<15195>
TEGUCIGALPA / 070410 / Bush vill omvandla 500 miljoner ton spannmål, främst sockerrör och majs, till drivmedel för att tillfredsställa behovet hos USA:s allt större energikonsumtion. Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chavez hävdar att en sådan politik innebär att ta från munnen det allt mindre brödet hos de fattiga i världen och den kubanske statschefen går så långt som att karaktärisera det gigantiska etanolprojektet mellan bush och Lula som ” en internationalisering av folkmordet”. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson reder ut begreppen.
Av Dick Emanuelsson
När Bush och Chavez bokstavligen genomförde en politisk tävlingsturné i Latinamerika under den andra veckan i mars, var ett av Bushs utspel att göra en överenskommelse med Brasiliens ’Lula’ da Silva om ”biobränsle”. Utspelet hade dubbla motiv: visa att USA-presidenten inte bara kan hota och mässa på sin ”bakgård” utan också skapa arbetstillfällen och vara miljövän. Därav satsningen på biobränsle. Men besöket i Brasilien, som var det första av fem länder, blev ingen särskilt lyckad start etanolprojektet. Bush mötte stora demonstrationer och praktiskt taget hela folkrörelsen i landet, lett av de jordlösas rörelse, MST, facken och bondeorganisationerna avvisade bestämt tanken på en massproduktion av etanol.
– Temat är mycket komplicerat men samtidigt mycket viktigt. I Imperiet (läs USA) har det bildats en djävulsk allians mellan å ena sidan oljebolagen, de transnationella agrarbolagen som till exempel Monsato och på den andra sidan de stora fordonsfabrikanterna, säger Joao Pedro Stedile, medlem av högsta ledningen för de jordlösa böndernas organisation MST 1).
Dessa krafter är nu rädda, menar Stedile, att förlora sina oljekällor. De försöker därför producera ett energislag, som har sitt ursprung i jordbruket och som de vill lägga under sig. Det handlar om soja, majs, sockerrör som producerar alkohol (etanol) och träd som producerar pappersmassa (cellulosa).
Hela Latinamerika
Chavez hade inte ens avslutat sin veckolånga turné innan han tog bladet från munnen och kommenterade 2) Bushs gigantiska planer om etanolproduktion:
– För att producera en miljon fat etanol per år skulle de behöva odla upp 20 miljoner hektar mark med majs eller sockerrör. Venezuela producerar per dag tre (3) miljoner fat olja. För att producera motsvarande kvantitet etanol per dag skulle de behöva odla upp hela kontinentens yta, inklusive städerna, jämförde den venezuelanske statschefen.
– Vi skulle utnyttja våra bördiga marker, vårt vatten, teknologi, maskiner, gödningsmedel och så vidare men inte för att producera mat för människorna utan för att de rikas bilar och fordon. Tänk på det! varnade Chavez, när han sammanfattade etanolfrågan under en presskonferens på Jamaica i slutet av sin turné.
Bush å sin sida beskrev etanol som ”världens räddning” och i Colombia erbjöd hans allierade, Alvaro Uribe, Bush sex miljoner hektar vid regionen kring Rio Meta som rinner ut i Venezuela men som där heter Rio Orinoco. Uribes utspel både överraskade som oroade Chavez:
– Etanolproduktionen via sockerrör innebär monokultur, transgener och agrokemikalier i Orinocofloden. Från Venezuelas sida säger vi med all vår blygsamhet; Låt oss i stället producera mat till människorna! I Latinamerika och Karibien finns det närmare 300 miljoner hungrande personer. Energi som olja, gas och de olika derivat som vi behöver för vår utveckling har vi redan”.
”Internationalisering av folkmordet”
På samma spår går också Fidel Castro. I en artikel från den 5 april som han skrev för det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma, slår den kubanske statschefen fast från sin aktiva konvalescens att:
”De fem största producenterna av majs, korn, hirs, råg och havre som Bush vill omvandla till råvara för produktionen av etanol, förser enligt färska uppgifter världsmarknaden med 679 miljoner ton. Samtidigt behöver världens fem största konsumenter, varav somliga även är producenter av denna spannmål, idag 604 miljoner ton om året. Det disponibla överskottet krymper då till 80 miljoner ton. Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle, om man bortser från oljehaltiga utsäden, enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupska personbilar konsumerar. Bush förklarade i Camp David att han har för avsikt att tillämpa denna modell i världsskala, vilket inte betyder annat än en internationalisering av folkmordet. Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?”
Det är samme Fidel som 15 år tidigare höll ett sju minuter komprimerat tal på Världsmiljökonferensen just i Rio de Janeiro där han varnade för, att om inga drastiska åtgärder vidtas, kommer människan som en art att vara hotad. Han möttes av artiga applåder, till och med a Bush den äldre. I dag är det ingen, möjligtvis Bushfamiljen undantagen, som ifrågasätter de dramatiska miljöfaror som planeten är utsatt för. Men fortfarande lyser de dramatiska åtgärderna med sin frånvaro.
”Klimatförändringen kommer att drabba den amerikanska kontinenten allvarligt genom våldsammare stormar och värmeböljor som i Latinamerika kommer att orsaka perioder av torka med artutrotning och även hungersnöd som följd”, citerade Castro en FN-rapport som antogs i början av april i Bryssel för att ge tyngd åt sina argument.
Lägre barnadödlighet på Kuba än i USA
För att möta Olle i Grind gick USA:s säkerhetsrådgivare för den västliga hemisfären, Dan Fisk, ut och informerade om att en av punkterna i mötet i Camp Davis mellan Bush och Lula, skulle handla om ”den svält han (läs Fidel Castro) har åsamkat det kubanska folket”. I sin artikel ett par dagar senare upplyste Fidel den amerikanske säkerhetsrådgivaren att ”Kubas barnadödlighet är lägre än USA:s”. I USA dör 7,1 barn per tusen födda under ett år medan det på Kuba dör 5,3.
”Han kan vara säker på att det inte finns en enda medborgare utan gratis hälsovård. Alla studerar och inte saknar de ett erbjudande om ett nyttigt arbete, trots nästan ett halvt sekel av ekonomisk blockad och försök från USA:s regeringar att få det kubanska folket att ge upp av hunger och ekonomisk kvävning”.
I ett antal artiklar i världspressen, bland dem radions Lars Palmgren, har man ironiserat över Fidel Castros kritiska artiklar mot etanolproduktion under kontroll av de transnationella energi- och agrarbolagen. Den gamle trotskisten Palmgren påpekar riktigt att de starkaste kritikerna av denna etanolproduktion, Castro och Chavez, själva har slutit ett samarbetsavtal nyligen om att bygga elva anläggningar för etanolproduktion.
