<4246>
USA har inte för avsikt att förändra sitt energislöseri och sin förstörelse av miljön i världen
TEGUCIGALPA / 070411 / Skulle världen tillämpa samma livsstil och syn utveckling som USA skulle planetens samlade tillgångar av olja och gas vara slut om sex (6) år.
Men Bushadministrationen har inte för avsikt att reglera de ”fria marknadskrafternas” destruktiva framfart för miljön i världen. Därför invaderar och ockuperar den länder och folk, säger den venezuelanske journalisten Víctor J. Poleo Uzcátegui från energitidsskriften Soberania 1).
Sedan en månad pågår det en intensiv debatt i Latinamerika om utvinning av etanol. Detta är i själva verket alkohol som utvinns ur främst majs men även sockerrör. Bushs planer för etanolet ser ut så här:
Köpa upp via transnationella bolag och ta över enorma markarealer för att igångsätta ett gigantiskt etanolprojekt via majs och sockerrör i Brasilien, Mexiko och Colombia.
Låta transnationella energi- agrar och kemikalieföretag skapa monopol över etanolproduktionen.
Även om inte etanolet kommer att reducera USA:s energibehov med mer än kanske 10-12 procent, innebär denna politik att mäktiga privata ekonomiska intressen tar över stora delar av Latinamerikas strategiska naturresurser. Och att Jätten i norr anser sig ha prioriterad rätt över dessa bekräftas av det republikanska partiets utrikespolitiska experter. I sitt dokument Santa Fe IV 2) , skriver de helt öppet:
”En försäkran om att länderna i hemisfären inte uppträder fientligt mot USA. Dessutom ska hemisfärens naturresurser vara disponibla för att motsvara våra nationella prioriterade behov”.
Förre utrikesministern Colin Powell sammanfattade problematiken mer konkret i sin syn på frihandel:
”Vårt mål är att garantera USA-företagen kontroll över ett område som sträcker sig från Nord- till Sydpolen och fri tillgång, utan några som helst hinder, till våra varor, tjänster, teknologi och kapital på hela hemisfären” 3).
Perspektivet för USA:s framtid är dyster, om inte administrationen vidtar drastiska åtgärder:
USA konsumerar 1 av 2 liter bensin som produceras i världen trots att USA-befolkningen bara utgör sex (6) procent av hela världens befolkning. USA konsumerar 25 procent av all olja som produceras och lika mycket av gas.
USA importerade sex av tio oljefat för sin konsumtion år 2003. År 2020 beräknas importen ha ökat till 8 fat av 10.
USA importerade 2 av 10 kubikmeter gas år 2003. Motsvarande siffra år 2020 beräknas bli 4 av 10 m3.
Om världen konsumerade energi i samma skala som USA skulle det behöva produceras 170 miljarder fat råolja per år. På sex år skulle alla kända olje- och gasreserver tömmas.
När Bushadministrationens Energiplan presenterades i maj 2001 andades den oro för framtiden:
”. . . utan en ansenlig ökning av sina energireserver kan USA:s nationella säkerhet och ekonomiska välfärd komma att möta en ny fara” 4).
Vicepresident Dick Cheney, före detta chef från Halliburton, förtydligade att framtidsplanerna ”förblir de samma”. Det vill säga; USA:s livsstil ska inte förändras. Det blir världen som måste förändras. Men hur?
Hur detta ska gå till har inte Vita husets män med stora ekonomiska intressen inom energisektorn förklarat. Men invasionerna av Afghanistan och Irak och krigsmullret mot Iran är delar av svaret. Att inte kritiken från G7-länderna (Kanada, Storbritannien, Italien, Frankrike, Tyskland, USA och Japan) varit starkare beror på att dessa konsumerar 80 procent av olja och gas medan 80 procent av dessa strategiska råvaror återfinns i Centralasien, Mellanöstern samt den Andinska delen av Latinamerika.
Víctor J. Poleo Uzcátegui anser att USA-regeringens energipolitik “saknar all etik” och karaktäriserar Vita husets män som en ” fara för världsfreden. En dobberman går lös och fienden är OPEC-länderna och delar av dessa som utpekas som terrorister”.
Dick Emanuelsson
NOTER:
1) Agenda Energética de Washington, av Víctor J. Poleo Uzcátegui / Soberania.info - 20/09/03 http://www.soberania.org/Articulos/articulo_536.htm
2) http://www.geocities.com/proyectoemancipacion/documentossantafe/santafeiv.doc
3) http://www.llacta.org/alca-tlc/
4) G. W. Bush, National Energy Policy, Mayo 2001. http://www.soberania.org/Archivos/National-Energy-Policy.pdf
miércoles, 11 de abril de 2007
En ny ”djävulsk allians” vill ta kontroll över etanolproduktionen i världen
<15195>
TEGUCIGALPA / 070410 / Bush vill omvandla 500 miljoner ton spannmål, främst sockerrör och majs, till drivmedel för att tillfredsställa behovet hos USA:s allt större energikonsumtion. Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chavez hävdar att en sådan politik innebär att ta från munnen det allt mindre brödet hos de fattiga i världen och den kubanske statschefen går så långt som att karaktärisera det gigantiska etanolprojektet mellan bush och Lula som ” en internationalisering av folkmordet”. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson reder ut begreppen.
Av Dick Emanuelsson
När Bush och Chavez bokstavligen genomförde en politisk tävlingsturné i Latinamerika under den andra veckan i mars, var ett av Bushs utspel att göra en överenskommelse med Brasiliens ’Lula’ da Silva om ”biobränsle”. Utspelet hade dubbla motiv: visa att USA-presidenten inte bara kan hota och mässa på sin ”bakgård” utan också skapa arbetstillfällen och vara miljövän. Därav satsningen på biobränsle. Men besöket i Brasilien, som var det första av fem länder, blev ingen särskilt lyckad start etanolprojektet. Bush mötte stora demonstrationer och praktiskt taget hela folkrörelsen i landet, lett av de jordlösas rörelse, MST, facken och bondeorganisationerna avvisade bestämt tanken på en massproduktion av etanol.
– Temat är mycket komplicerat men samtidigt mycket viktigt. I Imperiet (läs USA) har det bildats en djävulsk allians mellan å ena sidan oljebolagen, de transnationella agrarbolagen som till exempel Monsato och på den andra sidan de stora fordonsfabrikanterna, säger Joao Pedro Stedile, medlem av högsta ledningen för de jordlösa böndernas organisation MST 1).
Dessa krafter är nu rädda, menar Stedile, att förlora sina oljekällor. De försöker därför producera ett energislag, som har sitt ursprung i jordbruket och som de vill lägga under sig. Det handlar om soja, majs, sockerrör som producerar alkohol (etanol) och träd som producerar pappersmassa (cellulosa).
Hela Latinamerika
Chavez hade inte ens avslutat sin veckolånga turné innan han tog bladet från munnen och kommenterade 2) Bushs gigantiska planer om etanolproduktion:
– För att producera en miljon fat etanol per år skulle de behöva odla upp 20 miljoner hektar mark med majs eller sockerrör. Venezuela producerar per dag tre (3) miljoner fat olja. För att producera motsvarande kvantitet etanol per dag skulle de behöva odla upp hela kontinentens yta, inklusive städerna, jämförde den venezuelanske statschefen.
– Vi skulle utnyttja våra bördiga marker, vårt vatten, teknologi, maskiner, gödningsmedel och så vidare men inte för att producera mat för människorna utan för att de rikas bilar och fordon. Tänk på det! varnade Chavez, när han sammanfattade etanolfrågan under en presskonferens på Jamaica i slutet av sin turné.
Bush å sin sida beskrev etanol som ”världens räddning” och i Colombia erbjöd hans allierade, Alvaro Uribe, Bush sex miljoner hektar vid regionen kring Rio Meta som rinner ut i Venezuela men som där heter Rio Orinoco. Uribes utspel både överraskade som oroade Chavez:
– Etanolproduktionen via sockerrör innebär monokultur, transgener och agrokemikalier i Orinocofloden. Från Venezuelas sida säger vi med all vår blygsamhet; Låt oss i stället producera mat till människorna! I Latinamerika och Karibien finns det närmare 300 miljoner hungrande personer. Energi som olja, gas och de olika derivat som vi behöver för vår utveckling har vi redan”.
”Internationalisering av folkmordet”
På samma spår går också Fidel Castro. I en artikel från den 5 april som han skrev för det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma, slår den kubanske statschefen fast från sin aktiva konvalescens att:
”De fem största producenterna av majs, korn, hirs, råg och havre som Bush vill omvandla till råvara för produktionen av etanol, förser enligt färska uppgifter världsmarknaden med 679 miljoner ton. Samtidigt behöver världens fem största konsumenter, varav somliga även är producenter av denna spannmål, idag 604 miljoner ton om året. Det disponibla överskottet krymper då till 80 miljoner ton. Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle, om man bortser från oljehaltiga utsäden, enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupska personbilar konsumerar. Bush förklarade i Camp David att han har för avsikt att tillämpa denna modell i världsskala, vilket inte betyder annat än en internationalisering av folkmordet. Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?”
Det är samme Fidel som 15 år tidigare höll ett sju minuter komprimerat tal på Världsmiljökonferensen just i Rio de Janeiro där han varnade för, att om inga drastiska åtgärder vidtas, kommer människan som en art att vara hotad. Han möttes av artiga applåder, till och med a Bush den äldre. I dag är det ingen, möjligtvis Bushfamiljen undantagen, som ifrågasätter de dramatiska miljöfaror som planeten är utsatt för. Men fortfarande lyser de dramatiska åtgärderna med sin frånvaro.
”Klimatförändringen kommer att drabba den amerikanska kontinenten allvarligt genom våldsammare stormar och värmeböljor som i Latinamerika kommer att orsaka perioder av torka med artutrotning och även hungersnöd som följd”, citerade Castro en FN-rapport som antogs i början av april i Bryssel för att ge tyngd åt sina argument.
