Vänstervindar i Costa Rica

TEGUCIGALPA / 2014-02-03 / Den Breda Fronten var den stora överraskningen när över tre miljoner röstberättigade medborgare i centralamerikanska Costa Rica gick till val i söndags. Fronten ökade från en parlamentsledamot till nio och partiets presidentkandidat fick drygt 17 procent av rösterna.

José María Villalta, 36, är advokat och har ett förflutet som stridbar studentledare och har under den senaste mandatperioden var Frontens enda parlamentsledamot. Hans utstrålning och hans sätt att bryta mot den traditionella politikerrollen, gjorde att han uppfattades som ett alternativ, framför allt bland ungdomen. Han låg länge på andra plats i opinionsundersökningarna och uppfattades som ett starkt hot mot etablissemanget. Då sattes den klassiska antikommunistiska kampanjen in.

Costa Rica har styrts de senaste decennierna av det USA-vänliga socialdemokratiska PLN (Partido Liberacion Nacional). Den avgående presidenten Laura Chinchilla, tidigare säkerhetsminister i Oscar Arias regering (2006-2010), är medlem i PLN. Korruptionsskandaler och en nyliberal politik som slagit hårt mot landets folkmajoritet, satte sina spår i valresultatet.

Partiet vann 2010 24 av de 57 parlamentsledamöterna men förlorade i söndags sex. Partiets presidentkandidat Johnny Araya fick 29,55 procent av rösterna. Han har varit borgmästare i huvudstaden San Jose de Costa Rica under fem perioder och har ett starkt stöd hos landets näringsliv och agrarexportörerna.

Mot nyliberalismen

Valets segrare är Luis Guillermo Solís. Han representerar partiet PAC, Aktionspartiet Medborgarna. Det är ett politiskt brokigt parti med både högerströmningar som socialdemokratiska och progressiva krafter men som utmärkt sig för att inte acceptera en nyliberal modell. Partiet var därför en stark kraft i kampen mot frihandelsavtalet med USA 2007. Solis fick 31,03 procent och partiet 14 parlamentsledamöter.

– Costa Rica kommer att debattera mellan en höger där den ene stjäl och den andra inte gör det, sa Breda Frontens presidentkandidat Jose Villalta filosofiskt efter att valresultatet stod klart på måndagsmorgonen.

Trino Barrientos är en veteran inom den costarrikanska vänstern och folkrörelsen:

– Den smutsiga kampanjen från högern, och till och med från kyrkan mot Villalta, har gått ut på att peka ut honom som kommunist, att han verkar för ett politiskt projekt som Chavezanhängare, som är lojal till Daniel Ortega och sandinisterna i Nicaragua. Högern utnyttjar dessa anklagelser på ett mycket vulgärt sätt. Villalta gick dessvärre i högerns provokativa antikommunistiska fälla och svor sig fri från anklagelserna och försäkrade att han och Frente Amplio var demokrater.

Allians mot PLN

Mycket talar för, menar Barrientos, att Breda Fronten kommer att ge stöd till PAC i den andra valomgången för att isolera PLN. Men oavsett vem som vinner den 6 april, kommer den nye presidenten att ta över ett land där den ekonomiska nyliberala modellen möter ett allt starkare folkligt motstånd.

Såväl PLN som PAC är anhängare av den klassiska ekonomiska modellen som handlar om att staten skapar möjligheter för att landet utvecklas på den internationella marknadens villkor. Denna utvecklingsmodell står i bjärt kontrast till den Breda Frontens politiska program. Det ger staten en aktiv roll som en motkraft mot transnationaliseringen av Costa Rica från det spekulativa bank- och finanskapitalet.

Frontens program är ett öppet stöd till de fattigaste samhällsklasserna i Costa Rica där staten måste spela en aktiv roll. Och det är denna politiska identitet som vunnit stort gehör hos breda sektorer i landet, menar Trino Barrientos:

– Frente Amplio gjorde ett formidabelt massarbete där det ställde upp till stöd för 60.000 familjer på stillahavskusten där marken för dessa familjer skulle exproprieras. För första gången i historien förlorade PLN sin historiska bastion i denna provins som heter Guanacaste och vänstern vann ett mandat. Ett annat mandat vanns också i Punta Arenas av en kamrat som står kommunistpartiet PVP nära.

– Jag skulle också trycka på betydelsen av att Frente Amplio har lyckats att vinna stora delar av ungdomen där Costa Ricas Studentfederation via ett antal kamrater har flyttat fram sina positioner. På samma sätt förhåller det sig med en stor sektor inom landets fackföreningsrörelse.

Dick Emanuelsson

FMLN segrade i El Salvador med 49 procent

SAN SALVADOR / 2014-02-02 / Med 49,06 % och av rösterna från 60 procent av valdistrikten, segrade den forna gerillafronten i söndagens presidentval. Eftersom FMLN:s presidentkandidat Salvador Sanchez Ciren inte fick 50 procent och en röst, blir det en andra valomgång den 6 mars.

Högerpartiet Arenas kandidat Norman Quijano, nuvarande borgmästare i huvudstaden San Salvador, fick 38,87 % medan Tony Saca från koalitionspartiet Unidad fick 11,39 %. Ett par småpartier samlade mindre än en procent.

Det är få som tvekar på att FMLN kommer att vinna den andra valomgången. I synnerhet eftersom rivaliteten mellan Quijano och Saca har sin bakgrund i uteslutningen av Saca från Arena efter valförlusten mot FMLN 2009. Frågan är bara hur stor segern blir den 6 mars.