Men det är en stor skillnad, menar Venezuelas energiminister Rafael Ramirez, som säger att etanolen som ska framställas tillsätts för att ersätta blyet i bensin, det vill säga, för att förbättra miljön. Sammanlagt ska 20.000 fat produceras per dag. Redan nu har landarealer avsatts för projektet som inte påverkar det nationella livsmedelsförsörjningsprogrammet.
Tortillans kris
De ekonomiska konsekvenserna av en massiv satsning på majs- och sockerrörsproduktion är kraftiga prishöjningar på baslivsmedel som tortilla eller bröd. Mexiko är ett illustrativt exempel på hur den nyliberala modellen dramatiska konsekvenser.
Med CAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Canada slogs små- och mellanbönder mer eller mindre ut av konkurrensen från det subventionerade storskaliga jordbruket i norr 4). Det som var fullständigt otänkbart för 20 år sedan blev med frihandelsavtalet CAFTA realitet; Mexiko, tortillans vagga, började importera majs från USA. De aktuella satsningarna i USA på etanol via majsodlingar har medfört att priserna i Mexiko har ökat ytterligare. När nu USA vill odla upp 50-60 miljoner hektar latinamerikanskt territorium för majs och sockerrör begriper vem som helst vilka konsekvenser detta kan medföra för de redan nu hungrande människorna.
Även om USA producerar stora mängder etanol så är det Brasilien som dominerar både mängden etanol som teknologin i världen. Man vill gärna presentera etanolet som förnyelsebart och icke miljöförstörande. Men det är en myt, menar många specialister 5). För att vinna trovärdighet talar ofta förespråkarna om de begränsade reserverna av olja som bara kommer att räcka ett par decennier till.
Löner och löner
– Bush drömmer om att den nuvarande ekonomiska modellen för fordonsindustrin ska överleva även efter att oljan har sinat. Etanolen kan inte bara eventuellt massivt ersätta oljan utan även vara en lukrativ affär för han och familjen, med hjälp från Brasilien och dess president, Luis Ignacio ’Lula’ Da Silva.
Det säger den chilenske journalisten Ernesto Carmona i en studie av etanolfrågan. Han påpekar att i denna världsaffär är det det internationella storkapitalet som spelar i bakgrunden. Till sin hjälp har det ivriga och tjänstvilliga statschefer. Etanolförespråkarna har plötsligt blivit miljövänner och nästan motståndare till de fossila bränslena som medför enorma miljöskador av planeten.
Enligt dagstidningen Estado de São Paulo finns det i Brasilien 336 etanolanläggningar som 2012 har ökat till 409. Lulas erbjudande till Bush om att producera etanol har också sin bakgrund i de miserabla låga lönerna. Att framställa ett fat etanol i USA kostar cirka 55 dollar medan Brasilien säljer det för 25 dollar baserat på majs. Brasilien utvinner 6 000 liter etanol per hektar, USA tar bara ut 3 500 liter. Specialisterna varnar för att de miljoner hektar som kommer att odlas upp kommer att få förödande miljökonsekvenser och på sikt bidra allvarligt till en ekologisk förstörelse av planeten.
Ägarförhållandena bakom etanolprojektet
Vilka är då ägandeförhållandena bakom detta gigantiska etanolprojekt?
Enligt den brasilianske journalisten Hector Benoit 6) är företaget Vinod Khosla en av de stora intressenterna på världsmarknaden för etanolproduktion. Det grundades tillsammans med Sun Microsystems och har indiskt-amerikanskt kapital i ryggen.
Detta företag genomför för närvarande stora internationella lobbykampanjer med sin nisch; “biofuel” och har gjort stora investeringar i industrin. De blickar på den brasilianska marknaden och argumenterar att USA-teknologi, införandet av en etanolstandard och de finansiella resurserna som står beredda att kasta in mycket kapital i leken, är jokrarna som ska hjälpa Brasilien i en affär som kommer att generera 100 miljarder dollar de närmaste 25-30 åren, menar Benoit.
På den brasilianska sidan återfinns den förre jordbruksministern Roberto Rodrigues, utpekad som en guru och energifilosof. Om det förra seklet handlade om att garantera en livsmedelsförsörjning så talar allt för att biobränslet ska vara garanten för detta sekels utveckling, enligt Rodriguez. Men Benoit och andra experter på temat menar att det är precis tvärtom; miljarder dollar i investeringar i etanolproduktionen kommer att fördjupa livsmedelsförsörjningen och ger indirekt Fidel rätt.
Männen bakom etanolet
Ernesto Carmona skriver att ”Rodriguez’ filosofi kan bäst förstås om man läser hans personbiografi. Förutom posten som jordbruksminister är han en stor landägare. Han är ordförande för Högsta Rådet för Agroaffärer, ett organ inom delstaten Sao Paolos Industriförbund (FIESP) men även en av de tre grundarna av The Interamerican Ethanol Commissión, vars målsättning är att verka för privata investeringar med offentliga medel (sic!) för att bredda produktionen i framtiden i hela världen för förnyelsebara energikällor”.
De två andra grundarna av denna illustra organisation är Alberto Moreno, colombian och en av ministrarna i den förre presidenten Andres Pastranas konservativa regering, en av de mest ivriga påskyndare av USA:s interventionsplan, Plan Colombia. Moreno var även ordförande för Banco del Occidente och som ansvarig ruinerade han tusentals kunder. Under president Alvaro Uribes mandatperiod har han haft den viktiga posten som ambassadör i Washington och en av dem som stod i permanent kontakt med Pentagon och Vita huset. Men vad kan Moreno tillföra för intressant till etanolproduktionen? Jo, Moreno utsågs 2005 till ordförande i den Interamerikanska Utvecklingsbanken.
Den tredje och mycket mer kändare personen som deltog i grundandet av The Interamerican Ethanol Commissión heter inget annat än Jeb Bush, guvernör i Florida och bror till USA:s president. ”Som synes, skriver Benoit, göra goda affärer i biobränsle är något man kan göra utan att ha större skrupler i fråga om intressemotsättningar mellan stat och familj”.
USA köper upp
Och det är mot detta tvivelaktiga transnationella industrikapital som vill förvandla Brasilien till ett råvaruproducerande territorium av etanol som brasilianerna tog gatorna i besittning för att protestera när Bush anlände till Brasilien den 10 mars. Tusentals bönder protesterade och multinationella bolag ockuperades, bland dem svensk-finlandesiska pappersmassaföretaget Stora Enso. 900 kvinnor ockuperade etanolföretaget Cevasa i Sao Paulo. Enligt ett pressmeddelande av Via Campesina kommer “USA-regeringens förslag (om etanolproduktion) bara att gynna de stora etanolbolagen i Brasilien och inte majoriteten av det brasilianska folket”. Cevasa är den störste producenten av etanol i landet men förra året köpte USA-företaget Cargill 63 procent av aktierna.