Lägre barnadödlighet på Kuba än i USA
För att möta Olle i Grind gick USA:s säkerhetsrådgivare för den västliga hemisfären, Dan Fisk, ut och informerade om att en av punkterna i mötet i Camp Davis mellan Bush och Lula, skulle handla om ”den svält han (läs Fidel Castro) har åsamkat det kubanska folket”. I sin artikel ett par dagar senare upplyste Fidel den amerikanske säkerhetsrådgivaren att ”Kubas barnadödlighet är lägre än USA:s”. I USA dör 7,1 barn per tusen födda under ett år medan det på Kuba dör 5,3.
”Han kan vara säker på att det inte finns en enda medborgare utan gratis hälsovård. Alla studerar och inte saknar de ett erbjudande om ett nyttigt arbete, trots nästan ett halvt sekel av ekonomisk blockad och försök från USA:s regeringar att få det kubanska folket att ge upp av hunger och ekonomisk kvävning”.
I ett antal artiklar i världspressen, bland dem radions Lars Palmgren, har man ironiserat över Fidel Castros kritiska artiklar mot etanolproduktion under kontroll av de transnationella energi- och agrarbolagen. Den gamle trotskisten Palmgren påpekar riktigt att de starkaste kritikerna av denna etanolproduktion, Castro och Chavez, själva har slutit ett samarbetsavtal nyligen om att bygga elva anläggningar för etanolproduktion.
Men det är en stor skillnad, menar Venezuelas energiminister Rafael Ramirez, som säger att etanolen som ska framställas tillsätts för att ersätta blyet i bensin, det vill säga, för att förbättra miljön. Sammanlagt ska 20.000 fat produceras per dag. Redan nu har landarealer avsatts för projektet som inte påverkar det nationella livsmedelsförsörjningsprogrammet.
Tortillans kris
De ekonomiska konsekvenserna av en massiv satsning på majs- och sockerrörsproduktion är kraftiga prishöjningar på baslivsmedel som tortilla eller bröd. Mexiko är ett illustrativt exempel på hur den nyliberala modellen dramatiska konsekvenser.
Med CAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Canada slogs små- och mellanbönder mer eller mindre ut av konkurrensen från det subventionerade storskaliga jordbruket i norr 4). Det som var fullständigt otänkbart för 20 år sedan blev med frihandelsavtalet CAFTA realitet; Mexiko, tortillans vagga, började importera majs från USA. De aktuella satsningarna i USA på etanol via majsodlingar har medfört att priserna i Mexiko har ökat ytterligare. När nu USA vill odla upp 50-60 miljoner hektar latinamerikanskt territorium för majs och sockerrör begriper vem som helst vilka konsekvenser detta kan medföra för de redan nu hungrande människorna.
Även om USA producerar stora mängder etanol så är det Brasilien som dominerar både mängden etanol som teknologin i världen. Man vill gärna presentera etanolet som förnyelsebart och icke miljöförstörande. Men det är en myt, menar många specialister 5). För att vinna trovärdighet talar ofta förespråkarna om de begränsade reserverna av olja som bara kommer att räcka ett par decennier till.
Löner och löner
– Bush drömmer om att den nuvarande ekonomiska modellen för fordonsindustrin ska överleva även efter att oljan har sinat. Etanolen kan inte bara eventuellt massivt ersätta oljan utan även vara en lukrativ affär för han och familjen, med hjälp från Brasilien och dess president, Luis Ignacio ’Lula’ Da Silva.
Det säger den chilenske journalisten Ernesto Carmona i en studie av etanolfrågan. Han påpekar att i denna världsaffär är det det internationella storkapitalet som spelar i bakgrunden. Till sin hjälp har det ivriga och tjänstvilliga statschefer. Etanolförespråkarna har plötsligt blivit miljövänner och nästan motståndare till de fossila bränslena som medför enorma miljöskador av planeten.
Enligt dagstidningen Estado de São Paulo finns det i Brasilien 336 etanolanläggningar som 2012 har ökat till 409. Lulas erbjudande till Bush om att producera etanol har också sin bakgrund i de miserabla låga lönerna. Att framställa ett fat etanol i USA kostar cirka 55 dollar medan Brasilien säljer det för 25 dollar baserat på majs. Brasilien utvinner 6 000 liter etanol per hektar, USA tar bara ut 3 500 liter. Specialisterna varnar för att de miljoner hektar som kommer att odlas upp kommer att få förödande miljökonsekvenser och på sikt bidra allvarligt till en ekologisk förstörelse av planeten.
Ägarförhållandena bakom etanolprojektet
Vilka är då ägandeförhållandena bakom detta gigantiska etanolprojekt?
Enligt den brasilianske journalisten Hector Benoit 6) är företaget Vinod Khosla en av de stora intressenterna på världsmarknaden för etanolproduktion. Det grundades tillsammans med Sun Microsystems och har indiskt-amerikanskt kapital i ryggen.
Detta företag genomför för närvarande stora internationella lobbykampanjer med sin nisch; “biofuel” och har gjort stora investeringar i industrin. De blickar på den brasilianska marknaden och argumenterar att USA-teknologi, införandet av en etanolstandard och de finansiella resurserna som står beredda att kasta in mycket kapital i leken, är jokrarna som ska hjälpa Brasilien i en affär som kommer att generera 100 miljarder dollar de närmaste 25-30 åren, menar Benoit.
På den brasilianska sidan återfinns den förre jordbruksministern Roberto Rodrigues, utpekad som en guru och energifilosof. Om det förra seklet handlade om att garantera en livsmedelsförsörjning så talar allt för att biobränslet ska vara garanten för detta sekels utveckling, enligt Rodriguez. Men Benoit och andra experter på temat menar att det är precis tvärtom; miljarder dollar i investeringar i etanolproduktionen kommer att fördjupa livsmedelsförsörjningen och ger indirekt Fidel rätt.
Männen bakom etanolet
Ernesto Carmona skriver att ”Rodriguez’ filosofi kan bäst förstås om man läser hans personbiografi. Förutom posten som jordbruksminister är han en stor landägare. Han är ordförande för Högsta Rådet för Agroaffärer, ett organ inom delstaten Sao Paolos Industriförbund (FIESP) men även en av de tre grundarna av The Interamerican Ethanol Commissión, vars målsättning är att verka för privata investeringar med offentliga medel (sic!) för att bredda produktionen i framtiden i hela världen för förnyelsebara energikällor”.
De två andra grundarna av denna illustra organisation är Alberto Moreno, colombian och en av ministrarna i den förre presidenten Andres Pastranas konservativa regering, en av de mest ivriga påskyndare av USA:s interventionsplan, Plan Colombia. Moreno var även ordförande för Banco del Occidente och som ansvarig ruinerade han tusentals kunder. Under president Alvaro Uribes mandatperiod har han haft den viktiga posten som ambassadör i Washington och en av dem som stod i permanent kontakt med Pentagon och Vita huset. Men vad kan Moreno tillföra för intressant till etanolproduktionen? Jo, Moreno utsågs 2005 till ordförande i den Interamerikanska Utvecklingsbanken.
Den tredje och mycket mer kändare personen som deltog i grundandet av The Interamerican Ethanol Commissión heter inget annat än Jeb Bush, guvernör i Florida och bror till USA:s president. ”Som synes, skriver Benoit, göra goda affärer i biobränsle är något man kan göra utan att ha större skrupler i fråga om intressemotsättningar mellan stat och familj”.
USA köper upp
Och det är mot detta tvivelaktiga transnationella industrikapital som vill förvandla Brasilien till ett råvaruproducerande territorium av etanol som brasilianerna tog gatorna i besittning för att protestera när Bush anlände till Brasilien den 10 mars. Tusentals bönder protesterade och multinationella bolag ockuperades, bland dem svensk-finlandesiska pappersmassaföretaget Stora Enso. 900 kvinnor ockuperade etanolföretaget Cevasa i Sao Paulo. Enligt ett pressmeddelande av Via Campesina kommer “USA-regeringens förslag (om etanolproduktion) bara att gynna de stora etanolbolagen i Brasilien och inte majoriteten av det brasilianska folket”. Cevasa är den störste producenten av etanol i landet men förra året köpte USA-företaget Cargill 63 procent av aktierna.
Orsaken till att svensk-finlandesiska Stora Enso ockuperades ska ses i att detta företag har köpt upp tusentals hektar mark där ecualyptusträd har planterats. Detta träd utarmar jorden på sitt grundvatten och skapar en förödande erosion. I Uruguay har Stora Enso köpt upp 100 000 hektar för liknande trädplantering som senare ska omvandlas till biomassa som fått miljörörelsen att rasa mot Stora Enso. Enligt Via Campesina ger heller inte satsningen på etanol via sockerrörsodlingar några jobb. Ett (1) arbetstillfälle på 100 hektar uppodlad mark, är saldot medan ett familjejordbruk på samma areal ger 35 arbeten.
Chavez insisterar i att det gäller att skapa långsiktiga förutsättningar för att Latinamerikas och Karibiens människor ska kunna äta sig mätta:
– När du fyller bilens tank med etanol så ska du veta att du fyller den med energi från en jordplätt och från vatten som hade varit tillräckligt för att föda sju personer.
Joao Pedro Stedile från MST:
– De vill införa detta energislag för att de ska kunna ta kontroll och monopol över naturresurserna som vi har ett överflöd av här. Vi är för en agroenergi men då ska det vara under böndernas kontroll för lokala behov och inte för att användas i fordonstrafiken.
Noter:
1) Intervjuad i det kubanska debattprogrammet ”Mesa Redonda” den 6 april.
2) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 12/03/2007
3) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 26/03/07
4) inSurgente (A.M.).
