Messi om det sionistiska folkmordet i Gaza: “Jag ger inga pengar till dem som dödar barn”!

Messi, Argentinas och världens bäste fotbollspelare

Latinamerika, med undantag för “Andernas Sharon”, Juan Manuel Santos i Colombia, fördömer det sionistiska blodbadet på det palestinska folket i Gaza

Av Dick Emanuelsson

ANNCOL / TEGUCIGALPA / 2014-07-31 / Efter att den franska webbportalen Lecompetiteur påstod att den argentinska fotbollsstjärnan Lionel Messi hade donerat 1.000.000 euros till Israel, dementerade världens bästa fotbollspelare denna donation till den judiska staten.

Enligt Hispan-TV uppgav denne att delar av de pengar han spelar in använder han för att hjälpa att bygga skolor och sjukhus i Argentina för de fattiga i Argentina.

Och tillade att han inte kan donera pengar “till dem som dödar barn“.

Den planterade lögnen om donationen till den israeliska mordmaskinen citerades och publicerades i tiotusentals, för att inte säga miljontals medier och bloggar i världen utan att samma medier ifrågasatte och undersökte lögnen. Samma medier, efter att bubblan sprack, har inte dementerat sin publikation.

 

Faksimil av den planterade (av Mossad?) lögnen om att Messi skulle ha donerat en miljon euros till den israeliska terroriststaten.
 

Bolivia förklarar Israel som “terroriststat”

Bolivias president Evo Morales förklarade den 30 juli Israel som en “terroriststat”. Med den bakgrunden flyttas israeliska medborgare ner från 1:a till 3:e klassens personer som från och med i onsdags måste ansöka på ett bolivianskt konsulat eller ambassad i utlandet om visum innan inresa till Bolivia.

Medborgare från Latinamerika, den Andinska Pakten, Mercosur och EU-länder återfinns i Klassifikation 1, vilket betyder att det bara behöver fylla i ett inresepapper när de anländer till Bolivias gräns.

Motivet för att klassificera den israeliska Staten som “terroriststat” motiverade den bolivianske presidenten med den israeliska folkmordsmaskinens utrotning av det palestinska folket i Gaza.

– Israel respekterar varken FN-stadgans principer eller syften eller den Universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna, sa Morales vid ett möte med de sociala organisationerna i staden Cochabamba.

Viseringsavtal från 1972 mellan militärdiktaturen och Israel

Med anledning av de nya restriktionerna för israeliska medborgares inresa till Bolivia uppgav han att det nuvarande viseringsavtalet mellan de bägge länderna undertecknades den 17 augusti 1972 då Bolivia styrdes av en militärdiktatur. Det gav israeliska medborgare rätten att resa in i Bolivia utan visum.

– Med anledning av att vi förpassar dessa israeliska medborgare från 1 till 3 på klassificeringsskalan innebär det i klartext att vi förklarar den (Israel) som en terroriststat, med vilken vi tvingas att vidta försiktighetsåtgärder, sa Morales som riktade sina ord till de högsta cheferna inom den bolivianska Migrationsmyndigheten som nu har andra riktlinjer att följa vad det gäller israeliska medborgare.

Regeringen Morales bröt de diplomatiska förbindelserna med Israel 2009 i solidaritet med det palestinska folket efter sioniststatens “brott mot mänskligheten” i Gaza under denna period.

 
Den tyske stjärnspelaren Mezut Özil, är av samma uppfattning som Messi.
Vilken skillnad mot Sveriges högeransikte mot omvärlden, Carl Bildt som
genom sitt stöd till det sionistiska folkmordet på Gaza blir medansvarig!
 

Chile drar tillbaks sin ambassadör i Tel Aviv

Även Chiles samlingsregering uttalar sitt fördömande mot de israeliska väpnade styrkornas blodbad på palestinierna.

Den 30 juli uppgav Chiles utrikesminister Heraldo Muñoz att Chile drar tillbaka sin ambassadör från Tel Aviv. Beslutet ska ses som ett fördömande av den militära operationen som den chilenska regeringen anser vara “helt oproportionerlig”.

Regimen i Israel å sin sida uttryckte sin “djupa besvikelse” över att ambassadörerna från Peru, Chile och El Salvador hade dragits tillbaka i vad som kan betecknas som en latinamerikansk avsky för de dagliga “Guernicablodbaden” på Gaza.

 

Brics förpassar dollar, IMF och Världsbanken till en sekundär plats?

Till Brics möte i Brasilien inbjöds också ledarna för UNASUR som också poserar på det officiella fotot.

TEGUCIGALPA / 2014-07-20 / Den ekonomiska organisationen Brics beslut att starta Den Nya Utvecklingsbanken skakade om det USA-dominerade internationella finansiella systemet. Bricsmötet förra veckan i Brasilien markerade en kvalitativ förändring av de ekonomiska styrkeförhållandena i världen.

Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika utgör Brics och utpekas som så kallade tillväxtstater. Till skillnad mot EU och USA förfogar dessa fem stater över stora naturresurser, en stor befolkning och därmed marknad.

I korthet kan vi avläsa följande:

·         Den kinesiska ekonomin representerar den andra största BNP:n i världen. Indien är 3:a, Ryssland har den 6:e största, Brasilien den 7:e och Sydafrika ligger på 26:e plats över världens BNP. USA har fortfarande den största medan Japan och Tyskland representerar 4:e och 5:e platsen i BNP-ligan.

·         Kina förfogar över 3800 miljarder dollar i ekonomisk reserv, Ryssland 515 miljarder, Brasilien 378, Indien 295 och Sydafrika har 48 miljarder dollar.

·         Tillsammans innehar de 5.000 miljarder dollar i reserver, vilket som grupp blir den första gruppen av fordringsägare i det amerikanska finansdepartementet med en tredjedel av USA:s skuld.

·         Den sammanlagda befolkningen i dessa fem länder utgör cirka tre miljarder personer eller 40 procent av världsbefolkningen. De utgör en stor potentiell marknad för framtiden.

Strategisk maktfaktor

– Mötet förra veckan går mot en process, även om den kan bli lång, där den nordamerikanska hegemonin kommer att övervinnas i byggandet av en multipolär värld, skriver den brasilianske marxisten Emir Sader och fortsätter:

– Sedan slutet av det kalla kriget och uppkomsten av USA som den enda supermakten, har bildandet och konsolideringen av Brics som en strategisk rörelse av geopolitisk karaktär varit det viktigaste som hänt under det nya seklet.

Han menar att även om det finns symptom på ett försvagande av USA:s hegemoni, har landet fortfarande stor makt. Men Brics möte i Brasilien och de enskilda möten som den kinesiske och ryske presidenten höll innan och efter mötet med statscheferna i Kuba, Nicaragua, Argentina och med den latinamerikanska organisationen Unasur och Celac, bekräftar den nya inriktning som Brics utgör i kommersiella och finansiella relationer.

Jättebank

Under temat “Inkluderande tillväxt, hållbara lösningar” fattade Brics beslutet att grunda den Nya Utvecklingsbanken (NUB). Banken startar med ett ansenligt kapital på 100 miljarder dollar. I huvudsak ska banken kanalisera pengarna inom infrastruktur utan de sedvanliga följdkraven på privatiseringar och statlig avreglering. NUB ger också ett skydd för att finanssystemet i respektive land inte ska krascha på grund av spekulativa internationella aktioner.

Den kinesiske presidenten Xi Jinping sa till pressen att “Brics bildande av den Nya Utvecklingsbanken kommer få betydande konsekvenser på lång sikt för blockets medlemmar, men även för andra utvecklingsländer”, och tillade:

– Vi måste upprätthålla en anda av samarbete och uppnå tillväxt i alla ekonomier i meningen att främja en bredare global marknad och arbeta för en bättre världsekonomi.

Xi Jinping fortsatte till Argentina där han undertecknade 19 avtal på sammanlagt 18 miljarder dollar inom kommunikation, hamn och sjöfart med sin argentinska kollega Cristina Fernandez de Kirchner.

Dick Emanuelsson

Fem latinamerikanska presidenter med gerillabakgrund

TEGUCIGALPA / FLAMMAN / 2014-06-21 / – Den politiska högern har all anledning att vara bekymrad för med Salvador Sanchez har vi fem presidenter i Latinamerika med gerillabakgrund.

Orden fälldes av Ecuadors president Rafael Correa strax innan installationen av den förre gerillakommendanten Salvador Sanchez Ciren på presidentposten i El Salvador för en månad sedan. Orden illustrerar en realitet som få andra kontinenter i dag kan uppvisa men som har sin bakgrund i den socio- ekonomiska situationen i den kontinent där vänstern har haft relativt stora framgångar de senaste femton åren.

Med undantag för Brasilien och Uruguay, där gerillakampen mer utgjordes av urbana miliskommandon, är det bokstavliga gerillakrigare som leder Kuba, Nicaragua och nu också El Salvador.

Även Colombia?

Blickarna leder osökt mot Colombia där FARC och ELN-gerillan i maj högtidlighöll 50-årsdagen av de bägge gerillornas bildande. Dessa bildades snarare som en självförsvarsmilis mot en blodtörstig boskaps- och landägare än med målet att gripa den politiska makten. Men under årens gång smiddes ett politiskt och militärt program som tog sikte på ett socialistiskt Colombia.

Men är det möjligt att skapa politiska garantier även i Colombia för gerillan och den politiska vänstern utan att de bokstavligen slaktas av den sittande politiska och ekonomiska makten? De historiska erfarenheterna är inte hoppingivande. Fem tusen av de bästa kadrerna i vänsteralliansen Union Patriotica som mördades efter fredsavtalet 1984, illustrerar fredens motståndare.

