ADIOS till dollarn och euron som handels- och monetär valuta. SUCRE, en slags motsvarighet till euron men baserad på folkens och inte finans- och industrikapitalets intressen, införs från och med 1 januari 2010.

Det blev beslutet när ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Vårt Amerika, samlades till sitt 7:e toppmöte i helgen, denna gång i Bolivias tredje stad, Cochabamba, rebellisk och revolutionär vagga för både Bolivias kamp för att bryta de nykoloniala kedjorna som för president Evo Morales, som stod värd för mötet i den gångna helgen.


På mötet fattades en rad långtgående beslut för att skapa en finansiär och monetär suveränitet för ALBA-länderna men även ett fördömande av diktaturen i Honduras, ett skarpt fördömande av USA:s nya militärbaser i Colombia, idén om att skapa ett eget Säkerhetsråd, bildandet av ett nätverk av ALBA-ägda företag som ska garantera och tillfredsställa både den egna livsmedelsförsörjningen som andra viktiga samhällsområden.

Det kanske viktigaste förslaget, eller det förslag som ådrog sig mest uppmärksamhet från press och andra regeringar, var beslutet att införa en ny handels- och finansvaluta inom ALBA-lägret, Sucre.


Det var Ecuadors president Rafael Correa, ekonom och socialist, som i november 2008 föreslog att ALBA och Ecuador, som då stod utanför, skulle införa en valuta för att ersätta dollarn. I dag är denna komplicerade operation avsevärt enklare eftersom samma politiska vänsterblock förfogar över en egen bank, BANCO ALBA, en egen TV-kanal (Telesur) och ett nätverk av företag som skapats mellan länderna.

För att förstärka oberoendet från USA- och EU-imperierna bildades i helgen handels- och export/importföretaget ALBAEXIM. Detta ska inte bara tjäna import och export utan också finansiera Alba-Educación, som arbetar för att utrota analfabetismen av miljoner personer i Latinamerika men även bidra till bildandet av ett nätverk av hotell, ”Cadena Grannacional de Hoteles Alba”.


ALBA-mötet beslutade att förstärka livsmedelsförsörjningen via företaget Alba-Alimentos och inom energisektorn Grannacional de Energía, utarbeta stadgar för Ingeoalba, ett center för forskning, prospektering och geologiska tjänster, såväl som ett företag inom järn- och stål och aluminium. På så sätt samarbetar man i stället för att, som tidigare, förlita sig på de transnationella jättarna.

Alla dessa beslut har sin ekonomiska och politiska udd riktad mot den imperialism som lagt under sig den latinamerikanska kontinenten och enbart utnyttjat den som råvaruresurs och en kontinent med arbetskraft till slavpriser. Därför kommer reaktionen från de ekonomiska och politiska krafter som har tjänat på denna politik bli häftig. Den militära statskuppen i Honduras är en förvarning på detta, underströk de nio statscheferna på mötet.

– Bara eniga och självständiga kan vi bryta ned den stora ojämlikhet och fattigdom som denna kontinent lever under, sa Chavez. Därför har ALBA svarat med TCP, Folkens Handelstraktat.


Chavez citerade den kubanske befrielseaposteln José Martí som i maj 1891 sa följande:

“Den som säger Ekonomisk Union, säger Politisk Union. Folket som köper är det som bestämmer. Folket som säljer är det som betjänar. Därför måste handeln bringas i jämvikt för att skydda friheten. Folket vill inte dö genom att bara sälja till ett folk, utan i stället överleva genom att sälja till fler än ett. Det överdrivna inflytandet av ett land i handeln förvandlas till ett politiskt inflytande”.

Dick Emanuelsson

Därför genomfördes statskuppen i Honduras


<3553 tecken>

En något kortare version är publicerad i JOURNALISTEN, 2009-10-23:
http://www.journalisten.se/debatt/21021/daerfoer-genomfoerdes-statskuppen-i-honduras

– Vi plockade bort Zelaya för att han drog till vänster, tillsatte kommunister. Han var liberal när han blev president, som jag. Men han blev vän med Daniel Ortega, Chavez, Correa, Evo Morales.

