CIA och Uribes politiska polis spionerar på Kuba och Venezuela

TEGUCIGALPA / 2010-09-10 / Med hjälp av CIA och USA-ambassaden spionerade en specialgrupp ur den hemliga politiska polisen mot Venezuelas, Kubas och andra mellanösternambassader i Bogota. CIA och USA-ambassaden finansierade även spioneriet.

Germán Albeiro Ospina

Det är den gripne och åtalade chefen för specialgruppen GONE, Germán Albeiro Ospina, som i torsdags (9/11) i förra veckan inför åklagarämbetet erkände spioneriet. Han sa att sedan 2005, då GONE bildades, genomfördes spioneriet mot de nämnda ländernas beskickningar.

DAS-G3-GONO

Ospina tillhör DAS som är den hemliga politiska polisen som lyder direkt under presidentpalatset. Inom DAS bildades 2003 en annan hemlig och olaglig grupp, G3. Denna spionerade och förföljde ledamöter från den erkända Högsta Domstolen, ledare från vänstern, de fackföreningar och människorättsorganisationer som vägrade att underordna sig den statliga terrorismens diktat men även 16 journalister, bland dem denne skrivare, registrerades och dokumenterades i mappar vars volymer är kopiösa. Ett 30-tal höga officerare inom G3:s kontraspionage sitter bakom lås och bom och domstolsförhandlingar pågår.

Medan G3, totalt utanför offentlig kontroll, spionerade och kartlade dessa grupper bildades 2005 en annan grupp, GONE. Enligt Ospina var målet att kartlägga den liberala stridbara senatorn Piedad Cordoba. Hon har gjort sig känd för sina fräna debatter och stenhårda kritik mot regimen Alvaro Uribe och hans förbindelser med de paramilitära dödsskvadronerna. Cordoba har också medverkat till att FARC-gerillan har släppt ett 20-tal krigsfångar, framför allt i samarbete med Venezuelas president Hugo Chavez.

´Guilt by Association´

Denna humanitära insats sågs inte med blida ögon i presidentpalatset i Bogota och Uribe satte sin politiska polis att leta efter ”trådar” som kunde knyta Cordoba till den colombianska vänstergerillan. Målet var att vanära den kvinnliga senatorn genom att knyta henne som utskickad av gerillan. Fler än en gång anklagades Chavez och Cordoba av Uribe och den colombianska oligarkin för att i hemlighet stödja gerillan.

– Vi genomförde bevakningar, skuggningar, infiltration och penetration av dessa länders ambassader där det fanns sammanträffanden (politiska) mellan senator Piedad Cordoba och hennes anknytning till den venezuelanska regeringen, sa Ospina inför åklagaren.

Uribe & CIA spindlarna i spionnätet

Uribe framstår för varje förhör mot agenterna som den verklige uppdragsgivaren. Det finns naturligtvis inga politiska motiv för att enskilda chefer inom säkerhetstjänsten i största allmänhet skulle genomföra denna kartläggning, bevakning, och förföljelse av journalister, domstolsledamöter eller att spionera på ambassader i Bogota. Uribe har hittills slagit ifrån sig och påstår att han som högste chef för DAS varken kände till G3 eller GONO.

Albeiro Ospina uppgav till åklagaren att ordern att infiltrera och spionera på ambassaderna utgick från poliskaptenen Jorge Alberto Lagos, vice chef för DAS som i sin tur hade fått ordern från María del Pilar Hurtado, högste chef för den politiska polisen. Ospina uppgav även att i operationerna deltog CIA-agenter och personer från USA-ambassaden i Bogota.

Rapporter till Uribe

– I dessa möten (med sina två överordnade) som behandlade undersökningarna (läs spioneriet) mot Venezuela, Kuba och mellanöstern, gavs även andra order. Dessa handlade om att uppfylla och organisera uppdrag för regeringen som var av nationellt intresse där dessa länder och personer var inblandade, uppgav Ospina.

Den 27 augusti dömdes Lagos till åtta års fängelse för spioneriet och förföljelserna mot journalister, opposition, människorättsledare och ledamöter ur Högsta Domstolen. Lagos blev den förste som dömdes av de fängslade säkerhetsmännen.

