Kina och Latinamerika förstärker sina ekonomiska förbindelser

Av Dick Emanuelsson

• Medan USA tar över Europa som sin nya “bakgård”, frigör sig Latinamerika alltmer och riktar sina blickar både söder- som österut.

TEGUCIGALPA / 2015-01-10 / Celac och Kina går nu in i ett intensivt ekonomiskt och handelssamarbete på alla nivåer. Enligt Kinas president Xi Jinping kommer handeln mellan Kina och Latinamerika ha en omsättning på 500 miljarder dollar under det kommande decenniet. Kinas egna investeringar, från Rio Grande i norr till Kap Horn i söder, kommer att uppgå till 250 miljarder dollar.

Celac, som på engelska heter The Community of Latin American and Caribbean States omfattar 33 länder, alla stater på den amerikanska kontinenten, med undantag för USA och Canada är medlemmar.

Sedan den internationella kapitalistiska krisen slog ut med full kraft i september 2008, har majoriteten av Celacs medlemsstater förstärkt sitt eget ekonomiska och ömsesidiga samarbete.  Det har gett stora och positiva resultat. I stället för att drabbas av den kapitalistiska cykliska krisen som i Europa, USA och Canada, en kris som återkommer vart 7-8:e år, har den ekonomiska tillväxten varit stor i de flesta latinamerikanska länderna.

Grekiska arbetare konfronteras med polisen på 1 maj 2014. Klasstriderna i
Europa under senaste året har varit många.

Dyster prognos för världsekonomin

 

Det är ingen tvekan om att Latinamerika, för egen självbevarelsedrift, vänder sig österut i stället för mot nord. Nyhetsbyrån Reuters frågade i början av året tio framträdande ekonomer och börsanalytiker om hur de ser på perspektivet för världsekonomin för 2015 och alla tio sammanfattade svaret i: “bedrövelse”!

– Förbered för ett katastrofalt år för amerikanska statsobligationer. Det är prognoserna som skickas från Wall Street, sa Liz Capo McCormick och Susanne Walker, experter för Bloomberg.

– Kollapsen i oljepriserna kommer att generera en ny finanskris. Den är kopplad till en “skräpskuld” som utfärdats för att finansiera spelet med utvinningen av skifferoljan i Nordamerika. Den finansiella eliten designar en ursäkt för sin nästa omgång av sedeltryckande i försöket att rädda bankerna, sa Rob Kirby, ekonomisk expert på Kirby Analytics.

Destination Peking

 

Inför det dystra perspektiv som världsekonomin står inför samlades de 33 representanterna för Celac i Peking under den första veckan av 2015. I stället för att tidigare flyga var och en till Washington för att be om krediter och förmånliga villkor, anlände de latinamerikanska presidenterna eller utrikesministrarna till Kina den 3 januari.

Kinas president Xi Jinping.

Och i stället för att dra åt livremmen och inleda en brutal nedskärning och privatisering av offentlig sektor, kommer Latinamerika i samarbete med Kina att i stället genomföra offensiva produktiva och sociala investeringar.

– Tiden har kommit för att fördjupa förbindelserna mellan Kina och Latinamerika (...), behovet av att skapa ett gemensamt mål Kina-CELAC för att konsolidera, utveckling och förändring för våra folk, sa den kinesiske presidenten.

“Pekingdeklarationen”

 

Vad den kinesiske statschefen syftade på var innehållet i “Pekingdeklarationen”. Den omfattar en samling av strategier och uppnådda överenskommelser i ett ekonomiskt block för multilateralt samarbete under de kommande tio åren.

Pekingdeklarationen sammanfattar en samarbetsplan som omfattar politiska, kommersiella investeringar, finansieringar, energiresurser, industri, jordbruk så som ömsesidigt utbyte mellan folken i vetenskap.

– Det är ett historiskt möte med vägar, ansträngningar, kamp av människor som vägrade att anpassa sig till slaveriet i det förflutna, till nykolonialismen och som var kapabla att hålla sin dröm om värdighet vid liv, sa Venezuelas president Maduro i sitt tal.

Med cirka tre miljoner bostäder beräknas den dramatiska bostadsbristen i Venezuela kunna byggas bort. Därför
behövs det cementfabriker och medassistens från Kina ska bisten på bostäder vara borta om några år.