Så öppenhjärtigt och korrekt sammanfattade kuppresidenten Roberto Micheletti de politiska motiven till militärkuppen den 28 juni [1] för Néstor Restivo, reporter på Argentinas största dagstidning El Clarin.


DET FINNS INTE TVÅ PRESIDENTER
i Honduras utan en som är vald av folket. Juridiska stickspår kan inte dölja krossandet av den bräckliga demokratin. Sju-åtta familjer äger Honduras och har under decennier tillsatt och avsatt politiker och myndighetspersoner och utnyttjat dessa för egen vinning i en häpnadsväckande korruption. För Honduras styrs i verkligheten av en slags överstatlig politisk Frimurarloge. I den återfinns topparna inom det liberala och Nationella partiet, landets högsta militärer, domare, åklagare, näringsliv, ägarna av de privata medierna som ligger i händerna på två av de sju maktgrupperna samt hierarkin inom katolska och evangeliska kyrkan.

Zelaya begick brottet att ansluta Honduras till Petrocaribe och ALBA för att få ned energipriserna, satsa på utbildning, hälsovård och landsbygden. Så utmanade han både den egna oligarkin som det transnationella kapitalet. Han utmanade Pentagon när han förra året beslutade att säga tack och farväl till Palmerola, USA:s viktigaste flygbas i Central- och Sydamerika.

NÄR DETTA SKRIVS PÅ SÖNDAGSKVÄLLEN (11/9) har motståndet pågått oavbrutet i 107 dagar. Regimen formaliserade diktaturen genom ett undantagstillstånd och ytterligare ett dekret som karaktäriserar regimkritisk information som hot mot statens säkerhet. Demonstrationerna som fram till den 28 september mer eller mindre tilläts slås nu ned med en brutalitet som sällan skådats. Äldre honduraner som upplevde militärdiktaturerna under 1960-70-80-talen säger att den nuvarande är den värsta de upplevt. Som en illustration på regimens karaktär har Billy Joya, dödskvadronen Bataljon 3-16:s förgrundgestalt, utsetts till ”ministerrådgivare”.

Det har från vissa politiska mediekretsar sagts att Zelaya var impopulär och att statskuppen har hälsats med stort stöd i Honduras. Men också de dansade innan orkestern kom.

FÖR DE PLANERADE VALEN den 29 november anlitades det erkända opinionsinstitutet COIMER&OP (Consultores en Investigación de Mercados & Opinión Pública). På frågan om statskuppen den 28 juni var 52,7 % emot medan bara 17, % var för. Hela 29 % svarade inte av de 1470 utfrågade personerna, en illustration på känsligheten av att göra opinionsundersökningar under rådande diktatur. Utan tvekan är motståndet mot statskuppen mycket högre.

• Bör Micheletti fortsätta vid makten: Ja: 22,2%, Nej: 60,1%, Svarade inte: 17,7%.
• Stöder ni ett återvändande av Zelaya till presidentposten? Ja: 51,6%, nej: 33%. Svarade inte: 15,4%.
• De mest populära personerna i landet är: Zelaya: 44.7% (mot 25.7% negativ), presidenthustrun Xiomara Castro de Zelaya: 42.6% (mot 17.9% negativ).


Kuppledaren borde följa uppmaningen i The New York Times’ ledare den 9 oktober: ”President Zelaya must be reinstated to office. Nothing else will do” [2].

Dick Emanuelsson

Tegucigalpa
http://dickema24.blogspot.com/

[1] "Sacamos a Zelaya porque se fue a la izquierda, puso a comunistas", El Clarín, 30 september 2009.
http://www.clarin.com/diario/2009/09/30/elmundo/i-02008984.htm

[2] Wrong Advice. New York Times 9 oktober.
http://www.nytimes.com/2009/10/10/opinion/10sat2.html



CENTRALAMERIKA: Gästarbetarnas hemskickade pengar minskar dramatiskt under 2009


<4974 tecken>
Med massarbetslöshet och fattigdom exploderar våldet

TEGUCIGALPA / 091022 / Enligt ILO kommer Centralamerika och Dominikanska republiken att förlora 470.000 arbetstillfällen under 2009. Samtidigt kommer regionens fattiga familjer att tvingas minska sina utgifter. Deras anhöriga i USA och Europa kommer under 2009 att sända hem en miljard dollar, cirka sju miljarder svenska kronor, mindre jämfört med 2008.


