martes, 24 de abril de 2007

Uribes hårdaste kritiker i kongressen utsatt för polisrazzia

7592 tecken
Några steg kvar till fascism i Colombia

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 070424 /Inte ens vecka har gått sedan senator Gustavo Petro anklagade det politiska etablissemanget i Colombia för att ligga bakom det paramilitära monstret i länet Antioquia och i dag, tisdag eftermiddag, utsattes senatorn för en razzia i sitt kontor i självaste kongressbyggnaden, i det som utgör den lagstiftande församlingens oantastliga högborg i Colombia.

Just nu pågår en febril aktivitet i Colombia och oppositionen är skakad, även om den kanske inte är överraskad av händelseutvecklingen. Carlos Gaviria, ordförande och presidentkandidat för det breda vänsterpartiet Polo Democratico Alternativo (PDA) säger i ett uttalande att han kommer kräva av la Procuraduria, landets motsvarighet till Justitiekanslern, att denne utreder om landets DAS-chef, Andrés Peñate, den hemliga politiska polisen som är direkt underställd president Alvaro Uribe, har utfört spionage mot oppositionens kongressledamöter.

Bakgrunden är ett uttalande av Uribe i torsdags förra veckan där han hävdade att han förfogade över hemliga underrättelseuppgifter om att oppositionen ska ha agerat mot nationens intresse när vissa kongressledamöter haft samtal med olika representanter från USA i teman som frihandelsavtalet TLC.

Familjen Uribe paramilitarism

Senator Petro gick under tre timmars föredragning förra tisdagen detaljerat igenom anklagelser om att familjen Uribe, och framför allt presidentens bror Santiago Uribe, skulle vara inblandad i paramilitära aktiviteter och till och med mord på sina gårdar i länet Antioquia. Offer skulle vara såväl bönder som gerillamän. Föredragningen skakade Uriberegimen som hade förberett sig politiskt under en hel månad, enligt dagstidningen El Tiempo, för att slå tillbaka mot Petro.

Men det var en politisk missräkning av stora mått. Mitt under den chilenske presidenten Michel Bachelets statsbesök i Colombia förra veckan tvingades Uribe ut på arenan för att försvara sig. Men det blev en halvhjärtad insats i den presskonferens där reportrarna hade valts ut selektivt av presidentpalatsets presschef.

Al Gore skyr Uribe som pesten

Uribe har under den senaste veckan fortsatt att drabbas av motgångar. Demokraternas förre presidentkandidat i valet 2000, Al Gore, var kanske den största chocken. Han vägrade till och med att sitta i samma lokal som Uribe när näringslivstidskriften PODER (Colombia) arrangerade en miljökonferens i fredags i Miami. Gore tackade nej att medverka, vilket chockade den colombianska proamerikanska oligarkin i Bogota.

För Uribe är all opposition ”civilklädda gerillasoldater”. Den som inte är med mig är emot mig, den klassiska tesen för radarparet Bush&Uribe. Uribe insinuerade att han har fyra miljoner ”informatörer” som ingår i ett jättelikt nätverk av colombianer direkt underställda armén eller den lokala polisen. Vad vi åser i landet är en militarisering av en polisstat med fascistiska tendenser. Nätverket, ”Red de Cooperantes e informantes” hade, när Uribe tillträdde som president 2002, som målsättning att rekrytera en miljon ”Sapos”, tjallare, som de också kallas av folk i gemen.

Och när nu den politiska oppositionens främste kritiker av Uribes “demokratiska säkerhetspolitik”, liktydigt med fullt krig mot FARC-gerillan och en intern militarisering av det colombianska samhället, Gustavo Petros kontor mitt i kongressbyggnaden utsätts för en razzia av en poliskapten, är det många som drar efter andan och menar att det bara återstår några steg kvar till fascism i Colombia.