Orsaken till att svensk-finlandesiska Stora Enso ockuperades ska ses i att detta företag har köpt upp tusentals hektar mark där ecualyptusträd har planterats. Detta träd utarmar jorden på sitt grundvatten och skapar en förödande erosion. I Uruguay har Stora Enso köpt upp 100 000 hektar för liknande trädplantering som senare ska omvandlas till biomassa som fått miljörörelsen att rasa mot Stora Enso. Enligt Via Campesina ger heller inte satsningen på etanol via sockerrörsodlingar några jobb. Ett (1) arbetstillfälle på 100 hektar uppodlad mark, är saldot medan ett familjejordbruk på samma areal ger 35 arbeten.
Chavez insisterar i att det gäller att skapa långsiktiga förutsättningar för att Latinamerikas och Karibiens människor ska kunna äta sig mätta:
– När du fyller bilens tank med etanol så ska du veta att du fyller den med energi från en jordplätt och från vatten som hade varit tillräckligt för att föda sju personer.
Joao Pedro Stedile från MST:
– De vill införa detta energislag för att de ska kunna ta kontroll och monopol över naturresurserna som vi har ett överflöd av här. Vi är för en agroenergi men då ska det vara under böndernas kontroll för lokala behov och inte för att användas i fordonstrafiken.
Noter:
1) Intervjuad i det kubanska debattprogrammet ”Mesa Redonda” den 6 april.
2) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 12/03/2007
3) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 26/03/07
4) inSurgente (A.M.).
5) Ernesto Carmona (ARGENPRESS.info)
6) Bush and Lula meet to discuss biofuel deal (http://www.wsws.org/articles/2007/mar2007/lula-m08.shtml)
7) Las plantaciones de Cargill, Los brasileños se oponen al pacto de Bush y Lula sobre el etanol. Por Isabella Kenfield y Roger Burbach. CounterPunch.
TEGUCIGALPA / 070410 / Bush vill omvandla 500 miljoner ton spannmål, främst sockerrör och majs, till drivmedel för att tillfredsställa behovet hos USA:s allt större energikonsumtion. Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chavez hävdar att en sådan politik innebär att ta från munnen det allt mindre brödet hos de fattiga i världen och den kubanske statschefen går så långt som att karaktärisera det gigantiska etanolprojektet mellan bush och Lula som ” en internationalisering av folkmordet”. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson reder ut begreppen.
Av Dick Emanuelsson
När Bush och Chavez bokstavligen genomförde en politisk tävlingsturné i Latinamerika under den andra veckan i mars, var ett av Bushs utspel att göra en överenskommelse med Brasiliens ’Lula’ da Silva om ”biobränsle”. Utspelet hade dubbla motiv: visa att USA-presidenten inte bara kan hota och mässa på sin ”bakgård” utan också skapa arbetstillfällen och vara miljövän. Därav satsningen på biobränsle. Men besöket i Brasilien, som var det första av fem länder, blev ingen särskilt lyckad start etanolprojektet. Bush mötte stora demonstrationer och praktiskt taget hela folkrörelsen i landet, lett av de jordlösas rörelse, MST, facken och bondeorganisationerna avvisade bestämt tanken på en massproduktion av etanol.
– Temat är mycket komplicerat men samtidigt mycket viktigt. I Imperiet (läs USA) har det bildats en djävulsk allians mellan å ena sidan oljebolagen, de transnationella agrarbolagen som till exempel Monsato och på den andra sidan de stora fordonsfabrikanterna, säger Joao Pedro Stedile, medlem av högsta ledningen för de jordlösa böndernas organisation MST 1).
Dessa krafter är nu rädda, menar Stedile, att förlora sina oljekällor. De försöker därför producera ett energislag, som har sitt ursprung i jordbruket och som de vill lägga under sig. Det handlar om soja, majs, sockerrör som producerar alkohol (etanol) och träd som producerar pappersmassa (cellulosa).
Hela Latinamerika
Chavez hade inte ens avslutat sin veckolånga turné innan han tog bladet från munnen och kommenterade 2) Bushs gigantiska planer om etanolproduktion:
– För att producera en miljon fat etanol per år skulle de behöva odla upp 20 miljoner hektar mark med majs eller sockerrör. Venezuela producerar per dag tre (3) miljoner fat olja. För att producera motsvarande kvantitet etanol per dag skulle de behöva odla upp hela kontinentens yta, inklusive städerna, jämförde den venezuelanske statschefen.
– Vi skulle utnyttja våra bördiga marker, vårt vatten, teknologi, maskiner, gödningsmedel och så vidare men inte för att producera mat för människorna utan för att de rikas bilar och fordon. Tänk på det! varnade Chavez, när han sammanfattade etanolfrågan under en presskonferens på Jamaica i slutet av sin turné.
Bush å sin sida beskrev etanol som ”världens räddning” och i Colombia erbjöd hans allierade, Alvaro Uribe, Bush sex miljoner hektar vid regionen kring Rio Meta som rinner ut i Venezuela men som där heter Rio Orinoco. Uribes utspel både överraskade som oroade Chavez:
– Etanolproduktionen via sockerrör innebär monokultur, transgener och agrokemikalier i Orinocofloden. Från Venezuelas sida säger vi med all vår blygsamhet; Låt oss i stället producera mat till människorna! I Latinamerika och Karibien finns det närmare 300 miljoner hungrande personer. Energi som olja, gas och de olika derivat som vi behöver för vår utveckling har vi redan”.
”Internationalisering av folkmordet”
På samma spår går också Fidel Castro. I en artikel från den 5 april som han skrev för det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma, slår den kubanske statschefen fast från sin aktiva konvalescens att:
”De fem största producenterna av majs, korn, hirs, råg och havre som Bush vill omvandla till råvara för produktionen av etanol, förser enligt färska uppgifter världsmarknaden med 679 miljoner ton. Samtidigt behöver världens fem största konsumenter, varav somliga även är producenter av denna spannmål, idag 604 miljoner ton om året. Det disponibla överskottet krymper då till 80 miljoner ton. Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle, om man bortser från oljehaltiga utsäden, enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupska personbilar konsumerar. Bush förklarade i Camp David att han har för avsikt att tillämpa denna modell i världsskala, vilket inte betyder annat än en internationalisering av folkmordet. Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?”