– Fram till och med juli i år minskade de hemskickade pengarna med 826 miljoner dollar vilket är 9,7 procent mindre och det slår hårdare mot vissa länder än andra, säger Yolanda Mayora de Gavidia som representerar det Centralamerikanska Ekonomiska Integrationssekretariatet, SIECA.

Det är den ekonomiska krisen i världsekonomin, men framför allt i USA där miljoner mexikaner och centralamerikaner arbetar, som är orsaken till den dramatiska försämringen. Enligt Mayora kan minskningen av dessa pengar dra ned kampen mot fattigdomen med tio år.

De hemskickade pengarna, de så kallade ’remesas’, utgör för flera centralamerikanska länder den största posten i BNP. År 2008 representerade de för Honduras 19,8 procent, El Salvador 17,1 %, Nicaragua 11,7 %, Guatemala 11,4 %, Dominikanska republiken 7,6 %, Belize 5,1 %, Costa Rica 1,4 % y Panama 0,8 %.
Utlandsinvesteringarna har också rasat dramatiskt. El Salvador -55,5 % följt av Belize 42,8 %, Panama -34,4 %, Costa Rica -26,5 %, Honduras -20,8 %, Nicaragua -20,3 %, Guatemala -19,9 %. Dominikanske republiken är det enda land som kommer att redovisa en ökning, 19,9 %.

– Handel och offentliga inkomster har minskat medan underskotten har ökat vilket gör att Centralamerika befinner sig i en mycket komplicerad situation, underströk Mayora.

Exporten och turismen för de centralamerikanska nationerna har sjunkit med 13,6 procent respektive sju procent. Enligt ILO kommer regionen att förlora 470.000 arbetstillfällen under 2009 på grund av krisen, i synnerhet inom textil och konfektion. Enligt Mayora återspeglas detta inom sjukförsäkringssystemet där den arbetslöse helt enkelt sparkas ut från systemet när han förlorar sitt arbete.

Kuppregimen i Honduras beslutade i ett dekret förra veckan att reducera antalet anställda inom den offentliga sektorn med 60 procent, vilket är ett dråpslag mot ett redan härjat land. Och det kommer att få återverkningar i det ökade våldet. I den gångna helgen mördades 31 personer i landet, 30 med eldvapen.

Under 2008 registrerade Honduras 58 mord per 100.000 invånare följt av El Salvador 52 och Guatemala 48. Fattigdom och misär är orsaken till våldet där möjligheten att få ett arbete i en redan deformerad ekonomi är små. Enligt UNDP:s (FN:s Utvecklingsprogram) rapport för 2009-2010 som tar upp medborgartrygghet och mänsklig utveckling, ”är denna region, och i synnerhet den så kallade Norra Triangeln; Guatemala, El Salvador och Honduras, den mest våldsamma i världen”.

Bakom våldet återfinns huvudsakligen den organiserade brottsligheten, de våldsamma ’Marasgängen’ och ungdomsligorna. Men, understryker UNDP, den ”sociala oordningen” är den främsta orsaken, bland dem förlusten av familjestruktur, det stora antalet av ungdomar som marginaliserats och bristen på framtidsperspektiv för dessa, mycket vapen, droger och alkohol i omlopp men också en våldskultur och auktoritär mentalitet i samhället.

I Rio de Janeiro sköts en polishelikopter ned av beväpnade gäng i de fattiga 'Favelorna'. I måndags skickade Mauricio Funes, den nya vänsterpresidenten i El Salvador som bars fram till valsegern i mars i år av den forna gerillafronten FMLN, ut armén för att bekämpa det utbredda våldet. Men det är en tvivelaktig strategi menar UNDP:

– Lösningen på otryggheten finns varken i hårda eller mjuka nypor. De har visat sig otillräckliga för att bekämpa straffriheten. Det handlar mer om att använda sig av intelligenta nypor som baseras på strategi, kunskap, en utvecklig av verktygen och ett skydd för rättsstaten, hävdade den brasilianska UNDP-representanten i Costa Rica, Luiza Carvalho i sin rapport.