Bygga, bygga. . .

 

Venezuela är ett illustrativt exempel på hur det bilaterala samarbetet konkretiseras. I ett speciellt avtal mellan de bägge länderna som undertecknades, kommer Kina investera framför allt i den sociala sektorn genom att finansiera byggandet av 1500 nya skolor och tre cementfabriker med en kapacitet att producera 2500 ton per dag. Detta i sin tur förstärker bostadsbyggandet där målet är satt till tre miljoner bostäder fram till 2016. Hittills har landet byggt 1,1 miljoner hem. Sammanlagt innebär det att Kina investerar 20 miljarder dollar i Venezuela under de kommande åren.

Kina har vänt sig allt mer mot Latinamerika men även organisationen Brics, som omfattar Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Kina och Indien. Dollarn fick ännu en nådastöt när Kina och Ryssland uppgav att de skulle införa sina egna valutor i handeln mellan de bägge länderna.

Kina och Ryssland stärker banden med Latinamerika

Kinas president Xi Jinping och Venezuelas Nicolas Maduro tar farväl varandra efter den kinesiske statschefens besök i Venezuela där 38 olika avtal undertecknades mellan de bägge länderna.

USA blir allt mer förflyttad till skuggan i det som var dess ”bakgård”

TEGUCIGALPA / 2014-07-24 / Latinamerika har aldrig tidigare upplevt en liknande offensiv från två stormakter som när Kinas och Rysslands presidenter genomförde statsbesök och undertecknade handelsavtal för flera hundra miljarder dollar förra veckan. En blek Obama kunde bara stillatigande observera och konstatera hur USA:s ”bakgård” numera vänder blicken ”öster- och söderut”.

Det sista statsbesöket genomfördes den 22 juli av Kinas sävlige och lugne president Xi Jinping. Kuba var sista anhalten. Xi Jinping och Vladimir Putin inledde redan den 11 juli sin Latinamerikaturné, bara fem dagar innan de skulle slå sig ned på den nya ekonomiska handelsgiganten Bric´s möte i Fortaleza i Brasilien.

Medan USA erbjuder de latinamerikanska och karibiska staterna militär materiel, krigsflygplan, utbildning av ländernas polis- och militärapparat och krediter från Världsbanken och IMF om respektive land privatiserar alla offentliga tjänster, erbjuder Kinas och Rysslands statschefer samma länder krediter och ömsesidigt handelsutbyte med målet att utveckla respektive land.

Putin och Xi i Havanna

De bägge presidenterna som representerar två växande stormakter besökte Brasilien, Argentina, Venezuela, Nicaragua och Kuba. De kinesiska medierna förkunnade att turnén som deras president hade genomfört var ”historisk”.

Putin landade först i Havanna den 11 juli där han träffade den historiske ledaren för den kubanska revolutionen Fidel Castro, undertecknade ett nytt avtal med Kubas president Raul Castro där Ryssland efterskänkte 90 procent av den kubanska skulden till det dåvarande Sovjetunionen. De resterande 3.500 miljoner dollar ska betalas av under en tioårsperiod. Det kan även förvandlas som betalning i gemensamma handels- och industriprojekt.

Den kinesiske presidenten landade, som sista anhalt innan Peking, den 22 juli i Havanna. Även han träffade Fidel. De bägge länderna, som har haft ett oavbrutet politiskt- och handelsutbyte sedan 1949. Nu, den 22 juli 2014 undertecknade de bägge statscheferna inte mindre än 29 ömsesidiga avtal på en rad områden. Bland dem finanser, jordbruk, industri, hälsovård, bioteknologi, olja, energi, miljö, utbildning, telekommunikationer, Internet och digital-TV.

– Den kinesiska delegationen är full av förtroende över framtiden och utvecklandet av relationerna mellan vårt land och Kuba, vi är för alltid bra vänner, kamrater och bröder med Kuba, sa Xi.

Mötet med de fem medlemsländerna i Brics, som också genomfördes på den amerikanska kontinenten, närmare bestämt i Brasilien, markerade också en milstolpe i integrationen mellan Latinamerika och den asiatiske jätten. Brics beslutade som Flamman skrev i föregående nummer om att starta en den Nya Utvecklingsbanken med 100 miljarder dollar i kassavalvet. Kina placerar 41 miljarder och det är naturligt att huvudkontoret för den nya banken kommer att ligga i Shanghai.