Det är samme Fidel som 15 år tidigare höll ett sju minuter komprimerat tal på Världsmiljökonferensen just i Rio de Janeiro där han varnade för, att om inga drastiska åtgärder vidtas, kommer människan som en art att vara hotad. Han möttes av artiga applåder, till och med a Bush den äldre. I dag är det ingen, möjligtvis Bushfamiljen undantagen, som ifrågasätter de dramatiska miljöfaror som planeten är utsatt för. Men fortfarande lyser de dramatiska åtgärderna med sin frånvaro.
”Klimatförändringen kommer att drabba den amerikanska kontinenten allvarligt genom våldsammare stormar och värmeböljor som i Latinamerika kommer att orsaka perioder av torka med artutrotning och även hungersnöd som följd”, citerade Castro en FN-rapport som antogs i början av april i Bryssel för att ge tyngd åt sina argument.
Lägre barnadödlighet på Kuba än i USA
För att möta Olle i Grind gick USA:s säkerhetsrådgivare för den västliga hemisfären, Dan Fisk, ut och informerade om att en av punkterna i mötet i Camp Davis mellan Bush och Lula, skulle handla om ”den svält han (läs Fidel Castro) har åsamkat det kubanska folket”. I sin artikel ett par dagar senare upplyste Fidel den amerikanske säkerhetsrådgivaren att ”Kubas barnadödlighet är lägre än USA:s”. I USA dör 7,1 barn per tusen födda under ett år medan det på Kuba dör 5,3.
”Han kan vara säker på att det inte finns en enda medborgare utan gratis hälsovård. Alla studerar och inte saknar de ett erbjudande om ett nyttigt arbete, trots nästan ett halvt sekel av ekonomisk blockad och försök från USA:s regeringar att få det kubanska folket att ge upp av hunger och ekonomisk kvävning”.
I ett antal artiklar i världspressen, bland dem radions Lars Palmgren, har man ironiserat över Fidel Castros kritiska artiklar mot etanolproduktion under kontroll av de transnationella energi- och agrarbolagen. Den gamle trotskisten Palmgren påpekar riktigt att de starkaste kritikerna av denna etanolproduktion, Castro och Chavez, själva har slutit ett samarbetsavtal nyligen om att bygga elva anläggningar för etanolproduktion.
Men det är en stor skillnad, menar Venezuelas energiminister Rafael Ramirez, som säger att etanolen som ska framställas tillsätts för att ersätta blyet i bensin, det vill säga, för att förbättra miljön. Sammanlagt ska 20.000 fat produceras per dag. Redan nu har landarealer avsatts för projektet som inte påverkar det nationella livsmedelsförsörjningsprogrammet.
Tortillans kris
De ekonomiska konsekvenserna av en massiv satsning på majs- och sockerrörsproduktion är kraftiga prishöjningar på baslivsmedel som tortilla eller bröd. Mexiko är ett illustrativt exempel på hur den nyliberala modellen dramatiska konsekvenser.
Med CAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Canada slogs små- och mellanbönder mer eller mindre ut av konkurrensen från det subventionerade storskaliga jordbruket i norr 4). Det som var fullständigt otänkbart för 20 år sedan blev med frihandelsavtalet CAFTA realitet; Mexiko, tortillans vagga, började importera majs från USA. De aktuella satsningarna i USA på etanol via majsodlingar har medfört att priserna i Mexiko har ökat ytterligare. När nu USA vill odla upp 50-60 miljoner hektar latinamerikanskt territorium för majs och sockerrör begriper vem som helst vilka konsekvenser detta kan medföra för de redan nu hungrande människorna.
Även om USA producerar stora mängder etanol så är det Brasilien som dominerar både mängden etanol som teknologin i världen. Man vill gärna presentera etanolet som förnyelsebart och icke miljöförstörande. Men det är en myt, menar många specialister 5). För att vinna trovärdighet talar ofta förespråkarna om de begränsade reserverna av olja som bara kommer att räcka ett par decennier till.
Löner och löner
– Bush drömmer om att den nuvarande ekonomiska modellen för fordonsindustrin ska överleva även efter att oljan har sinat. Etanolen kan inte bara eventuellt massivt ersätta oljan utan även vara en lukrativ affär för han och familjen, med hjälp från Brasilien och dess president, Luis Ignacio ’Lula’ Da Silva.
Det säger den chilenske journalisten Ernesto Carmona i en studie av etanolfrågan. Han påpekar att i denna världsaffär är det det internationella storkapitalet som spelar i bakgrunden. Till sin hjälp har det ivriga och tjänstvilliga statschefer. Etanolförespråkarna har plötsligt blivit miljövänner och nästan motståndare till de fossila bränslena som medför enorma miljöskador av planeten.
Enligt dagstidningen Estado de São Paulo finns det i Brasilien 336 etanolanläggningar som 2012 har ökat till 409. Lulas erbjudande till Bush om att producera etanol har också sin bakgrund i de miserabla låga lönerna. Att framställa ett fat etanol i USA kostar cirka 55 dollar medan Brasilien säljer det för 25 dollar baserat på majs. Brasilien utvinner 6 000 liter etanol per hektar, USA tar bara ut 3 500 liter. Specialisterna varnar för att de miljoner hektar som kommer att odlas upp kommer att få förödande miljökonsekvenser och på sikt bidra allvarligt till en ekologisk förstörelse av planeten.
Ägarförhållandena bakom etanolprojektet
Vilka är då ägandeförhållandena bakom detta gigantiska etanolprojekt?
Enligt den brasilianske journalisten Hector Benoit 6) är företaget Vinod Khosla en av de stora intressenterna på världsmarknaden för etanolproduktion. Det grundades tillsammans med Sun Microsystems och har indiskt-amerikanskt kapital i ryggen.
Detta företag genomför för närvarande stora internationella lobbykampanjer med sin nisch; “biofuel” och har gjort stora investeringar i industrin. De blickar på den brasilianska marknaden och argumenterar att USA-teknologi, införandet av en etanolstandard och de finansiella resurserna som står beredda att kasta in mycket kapital i leken, är jokrarna som ska hjälpa Brasilien i en affär som kommer att generera 100 miljarder dollar de närmaste 25-30 åren, menar Benoit.
På den brasilianska sidan återfinns den förre jordbruksministern Roberto Rodrigues, utpekad som en guru och energifilosof. Om det förra seklet handlade om att garantera en livsmedelsförsörjning så talar allt för att biobränslet ska vara garanten för detta sekels utveckling, enligt Rodriguez. Men Benoit och andra experter på temat menar att det är precis tvärtom; miljarder dollar i investeringar i etanolproduktionen kommer att fördjupa livsmedelsförsörjningen och ger indirekt Fidel rätt.