– Det är bevisat att den bästa lösningen på problemen för medborgarnas otrygghet finns i ett demokratiskt system. Därför bör säkerhet-demokrati vara oskiljaktiga, tillade Carvalho.

Under de först sju månaderna mördades i Guatemala 2.235 personer, den förkrossande majoriteten fattiga och hälften utan ID-kort. I landet finns det 73 privata väktarföretag varav den stora majoriteten ägs och leds av före detta generaler eller överstar. I Colombia arbetar en kvarts miljon colombianer inom denna sektor och de få fack som lyckats etablera sig är skoningslösa i sin kritik mot 60-timmars arbetsveckor och ett militärt reglemente som styr arbetet.

I Guatemala finns det 120.000 livvakter eller privatpoliser. Trots det torteras och avrättas cirka 600 guatemalanska kvinnor, de flesta när de ska till eller från sitt arbete, många på de så kallade maquilasfabrikerna som ligger i utkanten av de stora städerna.

Dick Emanuelsson

Honduras: Arresteringsorder förhindrar deltagande på IFS:s kvinnokonferens

TEGUCIGALPA / 091017 / Den Internationella Fackliga Samorganisationen IFS, protesterar i ett pressmeddelande mot att honduranska regimens arresteringsorder mot den kvinnliga fackledaren Deysi Felipa Ibarra.

Hon skulle delta i IFS:s första Internationella Kvinnokonferens den 19-21 oktober i Bryssel men är nu förhindrad att delta. Ibarra är generalsekreterare för den IFS-anslutna landsorganisationens CGT:s bondesektion.

Hon deltog i den 92 dagar långa fredliga ockupationen av det honduranska Jordreformsinstitutet som inleddes dagen efter militärkuppen den 28 juni och upphävdes av militären den 30 september.

– Två dagar innan militärens aktion, samma dag som regimen införde undantagstillstånd och utegångsförbud under 38 timmar, informerades jag av en säkerhetsagent att militären skulle återta institutet med våld. Tre av ledarna för böndernas och fackets ockupation, bland dem jag, beslutade då att lämna Institutet för att fortsätta aktionen och vår kamp men i frihet, säger hon till Flamman på en mobiltelefon. Hon har nu gått under jorden för att undvika att arresteras av kuppregimen.

– Motivet till vår ockupation var att med våra liv skydda de 600 utredningarna och rapporterna om jordinnehavet som institutet har genomfört de senaste åren. Målsättningen med dessa var att ge bönderna jord. Men i händerna på militären kan allt hända, inklusive att dokumenten hamnar hos landägarna, de som deltagit i militärkuppen, sa José Maldonado, en av de tre bondeledarna och ordförande för bondeorganisationen CNC, när jag talade med honom på morgonen den 30 september.

Militären slog in dörrarna och porten till Jordreformsinstitutet klockan 6.30 på morgonen den 30 september och grep 55 bönder, varav tio var kvinnor, som senare fördes till fängelset anklagade för uppror. Efter ett par dagar släpptes kvinnorna.

Det var samma morgon som ordföranden för yrkeslärarnas fackförbund i Honduras, Jairo Sanchez, sköts rakt i ansiktet av säkerhetsagenter. Han har genomgått fem operationer, befinner sig i koma och svävar mellan liv och död.

Den kvinnliga fackledaren Deysi Felipa Ibarra är förhindrad att lämna landet på grund av hennes deltagande i ockupationen av Jordreformsinstitutet och kan därmed inte delta i IFS:s Världskonferensen för Kvinnor

“IFS beklagar djupt frånvaron av kamraten från Honduras i den viktiga Världskonferensen för Kvinnorna i IFS, särskilt i detta ögonblick som Honduras genomgår”, slutar IFS sitt pressmeddelande.

Dick Emanuelsson

Honduransk fackledare avled av skottskadorna


<2143 tecken>
TEGUCIGALPA / 091018 / Efter 24 dagars kamp för sitt liv, orkade inte Jairo Sanchez’ kropp längre. Ordföranden för de honduranska yrkeslärarnas förbund SITRAINFOP avled halv 12 i lördags förmiddag, offer för den honduranska militärkuppens kulor.


