Kina och Latinamerika förstärker sina ekonomiska förbindelser

Av Dick Emanuelsson

• Medan USA tar över Europa som sin nya “bakgård”, frigör sig Latinamerika alltmer och riktar sina blickar både söder- som österut.

TEGUCIGALPA / 2015-01-10 / Celac och Kina går nu in i ett intensivt ekonomiskt och handelssamarbete på alla nivåer. Enligt Kinas president Xi Jinping kommer handeln mellan Kina och Latinamerika ha en omsättning på 500 miljarder dollar under det kommande decenniet. Kinas egna investeringar, från Rio Grande i norr till Kap Horn i söder, kommer att uppgå till 250 miljarder dollar.

Celac, som på engelska heter The Community of Latin American and Caribbean States omfattar 33 länder, alla stater på den amerikanska kontinenten, med undantag för USA och Canada är medlemmar.

Sedan den internationella kapitalistiska krisen slog ut med full kraft i september 2008, har majoriteten av Celacs medlemsstater förstärkt sitt eget ekonomiska och ömsesidiga samarbete.  Det har gett stora och positiva resultat. I stället för att drabbas av den kapitalistiska cykliska krisen som i Europa, USA och Canada, en kris som återkommer vart 7-8:e år, har den ekonomiska tillväxten varit stor i de flesta latinamerikanska länderna.

Grekiska arbetare konfronteras med polisen på 1 maj 2014. Klasstriderna i
Europa under senaste året har varit många.

Dyster prognos för världsekonomin

 

Det är ingen tvekan om att Latinamerika, för egen självbevarelsedrift, vänder sig österut i stället för mot nord. Nyhetsbyrån Reuters frågade i början av året tio framträdande ekonomer och börsanalytiker om hur de ser på perspektivet för världsekonomin för 2015 och alla tio sammanfattade svaret i: “bedrövelse”!

– Förbered för ett katastrofalt år för amerikanska statsobligationer. Det är prognoserna som skickas från Wall Street, sa Liz Capo McCormick och Susanne Walker, experter för Bloomberg.

– Kollapsen i oljepriserna kommer att generera en ny finanskris. Den är kopplad till en “skräpskuld” som utfärdats för att finansiera spelet med utvinningen av skifferoljan i Nordamerika. Den finansiella eliten designar en ursäkt för sin nästa omgång av sedeltryckande i försöket att rädda bankerna, sa Rob Kirby, ekonomisk expert på Kirby Analytics.

Destination Peking

 

Inför det dystra perspektiv som världsekonomin står inför samlades de 33 representanterna för Celac i Peking under den första veckan av 2015. I stället för att tidigare flyga var och en till Washington för att be om krediter och förmånliga villkor, anlände de latinamerikanska presidenterna eller utrikesministrarna till Kina den 3 januari.

Kinas president Xi Jinping.

Och i stället för att dra åt livremmen och inleda en brutal nedskärning och privatisering av offentlig sektor, kommer Latinamerika i samarbete med Kina att i stället genomföra offensiva produktiva och sociala investeringar.

– Tiden har kommit för att fördjupa förbindelserna mellan Kina och Latinamerika (...), behovet av att skapa ett gemensamt mål Kina-CELAC för att konsolidera, utveckling och förändring för våra folk, sa den kinesiske presidenten.

“Pekingdeklarationen”

 

Vad den kinesiske statschefen syftade på var innehållet i “Pekingdeklarationen”. Den omfattar en samling av strategier och uppnådda överenskommelser i ett ekonomiskt block för multilateralt samarbete under de kommande tio åren.

Pekingdeklarationen sammanfattar en samarbetsplan som omfattar politiska, kommersiella investeringar, finansieringar, energiresurser, industri, jordbruk så som ömsesidigt utbyte mellan folken i vetenskap.

– Det är ett historiskt möte med vägar, ansträngningar, kamp av människor som vägrade att anpassa sig till slaveriet i det förflutna, till nykolonialismen och som var kapabla att hålla sin dröm om värdighet vid liv, sa Venezuelas president Maduro i sitt tal.

Med cirka tre miljoner bostäder beräknas den dramatiska bostadsbristen i Venezuela kunna byggas bort. Därför
behövs det cementfabriker och medassistens från Kina ska bisten på bostäder vara borta om några år.

Bygga, bygga. . .

 

Venezuela är ett illustrativt exempel på hur det bilaterala samarbetet konkretiseras. I ett speciellt avtal mellan de bägge länderna som undertecknades, kommer Kina investera framför allt i den sociala sektorn genom att finansiera byggandet av 1500 nya skolor och tre cementfabriker med en kapacitet att producera 2500 ton per dag. Detta i sin tur förstärker bostadsbyggandet där målet är satt till tre miljoner bostäder fram till 2016. Hittills har landet byggt 1,1 miljoner hem. Sammanlagt innebär det att Kina investerar 20 miljarder dollar i Venezuela under de kommande åren.

