<6610 tecken>
TEGUCIGALPA / 090605 / Beslutet att utesluta Kuba 1962 från de Amerikanska Staternas Organisation (OAS) upphävdes förra veckan i ett historiskt beslut. Ett motsatt beslut hade med all sannolikhet inneburit slutet på organisationen som Che Guevara föraktfullt döpte till ”USA:s Ministerium för Koloniala frågor”.
Hade inte beslutet att fördöma och upphäva Kubas uteslutning 1962 antagits hade Venezuela lämnat OAS, underströk president Hugo Chavez i en kommentar. Andra länder hade också följt Venezuelas exempel. Venezuelas utrikesminister Nicolas Maduro hade klara order om att vägra acceptera varje krav på Kuba för att upphäva vad alla på OAS:s 39:e konferens anser vara ett skammens beslut, beordrat av USA-administrationen Kennedy.
Först 1962 och 2009
OAS-konferensen som genomfördes i den honduranska industristaden San Pedro Sula vid Atlantkusten speglar väl de nya styrkeförhållandena på den amerikanska kontinenten. ALBA-lägrets medlemsstater, främst Honduras, Nicaragua och Venezuela gav inte USA:s Hillary Clinton något andrum eller politiskt manöverutrymme för att sabotera ett beslut i Kubas favör. Och det var också något av historiens ironi att det var Honduras, som 1962 var det första landet som undertecknade Kubas uteslutning ur OAS, men som nu, med president Manuel Zelaya och hans utrikesminister Patricia Rodas, stod som värd för den 39:e konferensen och som hårdast har drivit frågan om OAS’ skuld i uteslutningen av Kuba i OAS.
Den nya Obamaadministrationen har insett att i Latinamerika och Karibien finns det inte längre någon regering som USA kan skicka fram för att presentera Vita husets förslag för att åtminstone torpedera andra förslag som står i motsättning till USA-regeringen. Högerregeringen Tony Saca i El Salvador var en pålitlig bundsförvant och tillsammans med USA den enda staten i hemisfären som inte hade diplomatiska förbindelser med Havanna. Men den 1 juni, en dag innan OAS’ 39:e konferens, tillträdde Mauricio Funes, uppburen av den forna gerillarörelsen FMLN som vann både kommunal, region, parlament som presidentvalen tidigare i år och bekräftade de nya frihetsvindarna bort från bakgårdar, bananrepubliker och militära USA-interventioner som blåser i Latinamerika och Karibien. De tilltar dessutom nu i styrka när Ecuador också har begärt inträde som ALBA:s 7:e medlemsstat. Nu är USA helt ensam i Amerika om att inte ha diplomatiska relationer med Kuba.
Varnar USA
Den 39:e konferensen gick under mottot ”Nej till Våldet”, ett våld som uttrycks på samhällets alla områden i Latinamerika; från militära interventioner, psykologisk krigföring, till Världsbankens eller IMF:s politiska diktat om privatisering av offentlig sektor eller utförsäljning av ländernas naturresurser till de transnationella trusterna. Men för utrikesministrarna på den 39:e konferensen stod det klart att konferensens motto var en klar varning riktad mot USA att inte längre ge sig in i politiska konspirationer på den amerikanska kontinenten som inte är ”bakgården” från igår.
Kubas regering sa i ett officiellt uttalande att landet inte är intresserade av att återvända till OAS, en organisation som godkänt militärkupper, interventioner och hållit tyst inför brott mot mänskligheten begångna av USA-administrationerna och deras olika lokala militärdiktatorer i Latinamerika. Men Kuba understryker samtidigt att ”Latinamerikas formidabla styrka som är på väg att födas gjorde gottgörelsen, den historiska korrigeringen och det konstruktiva fördömandet av det kränkande förflutna möjligt, trots påtryckningar, villkorande och USA:s manövrar”.
Häva blockaden
Vad Kuba och Latinamerikas nu kräver är att Obama går vidare och häver den lika långa blockaden mot den karibiska ön som står som segrare mot Imperiet, som Daniel Ortega uttryckte det och tillade att beslutet har endast ”tvättat bort en fläck” i OAS’ historia. Sandinistledaren underströk att OAS’ karaktär ”som ett instrument för Imperiets expansionistiska intressen”, inte har förändrats och därför borde upplösas. I stället bör Latinamerika och Karibien samlas i en egen organisation för att samordna sina intressen både mot USA:s som EU:s politiska och ekonomiska diktat, ett förslag som Ecuadors president Rafael Correa driver sedan flera månader.
USA:s biträdande statssekreterare för Latinamerika, Thomas Shannon, som företrädde USA efter att Hillary Clinton lämnat konferensen för att göra president Obama sällskap till Mellanöstern, menade att hans regerings närmanden till Kuba representerar ”den största förändringen av vår politik mot ön under senaste fyra decennierna”. Han tillade att beslutet om Kuba eliminerar ”ett hinder för Kubas deltagande i organisationen (OAS) samtidigt som det slår fast en process av skyldigheter och en väg mot framtiden baserad på avsikter, principer, värden och organisationens uppfyllanden”, i klartext; Kuba måste förändra sitt politiska system om landet ska bli fullvärdig medlem i OAS.
Samtal i Havanna
– Vi är inte intresserade av att delta i gamla bråk eller leva i det förflutna, vår avsikt är att bygga en bättre framtid för alla i Amerika, sa Shannon som hoppades på att de kommande samtalen i Havanna med regeringen Raul Castro ska kunna skapa förutsättningar för ett närmande mellan länderna.
Shannon anser att bollen nu ligger hos den kubanska regeringen medan Havanna, uppbackad av den förkrossade majoriteten av regeringarna i Latinamerika, menar att nästa steg måste vara ett stopp för USA:s blockad mot Kuba, vilket alla FN:s medlemsstater med undantag för 3-4 stater kräver varje år i FN:s Generalförsamling.
Försvar av principer
Mitt under tvådagarsdebatterna i San Pedro Sula och efter att det blivit offentligt att Kuba besegrat USA:s diktat 1962, skrev den odiskutable ledaren för den kubanska revolutionen, Fidel Castro Ruz, en ”Reflektion” över den historiska händelsen som han avslutade med:
”Aldrig har det upplevts så mycket revolt. (…) Den 2 juni kommer att ihågkommas av de kommande generationerna. Kuba är inte fiende till freden, ej heller motvillig till utbyte eller samarbete mellan länder med olika politiska system, men har varit och kommer att vara orubblig i sitt försvar av sina principer”.
Några som däremot inte firade beslutet var den antikubanska maffian i södra Florida och flera republikanska kongressledamöter. Två av dessa är de före detta kubanerna Mario och Lincoln Diaz-Balart som i The Miami Heralds spanska edition, El Nuevo Herald, rasar mot OAS-beslutet:
– OAS är en illaluktande pinsamhet.
Ett stort antal kongressledamöter kräver nu att USA-kongressen ska dra in sina anslag till OAS.
Dick Emanuelsson