Publicerad i LO-Tidningen:
http://www.lotidningen.se/?id_item=25068

Som LO-Tidningen har rapporterat i två tidigare artiklar sköts Jairo Sanchez rakt i ansiktet på cirka 30 meters håll av poliser beväpnade med FAL-gevär (belgiska automatgevär) på morgonen den 23 september. Det var samtidigt som det 38 timmar långa utegångsförbudet hävdes för att Honduras’ folk skulle kunna gå ut och handla mat.

Sanchez var en förgrundsgestalt i det jättelika bostadsområdet Quesada i huvudstaden Tegucigalpa och en av organisatörerna bakom Motståndsfrontens kamp mot den militära-civila diktaturen i Honduras.

Hyllad av tusentals

I söndags och måndags hyllades han av tusentals kamrater som defilerade förbi kistan som stod uppställd i fackets lokaler. Hans fru Seneida, tröstlös av sorgen och deras två barn, 3 och 13 år och övriga anhöriga tog emot kondoleanserna från en bedrövad men beslutsam arbetarrörelse i Honduras som inför Jairos kista svor att föra hans kamp till seger.

Förmodligen var LO-Tidningens medarbetare i Honduras bland de sista som såg Jairo vid medvetande. Det var den 25 september på eftermiddagen när han rullade in till operationssalen för den andra operationen. Hans ansiktsuttryck såg lika bestämt och orädd ut som när han nästan dagligen deltog i spetsen för sina fackföreningskamrater i motståndsfrontens demonstrationer i Tegucigalpa.

Föll i koma

Efter den andra operationen försämrades hans hälsotillstånd och han sjönk i koma. Han skulle komma at opereras tre gånger till. Men döden var oåterkallelig och förra lördagen avled ytterligare en martyr, en av ett tiotal fackliga aktiva och ledare som mördats av diktaturen i Honduras sedan statskuppen den 28 juni.

I måndags begravdes han och följdes till den sista vilan av tiotusentals honduraner som på detta sätt hyllade den man som var beredd att betala det pris som krävs för att återskapa den bräckliga demokratin i Honduras, sitt eget liv.

Dick Emanuelsson


Honduras: Fackledare sävar mellan liv och död
http://dickema24.blogspot.com/2009/10/honduras-fackledare-savar-mellan-liv.html
TEGUCIGALPA / 091014 / Till ståndet för Jairo Sanchez, yrkeslärarnas fackordförande i Honduras som LO-Tidningen rapporterade om i förra veckan, har förvärrats och han befinner sig nu i koma, berättar hans fru, Seneida Sanchez Garcia


måndag 19 oktober 2009
HONDURAS: “Hay mucha indignación y no sabemos que puede pasar en futuro”
http://dickema24.blogspot.com/2009/10/honduras-hay-mucha-indignacion-y-no.html


söndag 18 oktober 2009
Un testigo y filmación clave en la investigación contra el asesino del líder sindicalista Jairo Sánchez
http://dickema24.blogspot.com/2009/10/un-testigo-y-filmacion-clave-en-la.html

lördag 17 oktober 2009
Asesinaron a Jairo Sánchez, presidente nacional de SITRAINFOP
http://dickema24.blogspot.com/2009/10/asesinaron-jairo-sanchez-presidente.html

USA kastar masken inför Honduras’ folk
http://dickema24.blogspot.com/2009/10/usa-kastar-masken-infor-honduras-folk.html

Honduras: Fackledare sävar mellan liv och död

TEGUCIGALPA / 091014 / Till ståndet för Jairo Sanchez, yrkeslärarnas fackordförande i Honduras som LO-Tidningen rapporterade om i förra veckan, har förvärrats och han befinner sig nu i koma, berättar hans fru, Seneida Sanchez Garcia.

Publicerad i kortare version i LO-Tidningen

– Han har nu genomgått en femte operation och är medvetslös, sa hon på tisdagskvällen.

Jairo Sanchez sköts i ansiktet av den politiska hemliga polisen när han organiserade motståndet mot diktaturen i det fattiga bostadsområdet där familjen bor. Kulan slet sönder underkäken och fastnade en millimeter från halspulsådern. Läkarna vågade inte ta bort kulan för risken att han skulle förblöda.

Sanchez’ öde har upprört hela Honduras och illustrerar hur kuppregimen attackerar den organiserade folkrörelsen i landet där många fackliga ledare har mördats sedan militärkuppen den 28 juni.

