<5799>
Av Dick Emanuelsson *
1928 beordrade företaget armén att öppna eld mot 3000 försvarslösa bananarbetare med familjer i Colombia. 1954 störtade stod det bakom störtandet av Guatemalas regering. Nu avslöjas det för att ha finansierat de paramilitära dödsskvadronerna i Colombia.
“Frågan är varför företaget inte överlämnade dessa pengar till de colombianska väpnade styrkorna i stället för de irreguljära grupperna”.
Den som ställer den frågan är Alfonso Gómez Méndez, före detta riksåklagare i Colombia. Och han ställer frågan med anledning att det i onsdags (14 mars) blev definitivt bekräftat att det multinationella USA-bolaget Chiquita Brands (innan 1970 United Fruit Co eller Brands) hade betalat de paramilitära dödskvadronerna AUC i Colombia en summa av 1,7 miljoner dollar, knappt 15 miljoner svenska kronor under åren 1997-2004. För det ska de nu böta 25 miljoner dollar till den amerikanska staten (!)
Företaget anklagas också för att via sin privata hamnanläggning i staden Turbo ha lossat 3.000 automatgevär och fem miljoner kulor till AUC från fartyget Otterlo 1). Det skedde i hamnstaden Turbo, i norra Colombia i bananregionen Urabá år 2001. Denna del av Colombia har AUC kontrollerat det senaste decenniet och använts för deras export av kokain.
I söndags (18 mars) offentliggjordes också uppgifter från en laptop som åklagarna beslagtog från en av de elva nationella paramilitära cheferna, ”Jorge 40”. I den beskrivs detaljerat hur AUC exporterar kokainet via lastfartyg med bananer.
”Enligt våra underrättelserapporter företaget (som användes för dessa transporter) heter Chiquita”, säger åklagarnas rapport ordagrant 2).
Halshuggarna
För alla som följt utvecklingen de senaste 30 åren i Colombia är det ingen överraskning att avslöjanden som Chiquita poppar upp förr eller senare. Chiquita erkänner nu att de betalade 1,7 miljoner dollar till de paramilitärerna i bananregionerna Ciénaga och Urabá. Det är psykopatiska mördare organiserade i grupper som kallas ”Mochacabezas”, halshuggarna, som får mördarna i Al Pacinos ”Scarface” att framstå som duvor.
Halshuggarna kunde anlända till en bananplantage, dra ut hela familjen och mitt i byn placera männen med ansiktet mot jorden, anklaga dem för att stödja gerillan och därefter halshugga dem med macheter. Därefter följde den klassiska ritualen att spela fotboll med det avhuggna huvudet eller utöva prickskytte på det.
Enligt Fernando Aguirre, Chiquitas vd, gjordes utbetalningarna till AUC i ”omsorg om de anställdas säkerhet”, ett cyniskt uttalande och är en förolämpning mot offren och deras anhöriga som blev halshuggna Chiquitas betalningsmottagare om de via sin fackförening vågade ställa krav på högre löner eller bättre arbetsförhållanden. Precis som 1928.
LO-Tidningens reportage
I slutet av december 2000 gjorde jag ett fem sidor långt reportage för LO-Tidningen. Under tre dagar talade jag med bananarbetare och besökte olika byar runt om länet där Garcia Marquez hämtade inspiration från sin nobelprisbelönta roman ”Hundra år av ensamhet”, regionen Ciénaga. När 3000 bananarbetare med familjer 1928 samlades och med bibeln i hand vädjade till det multinationella United Fruit Co om en lön att kunna leva på, gavs ingen pardon. Den konservative guvernören gav order om ”eld”. Berg av lik av barn, gamlingar och bananarbetare blev resultatet. Då hade varken gerilla eller kommunistparti bildats som regimen kunde skylla på, än mindre ett ”kallt krig”. Först 1988, 60 år efter blodbadet, gjordes de första ansatserna att bilda en fackförening för bananarbetare i Ciénaga som dock också det dränktes i blod av det ”smutsiga krigets aktörer”.
Två veckor efter att LO-Tidningen publicerade det omfattande reportaget i första numret 2001 mördades José Guette, den regionale ordförande för bananfacket som befann sig i avtalsförhandlingar med Chiquita. Guette hade under tre dagar väglett och presenterat mig för de olika personer och arbetare jag intervjuade på bananplantagerna. En av dessa plantager var just Chiquitas. Arbetarna var tysta, de vågade inte säga mer än att ”allt är väl som det ska vara”. När vi lämnade plantagen varnades vi av en arbetare som sa att vi måste ta en annan väg för att köra tillbaka till Ciénaga för paramilitärerna väntade på oss en kilometer längre bort.