Männen bakom etanolet
Ernesto Carmona skriver att ”Rodriguez’ filosofi kan bäst förstås om man läser hans personbiografi. Förutom posten som jordbruksminister är han en stor landägare. Han är ordförande för Högsta Rådet för Agroaffärer, ett organ inom delstaten Sao Paolos Industriförbund (FIESP) men även en av de tre grundarna av The Interamerican Ethanol Commissión, vars målsättning är att verka för privata investeringar med offentliga medel (sic!) för att bredda produktionen i framtiden i hela världen för förnyelsebara energikällor”.
De två andra grundarna av denna illustra organisation är Alberto Moreno, colombian och en av ministrarna i den förre presidenten Andres Pastranas konservativa regering, en av de mest ivriga påskyndare av USA:s interventionsplan, Plan Colombia. Moreno var även ordförande för Banco del Occidente och som ansvarig ruinerade han tusentals kunder. Under president Alvaro Uribes mandatperiod har han haft den viktiga posten som ambassadör i Washington och en av dem som stod i permanent kontakt med Pentagon och Vita huset. Men vad kan Moreno tillföra för intressant till etanolproduktionen? Jo, Moreno utsågs 2005 till ordförande i den Interamerikanska Utvecklingsbanken.
Den tredje och mycket mer kändare personen som deltog i grundandet av The Interamerican Ethanol Commissión heter inget annat än Jeb Bush, guvernör i Florida och bror till USA:s president. ”Som synes, skriver Benoit, göra goda affärer i biobränsle är något man kan göra utan att ha större skrupler i fråga om intressemotsättningar mellan stat och familj”.
USA köper upp
Och det är mot detta tvivelaktiga transnationella industrikapital som vill förvandla Brasilien till ett råvaruproducerande territorium av etanol som brasilianerna tog gatorna i besittning för att protestera när Bush anlände till Brasilien den 10 mars. Tusentals bönder protesterade och multinationella bolag ockuperades, bland dem svensk-finlandesiska pappersmassaföretaget Stora Enso. 900 kvinnor ockuperade etanolföretaget Cevasa i Sao Paulo. Enligt ett pressmeddelande av Via Campesina kommer “USA-regeringens förslag (om etanolproduktion) bara att gynna de stora etanolbolagen i Brasilien och inte majoriteten av det brasilianska folket”. Cevasa är den störste producenten av etanol i landet men förra året köpte USA-företaget Cargill 63 procent av aktierna.
Orsaken till att svensk-finlandesiska Stora Enso ockuperades ska ses i att detta företag har köpt upp tusentals hektar mark där ecualyptusträd har planterats. Detta träd utarmar jorden på sitt grundvatten och skapar en förödande erosion. I Uruguay har Stora Enso köpt upp 100 000 hektar för liknande trädplantering som senare ska omvandlas till biomassa som fått miljörörelsen att rasa mot Stora Enso. Enligt Via Campesina ger heller inte satsningen på etanol via sockerrörsodlingar några jobb. Ett (1) arbetstillfälle på 100 hektar uppodlad mark, är saldot medan ett familjejordbruk på samma areal ger 35 arbeten.
Chavez insisterar i att det gäller att skapa långsiktiga förutsättningar för att Latinamerikas och Karibiens människor ska kunna äta sig mätta:
– När du fyller bilens tank med etanol så ska du veta att du fyller den med energi från en jordplätt och från vatten som hade varit tillräckligt för att föda sju personer.
Joao Pedro Stedile från MST:
– De vill införa detta energislag för att de ska kunna ta kontroll och monopol över naturresurserna som vi har ett överflöd av här. Vi är för en agroenergi men då ska det vara under böndernas kontroll för lokala behov och inte för att användas i fordonstrafiken.
Noter:
1) Intervjuad i det kubanska debattprogrammet ”Mesa Redonda” den 6 april.
2) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 12/03/2007
3) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 26/03/07
4) inSurgente (A.M.).
5) Ernesto Carmona (ARGENPRESS.info)
6) Bush and Lula meet to discuss biofuel deal (http://www.wsws.org/articles/2007/mar2007/lula-m08.shtml)
7) Las plantaciones de Cargill, Los brasileños se oponen al pacto de Bush y Lula sobre el etanol. Por Isabella Kenfield y Roger Burbach. CounterPunch.
-------------------
10683 tecken-Kort version
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 070410 / Bush vill omvandla 500 miljoner ton spannmål, främst sockerrör och majs, till drivmedel för att tillfredsställa behovet hos USA:s allt större energikonsumtion. Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chavez hävdar att en sådan politik innebär att ta från munnen det allt mindre brödet hos de fattiga i världen. Den kubanske statschefen går så långt som att karaktärisera Bushs gigantiska etanolprojekt som ” en internationalisering av folkmordet”. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson reder ut begreppen.
Av Dick Emanuelsson
När Bush och Chavez bokstavligen genomförde en politisk tävlingsturné i Latinamerika under den andra veckan i mars, var ett av Bushs utspel att göra en överenskommelse med Brasiliens ’Lula’ da Silva om ”biobränsle”. Utspelet hade dubbla motiv: visa att USA-presidenten inte bara kan hota och mässa på sin ”bakgård” utan också skapa arbetstillfällen och vara miljövän. Därav satsningen på biobränsle. Men besöket i Brasilien, som var det första av fem länder, blev ingen särskilt lyckad start etanolprojektet. Bush mötte stora demonstrationer och praktiskt taget hela folkrörelsen i landet, lett av de jordlösas rörelse, MST, facken och bondeorganisationerna avvisade bestämt tanken på en massproduktion av etanol.
– Temat är mycket komplicerat men samtidigt mycket viktigt. I Imperiet (läs USA) har det bildats en djävulsk allians mellan å ena sidan oljebolagen, de transnationella agrarbolagen som till exempel Monsato och på den andra sidan de stora fordonsfabrikanterna, säger Joao Pedro Stedile, medlem av högsta ledningen för de jordlösa böndernas organisation MST 1).
Hela Latinamerika uppodlat
Chavez hade inte ens avslutat sin veckolånga turné innan han tog bladet från munnen och kommenterade 2) Bushs etanolplaner:
– För att producera en miljon fat etanol per år skulle de behöva odla upp 20 miljoner hektar mark med majs eller sockerrör. Venezuela producerar per dag tre (3) miljoner fat olja. För att producera motsvarande kvantitet etanol per dag skulle de behöva odla upp hela kontinentens yta, inklusive städerna, jämförde den venezuelanske statschefen.