Dick Emanuelsson

Bolivias ekonomi växer som aldrig förr: Företag i kris får tas över av de anställda om ägarna trilskas

Regeringen Evo Morales tog den 8 september 2008 över majoriteten av aktierna i tre privata
oljebolag och 100 procent i det tidigare privatiserade Compañía Logística de Hidrocarburos
Boliviana (CLHB). (Foto: José Luis Quintana-presidentpalatset/ABI).

TEGUCIGALPA / 2013-12-08 / Bolivias president Evo Morales inför en 3:e månadslön för december månad. Mot de arbetsgivare som säger att deras företag kommer att gå i konkurs för dekretet svarade Morales med att ge anställda i berörda företag juridisk rätt att ta överföretag och produktion.

AUDIO: https://app.box.com/s/z7z4tjhssgyqw9hw71wf

– Vi (regeringen) har beslutat att så länge ekonomin fortsätter växa över 4,5 procent, kommer de anställda inom såväl offentlig som privat sektor att ges en 2:a extra månadslön (som i allmänhet betalas ut i december), sa Evo Morales förra veckan då han presenterade sitt dekret.

För Bolivias ekonomi går alldeles utomordentligt. För 2013 beräknas BNP:n växa med 6,5 procent.

Om överskottet i den ekonomiska tillväxten är mer än 4,5 % ska detta även distribueras till ursprungsbefolkningens behov i byar och på landsbygd. De är oftast inte anställda inom privat eller statlig sektor utan kanske bara är familjeföretagare eller medlemmar i ett kooperativ.

– Vi har lämnat den sista platsen för extrem fattigdom i Sydamerika tack var ansträngningarna arbetare, tjänstemän, alla som arbetar för att lyfta vårt kära Bolivia, tillade Morales.

Brutal nyliberal modell

Latinamerika, som varit offer för en brutal nyliberal ekonomisk modell under den senaste 30-årsperioden, har långsamt vänt, även om klassorättvisorna fortfarande är skriande. Arbetarnas försvarsorganisationer, fackföreningarna, är bara en spillra av sitt forna jag. Det är i det ljuset man ska se att ”avtalsförhandlingar” oftast handlar om att regeringen justerar en miserabel minimilön uppåt en aning.

– I Bolivia är den 1200 bolivianos (1 bol=0,94 sv/kr). Minimilönen har ökat från 400 bolivianos år 2006 till dagens 1200. Antalet anställda som får två extra månadslöner utgör cirka 40 procent av Bolivias anställda. Resten arbetar inom den så kallade informella sektorn.

Stark vinstutveckling

Det säger till Flamman Abraham Pérez, styrelseledamot i Bolivias Centralbank, före detta planeringsminister 2009 och lärare och forskare på La Paz Allmänna Universitet.

Vad blev reaktionen från landets arbetsgivare på presidentdekretet?

– Arbetsgivarna i väst klagade att de skulle gå i konkurs medan de i öster (ekonomiskt starka i bl.a. regionen Santa Cruz) accepterade. Men de ville ha en frist på sex månader. Kompromissen blev februari 2014.

Hur har vinstutvecklingen för företagen varit under regeringen Evo Morales?

– Det har varit en dynamisk utveckling för den inhemska marknaden. Finansdepartementet gjorde nyligen en kalkyl över vinstutvecklingen för landets företag. Den visade att vinstresultatet slutar på 4,1 miljarder dollar. Det är en mycket intressant siffra och tillväxten omfattar även dem. Därför kan de inte säga att de står utan ekonomiska resurser.

Arbetarna tar över

Vad blev reaktionen från företagen på president Morales´ uttalande, om att företag som hävdar att de går i konkurs på grund av den tredje månadslönen ska kunna tas över av de anställda?

– De sa att dekretet kom som en hink kallt vatten och att de skulle tvingas stänga verksamheten. De skrämde många anställda som sa att ”vi avstår från månadslönen för att behålla vårt jobb”. Presidenten svarade med att citera en artikel i grundlagen som säger att företag som befinner sig i riskzonen att gå i konkurs, kan tas över av arbetarna med stöd av staten. Efter det uttalandet blev landets företagare märkbart tysta och accepterade därefter att betala den andra extra månadslönen i februari.

Hur har landets ekonomi i allmänhet utvecklats under Evo Morales? Krisen i Europa riskerar försätta 125 miljoner människor i ett liv i fattigdom, enligt EU-organet Eurostat. Två modeller med två skilda resultat.

– Alba, i vilken Bolivia är medlem, har en totalt motsatt målsättning än EU. Världsekonomin är i förändring. USA och Europa befinner sig i en djup kris. En tillväxtekonomi som den bolivianska har sin främsta allierad i Brasilien dit vi exporterar naturgas. Men det handlar även om hur ekonomin administreras och hur vi undviker korruption. Vi är ingen isolerad ö utan en del av den kapitalistiska världsekonomin och utsätts självklart för dess cykliska kriser. Bolivia är medlem av ALBA och i slutet av året blir vi medlemmar i Mercosur. Inom Latinamerika har vi motsättningar efter bildandet av Stillahavsalliansen som drivits fram av USA-imperialismen på initiativ av Mexiko (under f.d. högerpresidenten Felipe Calderon) som har som avsikt att försvaga Latinamerikas integration.

Vilken betydelse har president Morales´ beslut att ta kontroll över landets naturresurser så som olja och gas och delar av gruvmineralerna?

– Det började med gas och olja. Högern och USA angrep oss och hävdade att utlandsinvesteringarna skulle upphöra och utländska bolag lämna Bolivia. Verkligheten blev den motsatta och de accepterade omförhandlingarna av kontrakten. Fortfarande har vi ett antal gruvor i händerna på transnationella bolag som återstår att ta över. Vi befinner oss på halva vägen. Högern har upphört att hota och skrämma befolkningen för allt flyter på och ekonomin växer.

Dick Emanuelsson