Alla visste var paramilitärerna härbärgerade och vem som finansierade dem. Jag kan inte bevisa att Chiquita gav sina betalningsmottagare order om att mörda Guette och alla andra fackföreningsledare och aktiva i Ciénaga, men USA:s förre ambassadör i Colombia under denna tid, Myles Frechette, misstänker att det finns fler än en ”ful bov” bland de multinationella bolagen som opererar i Colombia:
– Jag har alltid misstänkt att det finns fler bolag, inte bara amerikanska, som har gjort detsamma. Fler än en ful bov kan komma att avslöjas 3).
En fysiskt utrotad vänster
I bananregionen Urabá i norra Colombia, vann vänsteralliansen Union Patriotica (UP) kommunal- och borgmästarvalen i sju av elva städer i den bananproducerande regionen av Urabá. Men under hela 1990-talet pågick en systematisk fysiskt utrotning av såväl fackledare som över tusen av de främsta medlemmarna i UP. De paramilitära dödsskvadronerna och den 17:e armébrigaden ”Voltígeros” opererade tillsammans och anklagas för att stå bakom de flesta av massakrerna i denna del av Colombia. Under denna våldsamma tidsperiod var Alvaro Uribe länet Antioquias guvernör. I dag är han president i Colombia och utpekad av folkrörelsen för att vara para-militärens, landägarnas och storföretagens representant.
Redan 2003 fick USA:s Justitiedepartement nys om att Chiquita betalade de terroristförklarade paramilitärerna i Colombia. Trots det fortsatte Chiquita att betala månatliga summor till AUC, som anklagas för att under den senaste 15-årsperioden ha mördat minst 600 medlemmar av bananfacket i Urabá och Ciénaga.
Chiquita har alltid varit aggressiv mot alla de personer eller journalister som ifrågasatt eller grävt i deras förehavanden. Så också i januari 2001 efter reportaget i LO-Tidningen. I dag står det klart att Chiquita lejde de män som med machetes och motorsågar dränkte Colombias bananer med blod från de som skördade dessa.
Frågan är vem som vill konsumera Chiquitas bananer?
* Latinamerikakorrespondent som bevakat Colombia sedan 1980
Av Dick Emanuelsson *
1928 beordrade företaget armén att öppna eld mot 3000 försvarslösa bananarbetare med familjer i Colombia. 1954 störtade stod det bakom störtandet av Guatemalas regering. Nu avslöjas det för att ha finansierat de paramilitära dödsskvadronerna i Colombia.
“Frågan är varför företaget inte överlämnade dessa pengar till de colombianska väpnade styrkorna i stället för de irreguljära grupperna”.
Den som ställer den frågan är Alfonso Gómez Méndez, före detta riksåklagare i Colombia. Och han ställer frågan med anledning att det i onsdags (14 mars) blev definitivt bekräftat att det multinationella USA-bolaget Chiquita Brands (innan 1970 United Fruit Co eller Brands) hade betalat de paramilitära dödskvadronerna AUC i Colombia en summa av 1,7 miljoner dollar, knappt 15 miljoner svenska kronor under åren 1997-2004. För det ska de nu böta 25 miljoner dollar till den amerikanska staten (!)
Företaget anklagas också för att via sin privata hamnanläggning i staden Turbo ha lossat 3.000 automatgevär och fem miljoner kulor till AUC från fartyget Otterlo 1). Det skedde i hamnstaden Turbo, i norra Colombia i bananregionen Urabá år 2001. Denna del av Colombia har AUC kontrollerat det senaste decenniet och använts för deras export av kokain.
I söndags (18 mars) offentliggjordes också uppgifter från en laptop som åklagarna beslagtog från en av de elva nationella paramilitära cheferna, ”Jorge 40”. I den beskrivs detaljerat hur AUC exporterar kokainet via lastfartyg med bananer.
”Enligt våra underrättelserapporter företaget (som användes för dessa transporter) heter Chiquita”, säger åklagarnas rapport ordagrant 2).
Halshuggarna
För alla som följt utvecklingen de senaste 30 åren i Colombia är det ingen överraskning att avslöjanden som Chiquita poppar upp förr eller senare. Chiquita erkänner nu att de betalade 1,7 miljoner dollar till de paramilitärerna i bananregionerna Ciénaga och Urabá. Det är psykopatiska mördare organiserade i grupper som kallas ”Mochacabezas”, halshuggarna, som får mördarna i Al Pacinos ”Scarface” att framstå som duvor.
Halshuggarna kunde anlända till en bananplantage, dra ut hela familjen och mitt i byn placera männen med ansiktet mot jorden, anklaga dem för att stödja gerillan och därefter halshugga dem med macheter. Därefter följde den klassiska ritualen att spela fotboll med det avhuggna huvudet eller utöva prickskytte på det.
Enligt Fernando Aguirre, Chiquitas vd, gjordes utbetalningarna till AUC i ”omsorg om de anställdas säkerhet”, ett cyniskt uttalande och är en förolämpning mot offren och deras anhöriga som blev halshuggna Chiquitas betalningsmottagare om de via sin fackförening vågade ställa krav på högre löner eller bättre arbetsförhållanden. Precis som 1928.