Kina har vänt sig allt mer mot Latinamerika men även organisationen Brics, som omfattar Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Kina och Indien. Dollarn fick ännu en nådastöt när Kina och Ryssland uppgav att de skulle införa sina egna valutor i handeln mellan de bägge länderna.

Nu skapar Latinamerika sin egen organisation utan USA

Nu skapar Latinamerika sin egen organisation utan USA

Flera latinamerikanska statschefer instämmer i att ersätta den USA-kontrollerade OAS med sin egen kontinentala organisation, CELAC

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2011-11-28 / De Latinamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap (CELAC) bildas nu den 2-3 december i Caracas. Latinamerika och Karibien vill bestämma över sin egen framtid utan flåset i nacken från USA.

– Som en strömning av framsteg mot en union av politisk, ideologisk och kulturell mångfald men inramad av en gemensam identitet i Latinamerika och Karibien, ja så karaktäriserar Venezuelas utrikesminister Nicolas Maduro, bildandet av den nya kontinentala gemenskapen, CELAC.

Ecuadors president Rafael Correa är kanske den statschef som hårdast har verkat för skapandet av den nya organisationen.

– Det är inte möjligt att de latinamerikanska konflikterna ska behandlas i Washington. Partiskheten från OAS´s (de Amerikanska Staternas Organisation) sida är uppenbar, menar Correa, med hänvisning till USA: s kontroll av OAS.

HAN ANSER ATT DET OAS gör är en kalkering av Världsbankens uppfattning. Men såväl Världsbanken som Internationella Valutafonden har förlorat en stor del av sin “ammunition”. De latinamerikanska staterna befinner sig i en ekonomisk klart mer gynnsam situation än för 20 år sedan. Därför har dessa “Imperiets utpressningsorgan”, som Evo Morales kallar de två finansorganen, förlorat en stor del av sin kraft att pressa Latinamerika till underkastelse. Latinamerika befinner sig till stor del i en helt annan situation än krisernas Europa.

Staten som organ för social och ekonomisk utveckling har i stället för att gradvis avrustas i stället förstärkts. Strategiska samhällssektorer har nationaliserats och har skapat en ekonomisk buffert som möjliggjort för regeringarna att stå emot den internationella kapitalistiska krisen, menar till exempel Carlos Martinez Garcia, före detta ordförande för den spanska filialen av ATTAC.

HAN HÄVDAR ATT DE mest progressiva och revolutionära regeringarna i Latinamerika sedan flera år verkar för en ny Allians Syd-Syd med målet att bygga upp en stark motkraft som kan stå emot den kapitalistiska nyliberala modellen. ALBA-gemenskapen har visat fördelarna när länderna i Syd går samman och samarbetar i stället för att låta sig spelas ut mot varandra under överinseende av Världsbanken, IMF och USA.

Martinez anser, i likhet med den latinamerikanska vänstern, att det finns öppna kollaboratörer med såväl USA som med den extremhöger som spanska Partido Popular representerar i Latinamerikas oligarkier. Men där finns även den Socialdemokratiska Internationalen (IS) som flyter samman i en gemensam ideologisk strategi med såväl USA som Aznar. Spetsen är riktad mot Venezuela och de politiskt mest avancerade staterna i Latinamerika. Målet är att slå sönder ALBA inifrån, menar Martinez. Flera försök från OAS att illegitimera valprocessen i Nicaragua är det senaste exemplet på denna konspiration. Ett annat är avslöjandet när Alvaro Uribe i ett telefonsamtal förra veckan uppmanade Stor-Caracas´ antichavistiske borgmästare Antonio Ledezma, att organisera demonstrationer mot Chavez inför bildandet av Celac nu på fredag och lördag. Inte för inte döptes Uribe till ”Andernas Sharon”, med avseende på den israeliske general Ariel Sharon som USA:s gendarm i Mellanöstern.

DRÖMMEN OM ETT ENAT AMERIKA väcktes av frihetshjälten Simon Bolivar när han 1812, i sitt Manifest från Cartagena, uttalade behovet av att skapa ett enda latinamerikanskt fosterland, både i ekonomiska som i politiska termer.

Och på fredag och lördag (2-3 december) samlas statschefer från 33 stater söder om Rio Grande för att uttala sig för bildandet av de Latinamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap, på spanska förkortat till CELAC.

Endast USA och Canada står vid sidan, enligt beslut från Cancun, Mexiko, 2010. Där fattades beslutet att i Caracas den 5 juli 2011 grunda organisationen. Men president Chavez cancersjukdom satte P för konferensen som dock inleds i morgon.

DE FLESTA STATSCHEFERNA anser att bildandet av CELAC är historiskt. För första gången under republikernas historia kommer kontinentens råvaruproducerande och exportörer av mänskligt kapital till USA och Canada själva att sätta dagordningen för sin framtid.