– Vi skulle utnyttja våra bördiga marker, vårt vatten, teknologi, maskiner, gödningsmedel och så vidare men inte för att producera mat för människorna utan för att de rikas bilar och fordon. Från Venezuelas sida säger vi med all vår blygsamhet; Låt oss i stället producera mat till människorna! I Latinamerika och Karibien finns det närmare 300 miljoner hungrande personer. Energi som olja, gas och de olika derivat som vi behöver för vår utveckling har vi redan”.
”Internationalisering av folkmordet”
På samma spår går också Fidel Castro. I en artikel från den 5 april som han skrev för det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma, slår den kubanske statschefen fast från sin aktiva konvalescens att:
”De fem största producenterna av majs, korn, hirs, råg och havre som Bush vill omvandla till råvara för produktionen av etanol, förser enligt färska uppgifter världsmarknaden med 679 miljoner ton. Samtidigt behöver världens fem största konsumenter, varav somliga även är producenter av dessa spannmål, idag 604 miljoner ton om året. Det disponibla överskottet krymper då till 80 miljoner ton. Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle, om man bortser från oljehaltiga utsäden, enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupska personbilar konsumerar. Bush förklarade i Camp David att han har för avsikt att tillämpa denna modell i världsskala, vilket inte betyder annat än en internationalisering av folkmordet. Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?”
För att möta Olle i Grind gick USA:s säkerhetsrådgivare för den västliga hemisfären, Dan Fisk, ut och informerade om att en av punkterna i mötet i Camp Davis mellan Bush och Lula, skulle handla om ”den svält han (läs Fidel Castro) har åsamkat det kubanska folket”. I sin artikel ett par dagar senare upplyste Fidel den amerikanske säkerhetsrådgivaren att ”Kubas barnadödlighet är lägre än USA:s”. I USA dör 7,1 barn per tusen födda under ett år medan det på Kuba dör 5,3.
Majs för mexikanska tortilla från – USA!
De ekonomiska konsekvenserna av en massiv satsning på majs- och sockerrörsproduktion är kraftiga prishöjningar på baslivsmedel som tortilla eller bröd. Med CAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Canada slogs mexikanska små- och mellanbönder mer eller mindre ut av konkurrensen från det subventionerade storskaliga jordbruket i norr 4). Det som var fullständigt otänkbart för 20 år sedan blev med frihandelsavtalet CAFTA realitet; Mexiko, tortillans vagga, började importera majs från USA. De aktuella satsningarna i USA på etanol via majsodlingar har medfört att priserna i Mexiko har fördubblat. När nu USA vill odla upp 50-60 miljoner hektar latinamerikanskt territorium för majs och sockerrör begriper vem som helst vilka konsekvenser detta kan medföra för de redan nu hungrande människorna.
Även om USA producerar stora mängder etanol är det Brasilien som dominerar både mängden etanol som teknologin i världen. Man vill gärna presentera etanolet som förnyelsebart och icke miljöförstörande. Men det är en myt, menar många specialister 5). För att vinna trovärdighet talar ofta förespråkarna om de begränsade reserverna av olja som bara kommer att räcka ett par decennier till.
Löner och löner
– Bush drömmer om att den nuvarande ekonomiska modellen för fordonsindustrin ska överleva även efter att oljan har sinat. Etanolen kan även vara en lukrativ affär för Bush och familjen, säger den chilenske journalisten Ernesto Carmona i en studie av etanolfrågan.
Han påpekar att i denna världsaffär är det det internationella storkapitalet som spelar i bakgrunden. Till sin hjälp har det ivriga och tjänstvilliga statschefer. Etanolförespråkarna har plötsligt blivit miljövänner och nästan motståndare till de fossila bränslena.
Enligt dagstidningen Estado de São Paulo finns det i Brasilien 336 etanolanläggningar som 2012 har ökat till 409. Lulas erbjudande till Bush om att producera etanol har också sin bakgrund i de miserabla låga lönerna. Att framställa ett fat etanol i USA baserat på majs kostar cirka 55 dollar medan Brasilien säljer det för 25 dollar. Brasilien utvinner 6 000 liter etanol per hektar, USA tar bara ut 3 500 liter. Specialisterna varnar för att de miljoner hektar som kommer att odlas upp kommer att få förödande miljökonsekvenser och på sikt bidra allvarligt till en ekologisk förstörelse av planeten.
Företaget bakom etanolprojektet
Vilka är då ägandeförhållandena bakom detta gigantiska etanolprojekt?
Enligt den brasilianske experten Hector Benoit 6) är företaget Vinod Khosla en av de stora intressenterna på världsmarknaden för etanolproduktion. Det grundades tillsammans med Sun Microsystems och har indiskt-amerikanskt kapital i ryggen.
Detta företag genomför för närvarande stora internationella lobbykampanjer med sin nisch; “biofuel”. Det blickar på den brasilianska marknaden och argumenterar att USA-teknologi, införandet av en etanolstandard och de finansiella resurserna som står beredda att kasta in mycket kapital i leken, är jokrarna som ska hjälpa Brasilien i en affär som kommer att generera 100 miljarder dollar de närmaste 25-30 åren, menar Benoit.
På den brasilianska sidan återfinns den förre jordbruksministern Roberto Rodrigues, utpekad som en guru och energifilosof. Om det förra seklet handlade om att garantera en livsmedelsförsörjning så talar allt för att biobränslet ska vara garanten för detta sekels utveckling, enligt Rodriguez. Men Benoit och andra experter på temat menar att det är precis tvärtom; miljarder dollar i investeringar i etanolproduktionen kommer att fördjupa livsmedelsförsörjningen och ger indirekt Fidel Castro rätt.
Etanolindustrins politiska tjänare
Ernesto Carmona skriver att ”Rodriguez’ filosofi bäst kan förstås om man läser hans personbiografi. Förutom posten som jordbruksminister är han en stor landägare. Han är ordförande för Högsta Rådet för Agroaffärer, ett organ inom delstaten Sao Paolos Industriförbund (FIESP) men även en av de tre grundarna av The Interamerican Ethanol Commissión, vars målsättning är att verka för privata investeringar med offentliga medel (sic!) för att bredda produktionen i framtiden i hela världen för förnyelsebara energikällor”.
De två andra grundarna av denna illustra organisation är Alberto Moreno, colombian och en av ministrarna i den förre presidenten Andres Pastranas konservativa regering, en av de mest ivriga påskyndare av USA:s interventionsplan, Plan Colombia. Men vad kan Moreno tillföra för intressant till etanolproduktionen? Jo, Moreno utsågs 2005 till ordförande i den Interamerikanska Utvecklingsbanken.