Presidentvalet den 15 juni visade också att bara hälften av colombianerna tror på den parlamentariska vägen och av dem var det 45 procent som vill avbryta fredsförhandlingarna mellan FARC och regeringen Santos och gå till militär offensiv mot gerillan. I kulisserna finns också USA som i Colombia historiskt sett alltid har haft det sista ordet.

Men låt oss gå tillbaka till de fem som lämnade bergen och djungeln för att “pröva” den parlamentariska vägen utan att för den skull släppa det viktigaste kampavsnittet; kontakten med de sociala massrörelserna. Eller som vietnameserna såg den väpnade kampen; “som fisken i vattnet”.

KUBA

Raúl Modesto Castro Ruz. Som sin bror Fidel föddes han i byn Birán i provinsen Holguin på Cuba den 3 juni 1931. Han studerade på Jesuitskolor, men mer än det andliga väcktes han sitt intresse mer för den marxistiska filosofin. Till skillnad mot sin äldre bror Fidel, som tillhörde det Ortodoxa partiet, anslöt sig Raul Castro till det kommunistiska ungdomsförbundet.

Från och med 1953 deltog han i den väpnade kampen som inleddes i och med attacken på Moncadaregementet i Santiago de Cuba. Attacken var tänkt att vara startsignalen för det väpnade upproret mot Batistadiktauren. Men attacken misslyckades militärt men väckte de kubanska massorna politiskt. Raul Castro dömdes till 13 års fängelse men efter en bred kampanj för frigivning frigavs rebellerna efter två år. Lika lång tid pågick gerillakampen som kröntes med revolutionens seger den 1 januari 1959. Sedan den 24 februari 2008 är Raul Castro Kubas president.

NICARAGUA

José Daniel Ortega Saavedra föddes den 11 november 1945 i gruvarbetarstaden La Libertad i länet Chontales, Nicaragua. 1963 anslöt han sig till Frente Sandinista de Liberación Nacional, FSLN men greps och dömdes till sju års fängelse. Han gick i exil i Kuba men återvände snart för att återuppta den väpnade kampen mot den blodbesudlade Somozadiktaturen.

Den 19 juli störtades Somoza och Daniel Ortega utsågs till samordnare för Återuppbyggnadsregeringen. Han valdes till president 1985-1990. Men 1990 förlorade Sandinistfronten makten till Violetta Chamorro. I valet den 5 november 2006 valdes Ortega återigen till president, en seger som han upprepade i november 2011 med två tredjedels majoritet.

EL SALVADOR

Salvador Sanchez Cerén, lärare till yrket, föddes den 18 juni 1944 i kommunen Quezaltepeque i länet La Libertad, El Salvador. Var under det nästan 15 år långa folkkriget mot den USA-stödda diktaturen en av fem gerillakommendanter i den högsta politiska-militära ledningen för gerillafronten FMLN. Sanchez Ciren ledde organisationen FPL, de Folkliga Befrielsestyrkorna där han gick under alias “Leonel González”.

Fram till valet i februari i år var Sanchez vicepresident efter valsegern i april 2007 där sportjournalisten Mauricio Funes fördes fram som FMLN:s presidentkandidat. Sanchez tillträdde som president den 1 juni 2014.

URUGUAY

José Alberto Mujica Cordano, “El Pepe”, föddes den 20 maj 1935 i Montevideo, Uruguays huvudstad. Han anslöt sig till den underjordiska milisgruppen ”Movimiento de Liberación Nacional”, mer känd som Tupamaros. Han tillhörde den högsta ledningen av Tupamaros men greps efter att ha tagit emot sex skott i en militär konfrontation. Mujica tillbringade nästan 15 år i fängelse och av dessa var han isolerad i nästan 11 år. Mujica tillträdde som president den 1 mars 2010.

BRASILIEN

Dilma Vana Rousseff föddes den 14 december 1947 i staden Belo Horizonte, i länet Minas Gerais. Hennes far var en bulgarisk kommunist och i hemmet fördes intensiva politiska debatter. När militärkuppen genomfördes 1964 i Brasilien var Dilma 17 år. Hon anslöt sig senare till ”Organización Revolucionaria Marxista Política Operaria”. En tid senare ombildades gruppen till en underjordisk milisgrupp med socialistiska och kommunistiska strömningar som bekämpade militärdiktaturen. Dilma Rousseff greps och dömdes till tre års fängelse. Under förhören, som pågick i 45 dagar och nätter, torterades hon av bödlarna och nyligen utbrast hon på ett massmöte för PT: “Vi ska aldrig mer leva i en bur eller fängelse”. När hon släpptes ur fängelset varnades hon av en militär för att fortsätta den politiska kampen: “Om du fortsätter kommer du att dö med munnen full av myror”!

Dick Emanuelsson