(BOGOTA 2000-11-20) Sintrainagro bildades 1989 genom att två rivaliserande fackförbund gick samman, Sintrabanano och Sintagro. Fusionen innebar ett jättelyft för den fackliga kampen som i bananregionen Uraba bemöttes av såväl militär som paramilitära dödspatruller under ledning av de fruktade godsägarsönerna Fidel och Carlos Castaño. Trots massakrer varje vecka stod bananfacket emot, trots den fysiska likvideringen.
I Uraba är i stort sett alla ”fincor”, bananplantager organiserade. Men i Ciénaga, med sin blodiga historia från massakern 1928, har plantageägarna gjort allt för att slå ned alla försök från arbetarnas sida att bygga upp sin fackförening. Försök gjordes 1988 men den fackliga ledning som hade valts mer eller mindre underjordiskt ute på plantagerna, mördades.
Men 1991 blev trycket från arbetarna för starkt och embryot till dagens bananfack i Ciénaga byggdes tålmodigt upp.
1996 hade antalet gått upp till 2.300 fackligt organiserade arbetare. Men återigen slog fackets fiender till och mördade en efter en av de fackliga ledarna. I dag är 900 arbetare med i facket. Fackets profil har tonats ner och kontakterna med plantageägarna och framför allt Chiquita hålls på en allt mer försonlig ton.
· Medlemmarna betalar två procent i fackavgift. Vid sjukdom ersätter försäkringskassan arbetarna med grundbeloppet, 6.800 pesos eller cirka tre dollar per dag. Vid olycka i arbetet ersätter företaget arbetaren med full lön. Men det uppstår nästan alltid en konflikt med företaget för att få ut dessa pengar.
Semesterersättning utgår efter ett års arbete med 16 dagar per år.
Företaget ger arbetarnas barn leksaker till jul, en fest och några julklappar till familjen.
Lönen är 380.000-450.000 pesos, cirka 180-220 dollar per månad.
Endast ett litet fåtal arbetare har en normal anställningstrygghet. I allt större antal har bananföretagen börjat att korttidsanställda arbetare. Vissa tillfällighetsarbetare har dock samma sociala förmåner som de fast anställda.
Dick Emanuelsson