LO-Tidningens reportage
I slutet av december 2000 gjorde jag ett fem sidor långt reportage för LO-Tidningen. Under tre dagar talade jag med bananarbetare och besökte olika byar runt om länet där Garcia Marquez hämtade inspiration från sin nobelprisbelönta roman ”Hundra år av ensamhet”, regionen Ciénaga. När 3000 bananarbetare med familjer 1928 samlades och med bibeln i hand vädjade till det multinationella United Fruit Co om en lön att kunna leva på, gavs ingen pardon. Den konservative guvernören gav order om ”eld”. Berg av lik av barn, gamlingar och bananarbetare blev resultatet. Då hade varken gerilla eller kommunistparti bildats som regimen kunde skylla på, än mindre ett ”kallt krig”. Först 1988, 60 år efter blodbadet, gjordes de första ansatserna att bilda en fackförening för bananarbetare i Ciénaga som dock också det dränktes i blod av det ”smutsiga krigets aktörer”.
Två veckor efter att LO-Tidningen publicerade det omfattande reportaget i första numret 2001 mördades José Guette, den regionale ordförande för bananfacket som befann sig i avtalsförhandlingar med Chiquita. Guette hade under tre dagar väglett och presenterat mig för de olika personer och arbetare jag intervjuade på bananplantagerna. En av dessa plantager var just Chiquitas. Arbetarna var tysta, de vågade inte säga mer än att ”allt är väl som det ska vara”. När vi lämnade plantagen varnades vi av en arbetare som sa att vi måste ta en annan väg för att köra tillbaka till Ciénaga för paramilitärerna väntade på oss en kilometer längre bort.
Alla visste var paramilitärerna härbärgerade och vem som finansierade dem. Jag kan inte bevisa att Chiquita gav sina betalningsmottagare order om att mörda Guette och alla andra fackföreningsledare och aktiva i Ciénaga, men USA:s förre ambassadör i Colombia under denna tid, Myles Frechette, misstänker att det finns fler än en ”ful bov” bland de multinationella bolagen som opererar i Colombia:
– Jag har alltid misstänkt att det finns fler bolag, inte bara amerikanska, som har gjort detsamma. Fler än en ful bov kan komma att avslöjas 3).
En fysiskt utrotad vänster
I bananregionen Urabá i norra Colombia, vann vänsteralliansen Union Patriotica (UP) kommunal- och borgmästarvalen i sju av elva städer i den bananproducerande regionen av Urabá. Men under hela 1990-talet pågick en systematisk fysiskt utrotning av såväl fackledare som över tusen av de främsta medlemmarna i UP. De paramilitära dödsskvadronerna och den 17:e armébrigaden ”Voltígeros” opererade tillsammans och anklagas för att stå bakom de flesta av massakrerna i denna del av Colombia. Under denna våldsamma tidsperiod var Alvaro Uribe länet Antioquias guvernör. I dag är han president i Colombia och utpekad av folkrörelsen för att vara para-militärens, landägarnas och storföretagens representant.
Redan 2003 fick USA:s Justitiedepartement nys om att Chiquita betalade de terroristförklarade paramilitärerna i Colombia. Trots det fortsatte Chiquita att betala månatliga summor till AUC, som anklagas för att under den senaste 15-årsperioden ha mördat minst 600 medlemmar av bananfacket i Urabá och Ciénaga.
Chiquita har alltid varit aggressiv mot alla de personer eller journalister som ifrågasatt eller grävt i deras förehavanden. Så också i januari 2001 efter reportaget i LO-Tidningen. I dag står det klart att Chiquita lejde de män som med machetes och motorsågar dränkte Colombias bananer med blod från de som skördade dessa.
Frågan är vem som vill konsumera Chiquitas bananer?
* Latinamerikakorrespondent som bevakat Colombia sedan 1980
Bildtext ovan: Bananarbetare i Cienaga visar reportaget som denne reporter gjorde för Livsemedelsarbetarförbundets tidning Mål&Medel 1991 i regionen Cienaga. Styrelsen för det nybildade facket som guidade mig runt mördades precis som deras föregångare i blodbadet 1928, på order av Chiquita som då hette United Fruit Co.
1) El Tiempo, 17 mars,
2) El Tiempo, 18 mars,
3) Radiostationen RCN, 17 mars, ”Caso "Chiquita Brands" genera aguda controversia” http://www.rcn.com.co/noticia.php3?nt=18479
1) El Tiempo, 17 mars,
2) El Tiempo, 18 mars,
3) Radiostationen RCN, 17 mars, ”Caso "Chiquita Brands" genera aguda controversia” http://www.rcn.com.co/noticia.php3?nt=18479