Motivet till razzian

’Dagstidningen El Tiempo, ägd av vicepresidentens Santos’ familj, uppgav på tisdagseftermiddagen, att enligt Petro, hade den kvinnliga åklagaren Claudia Maritza Vega Merchán gett order om razzian i kongressen. I Petros kontor återfinns ett jättelikt utredningsmaterial som sammanfattningsvis omfattar två tusen (2000) personer enbart i länet Antioquia som är inblandade på ett eller annat sätt i paramilitära aktiviteter. Och det handlar om personer i de högsta samhällsklasserna.

Men på Petros kontor finns det med all sannolikhet också anteckningar, kartotek över viktiga vittnen som, för att inte mördas, vill vara anonyma. Många misstänker att razzian var ute efter detta kartotek av Petros ”informatörer”. Razzian kan också ses som en varning till dem som tänkt att tipsa den orädde senatorn om uppgifter som kan leda till att personer inom den colombianska politiska eller ekonomiska eliten granskas närmare för sina paramilitära aktiviteter.

Inrikesminister Carlos Holguin hävdade för sin del att det handlade om ett ”övergrepp” men att det är riksåklagarens sak att förklara den anmärkningsvärda händelsen. Men Holguin uppgav också att ”polisbesöket” var en ”juridisk inspektion” och att det handlade om att söka efter kopior av dokument som senator Petro förfogade över sedan tre år.

Riksåklagaren Mario Iguarán sa å sin sida att han inte hade gett order om någon ”juridisk inspektion” eller husrannsakan-razzia av Petros kontor och var lika överraskad som den allmänna opinionen.

– Om den där åklagaren ville ha dessa dokument, varför bad hon mig inte personligen? Jag är inte alls övertygad om den förklaringen, sa Petro i en kommentar.

Före detta gerillasoldat

Gustavo Petro är en kompromisslös kritiker av Uribes ”demokratiska säkerhetspolitik” och även den statliga terrorismen som utövats sedan decennier i Colombia. Petro tillhörde M19-gerillan men säger att han var en mycket dålig skytt. M19 lade ner vapnen och omvandlades till en politisk rörelse 1990-91 och fick stort inflytande över utarbetandet av den nya grundlagen som antogs 1992 av de ledamöter som valts till den konstituerande församlingen den 9 december 1990.

Samma dag attackerade mirageplan och tusentals infanterisoldater FARC-gerillans centrala bas i bergen söder om Bogota. Attacken bröt det fredsavtal som existerat sedan maj 1984 då ”Avtal om Eldupphör i La Uribe” som ingicks mellan FARC och den konservativa president Belisario Betancourts regering. Den liberale presidenten Cesar Gaviria, som valts 1990 till president, gav order om att bryta fredsavtalet och attackera FARC-gerillan och trodde att det skulle bli en promenadseger för armén. Men striderna pågick i tre månader och blev inledningen till ytterligare tio års krig som skördade över 100.000 offer på bägge sidor. FARC-gerillan som 1990 förfogade över uppskattningsvis 40 militära fronter, hade, när fredsamtal med Pastranaregeringen inleddes 1999, över 60 fronter och cirka 20 000 väl beväpnade gerillasoldater.

Mordhotad

Gustavo Petros kritik är inte ofarlig eftersom han drar upp bakgrunden till den paramilitära maffiastaten som vuxit fram det senaste decenniet i Colombia. Länsguvernörer, kongresspolitiker och ett hundratal av Uribes närmaste män sitter antingen fängslade eller så står de på tur att förhöras av åklagarämbetet eller den Högsta domstolen som till Uribes förvåning och besvikelse har tagit på sig flera uppgifter som det paramilitärt infiltrerade åklagarämbetet egentligen skulle ha utfört.

Justitiekanslern har den senaste månaden offentligt sagt att mordplanerna mot senator Petro blir allt konkretare och har krävt att hans personliga livvaktsskydd måste förstärkas. Petro själv påstår att en pensionerad arméöverste är den som i sällskap av en grupp professionella mördare har utarbetat de konkreta mordplanerna mot senatorn.

Att dessa mordplaner nu dessutom kombineras med en polisiär razzia på Petros arbetsrum i kongressen, måste ses som en allvarlig väckarklocka, både för Petro som för tillståndet i den colombianska nationen.