Två veckor innan statskuppen i Honduras, samlades OAS till möte i landets näst största stad, San Pedro Sula. På dagordningen stod en fråga; Kubas återinträde i organisationen. Patricia Rodas, utrikesminister i Manuel Zelayas regering, höll i konferensen. Efter 14 timmars plenum tog USA:s OAS-minister Rodas vid sidan av konferensen och sa vredgat att Hillary Clinton hade väntat i 13 timmar på att få tala. Rodas svarade kort; ”Latinamerika har väntat i 40 år på att få ordet”. Clinton lämnade Honduras några minuter senare utan att ha fått tala och reste till Bumarak i Egypten. Två veckor senare, den 28 juni 2009, utlöstes den militära statskuppen i Honduras.

BOLIVAR ANSÅG ATT BILDANDET av ett Enat Amerika var ett vapen mot den då uppåtstigande kolonialismen från norr. Han menade att USA:s ekonomiska och politiska avsikter inte sammanföll med folkens intresse. “USA verkar vara förutbestämd av försynen att i frihetens namn invadera Amerika med elände”, var Bolivars sammanfattning av den framväxande USA-imperialismen. USA-presidenten James Monroes doktrin uttrycktes då av denne själv 1823: “Amerika åt amerikanerna.”

Nu handlar det om 2011 och ett sekel av militära interventioner och ekonomisk utpressning har skapat en allmän politisk medvetenhet grundat på den egna erfarenheten.

I MAJ 1948, MITT under det kalla kriget, bildades den organisation som Che Guevara skulle döpa till “USA:s Ministerium för Koloniala Frågor”, OAS. Organisationen kom att utgöra USA:s främsta stöd för sin utrikespolitik och en uppbackare av en rad militära USA-interventioner. Kuba var det sista landet att frigöra sig från den spanska kolonialismen men den första stat att frigöra sig från USA:s politiska och ekonomiska strupgrepp. Därför attackerades den karibiska ön nästan omedelbart av USA. Den mäktige grannen i norr stoppade all import från Kuba och igångsatte den militära interventionen mot landet som inleddes den 15 april 1961. Kubas flygvapen slogs nästan ut av USA-flyget som en förberedelse för marktrupperna som besegrades under fyra dagars strider. I maj 1965 var det dags för Dominikanska republiken som invaderades av 40.000 marinsoldater. Och så vidare.

Medan USA förespråkar en “panamerikanism”, som inkluderar Nordamerika, talar folken i Latinamerika om en “Latinamerikanism” som motsvarar Bolivars idéer om ett land, ett språk och en likartad kultur. Puerto Rico är illustrationen på det absurda i “Panamerikanismen” eftersom folkets historia är förbundet med Sydamerika, språkligt och kulturellt, knappast med MTV-kulturen som frodas i USA. Men Puerto Rico invaderades och annekterades av USA trots det folkliga motståndet som är levande och starkt på den karibiska ön.

DE VENEZUELANSKA KOMMUNISTERNA menar att den politiska integrationsprocessen bör visa “ansikte mot ansikte med våra grannar men ryggen mot den imperialistiska potentaten i Norr”.

Orsaken är logisk. 1889 och 1890 genomfördes i Washington den ”De Amerikanska Staternas Första Internationella Panamerikanska Konferensen”. President James Monroes Doktrin som uttrycktes 1823 av denne, gick inte att missuppfatta: “Amerika åt amerikanerna”, det vill säga den kontinentala kontrollen för den stat han representerade.

1948 bildades OAS som ett verkställande organ för denna doktrin. De latinamerikanska staterna, med undantag för Mexiko, fungerade som ”duttiga idioter” för en imperialistisk politik som tjänade USA:s monopolkapital och Pentagons strävan efter kontinental militär kontroll. USA:s krigsakademi för Latinamerikas officerare, School of Americas, inrättades där antikommunism blev dessa militärers rättesnöre. Politisk opposition i hemländer förvandlades av de militära manualerna till ”Den Inre Fienden” och en rad militärkupper har registrerats på kontinenten.

Det är mot denna Husbondens Politik som Latinamerika nu tar de första stapplande stegen mot att skapa sin egen organisation, utan husbondens närvaro. Det har inte hjälpt att Obama och Clinton har gjort statsbesök på kontinenten och hävdat att de ska ”omformulera sin utrikespolitik mot Latinamerika. Femhundra miljoner latinamerikaner är vittnen till USA:s folkmordskrig i Irak, Afghanistan och Libyen.

De Latinamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap (CELAC)

• CELAC (La Comunidad de Estados Latinoamericanos y Caribeños) representerar tre stora regioner; Centralamerika, Karibien och Sydamerika.
• Målsättningen är att konsolidera självständigheten via respekt för självbestämmanderätten och folkens suveränitet.
• Regionen ska vara en fredszon med en omfattande utveckling på alla områden.
• CELAC bör, enligt Ecuadors president Rafael Correa, skapa en kommission för mänskliga rättigheter som ersätter den USA-influerade Interamerikanska MR-kommissionen med säte i San José de Costa Rica.
• Konflikter mellan och inom medlemsländer bör lösas i och av Latinamerika och inte i Washington. OAS, den USA-kontrollerade de Amerikanska Staternas Organisation, bör ersättas av CELAC, menar både Correa och andra statschefer.

Dick Emanuelsson