090721 / Det hjälpte inte att polis och Arbetsdomstol (AD) mobiliserades mot de strejkande lagerarbetarna på Lagena i Jordbro utanför Stockholm. Enigheten om att slå tillbaka arbetsgivarens försök att ”flexibilisera” arbetsplatsen genom att ersätta 33 av dem med inhyrd bemanningspersonal var större. De stämda arbetarna får nu stöd från flera arbetsplatser i Sverige.
– En gruvarbetare från malmfälten ringde igår och berättade att de hade samlat in 1200 kronor för att täcka eventuella strejkböter. Sammanlagt har det till dags dato kommit in 35.000 kronor på solidaritetskontot.
Det säger Jessica Moya, anställd 1998 och som fram till innan strejken var ledamot av klubbstyrelsen på Lagena. Hon avsade sig styrelseuppdraget tillsammans med två andra ledamöter två veckor innan strejken för att facket inte skulle dömas till svindlande böter av AD när de också anslöt sig till sina strejkande kamrater.
Strejken utlöstes måndagen den 15 juni och pågick till klockan 23.00 torsdag samma vecka. Torsdagen den 18 juni kom Arbetsdomstolens (AD) interrimsbeslut som krävde att arbetarna omedelbart skulle återgå till arbetet.
Ersätta fast personal med inhyrd
– Vi har dragits med bemanningsföretag sedan 1995 men lyckades 2003 få bort de flesta av dem. De förvandlades till stor del till visstidsanställningar via ett nytt schema med olika skift som infördes för att vår personal skulle vara mer flexibla och ha kvar jobben.
De 101 kollektivanställda har sedan slutet av förra året varit oroliga för sina jobb. Då varslades ett 40-tal och 34 fick gå i januari-februari i år. När företaget återkom med varsel på avsked av 33 anställda i maj fick facket och arbetarna nog. Den 15 juni satte de sig i en så kallad vild strejk. Då fanns det fyra olika bemanningsföretag verksamma på lagret med ett 40-tal arbetare. Och det var denna tendens som företaget ville förstärka men som fick de anställda att reagera.
– ’Nu är det 33 som får gå. Nästa gång kan det bli vår tur. Nu är vi hundra och kan påverka’, gick tankegångarna, uppger Jessica.
Demonstrationer och andra legala fredliga aktioner genomfördes men utan resultat. De anställda på bemanningsföretagen fick, vid en undersökning av de ekonomiska och sociala villkoren, tio kronor under genomsnittet för Jessica och hennes arbetskamrater.
– Vi har noga kontrollerat att Bemanningsavtalets norm att de ska arbeta efter vår genomsnittslön följs. Och det var vid en av dessa kontroller som vi upptäckte att de betalades tio kronor lägre än oss. Nu är det justerat.
Pressar upp tempo men löner neråt
Till skillnad mot bemanningsföretagens policy har Jessica och hennes arbetskamrater ”målsättningar” medan bemanningsföretagen ställer prestationskrav på sina anställda. Arbetet är oerhört och slitsamt och därför roterar de fast anställda på arbetsuppgifterna medan bemanningsföretagens anställda har en arbetsuppgift med monotona tunga lyft.
– Förra året hade vi en målsättning på 95 kollin i timmen som på en 8-timmarsdag motsvarar 12,6 ton och som höjdes till 120 kollin eller 15,6 ton per dag. Inhyrd personal har berättat att de krävts på att ”om du inte klarar 120 kollin i timmen så passar du inte här”!
Anställda ställs mot inhyrd personal som driver upp tempo och hela tiden är en bromsande faktor för att förbättra arbetsförhållanden och ekonomiska och sociala villkor, menar Jessica. Dessutom spelar bemanningsföretagen rollen som ”legala” strejkbrytare”, vilket fallet Lagena visar.
Militariserade arbetsplatsen
– De, ett 40-tal, arbetade som vanligt och gjorde nästan hela arbetet under strejken. Vårt problem var att polisen kom redan när blockaden inleddes på måndagen den 15 juni. Fjorton piketer och två SL-bussar fulla med poliser anlände, det var poliser överallt. Vi hävdade inför dem att det var en arbetsmarknadskonflikt och att efter ”Ådalen 31” kan inte polis och militär sättas in mot strejkande arbetare. Ett 30-tal poliser befann sig på Lagena under hela strejken! De upprättade vägspärrar för att förhindra vår blockad och hävdade att det hade blivit en ”allmän sammankomst hela vägen”.
LO och det egna förbundet Handels har inte gett något stöd och LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin med hänvisning till att fredsplikt råder. Lagenafallet belyser återigen det klassiska dilemmat just med fredsplikten för trots att det råder fredsplikt har arbetsgivaren möjlighet att förändra både arbetsorganisation, försämra ekonomiska och sociala villkor samt avskeda personal utan att arbetarkollektivet har rätt att använda strejkvapnet.
Och nu har 71 arbetare anmälts av företaget till AD som kräver bland de högsta strejkböterna under de senaste 20 åren.
– Det har skapats en solidaritetskommitté för Lagenaarbetarna och LO-TCO:s Rättskydd företräder oss i AD eftersom vi är deras medlemmar men de säger att den inte kan sympatisera med oss.
Dick Emanuelsson