5) Ernesto Carmona (ARGENPRESS.info)
6) Bush and Lula meet to discuss biofuel deal (http://www.wsws.org/articles/2007/mar2007/lula-m08.shtml)
7) Las plantaciones de Cargill, Los brasileños se oponen al pacto de Bush y Lula sobre el etanol. Por Isabella Kenfield y Roger Burbach. CounterPunch.
TEGUCIGALPA / 070410 / Bush vill omvandla 500 miljoner ton spannmål, främst sockerrör och majs, till drivmedel för att tillfredsställa behovet hos USA:s allt större energikonsumtion. Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chavez hävdar att en sådan politik innebär att ta från munnen det allt mindre brödet hos de fattiga i världen och den kubanske statschefen går så långt som att karaktärisera det gigantiska etanolprojektet mellan bush och Lula som ” en internationalisering av folkmordet”. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson reder ut begreppen.
Av Dick Emanuelsson
När Bush och Chavez bokstavligen genomförde en politisk tävlingsturné i Latinamerika under den andra veckan i mars, var ett av Bushs utspel att göra en överenskommelse med Brasiliens ’Lula’ da Silva om ”biobränsle”. Utspelet hade dubbla motiv: visa att USA-presidenten inte bara kan hota och mässa på sin ”bakgård” utan också skapa arbetstillfällen och vara miljövän. Därav satsningen på biobränsle. Men besöket i Brasilien, som var det första av fem länder, blev ingen särskilt lyckad start etanolprojektet. Bush mötte stora demonstrationer och praktiskt taget hela folkrörelsen i landet, lett av de jordlösas rörelse, MST, facken och bondeorganisationerna avvisade bestämt tanken på en massproduktion av etanol.
– Temat är mycket komplicerat men samtidigt mycket viktigt. I Imperiet (läs USA) har det bildats en djävulsk allians mellan å ena sidan oljebolagen, de transnationella agrarbolagen som till exempel Monsato och på den andra sidan de stora fordonsfabrikanterna, säger Joao Pedro Stedile, medlem av högsta ledningen för de jordlösa böndernas organisation MST 1).
Dessa krafter är nu rädda, menar Stedile, att förlora sina oljekällor. De försöker därför producera ett energislag, som har sitt ursprung i jordbruket och som de vill lägga under sig. Det handlar om soja, majs, sockerrör som producerar alkohol (etanol) och träd som producerar pappersmassa (cellulosa).
Hela Latinamerika
Chavez hade inte ens avslutat sin veckolånga turné innan han tog bladet från munnen och kommenterade 2) Bushs gigantiska planer om etanolproduktion:
– För att producera en miljon fat etanol per år skulle de behöva odla upp 20 miljoner hektar mark med majs eller sockerrör. Venezuela producerar per dag tre (3) miljoner fat olja. För att producera motsvarande kvantitet etanol per dag skulle de behöva odla upp hela kontinentens yta, inklusive städerna, jämförde den venezuelanske statschefen.
– Vi skulle utnyttja våra bördiga marker, vårt vatten, teknologi, maskiner, gödningsmedel och så vidare men inte för att producera mat för människorna utan för att de rikas bilar och fordon. Tänk på det! varnade Chavez, när han sammanfattade etanolfrågan under en presskonferens på Jamaica i slutet av sin turné.
Bush å sin sida beskrev etanol som ”världens räddning” och i Colombia erbjöd hans allierade, Alvaro Uribe, Bush sex miljoner hektar vid regionen kring Rio Meta som rinner ut i Venezuela men som där heter Rio Orinoco. Uribes utspel både överraskade som oroade Chavez:
– Etanolproduktionen via sockerrör innebär monokultur, transgener och agrokemikalier i Orinocofloden. Från Venezuelas sida säger vi med all vår blygsamhet; Låt oss i stället producera mat till människorna! I Latinamerika och Karibien finns det närmare 300 miljoner hungrande personer. Energi som olja, gas och de olika derivat som vi behöver för vår utveckling har vi redan”.
”Internationalisering av folkmordet”
På samma spår går också Fidel Castro. I en artikel från den 5 april som han skrev för det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma, slår den kubanske statschefen fast från sin aktiva konvalescens att:
”De fem största producenterna av majs, korn, hirs, råg och havre som Bush vill omvandla till råvara för produktionen av etanol, förser enligt färska uppgifter världsmarknaden med 679 miljoner ton. Samtidigt behöver världens fem största konsumenter, varav somliga även är producenter av denna spannmål, idag 604 miljoner ton om året. Det disponibla överskottet krymper då till 80 miljoner ton. Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle, om man bortser från oljehaltiga utsäden, enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupska personbilar konsumerar. Bush förklarade i Camp David att han har för avsikt att tillämpa denna modell i världsskala, vilket inte betyder annat än en internationalisering av folkmordet. Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?”
Det är samme Fidel som 15 år tidigare höll ett sju minuter komprimerat tal på Världsmiljökonferensen just i Rio de Janeiro där han varnade för, att om inga drastiska åtgärder vidtas, kommer människan som en art att vara hotad. Han möttes av artiga applåder, till och med a Bush den äldre. I dag är det ingen, möjligtvis Bushfamiljen undantagen, som ifrågasätter de dramatiska miljöfaror som planeten är utsatt för. Men fortfarande lyser de dramatiska åtgärderna med sin frånvaro.
”Klimatförändringen kommer att drabba den amerikanska kontinenten allvarligt genom våldsammare stormar och värmeböljor som i Latinamerika kommer att orsaka perioder av torka med artutrotning och även hungersnöd som följd”, citerade Castro en FN-rapport som antogs i början av april i Bryssel för att ge tyngd åt sina argument.
Lägre barnadödlighet på Kuba än i USA
För att möta Olle i Grind gick USA:s säkerhetsrådgivare för den västliga hemisfären, Dan Fisk, ut och informerade om att en av punkterna i mötet i Camp Davis mellan Bush och Lula, skulle handla om ”den svält han (läs Fidel Castro) har åsamkat det kubanska folket”. I sin artikel ett par dagar senare upplyste Fidel den amerikanske säkerhetsrådgivaren att ”Kubas barnadödlighet är lägre än USA:s”. I USA dör 7,1 barn per tusen födda under ett år medan det på Kuba dör 5,3.
”Han kan vara säker på att det inte finns en enda medborgare utan gratis hälsovård. Alla studerar och inte saknar de ett erbjudande om ett nyttigt arbete, trots nästan ett halvt sekel av ekonomisk blockad och försök från USA:s regeringar att få det kubanska folket att ge upp av hunger och ekonomisk kvävning”.
I ett antal artiklar i världspressen, bland dem radions Lars Palmgren, har man ironiserat över Fidel Castros kritiska artiklar mot etanolproduktion under kontroll av de transnationella energi- och agrarbolagen. Den gamle trotskisten Palmgren påpekar riktigt att de starkaste kritikerna av denna etanolproduktion, Castro och Chavez, själva har slutit ett samarbetsavtal nyligen om att bygga elva anläggningar för etanolproduktion.
Men det är en stor skillnad, menar Venezuelas energiminister Rafael Ramirez, som säger att etanolen som ska framställas tillsätts för att ersätta blyet i bensin, det vill säga, för att förbättra miljön. Sammanlagt ska 20.000 fat produceras per dag. Redan nu har landarealer avsatts för projektet som inte påverkar det nationella livsmedelsförsörjningsprogrammet.
Tortillans kris
De ekonomiska konsekvenserna av en massiv satsning på majs- och sockerrörsproduktion är kraftiga prishöjningar på baslivsmedel som tortilla eller bröd. Mexiko är ett illustrativt exempel på hur den nyliberala modellen dramatiska konsekvenser.
Med CAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Canada slogs små- och mellanbönder mer eller mindre ut av konkurrensen från det subventionerade storskaliga jordbruket i norr 4). Det som var fullständigt otänkbart för 20 år sedan blev med frihandelsavtalet CAFTA realitet; Mexiko, tortillans vagga, började importera majs från USA. De aktuella satsningarna i USA på etanol via majsodlingar har medfört att priserna i Mexiko har ökat ytterligare. När nu USA vill odla upp 50-60 miljoner hektar latinamerikanskt territorium för majs och sockerrör begriper vem som helst vilka konsekvenser detta kan medföra för de redan nu hungrande människorna.
Även om USA producerar stora mängder etanol så är det Brasilien som dominerar både mängden etanol som teknologin i världen. Man vill gärna presentera etanolet som förnyelsebart och icke miljöförstörande. Men det är en myt, menar många specialister 5). För att vinna trovärdighet talar ofta förespråkarna om de begränsade reserverna av olja som bara kommer att räcka ett par decennier till.
Löner och löner
– Bush drömmer om att den nuvarande ekonomiska modellen för fordonsindustrin ska överleva även efter att oljan har sinat. Etanolen kan inte bara eventuellt massivt ersätta oljan utan även vara en lukrativ affär för han och familjen, med hjälp från Brasilien och dess president, Luis Ignacio ’Lula’ Da Silva.
Det säger den chilenske journalisten Ernesto Carmona i en studie av etanolfrågan. Han påpekar att i denna världsaffär är det det internationella storkapitalet som spelar i bakgrunden. Till sin hjälp har det ivriga och tjänstvilliga statschefer. Etanolförespråkarna har plötsligt blivit miljövänner och nästan motståndare till de fossila bränslena som medför enorma miljöskador av planeten.
Enligt dagstidningen Estado de São Paulo finns det i Brasilien 336 etanolanläggningar som 2012 har ökat till 409. Lulas erbjudande till Bush om att producera etanol har också sin bakgrund i de miserabla låga lönerna. Att framställa ett fat etanol i USA kostar cirka 55 dollar medan Brasilien säljer det för 25 dollar baserat på majs. Brasilien utvinner 6 000 liter etanol per hektar, USA tar bara ut 3 500 liter. Specialisterna varnar för att de miljoner hektar som kommer att odlas upp kommer att få förödande miljökonsekvenser och på sikt bidra allvarligt till en ekologisk förstörelse av planeten.