Den tredje och mycket mer kändare personen som deltog i grundandet av den Interamerikanska Etanolkommissionen heter inget annat än Jeb Bush, guvernör i Florida och bror till USA:s president. ”Som synes, skriver Benoit, göra goda affärer i biobränsle är något man kan göra utan att ha större skrupler i fråga om intressemotsättningar mellan stat och familj”.
USA köper upp
Och det är mot detta tvivelaktiga transnationella industrikapital som vill förvandla Brasilien till ett råvaruproducerande territorium av etanol som brasilianerna tog gatorna i besittning för att protestera när Bush anlände till Brasilien den 10 mars. Tusentals bönder protesterade och multinationella bolag ockuperades, bland dem svensk-finlandesiska pappersmassaföretaget Stora Enso. 900 kvinnor ockuperade etanolföretaget Cevasa i Sao Paulo. Enligt Via Campesina kommer “USA-regeringens förslag (om etanolproduktion) bara att gynna de stora etanolbolagen i Brasilien och inte majoriteten av det brasilianska folket”. Cevasa är den störste producenten av etanol i landet men förra året köpte USA-företaget Cargill 63 procent av aktierna.
Enligt Via Campesina ger heller inte satsningen på etanol via sockerrörsodlingar några jobb. Ett (1) arbetstillfälle på 100 hektar uppodlad mark, är saldot medan ett familjejordbruk på samma areal ger 35 arbeten.
Chavez insisterar i att det gäller att skapa långsiktiga förutsättningar för att Latinamerikas och Karibiens människor ska kunna äta sig mätta:
– När du fyller bilens tank med etanol så ska du veta att du fyller den med energi från en jordplätt och från vatten som hade varit tillräckligt för att föda sju personer.
NOTER:
1) Intervjuad i det kubanska debattprogrammet ”Mesa Redonda” den 6 april.
2) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 12/03/2007
3) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 26/03/07
4) inSurgente (A.M.).
5) Ernesto Carmona (ARGENPRESS.info)
6) Bush and Lula meet to discuss biofuel deal (http://www.wsws.org/articles/2007/mar2007/lula-m08.shtml)
7) Las plantaciones de Cargill, Los brasileños se oponen al pacto de Bush y Lula sobre el etanol. Por Isabella Kenfield y Roger Burbach.
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 070410 / Bush vill omvandla 500 miljoner ton spannmål, främst sockerrör och majs, till drivmedel för att tillfredsställa behovet hos USA:s allt större energikonsumtion. Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chavez hävdar att en sådan politik innebär att ta från munnen det allt mindre brödet hos de fattiga i världen. Den kubanske statschefen går så långt som att karaktärisera Bushs gigantiska etanolprojekt som ” en internationalisering av folkmordet”. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson reder ut begreppen.
Av Dick Emanuelsson
När Bush och Chavez bokstavligen genomförde en politisk tävlingsturné i Latinamerika under den andra veckan i mars, var ett av Bushs utspel att göra en överenskommelse med Brasiliens ’Lula’ da Silva om ”biobränsle”. Utspelet hade dubbla motiv: visa att USA-presidenten inte bara kan hota och mässa på sin ”bakgård” utan också skapa arbetstillfällen och vara miljövän. Därav satsningen på biobränsle. Men besöket i Brasilien, som var det första av fem länder, blev ingen särskilt lyckad start etanolprojektet. Bush mötte stora demonstrationer och praktiskt taget hela folkrörelsen i landet, lett av de jordlösas rörelse, MST, facken och bondeorganisationerna avvisade bestämt tanken på en massproduktion av etanol.
– Temat är mycket komplicerat men samtidigt mycket viktigt. I Imperiet (läs USA) har det bildats en djävulsk allians mellan å ena sidan oljebolagen, de transnationella agrarbolagen som till exempel Monsato och på den andra sidan de stora fordonsfabrikanterna, säger Joao Pedro Stedile, medlem av högsta ledningen för de jordlösa böndernas organisation MST 1).
Hela Latinamerika uppodlat
Chavez hade inte ens avslutat sin veckolånga turné innan han tog bladet från munnen och kommenterade 2) Bushs etanolplaner:
– För att producera en miljon fat etanol per år skulle de behöva odla upp 20 miljoner hektar mark med majs eller sockerrör. Venezuela producerar per dag tre (3) miljoner fat olja. För att producera motsvarande kvantitet etanol per dag skulle de behöva odla upp hela kontinentens yta, inklusive städerna, jämförde den venezuelanske statschefen.
– Vi skulle utnyttja våra bördiga marker, vårt vatten, teknologi, maskiner, gödningsmedel och så vidare men inte för att producera mat för människorna utan för att de rikas bilar och fordon. Från Venezuelas sida säger vi med all vår blygsamhet; Låt oss i stället producera mat till människorna! I Latinamerika och Karibien finns det närmare 300 miljoner hungrande personer. Energi som olja, gas och de olika derivat som vi behöver för vår utveckling har vi redan”.
”Internationalisering av folkmordet”
På samma spår går också Fidel Castro. I en artikel från den 5 april som han skrev för det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma, slår den kubanske statschefen fast från sin aktiva konvalescens att:
”De fem största producenterna av majs, korn, hirs, råg och havre som Bush vill omvandla till råvara för produktionen av etanol, förser enligt färska uppgifter världsmarknaden med 679 miljoner ton. Samtidigt behöver världens fem största konsumenter, varav somliga även är producenter av dessa spannmål, idag 604 miljoner ton om året. Det disponibla överskottet krymper då till 80 miljoner ton. Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle, om man bortser från oljehaltiga utsäden, enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupska personbilar konsumerar. Bush förklarade i Camp David att han har för avsikt att tillämpa denna modell i världsskala, vilket inte betyder annat än en internationalisering av folkmordet. Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?”
För att möta Olle i Grind gick USA:s säkerhetsrådgivare för den västliga hemisfären, Dan Fisk, ut och informerade om att en av punkterna i mötet i Camp Davis mellan Bush och Lula, skulle handla om ”den svält han (läs Fidel Castro) har åsamkat det kubanska folket”. I sin artikel ett par dagar senare upplyste Fidel den amerikanske säkerhetsrådgivaren att ”Kubas barnadödlighet är lägre än USA:s”. I USA dör 7,1 barn per tusen födda under ett år medan det på Kuba dör 5,3.
Majs för mexikanska tortilla från – USA!