Argentina

Argentina fick besök den 12 juli av Putin och efter Brics möte anlände Xi Jinping till Argentina den 18 juli. Putin skrev under flera avtal inom kärnenergins område. Sovjetunionen levererade redan på 1970-talet reaktorer till Argentina.

Xi Jinping undertecknade 20 avtal med sin kollega Christina Kirchner till ett värde av elva miljarder dollar. Bara inom järnvägssektorn uppgår Kinas investeringar till 4800 miljoner dollar. Investeringar kommer också att göra inom varvsindustri. Ett avtal mellan de bägge centralbankerna undertecknades som gör Argentina mindre sårbart för ”Gamfondernas” gränslösa spekulanter.

38 avtal med Venezuela

När den kinesiske presidenten anlände till Venezuela hälsades han välkommen av landets president Nicolas Maduro. De bägge känner varandra sedan flera år tillbaka när Maduro var utrikesminister och sammanträffade med Xi när Chavez var president. En ny kinesisk kredit på fyra miljarder dollar till Venezuela skrevs ut som ska satsas inom den sociala sektorn och infrastruktur i Venezuela. Den kinesiska centralbanken undertecknad också ett avtal med det statliga venezuelanska energibolaget PDVSA för att finansiera en forskning av mineraler som slutar på 691 miljoner dollar. Sammanlagt slöts 38 avtal inom områden som teknologi, industri, finanser, transporter, bostadsbyggande och jordbruk.

Nicaragua

Vladimir Putin besökte också Nicaragua efter sitt besök i Kuba. De bägge länderna har sedan flera år intensifierats sina förbindelser efter att Sandinisterna återerövrade makten i valet 2006. Nicaraguas president välkomnade Ryssland i ett av de största megaprojekten under modern tid, byggandet av en ny kanal mellan Karibien och Stilla havet i Nicaragua till en kostnad av 40 miljarder dollar.

USA:s militära ”tjänster”

I december 2000 offentliggjordes dokumentet SANTA FE IV. Det hade skrivits av bland annat USA-generalen Summers med meriter från gerillabekämpning i Centralamerika, Lewis Thambs, USA:s f.d. ambassadör i Colombia och Costa Rica. Han var spindeln i knarkfinansieringen av «Contras» i Nicaragua/Centralamerika med överste Oliver North som huvudaktör. Dokumentet, som låg till grund för Georg Bushs utrikespolitik anger i korthet följande fyra geostrategiska uppgifter, ordagrant citerade och som blivit USA:s utrikespolitik i sitt förhållande till Latinamerika och Karibien:

1. Kontroll över sunden i Atlanten.

2. Obegränsad tillgång till Panamakanalen.

3. Upprättande av en säker farled runt Kap Horn.

4. Garantier för att länderna i världsdelen inte ska uppträda fientligt mot USA (med direkt antydan mot Kuba och Venezuela och i viss mån Brasilien, reds anm.).
Dessutom ska världsdelens naturresurser vara disponibla för att motsvara USA:s nationella prioriterade behov.

För stöd för dessa punkter sjösattes för andra gången USA sin 4:e flotta. Den hade skapats 1943 och lades i malpåse 1950 men togs återigen fram i juli 2008 för att förstärka USA:s dominans runt den amerikanska kontinentens bägge kuster. 

Parallellt med denna militära doktrin, piskan, accelererade den nyliberala doktrinen 1989 via Washingtons konsensus, den nyliberala modellen som under 20 år i praktiken har krossat fackföreningar och arbetsmarkandslagar där den införts i Latinamerika. I tio punkter handlar den i korthet om att privatisera alla allmänna tjänster och statliga företag, liberalisera ekonomin och öppna för fri import (läs USA-företag som den 4:e punkten i Santa Fe-dkokumentet stipulerar, reds anm), avreglera alla lagar inom ekonomins område men instiftande av lagar som säkerhetsställer privategendomen existens i all framtid.

Det är med denna bakgrund som Latinamerika allt mer fjärmar sig från ”Grannen i Norr” och upprättar handelsavtal med Kina och Ryssland men också mellan de latinamerikanska och karibiska staterna. På ömsesidiga villkor.

Dick Emanuelsson