Ägarförhållandena bakom etanolprojektet
Vilka är då ägandeförhållandena bakom detta gigantiska etanolprojekt?
Enligt den brasilianske journalisten Hector Benoit 6) är företaget Vinod Khosla en av de stora intressenterna på världsmarknaden för etanolproduktion. Det grundades tillsammans med Sun Microsystems och har indiskt-amerikanskt kapital i ryggen.
Detta företag genomför för närvarande stora internationella lobbykampanjer med sin nisch; “biofuel” och har gjort stora investeringar i industrin. De blickar på den brasilianska marknaden och argumenterar att USA-teknologi, införandet av en etanolstandard och de finansiella resurserna som står beredda att kasta in mycket kapital i leken, är jokrarna som ska hjälpa Brasilien i en affär som kommer att generera 100 miljarder dollar de närmaste 25-30 åren, menar Benoit.
På den brasilianska sidan återfinns den förre jordbruksministern Roberto Rodrigues, utpekad som en guru och energifilosof. Om det förra seklet handlade om att garantera en livsmedelsförsörjning så talar allt för att biobränslet ska vara garanten för detta sekels utveckling, enligt Rodriguez. Men Benoit och andra experter på temat menar att det är precis tvärtom; miljarder dollar i investeringar i etanolproduktionen kommer att fördjupa livsmedelsförsörjningen och ger indirekt Fidel rätt.
Männen bakom etanolet
Ernesto Carmona skriver att ”Rodriguez’ filosofi kan bäst förstås om man läser hans personbiografi. Förutom posten som jordbruksminister är han en stor landägare. Han är ordförande för Högsta Rådet för Agroaffärer, ett organ inom delstaten Sao Paolos Industriförbund (FIESP) men även en av de tre grundarna av The Interamerican Ethanol Commissión, vars målsättning är att verka för privata investeringar med offentliga medel (sic!) för att bredda produktionen i framtiden i hela världen för förnyelsebara energikällor”.
De två andra grundarna av denna illustra organisation är Alberto Moreno, colombian och en av ministrarna i den förre presidenten Andres Pastranas konservativa regering, en av de mest ivriga påskyndare av USA:s interventionsplan, Plan Colombia. Moreno var även ordförande för Banco del Occidente och som ansvarig ruinerade han tusentals kunder. Under president Alvaro Uribes mandatperiod har han haft den viktiga posten som ambassadör i Washington och en av dem som stod i permanent kontakt med Pentagon och Vita huset. Men vad kan Moreno tillföra för intressant till etanolproduktionen? Jo, Moreno utsågs 2005 till ordförande i den Interamerikanska Utvecklingsbanken.
Den tredje och mycket mer kändare personen som deltog i grundandet av The Interamerican Ethanol Commissión heter inget annat än Jeb Bush, guvernör i Florida och bror till USA:s president. ”Som synes, skriver Benoit, göra goda affärer i biobränsle är något man kan göra utan att ha större skrupler i fråga om intressemotsättningar mellan stat och familj”.
USA köper upp
Och det är mot detta tvivelaktiga transnationella industrikapital som vill förvandla Brasilien till ett råvaruproducerande territorium av etanol som brasilianerna tog gatorna i besittning för att protestera när Bush anlände till Brasilien den 10 mars. Tusentals bönder protesterade och multinationella bolag ockuperades, bland dem svensk-finlandesiska pappersmassaföretaget Stora Enso. 900 kvinnor ockuperade etanolföretaget Cevasa i Sao Paulo. Enligt ett pressmeddelande av Via Campesina kommer “USA-regeringens förslag (om etanolproduktion) bara att gynna de stora etanolbolagen i Brasilien och inte majoriteten av det brasilianska folket”. Cevasa är den störste producenten av etanol i landet men förra året köpte USA-företaget Cargill 63 procent av aktierna.
Orsaken till att svensk-finlandesiska Stora Enso ockuperades ska ses i att detta företag har köpt upp tusentals hektar mark där ecualyptusträd har planterats. Detta träd utarmar jorden på sitt grundvatten och skapar en förödande erosion. I Uruguay har Stora Enso köpt upp 100 000 hektar för liknande trädplantering som senare ska omvandlas till biomassa som fått miljörörelsen att rasa mot Stora Enso. Enligt Via Campesina ger heller inte satsningen på etanol via sockerrörsodlingar några jobb. Ett (1) arbetstillfälle på 100 hektar uppodlad mark, är saldot medan ett familjejordbruk på samma areal ger 35 arbeten.
Chavez insisterar i att det gäller att skapa långsiktiga förutsättningar för att Latinamerikas och Karibiens människor ska kunna äta sig mätta:
– När du fyller bilens tank med etanol så ska du veta att du fyller den med energi från en jordplätt och från vatten som hade varit tillräckligt för att föda sju personer.
Joao Pedro Stedile från MST:
– De vill införa detta energislag för att de ska kunna ta kontroll och monopol över naturresurserna som vi har ett överflöd av här. Vi är för en agroenergi men då ska det vara under böndernas kontroll för lokala behov och inte för att användas i fordonstrafiken.
Noter:
1) Intervjuad i det kubanska debattprogrammet ”Mesa Redonda” den 6 april.
2) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 12/03/2007
3) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 26/03/07
4) inSurgente (A.M.).
5) Ernesto Carmona (ARGENPRESS.info)
6) Bush and Lula meet to discuss biofuel deal (http://www.wsws.org/articles/2007/mar2007/lula-m08.shtml)
7) Las plantaciones de Cargill, Los brasileños se oponen al pacto de Bush y Lula sobre el etanol. Por Isabella Kenfield y Roger Burbach. CounterPunch.
-------------------
10683 tecken-Kort version
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 070410 / Bush vill omvandla 500 miljoner ton spannmål, främst sockerrör och majs, till drivmedel för att tillfredsställa behovet hos USA:s allt större energikonsumtion. Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chavez hävdar att en sådan politik innebär att ta från munnen det allt mindre brödet hos de fattiga i världen. Den kubanske statschefen går så långt som att karaktärisera Bushs gigantiska etanolprojekt som ” en internationalisering av folkmordet”. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson reder ut begreppen.
Av Dick Emanuelsson
När Bush och Chavez bokstavligen genomförde en politisk tävlingsturné i Latinamerika under den andra veckan i mars, var ett av Bushs utspel att göra en överenskommelse med Brasiliens ’Lula’ da Silva om ”biobränsle”. Utspelet hade dubbla motiv: visa att USA-presidenten inte bara kan hota och mässa på sin ”bakgård” utan också skapa arbetstillfällen och vara miljövän. Därav satsningen på biobränsle. Men besöket i Brasilien, som var det första av fem länder, blev ingen särskilt lyckad start etanolprojektet. Bush mötte stora demonstrationer och praktiskt taget hela folkrörelsen i landet, lett av de jordlösas rörelse, MST, facken och bondeorganisationerna avvisade bestämt tanken på en massproduktion av etanol.
– Temat är mycket komplicerat men samtidigt mycket viktigt. I Imperiet (läs USA) har det bildats en djävulsk allians mellan å ena sidan oljebolagen, de transnationella agrarbolagen som till exempel Monsato och på den andra sidan de stora fordonsfabrikanterna, säger Joao Pedro Stedile, medlem av högsta ledningen för de jordlösa böndernas organisation MST 1).
Hela Latinamerika uppodlat
Chavez hade inte ens avslutat sin veckolånga turné innan han tog bladet från munnen och kommenterade 2) Bushs etanolplaner:
– För att producera en miljon fat etanol per år skulle de behöva odla upp 20 miljoner hektar mark med majs eller sockerrör. Venezuela producerar per dag tre (3) miljoner fat olja. För att producera motsvarande kvantitet etanol per dag skulle de behöva odla upp hela kontinentens yta, inklusive städerna, jämförde den venezuelanske statschefen.
– Vi skulle utnyttja våra bördiga marker, vårt vatten, teknologi, maskiner, gödningsmedel och så vidare men inte för att producera mat för människorna utan för att de rikas bilar och fordon. Från Venezuelas sida säger vi med all vår blygsamhet; Låt oss i stället producera mat till människorna! I Latinamerika och Karibien finns det närmare 300 miljoner hungrande personer. Energi som olja, gas och de olika derivat som vi behöver för vår utveckling har vi redan”.
”Internationalisering av folkmordet”
På samma spår går också Fidel Castro. I en artikel från den 5 april som han skrev för det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma, slår den kubanske statschefen fast från sin aktiva konvalescens att:
”De fem största producenterna av majs, korn, hirs, råg och havre som Bush vill omvandla till råvara för produktionen av etanol, förser enligt färska uppgifter världsmarknaden med 679 miljoner ton. Samtidigt behöver världens fem största konsumenter, varav somliga även är producenter av dessa spannmål, idag 604 miljoner ton om året. Det disponibla överskottet krymper då till 80 miljoner ton. Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle, om man bortser från oljehaltiga utsäden, enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupska personbilar konsumerar. Bush förklarade i Camp David att han har för avsikt att tillämpa denna modell i världsskala, vilket inte betyder annat än en internationalisering av folkmordet. Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?”
För att möta Olle i Grind gick USA:s säkerhetsrådgivare för den västliga hemisfären, Dan Fisk, ut och informerade om att en av punkterna i mötet i Camp Davis mellan Bush och Lula, skulle handla om ”den svält han (läs Fidel Castro) har åsamkat det kubanska folket”. I sin artikel ett par dagar senare upplyste Fidel den amerikanske säkerhetsrådgivaren att ”Kubas barnadödlighet är lägre än USA:s”. I USA dör 7,1 barn per tusen födda under ett år medan det på Kuba dör 5,3.
Majs för mexikanska tortilla från – USA!