De ekonomiska konsekvenserna av en massiv satsning på majs- och sockerrörsproduktion är kraftiga prishöjningar på baslivsmedel som tortilla eller bröd. Med CAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Canada slogs mexikanska små- och mellanbönder mer eller mindre ut av konkurrensen från det subventionerade storskaliga jordbruket i norr 4). Det som var fullständigt otänkbart för 20 år sedan blev med frihandelsavtalet CAFTA realitet; Mexiko, tortillans vagga, började importera majs från USA. De aktuella satsningarna i USA på etanol via majsodlingar har medfört att priserna i Mexiko har fördubblat. När nu USA vill odla upp 50-60 miljoner hektar latinamerikanskt territorium för majs och sockerrör begriper vem som helst vilka konsekvenser detta kan medföra för de redan nu hungrande människorna.
Även om USA producerar stora mängder etanol är det Brasilien som dominerar både mängden etanol som teknologin i världen. Man vill gärna presentera etanolet som förnyelsebart och icke miljöförstörande. Men det är en myt, menar många specialister 5). För att vinna trovärdighet talar ofta förespråkarna om de begränsade reserverna av olja som bara kommer att räcka ett par decennier till.
Löner och löner
– Bush drömmer om att den nuvarande ekonomiska modellen för fordonsindustrin ska överleva även efter att oljan har sinat. Etanolen kan även vara en lukrativ affär för Bush och familjen, säger den chilenske journalisten Ernesto Carmona i en studie av etanolfrågan.
Han påpekar att i denna världsaffär är det det internationella storkapitalet som spelar i bakgrunden. Till sin hjälp har det ivriga och tjänstvilliga statschefer. Etanolförespråkarna har plötsligt blivit miljövänner och nästan motståndare till de fossila bränslena.
Enligt dagstidningen Estado de São Paulo finns det i Brasilien 336 etanolanläggningar som 2012 har ökat till 409. Lulas erbjudande till Bush om att producera etanol har också sin bakgrund i de miserabla låga lönerna. Att framställa ett fat etanol i USA baserat på majs kostar cirka 55 dollar medan Brasilien säljer det för 25 dollar. Brasilien utvinner 6 000 liter etanol per hektar, USA tar bara ut 3 500 liter. Specialisterna varnar för att de miljoner hektar som kommer att odlas upp kommer att få förödande miljökonsekvenser och på sikt bidra allvarligt till en ekologisk förstörelse av planeten.
Företaget bakom etanolprojektet
Vilka är då ägandeförhållandena bakom detta gigantiska etanolprojekt?
Enligt den brasilianske experten Hector Benoit 6) är företaget Vinod Khosla en av de stora intressenterna på världsmarknaden för etanolproduktion. Det grundades tillsammans med Sun Microsystems och har indiskt-amerikanskt kapital i ryggen.
Detta företag genomför för närvarande stora internationella lobbykampanjer med sin nisch; “biofuel”. Det blickar på den brasilianska marknaden och argumenterar att USA-teknologi, införandet av en etanolstandard och de finansiella resurserna som står beredda att kasta in mycket kapital i leken, är jokrarna som ska hjälpa Brasilien i en affär som kommer att generera 100 miljarder dollar de närmaste 25-30 åren, menar Benoit.
På den brasilianska sidan återfinns den förre jordbruksministern Roberto Rodrigues, utpekad som en guru och energifilosof. Om det förra seklet handlade om att garantera en livsmedelsförsörjning så talar allt för att biobränslet ska vara garanten för detta sekels utveckling, enligt Rodriguez. Men Benoit och andra experter på temat menar att det är precis tvärtom; miljarder dollar i investeringar i etanolproduktionen kommer att fördjupa livsmedelsförsörjningen och ger indirekt Fidel Castro rätt.
Etanolindustrins politiska tjänare
Ernesto Carmona skriver att ”Rodriguez’ filosofi bäst kan förstås om man läser hans personbiografi. Förutom posten som jordbruksminister är han en stor landägare. Han är ordförande för Högsta Rådet för Agroaffärer, ett organ inom delstaten Sao Paolos Industriförbund (FIESP) men även en av de tre grundarna av The Interamerican Ethanol Commissión, vars målsättning är att verka för privata investeringar med offentliga medel (sic!) för att bredda produktionen i framtiden i hela världen för förnyelsebara energikällor”.
De två andra grundarna av denna illustra organisation är Alberto Moreno, colombian och en av ministrarna i den förre presidenten Andres Pastranas konservativa regering, en av de mest ivriga påskyndare av USA:s interventionsplan, Plan Colombia. Men vad kan Moreno tillföra för intressant till etanolproduktionen? Jo, Moreno utsågs 2005 till ordförande i den Interamerikanska Utvecklingsbanken.
Den tredje och mycket mer kändare personen som deltog i grundandet av den Interamerikanska Etanolkommissionen heter inget annat än Jeb Bush, guvernör i Florida och bror till USA:s president. ”Som synes, skriver Benoit, göra goda affärer i biobränsle är något man kan göra utan att ha större skrupler i fråga om intressemotsättningar mellan stat och familj”.
USA köper upp
Och det är mot detta tvivelaktiga transnationella industrikapital som vill förvandla Brasilien till ett råvaruproducerande territorium av etanol som brasilianerna tog gatorna i besittning för att protestera när Bush anlände till Brasilien den 10 mars. Tusentals bönder protesterade och multinationella bolag ockuperades, bland dem svensk-finlandesiska pappersmassaföretaget Stora Enso. 900 kvinnor ockuperade etanolföretaget Cevasa i Sao Paulo. Enligt Via Campesina kommer “USA-regeringens förslag (om etanolproduktion) bara att gynna de stora etanolbolagen i Brasilien och inte majoriteten av det brasilianska folket”. Cevasa är den störste producenten av etanol i landet men förra året köpte USA-företaget Cargill 63 procent av aktierna.
Enligt Via Campesina ger heller inte satsningen på etanol via sockerrörsodlingar några jobb. Ett (1) arbetstillfälle på 100 hektar uppodlad mark, är saldot medan ett familjejordbruk på samma areal ger 35 arbeten.
Chavez insisterar i att det gäller att skapa långsiktiga förutsättningar för att Latinamerikas och Karibiens människor ska kunna äta sig mätta:
– När du fyller bilens tank med etanol så ska du veta att du fyller den med energi från en jordplätt och från vatten som hade varit tillräckligt för att föda sju personer.
NOTER:
1) Intervjuad i det kubanska debattprogrammet ”Mesa Redonda” den 6 april.
2) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 12/03/2007
3) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 26/03/07
4) inSurgente (A.M.).
5) Ernesto Carmona (ARGENPRESS.info)
6) Bush and Lula meet to discuss biofuel deal (http://www.wsws.org/articles/2007/mar2007/lula-m08.shtml)
7) Las plantaciones de Cargill, Los brasileños se oponen al pacto de Bush y Lula sobre el etanol. Por Isabella Kenfield y Roger Burbach.