– Inflammationen i hjärnan vägrar att släppa och läkarna har transplanterat ben från knäet till kraniet, som delvis är trasigt på grund av skottet, säger en förbittrad fru Sanchez.

Arbetsgivarna bekänner färg

Internationella Fackliga Samorganisationen IFS har kraftigt fördömt militärkuppen och krävt att den demokratiska ordningen ska upprättas och kuppregimen träda tillbaka. Men arbetsgivarrepresentanterna i Nord- och Sydamerika anslutna i CEATAL, vägrade på den 16:e Interamerikanska konferensen för kontinentens arbetsmarknadsministrar i Buenos Aires den 10 oktober, att fördöma militärkuppen. Deras medlemsorganisation i Honduras, COPEH, var en av de centrala aktörerna bakom statskuppen, hävdar Honduras’ fyra landsorganisationer och landets Motståndsfront. I Buenos Aires deltog representanter för IFS:s amerikanska avdelning, arbetsgivarna, OAS samt ILO:s generaldirektör Juan Somavía.

– För den fackliga rörelsen och det samlade internationella samfundet är den våldsamma reaktionen mot de demokratiska institutionerna (i Honduras) oacceptabel, sa Rafael Freire Neto som representerade IFS i Amerika på konferensen.

– En lösning på den honduranska krisen handlar om att återinsätta president Zelaya på sin post, ett återvändande av de demokratiska institutionerna och ett fastställande av det materiella och intellektuella ansvaret för brotten mot demokratin och det honduranska folkets mänskliga rättigheter, underströk Neto.

Han beklagade att arbetsgivarrepresentanterna inte hade kurage nog att öppet fördöma statskuppen med förevändningen att de inte hade tillräckligt med information för ett ställningstagande.

Dick Emanuelsson

Fyra nya medlemmar på IFS:s årliga möte

<774 tecken>
Landsorganisationerna i Kap Verde, Namibia, Nigería och Burma är sedan den 8 oktober nya medlemmar i IFS, Internationella Fackliga Samorganisationen. De fyra valdes in på IFS:s årliga möte för Generalrådet som detta år genomfördes i Berlin med anledning av den tyska landsorganisationens 60-årsjubileum. IFS har nu 316 medlemmar i 158 länder och registrerar 170 miljoner medlemmar.

På konferensen antogs två resolutioner där diktaturen i Honduras fördömdes. Mötet slog fast att IFS:s medlemsorganisationer och den samlade motståndsfronten går i bräschen för att återupprätta demokratin. Också i Guinea går landets fackföreningar i spetsen för demokratin och har därför förvandlats till ett mål för regimens förföljelse.

Dick Emanuelsson

Mexiko: Regeringen Calderón försatte statliga elbolaget i konkurs

<1245 tecken>

TEGUCIGALPA / 091015 / Mexikos högerregering vägrade först erkänna valet av ny förbundsstyrelse i det stridfulla elektrikerfacket i Mexiko. Därefter förklarade president Felipe Calderón det statliga elbolaget LFC i konkurs.

Nu uppsöks de anställda i sina hem av polis och armé som tvingar de anställda att arbeta över eftersom elproduktionen mer eller mindre har kollapsat.
Det uppger Mexikos Elektrikerförbund SME i ett uttalande som publiceras av nyhetsbyrån ANSA.

– Den federala regeringens skamlöshet har nått intolerabla nivåer, säger Fernando Amezcua, SME:s internationelle sekreterare i sitt uttalande.
Enligt Amezcua är regeringen desperat eftersom de ingenjörer som myndigheterna har anlitat som pålitliga “har varit totalt inkapabla att lösa den enorma kollapsen av eldistributionen” i huvudstaden, med sina 25 miljoner invånare samt delstaterna i centrala Mexiko.

Calderonregeringen förklarade via ett dekret i lördags LFC i konkurs. Beslutet mottogs av vrede över hela Mexiko, men främst inom facken som ser beslutet som ett desperat försök att med tvång privatisera vad man inte sedan 1999 har lyckats med via olika lagförslag på grund av det starka fackets motstånd. Beslutet berör 44.000 anställda.

Dick Emanuelsson