De ekonomiska konsekvenserna av en massiv satsning på majs- och sockerrörsproduktion är kraftiga prishöjningar på baslivsmedel som tortilla eller bröd. Med CAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Canada slogs mexikanska små- och mellanbönder mer eller mindre ut av konkurrensen från det subventionerade storskaliga jordbruket i norr 4). Det som var fullständigt otänkbart för 20 år sedan blev med frihandelsavtalet CAFTA realitet; Mexiko, tortillans vagga, började importera majs från USA. De aktuella satsningarna i USA på etanol via majsodlingar har medfört att priserna i Mexiko har fördubblat. När nu USA vill odla upp 50-60 miljoner hektar latinamerikanskt territorium för majs och sockerrör begriper vem som helst vilka konsekvenser detta kan medföra för de redan nu hungrande människorna.
Även om USA producerar stora mängder etanol är det Brasilien som dominerar både mängden etanol som teknologin i världen. Man vill gärna presentera etanolet som förnyelsebart och icke miljöförstörande. Men det är en myt, menar många specialister 5). För att vinna trovärdighet talar ofta förespråkarna om de begränsade reserverna av olja som bara kommer att räcka ett par decennier till.
Löner och löner
– Bush drömmer om att den nuvarande ekonomiska modellen för fordonsindustrin ska överleva även efter att oljan har sinat. Etanolen kan även vara en lukrativ affär för Bush och familjen, säger den chilenske journalisten Ernesto Carmona i en studie av etanolfrågan.
Han påpekar att i denna världsaffär är det det internationella storkapitalet som spelar i bakgrunden. Till sin hjälp har det ivriga och tjänstvilliga statschefer. Etanolförespråkarna har plötsligt blivit miljövänner och nästan motståndare till de fossila bränslena.
Enligt dagstidningen Estado de São Paulo finns det i Brasilien 336 etanolanläggningar som 2012 har ökat till 409. Lulas erbjudande till Bush om att producera etanol har också sin bakgrund i de miserabla låga lönerna. Att framställa ett fat etanol i USA baserat på majs kostar cirka 55 dollar medan Brasilien säljer det för 25 dollar. Brasilien utvinner 6 000 liter etanol per hektar, USA tar bara ut 3 500 liter. Specialisterna varnar för att de miljoner hektar som kommer att odlas upp kommer att få förödande miljökonsekvenser och på sikt bidra allvarligt till en ekologisk förstörelse av planeten.
Företaget bakom etanolprojektet
Vilka är då ägandeförhållandena bakom detta gigantiska etanolprojekt?
Enligt den brasilianske experten Hector Benoit 6) är företaget Vinod Khosla en av de stora intressenterna på världsmarknaden för etanolproduktion. Det grundades tillsammans med Sun Microsystems och har indiskt-amerikanskt kapital i ryggen.
Detta företag genomför för närvarande stora internationella lobbykampanjer med sin nisch; “biofuel”. Det blickar på den brasilianska marknaden och argumenterar att USA-teknologi, införandet av en etanolstandard och de finansiella resurserna som står beredda att kasta in mycket kapital i leken, är jokrarna som ska hjälpa Brasilien i en affär som kommer att generera 100 miljarder dollar de närmaste 25-30 åren, menar Benoit.
På den brasilianska sidan återfinns den förre jordbruksministern Roberto Rodrigues, utpekad som en guru och energifilosof. Om det förra seklet handlade om att garantera en livsmedelsförsörjning så talar allt för att biobränslet ska vara garanten för detta sekels utveckling, enligt Rodriguez. Men Benoit och andra experter på temat menar att det är precis tvärtom; miljarder dollar i investeringar i etanolproduktionen kommer att fördjupa livsmedelsförsörjningen och ger indirekt Fidel Castro rätt.
Etanolindustrins politiska tjänare
Ernesto Carmona skriver att ”Rodriguez’ filosofi bäst kan förstås om man läser hans personbiografi. Förutom posten som jordbruksminister är han en stor landägare. Han är ordförande för Högsta Rådet för Agroaffärer, ett organ inom delstaten Sao Paolos Industriförbund (FIESP) men även en av de tre grundarna av The Interamerican Ethanol Commissión, vars målsättning är att verka för privata investeringar med offentliga medel (sic!) för att bredda produktionen i framtiden i hela världen för förnyelsebara energikällor”.
De två andra grundarna av denna illustra organisation är Alberto Moreno, colombian och en av ministrarna i den förre presidenten Andres Pastranas konservativa regering, en av de mest ivriga påskyndare av USA:s interventionsplan, Plan Colombia. Men vad kan Moreno tillföra för intressant till etanolproduktionen? Jo, Moreno utsågs 2005 till ordförande i den Interamerikanska Utvecklingsbanken.
Den tredje och mycket mer kändare personen som deltog i grundandet av den Interamerikanska Etanolkommissionen heter inget annat än Jeb Bush, guvernör i Florida och bror till USA:s president. ”Som synes, skriver Benoit, göra goda affärer i biobränsle är något man kan göra utan att ha större skrupler i fråga om intressemotsättningar mellan stat och familj”.
USA köper upp
Och det är mot detta tvivelaktiga transnationella industrikapital som vill förvandla Brasilien till ett råvaruproducerande territorium av etanol som brasilianerna tog gatorna i besittning för att protestera när Bush anlände till Brasilien den 10 mars. Tusentals bönder protesterade och multinationella bolag ockuperades, bland dem svensk-finlandesiska pappersmassaföretaget Stora Enso. 900 kvinnor ockuperade etanolföretaget Cevasa i Sao Paulo. Enligt Via Campesina kommer “USA-regeringens förslag (om etanolproduktion) bara att gynna de stora etanolbolagen i Brasilien och inte majoriteten av det brasilianska folket”. Cevasa är den störste producenten av etanol i landet men förra året köpte USA-företaget Cargill 63 procent av aktierna.
Enligt Via Campesina ger heller inte satsningen på etanol via sockerrörsodlingar några jobb. Ett (1) arbetstillfälle på 100 hektar uppodlad mark, är saldot medan ett familjejordbruk på samma areal ger 35 arbeten.
Chavez insisterar i att det gäller att skapa långsiktiga förutsättningar för att Latinamerikas och Karibiens människor ska kunna äta sig mätta:
– När du fyller bilens tank med etanol så ska du veta att du fyller den med energi från en jordplätt och från vatten som hade varit tillräckligt för att föda sju personer.
NOTER:
1) Intervjuad i det kubanska debattprogrammet ”Mesa Redonda” den 6 april.
2) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 12/03/2007
3) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 26/03/07
4) inSurgente (A.M.).
5) Ernesto Carmona (ARGENPRESS.info)
6) Bush and Lula meet to discuss biofuel deal (http://www.wsws.org/articles/2007/mar2007/lula-m08.shtml)
7) Las plantaciones de Cargill, Los brasileños se oponen al pacto de Bush y Lula sobre el etanol. Por Isabella Kenfield y Roger Burbach.
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 070410 / Bush vill omvandla 500 miljoner ton spannmål, främst sockerrör och majs, till drivmedel för att tillfredsställa behovet hos USA:s allt större energikonsumtion. Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chavez hävdar att en sådan politik innebär att ta från munnen det allt mindre brödet hos de fattiga i världen. Den kubanske statschefen går så långt som att karaktärisera Bushs gigantiska etanolprojekt som ” en internationalisering av folkmordet”. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson reder ut begreppen.
Av Dick Emanuelsson
När Bush och Chavez bokstavligen genomförde en politisk tävlingsturné i Latinamerika under den andra veckan i mars, var ett av Bushs utspel att göra en överenskommelse med Brasiliens ’Lula’ da Silva om ”biobränsle”. Utspelet hade dubbla motiv: visa att USA-presidenten inte bara kan hota och mässa på sin ”bakgård” utan också skapa arbetstillfällen och vara miljövän. Därav satsningen på biobränsle. Men besöket i Brasilien, som var det första av fem länder, blev ingen särskilt lyckad start etanolprojektet. Bush mötte stora demonstrationer och praktiskt taget hela folkrörelsen i landet, lett av de jordlösas rörelse, MST, facken och bondeorganisationerna avvisade bestämt tanken på en massproduktion av etanol.
– Temat är mycket komplicerat men samtidigt mycket viktigt. I Imperiet (läs USA) har det bildats en djävulsk allians mellan å ena sidan oljebolagen, de transnationella agrarbolagen som till exempel Monsato och på den andra sidan de stora fordonsfabrikanterna, säger Joao Pedro Stedile, medlem av högsta ledningen för de jordlösa böndernas organisation MST 1).
Hela Latinamerika uppodlat
Chavez hade inte ens avslutat sin veckolånga turné innan han tog bladet från munnen och kommenterade 2) Bushs etanolplaner:
– För att producera en miljon fat etanol per år skulle de behöva odla upp 20 miljoner hektar mark med majs eller sockerrör. Venezuela producerar per dag tre (3) miljoner fat olja. För att producera motsvarande kvantitet etanol per dag skulle de behöva odla upp hela kontinentens yta, inklusive städerna, jämförde den venezuelanske statschefen.
– Vi skulle utnyttja våra bördiga marker, vårt vatten, teknologi, maskiner, gödningsmedel och så vidare men inte för att producera mat för människorna utan för att de rikas bilar och fordon. Från Venezuelas sida säger vi med all vår blygsamhet; Låt oss i stället producera mat till människorna! I Latinamerika och Karibien finns det närmare 300 miljoner hungrande personer. Energi som olja, gas och de olika derivat som vi behöver för vår utveckling har vi redan”.
”Internationalisering av folkmordet”
På samma spår går också Fidel Castro. I en artikel från den 5 april som han skrev för det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma, slår den kubanske statschefen fast från sin aktiva konvalescens att:
”De fem största producenterna av majs, korn, hirs, råg och havre som Bush vill omvandla till råvara för produktionen av etanol, förser enligt färska uppgifter världsmarknaden med 679 miljoner ton. Samtidigt behöver världens fem största konsumenter, varav somliga även är producenter av dessa spannmål, idag 604 miljoner ton om året. Det disponibla överskottet krymper då till 80 miljoner ton. Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle, om man bortser från oljehaltiga utsäden, enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupska personbilar konsumerar. Bush förklarade i Camp David att han har för avsikt att tillämpa denna modell i världsskala, vilket inte betyder annat än en internationalisering av folkmordet. Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?”
För att möta Olle i Grind gick USA:s säkerhetsrådgivare för den västliga hemisfären, Dan Fisk, ut och informerade om att en av punkterna i mötet i Camp Davis mellan Bush och Lula, skulle handla om ”den svält han (läs Fidel Castro) har åsamkat det kubanska folket”. I sin artikel ett par dagar senare upplyste Fidel den amerikanske säkerhetsrådgivaren att ”Kubas barnadödlighet är lägre än USA:s”. I USA dör 7,1 barn per tusen födda under ett år medan det på Kuba dör 5,3.
Majs för mexikanska tortilla från – USA!
De ekonomiska konsekvenserna av en massiv satsning på majs- och sockerrörsproduktion är kraftiga prishöjningar på baslivsmedel som tortilla eller bröd. Med CAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Canada slogs mexikanska små- och mellanbönder mer eller mindre ut av konkurrensen från det subventionerade storskaliga jordbruket i norr 4). Det som var fullständigt otänkbart för 20 år sedan blev med frihandelsavtalet CAFTA realitet; Mexiko, tortillans vagga, började importera majs från USA. De aktuella satsningarna i USA på etanol via majsodlingar har medfört att priserna i Mexiko har fördubblat. När nu USA vill odla upp 50-60 miljoner hektar latinamerikanskt territorium för majs och sockerrör begriper vem som helst vilka konsekvenser detta kan medföra för de redan nu hungrande människorna.
Även om USA producerar stora mängder etanol är det Brasilien som dominerar både mängden etanol som teknologin i världen. Man vill gärna presentera etanolet som förnyelsebart och icke miljöförstörande. Men det är en myt, menar många specialister 5). För att vinna trovärdighet talar ofta förespråkarna om de begränsade reserverna av olja som bara kommer att räcka ett par decennier till.
Löner och löner
– Bush drömmer om att den nuvarande ekonomiska modellen för fordonsindustrin ska överleva även efter att oljan har sinat. Etanolen kan även vara en lukrativ affär för Bush och familjen, säger den chilenske journalisten Ernesto Carmona i en studie av etanolfrågan.
Han påpekar att i denna världsaffär är det det internationella storkapitalet som spelar i bakgrunden. Till sin hjälp har det ivriga och tjänstvilliga statschefer. Etanolförespråkarna har plötsligt blivit miljövänner och nästan motståndare till de fossila bränslena.
Enligt dagstidningen Estado de São Paulo finns det i Brasilien 336 etanolanläggningar som 2012 har ökat till 409. Lulas erbjudande till Bush om att producera etanol har också sin bakgrund i de miserabla låga lönerna. Att framställa ett fat etanol i USA baserat på majs kostar cirka 55 dollar medan Brasilien säljer det för 25 dollar. Brasilien utvinner 6 000 liter etanol per hektar, USA tar bara ut 3 500 liter. Specialisterna varnar för att de miljoner hektar som kommer att odlas upp kommer att få förödande miljökonsekvenser och på sikt bidra allvarligt till en ekologisk förstörelse av planeten.
Företaget bakom etanolprojektet
Vilka är då ägandeförhållandena bakom detta gigantiska etanolprojekt?
Enligt den brasilianske experten Hector Benoit 6) är företaget Vinod Khosla en av de stora intressenterna på världsmarknaden för etanolproduktion. Det grundades tillsammans med Sun Microsystems och har indiskt-amerikanskt kapital i ryggen.
Detta företag genomför för närvarande stora internationella lobbykampanjer med sin nisch; “biofuel”. Det blickar på den brasilianska marknaden och argumenterar att USA-teknologi, införandet av en etanolstandard och de finansiella resurserna som står beredda att kasta in mycket kapital i leken, är jokrarna som ska hjälpa Brasilien i en affär som kommer att generera 100 miljarder dollar de närmaste 25-30 åren, menar Benoit.
På den brasilianska sidan återfinns den förre jordbruksministern Roberto Rodrigues, utpekad som en guru och energifilosof. Om det förra seklet handlade om att garantera en livsmedelsförsörjning så talar allt för att biobränslet ska vara garanten för detta sekels utveckling, enligt Rodriguez. Men Benoit och andra experter på temat menar att det är precis tvärtom; miljarder dollar i investeringar i etanolproduktionen kommer att fördjupa livsmedelsförsörjningen och ger indirekt Fidel Castro rätt.
Etanolindustrins politiska tjänare
Ernesto Carmona skriver att ”Rodriguez’ filosofi bäst kan förstås om man läser hans personbiografi. Förutom posten som jordbruksminister är han en stor landägare. Han är ordförande för Högsta Rådet för Agroaffärer, ett organ inom delstaten Sao Paolos Industriförbund (FIESP) men även en av de tre grundarna av The Interamerican Ethanol Commissión, vars målsättning är att verka för privata investeringar med offentliga medel (sic!) för att bredda produktionen i framtiden i hela världen för förnyelsebara energikällor”.
De två andra grundarna av denna illustra organisation är Alberto Moreno, colombian och en av ministrarna i den förre presidenten Andres Pastranas konservativa regering, en av de mest ivriga påskyndare av USA:s interventionsplan, Plan Colombia. Men vad kan Moreno tillföra för intressant till etanolproduktionen? Jo, Moreno utsågs 2005 till ordförande i den Interamerikanska Utvecklingsbanken.
Den tredje och mycket mer kändare personen som deltog i grundandet av den Interamerikanska Etanolkommissionen heter inget annat än Jeb Bush, guvernör i Florida och bror till USA:s president. ”Som synes, skriver Benoit, göra goda affärer i biobränsle är något man kan göra utan att ha större skrupler i fråga om intressemotsättningar mellan stat och familj”.
USA köper upp
Och det är mot detta tvivelaktiga transnationella industrikapital som vill förvandla Brasilien till ett råvaruproducerande territorium av etanol som brasilianerna tog gatorna i besittning för att protestera när Bush anlände till Brasilien den 10 mars. Tusentals bönder protesterade och multinationella bolag ockuperades, bland dem svensk-finlandesiska pappersmassaföretaget Stora Enso. 900 kvinnor ockuperade etanolföretaget Cevasa i Sao Paulo. Enligt Via Campesina kommer “USA-regeringens förslag (om etanolproduktion) bara att gynna de stora etanolbolagen i Brasilien och inte majoriteten av det brasilianska folket”. Cevasa är den störste producenten av etanol i landet men förra året köpte USA-företaget Cargill 63 procent av aktierna.
Enligt Via Campesina ger heller inte satsningen på etanol via sockerrörsodlingar några jobb. Ett (1) arbetstillfälle på 100 hektar uppodlad mark, är saldot medan ett familjejordbruk på samma areal ger 35 arbeten.
Chavez insisterar i att det gäller att skapa långsiktiga förutsättningar för att Latinamerikas och Karibiens människor ska kunna äta sig mätta:
– När du fyller bilens tank med etanol så ska du veta att du fyller den med energi från en jordplätt och från vatten som hade varit tillräckligt för att föda sju personer.
NOTER:
1) Intervjuad i det kubanska debattprogrammet ”Mesa Redonda” den 6 april.
2) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 12/03/2007
3) Agencia Bolivariana de Noticias (ABN) 26/03/07
4) inSurgente (A.M.).
5) Ernesto Carmona (ARGENPRESS.info)
6) Bush and Lula meet to discuss biofuel deal (http://www.wsws.org/articles/2007/mar2007/lula-m08.shtml)
7) Las plantaciones de Cargill, Los brasileños se oponen al pacto de Bush y Lula sobre el etanol. Por Isabella Kenfield y Roger Burbach.
viernes, 30 de marzo de 2007
Guds Rike är inte ett verk av några ”utomjordningar”, det är här och i dag!
10 416 tecken
Intervju med Raul Suarez, baptistpastor och chef för Martin Luther King-centret i Havanna
Intervju med Raul Suarez, baptistpastor och chef för Martin Luther King-centret i Havanna
USA:s blockad mot Kuba har inte bara drabbat den karibiska ön ekonomiskt. Det hundraåriga utbytet mellan baptistförsamlingarna i USA och Kuba har helt upphört efter att Vita huset bötfällt fyra församlingar i USA med 32 000 dollar. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson har träffat pastor Raul Suarez, chef för Martin Luther King-centret i Havanna.
* * *
HAVANNA / – Vi, Kristus följeslagare, stöder alla rörelser som verkar för att förbättra livet. Därför stöder vi den kubanska revolutionen, säger den lille mannen vid presidiet med den starka imponerande rösten.
Det är Raul Suarez, baptistpastor och chef för Martin Luther King-centret i Havanna som talar inför 1500 kubanska och utländska ekonomer från hela världen. De har samlats i Havanna för att diskutera och utbyta erfarenheter om möjligheterna att skapa en bättre värld som inkluderar i stället för som i dag, exkluderar människorna.
Suarez dundrar mot USA:s blockad som han kallar ”kriminell” för den förvägrar hans land att inköpa mediciner för sina cancersjuka barn och fortsätta sitt hundraåriga utbyte mellan ekumeniska församlingar i USA och på Kuba.
Men han är framför allt kritisk mot den globalisering som inleddes 1990 i och med Berlinmurens fall. Då startade Världsbankens och IMF:s nyliberala modell som ”utsatte folken för en brutal kapitalism med målsättningen att koncentrera allt mer rikedomar i färre händer samtidigt som fattigdomen och misären globaliserades”, som han säger.
”Neutralisera” motståndet
Efter hans inledning, som mottogs med starka applåder, fick jag ett samtal med den kubanska baptistpastorn som av Vita huset betraktas som mer revolutionär än religiös. Kanske det beror på de starka band han har knutit med ekumeniska församlingar i USA som också har besökt Kuba vid flera tillfällen. Som förra året, då fyra USA-församlingar övernattade på ett församlingshem i staden Varadero, Kubas turistcentrum, bötfälldes av de amerikanska myndigheterna med 32.000 dollar. Motivet hos skattemyndigheterna i USA var att de fyra församlingarna från olika delar av USA härbärgerades på hotell. På så sätt ”stärkte de den kubanska statskassan”. En helt absurd inställning men som väl speglar USA:s långa blockad av Kuba som varje år nästan enhälligt fördöms av FN:s Generalförsamling.
Bland de främsta försvararna av den nyliberala modellen finns, hävdar Raul Suarez, nykonservativa religiösa krafter i allians med den politiska högerextremismen i den nuvarande Bushadministrationen. När modellen framstår som synnerligen brutal och möter motstånd bland folken i Latinamerika, träder dessa högerreligiösa krafter in på scenen för att ”passivisera” och ”neutralisera” motståndet, säger Suarez.
Befrielseteologin som huvudfiende
– Denna högerextrema religiösa strömning i USA, som har sitt ursprung i början av 1900-talet, förenade sig med det republikanska partiets olika program som Santa Fe I och II 1). I dessa dokument, som delvis utarbetats av Rockefellergruppen, utpekas Befrielseteologin som en av huvudfienderna för USA:s intressen i världen. Den religiösa högerextremismen ser inte bara Befrielseteologin som en fiende, den har inlett ett veritabelt krig mot alla former för Befrielsekyrkans arbete; från församlingarna på basnivå där våra systrar och bröder som tog Kristus evangelium på allvar om att tjäna de fattiga och egendomslösa blev offer för denna politik från USA.
Men även en annan strömning och kraft, som borde ha haft större förståelse för Befrielsekyrkans verksamhet, anslöt sig till USA-politiken, menar Suarez.
– Jag tänker på Vatikanen som brännmärkte och bidrog till försvagningen av denna evangeliska kristna rörelse där katoliker och protestanter förenades för att stödja de fattiga i världen.
Det amerikanska evangeliet på export
– Mot den mäktiga rörelse som har uppstått i världen för en bättre, mer mänsklig och jämlik och rättvis värld har de högerextrema religiösa krafterna i USA börjat vad de kallar för ”exporten av det amerikanska evangeliet”. Det är till sin form och sitt innehåll grym, antikristlig och antievangelisk och använder sig av den traditionella historiska Pingströrelsen men som inte har något som helst gemensamt med dessa nya rörelser. Vad de gör är att de exporterar en nyreligiositet som alenierar och ideologiskt raserar de fattigas kamp för sina rättigheter.
Den kubanske pastorn säger att det gemensamma i de regioner där den nyliberala modellen har påtvingats människorna och där fattigdomen och misären har blivit extrem i Latinamerika, där växer också denna nykonservativa högerextrema religiösa strömning kraftigt. De lyckades också, menar Suarez, slå sönder den enighet som existerade inom den protestantiska evangeliska rörelsen.
Reaktionär lära
– USA-missionärerna lärde mig att de kristna inte ska delta i politik, att kyrkan ska vara opolitisk. Men den kubanska revolutionen lärde mig att denna ”opolitiska lära” var den sämsta formen att göra politik för den innebär en avväpning och passivisering av människorna som uppmanas att sänka i stället för att höja garden, avstå från att delta och göra saker för vårt folk, att lösningen på våra folks problem kommer från ovan, att ”Gud är en slags magisk Mandrake” ** som när han har tid och lust kommer att förändra allt till det bättre. Därför behöver vi inte göra någonting. Allt detta skapade en reaktionär mentalitet.
Raul Suarez menar de kristna visst måste delta i politiken:
– Som kristen, kuban och pastor har jag känt ett behov av att integrera mig och aktivt delta i det ekumeniska kapitlet på Kuba. Bland den ekumeniska internationella rörelsen återfinns 70 kubaner på ledande poster som också deltar i ”Rörelsen till försvar av mänskligheten” ***, bröder och systrar som blivit medvetna om vikten av att skapa jämlikhet, solidaritet med kristna sociala, politiska och etiska värden i evangeliet. Kristus historiska projekt är Guds Rike och är inte ett verk av några ”utomjordningar” som talar om att skapa Gud rike i morgon utan det är här och i dag!
För att materialisera och konkretisera dessa stora ord säger Suarez att uppmärksamheten måste riktas mot kapitalismen, det ekonomiska system som orsakar ”denna armé av människor som lever i misär i världen”. Det står i motsättning till Guds vilja”.
– Jag brukar säga att jag tackar Gud för tre saker: Min sociala hemvist, att ha fötts i ett fattigt hem har för mig varit en välsignelse. För det andra, det var när Jesus Kristus dök upp i mitt liv och som en kallelse förändrade mitt liv helt och hållet. Men jag brukar alltid tillägga, som en hyllning till sanningen, att den kubanska revolutionen är det mest kristna och det mest pastorala för den hjälpte mig att förstå mitt folk och ägna mig helt och hållet till mitt folk.
”Plan Bush”
Men hur ser han då på framtiden? Från Vita huset och State Departement kommer det hotfulla signaler om att när Fidel Castro går bort kommer Vita huset att kräva, inte bara en regeringsförändring, utan ett helt annat politiskt och ekonomiskt system i den nation som stått emot och överlevt den längsta blockaden i den moderna historien.
”Plan Bush” som offentliggjordes 2004 är en plan för USA:s återannektering av Kuba. På 454 sidor beskrivs detaljerat hur utbildning, hälsovård och andra offentliga samhällstjänster ska privatiseras. För kubanen som till 85 procent äger sin bostad och inte betalar hyra, som kanske är den mest utbildade och mest friska personen på den amerikanska kontinenten, var Plan Bush en påminnelse om att ”Örnen i Norr” inte har gett upp planerna på att återigen styra ön och förvandla den till en ”Bordell- och kasinoekonomi”, som den var innan 1959. Då var maffian och USA-ambassadören de starka männen i Havanna.
I juli 2006 fick Bushplanen ett hemligt tillägg som alla utgår ifrån handlar om en militär invasion av Kuba. Detta ses som ett sista alternativ för Vita huset eftersom ”upproret på Kuba” lyser med sin frånvaro.
Men hur påverkar denna plan utbytet mellan de religiösa samfunden på Kuba och USA, frågar jag pastor Suarez.
Hundra år av utbyte
– Plan Bush och den allt mer restriktiva blockaden har i praktiken stoppat det historiska utbytet som pågått i nästan 100 år. Förra året besökte fyra baptistsamfund Kuba och när de återvände bötfälldes med 32 000 dollar. För en tid sedan fick jag besked från ett annat samfund som skulle komma, men de fick nej. De hade tidigare fått visum för att besöka Kuba men när detta skulle förlängas vägrades de. Plan Bush har inneburit en spik i kistan i våra historiska förbindelser mellan Kuba-USA.
Men pastor Raul Suarez säger, med glimten i ögat, att de kringgår blockaden som förhindrar fysiska kontakter mellan människorna genom att träffas i tredje land, till exempel Jamaica.
– Det handlar om att träffas mellan bröder för att utbyta idéer om hur vi ska bekämpa denna fördärvliga politik från republikanerna och Bush.
Är det samma svar när Ni söker visum för att besöka Era systrar och bröder i USA?
– Jag får massor av inbjudningar från USA men jag har slutat att söka visum på USA:s intressekontor i Havanna för svaret är det samma varje gång; ”Nej”! Den senaste gången stödde och krävde 14 kongressledamöter i USA att migrationsmyndigheterna i USA skulle ge mig visum. Men svaret från State Departement var: ”Er närvaro i USA står i motsättning till USA:s folks intresse.”
Berättar denne intressante man som alltså betraktas som en presumtiv ”säkerhetsrisk” som USA:s troende ska hållas på avstånd ifrån. I samma land dundrar den högerextreme pastorn Pat Robertson. Med 50 miljoner tevetittare varje kväll i hundra olika länder, att Bush borde sätta en professionell mördare på att ta livet av Venezuelas president Hugo Chavez.
Vad var det han sa, Bush, att han var ”skickad av Gud”?
Dick Emanuelsson
1) Santa Fe I och II: Är utrikespolitiska dokument som utarbetats av republikanska utrikespolitiska experter med många års erfarenheter i State Departement.
2) ”Mandrake”: I Latinamerika betyder att man gör det bakom ryggen eller under bordet, i det fördolda.
3) Rörelsen till försvar av mänskligheten”: Är en löslig sammanslutning av intellektuella och personligheter från hela världen som via internet och olika konferenser, samlas för att utbyta erfarenheter om vikten av att krigen i världen bör stoppas och skapa en ekonomisk modell som inkluderar i stället för att exkludera människorna.
Bildtexter:
KUBA/PERSON: Raul Suarez, baptistpastor och chef för Martin Luther King-centret i Havanna. FOTO: DICK EMANUELSSON
* * *
HAVANNA / – Vi, Kristus följeslagare, stöder alla rörelser som verkar för att förbättra livet. Därför stöder vi den kubanska revolutionen, säger den lille mannen vid presidiet med den starka imponerande rösten.
Det är Raul Suarez, baptistpastor och chef för Martin Luther King-centret i Havanna som talar inför 1500 kubanska och utländska ekonomer från hela världen. De har samlats i Havanna för att diskutera och utbyta erfarenheter om möjligheterna att skapa en bättre värld som inkluderar i stället för som i dag, exkluderar människorna.
Suarez dundrar mot USA:s blockad som han kallar ”kriminell” för den förvägrar hans land att inköpa mediciner för sina cancersjuka barn och fortsätta sitt hundraåriga utbyte mellan ekumeniska församlingar i USA och på Kuba.
Men han är framför allt kritisk mot den globalisering som inleddes 1990 i och med Berlinmurens fall. Då startade Världsbankens och IMF:s nyliberala modell som ”utsatte folken för en brutal kapitalism med målsättningen att koncentrera allt mer rikedomar i färre händer samtidigt som fattigdomen och misären globaliserades”, som han säger.
”Neutralisera” motståndet
Efter hans inledning, som mottogs med starka applåder, fick jag ett samtal med den kubanska baptistpastorn som av Vita huset betraktas som mer revolutionär än religiös. Kanske det beror på de starka band han har knutit med ekumeniska församlingar i USA som också har besökt Kuba vid flera tillfällen. Som förra året, då fyra USA-församlingar övernattade på ett församlingshem i staden Varadero, Kubas turistcentrum, bötfälldes av de amerikanska myndigheterna med 32.000 dollar. Motivet hos skattemyndigheterna i USA var att de fyra församlingarna från olika delar av USA härbärgerades på hotell. På så sätt ”stärkte de den kubanska statskassan”. En helt absurd inställning men som väl speglar USA:s långa blockad av Kuba som varje år nästan enhälligt fördöms av FN:s Generalförsamling.
Bland de främsta försvararna av den nyliberala modellen finns, hävdar Raul Suarez, nykonservativa religiösa krafter i allians med den politiska högerextremismen i den nuvarande Bushadministrationen. När modellen framstår som synnerligen brutal och möter motstånd bland folken i Latinamerika, träder dessa högerreligiösa krafter in på scenen för att ”passivisera” och ”neutralisera” motståndet, säger Suarez.
Befrielseteologin som huvudfiende
– Denna högerextrema religiösa strömning i USA, som har sitt ursprung i början av 1900-talet, förenade sig med det republikanska partiets olika program som Santa Fe I och II 1). I dessa dokument, som delvis utarbetats av Rockefellergruppen, utpekas Befrielseteologin som en av huvudfienderna för USA:s intressen i världen. Den religiösa högerextremismen ser inte bara Befrielseteologin som en fiende, den har inlett ett veritabelt krig mot alla former för Befrielsekyrkans arbete; från församlingarna på basnivå där våra systrar och bröder som tog Kristus evangelium på allvar om att tjäna de fattiga och egendomslösa blev offer för denna politik från USA.
Men även en annan strömning och kraft, som borde ha haft större förståelse för Befrielsekyrkans verksamhet, anslöt sig till USA-politiken, menar Suarez.
– Jag tänker på Vatikanen som brännmärkte och bidrog till försvagningen av denna evangeliska kristna rörelse där katoliker och protestanter förenades för att stödja de fattiga i världen.
Det amerikanska evangeliet på export
– Mot den mäktiga rörelse som har uppstått i världen för en bättre, mer mänsklig och jämlik och rättvis värld har de högerextrema religiösa krafterna i USA börjat vad de kallar för ”exporten av det amerikanska evangeliet”. Det är till sin form och sitt innehåll grym, antikristlig och antievangelisk och använder sig av den traditionella historiska Pingströrelsen men som inte har något som helst gemensamt med dessa nya rörelser. Vad de gör är att de exporterar en nyreligiositet som alenierar och ideologiskt raserar de fattigas kamp för sina rättigheter.
Den kubanske pastorn säger att det gemensamma i de regioner där den nyliberala modellen har påtvingats människorna och där fattigdomen och misären har blivit extrem i Latinamerika, där växer också denna nykonservativa högerextrema religiösa strömning kraftigt. De lyckades också, menar Suarez, slå sönder den enighet som existerade inom den protestantiska evangeliska rörelsen.
Reaktionär lära
– USA-missionärerna lärde mig att de kristna inte ska delta i politik, att kyrkan ska vara opolitisk. Men den kubanska revolutionen lärde mig att denna ”opolitiska lära” var den sämsta formen att göra politik för den innebär en avväpning och passivisering av människorna som uppmanas att sänka i stället för att höja garden, avstå från att delta och göra saker för vårt folk, att lösningen på våra folks problem kommer från ovan, att ”Gud är en slags magisk Mandrake” ** som när han har tid och lust kommer att förändra allt till det bättre. Därför behöver vi inte göra någonting. Allt detta skapade en reaktionär mentalitet.
Raul Suarez menar de kristna visst måste delta i politiken:
– Som kristen, kuban och pastor har jag känt ett behov av att integrera mig och aktivt delta i det ekumeniska kapitlet på Kuba. Bland den ekumeniska internationella rörelsen återfinns 70 kubaner på ledande poster som också deltar i ”Rörelsen till försvar av mänskligheten” ***, bröder och systrar som blivit medvetna om vikten av att skapa jämlikhet, solidaritet med kristna sociala, politiska och etiska värden i evangeliet. Kristus historiska projekt är Guds Rike och är inte ett verk av några ”utomjordningar” som talar om att skapa Gud rike i morgon utan det är här och i dag!
För att materialisera och konkretisera dessa stora ord säger Suarez att uppmärksamheten måste riktas mot kapitalismen, det ekonomiska system som orsakar ”denna armé av människor som lever i misär i världen”. Det står i motsättning till Guds vilja”.
– Jag brukar säga att jag tackar Gud för tre saker: Min sociala hemvist, att ha fötts i ett fattigt hem har för mig varit en välsignelse. För det andra, det var när Jesus Kristus dök upp i mitt liv och som en kallelse förändrade mitt liv helt och hållet. Men jag brukar alltid tillägga, som en hyllning till sanningen, att den kubanska revolutionen är det mest kristna och det mest pastorala för den hjälpte mig att förstå mitt folk och ägna mig helt och hållet till mitt folk.
”Plan Bush”
Men hur ser han då på framtiden? Från Vita huset och State Departement kommer det hotfulla signaler om att när Fidel Castro går bort kommer Vita huset att kräva, inte bara en regeringsförändring, utan ett helt annat politiskt och ekonomiskt system i den nation som stått emot och överlevt den längsta blockaden i den moderna historien.
”Plan Bush” som offentliggjordes 2004 är en plan för USA:s återannektering av Kuba. På 454 sidor beskrivs detaljerat hur utbildning, hälsovård och andra offentliga samhällstjänster ska privatiseras. För kubanen som till 85 procent äger sin bostad och inte betalar hyra, som kanske är den mest utbildade och mest friska personen på den amerikanska kontinenten, var Plan Bush en påminnelse om att ”Örnen i Norr” inte har gett upp planerna på att återigen styra ön och förvandla den till en ”Bordell- och kasinoekonomi”, som den var innan 1959. Då var maffian och USA-ambassadören de starka männen i Havanna.
I juli 2006 fick Bushplanen ett hemligt tillägg som alla utgår ifrån handlar om en militär invasion av Kuba. Detta ses som ett sista alternativ för Vita huset eftersom ”upproret på Kuba” lyser med sin frånvaro.
Men hur påverkar denna plan utbytet mellan de religiösa samfunden på Kuba och USA, frågar jag pastor Suarez.
Hundra år av utbyte
– Plan Bush och den allt mer restriktiva blockaden har i praktiken stoppat det historiska utbytet som pågått i nästan 100 år. Förra året besökte fyra baptistsamfund Kuba och när de återvände bötfälldes med 32 000 dollar. För en tid sedan fick jag besked från ett annat samfund som skulle komma, men de fick nej. De hade tidigare fått visum för att besöka Kuba men när detta skulle förlängas vägrades de. Plan Bush har inneburit en spik i kistan i våra historiska förbindelser mellan Kuba-USA.
Men pastor Raul Suarez säger, med glimten i ögat, att de kringgår blockaden som förhindrar fysiska kontakter mellan människorna genom att träffas i tredje land, till exempel Jamaica.
– Det handlar om att träffas mellan bröder för att utbyta idéer om hur vi ska bekämpa denna fördärvliga politik från republikanerna och Bush.
Är det samma svar när Ni söker visum för att besöka Era systrar och bröder i USA?
– Jag får massor av inbjudningar från USA men jag har slutat att söka visum på USA:s intressekontor i Havanna för svaret är det samma varje gång; ”Nej”! Den senaste gången stödde och krävde 14 kongressledamöter i USA att migrationsmyndigheterna i USA skulle ge mig visum. Men svaret från State Departement var: ”Er närvaro i USA står i motsättning till USA:s folks intresse.”
Berättar denne intressante man som alltså betraktas som en presumtiv ”säkerhetsrisk” som USA:s troende ska hållas på avstånd ifrån. I samma land dundrar den högerextreme pastorn Pat Robertson. Med 50 miljoner tevetittare varje kväll i hundra olika länder, att Bush borde sätta en professionell mördare på att ta livet av Venezuelas president Hugo Chavez.
Vad var det han sa, Bush, att han var ”skickad av Gud”?
Dick Emanuelsson
1) Santa Fe I och II: Är utrikespolitiska dokument som utarbetats av republikanska utrikespolitiska experter med många års erfarenheter i State Departement.
2) ”Mandrake”: I Latinamerika betyder att man gör det bakom ryggen eller under bordet, i det fördolda.
3) Rörelsen till försvar av mänskligheten”: Är en löslig sammanslutning av intellektuella och personligheter från hela världen som via internet och olika konferenser, samlas för att utbyta erfarenheter om vikten av att krigen i världen bör stoppas och skapa en ekonomisk modell som inkluderar i stället för att exkludera människorna.
Bildtexter:
KUBA/PERSON: Raul Suarez, baptistpastor och chef för Martin Luther King-centret i Havanna. FOTO: DICK EMANUELSSON