Ospina sa att de uppgifter som man lyckade samla in om Piedad Cordoba förmedlades inte bara till regeringen utan även till regeringens Fredskommissionär. En annan DAS-agent, Carlos Orjuela, sa i sina förhör med åklagaren att dessa uppgifter också gick vidare till försvarsministeriet, utrikesministern och den högsta ledningen för de väpnade styrkorna.

Tre DAS-agenter greps i Venezuela

Venezuela har upprepade gånger anklagat regimen Uribe för att ha sänt in DAS-agenter på venezuelanskt territorium. I Venezuela beräknas 4-5 miljoner colombianer har fått uppehållstillstånd efter att ha lämnat Colombias inbördeskrig och ekonomiska depression.

I oktober 2009 anklagade Chavez´ inrikesminister Tarek El Aissami, den colombianska regimen för att genomföra en omfattande spionoperation mot Venezuela. Tre DAS-agenter, två colombianer och en venezuelan, greps. Som täckning för sina anklagelser visade Aissami upp dokument som en DAS-agent hade läckt till den venezuelanska regeringen och som band Uriberegimen till planen.

Inte bara Venezuela var utsatt för spioneriet (Plan Falcón), även Kuba (Plan Fénix) och Ecuador (Plan Salomón) var föremål för det colombianska spioneriet. Dessa tre operationer finansierades av Uribe, USA-ambassaden och CIA:s personal i Colombia, erkände DAS-agenten Carlos Orjuela.

USA-flyg kastades ut

Att CIA har Kuba under bevakning 24 timmar om dygnet sedan revolutionärerna intog Havanna den 1 januari 1959, är allmänt omvittnat. Spioneriet mot Ecuador har sin grund i den folkliga segern med Rafael Correa i spetsen som i november 2009 kastade ut USA:s flygvapen från den stora flygbasen i staden La Manta, två minuters flygfärd till Colombias södra gräns där FARC-gerillan har starka positioner.

Enligt en annan säkerhetsagent hade den dåvarande försvarsministern Juan Manuel Santos full kännedom om spioneriet mot de tre länderna. Santos är i dag president i Colombia och inledde redan den andra dagen sin presidentperiod med att överbrygga motsättningarna till Venezuela som hade brutit förbindelserna med Uribe efter att denne anklagat Chavez för att upplåta venezuelanskt territorium för den colombianska FARC-gerillan. Agenten gjorde dessa uttalanden i april i år inför TV-programmet Contravía i TV-kanalen Canal Uno. Contravia leds av den internationellt erkände reportern Hollman Morris som flera gånger offentligt har anklagats av Uribe för att gå i FARC-gerillans tjänst och tvingats i exil flera gånger.

Vägrades USA-visum

I juli i år vägrades Morris visum för att studera vid ett universitet som hade utfärdat ett stipendium för ett års studier. Men State Departement avvisade visumansökan. Detta väckte en internationell storm bland journalister och en månad senare backade USA:s UD och gav Morris inresevisum.

I Contravia berättade den anonyme agenten att DAS, med tillstånd av Uribe, hade organiserat en grupp agenter med uppgift att spionera och bevaka utländska diplomater. Men även att försöka infiltrera Venezuelas, Kubas, Ecuador och ambassaderna för de länder som är medlemsstater i ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Vårt Amerika.

Rulla tillbaka den revolutionära processen

Och det är det som det verkliga spioneriet har satts in, inte i enskilda senatorers förbindelser med en eller annan utländsk makt.

USA förfogar över 13.000 civila och militära agenter i 75 länder i världen. Dessa agenter kommer från hemliga specialstyrkor med en gigantisk budget och har alla befogenheter, inklusive mord och terrorism, till sitt förfogande för att genomföra olagliga uppgifter utomlands.

USA:s huvudvärk och motiv för sitt deltagande i spioneriet mot ALBA:s, främst Venezuelas ambassad i Bogota, handlar om hur CIA och Pentagon ska kunna bryta upp dessa länder inifrån. Varje uppgift som de colombianska agenterna kan lyckas få fram analyseras av USA och sätts in i det större sammanhanget, rulla tillbaka den politiska revolutionära processen, framför allt i Venezuela, men även i länder som Nicaragua och Bolivia.

Gerillasegrar

För USA är det dock viktigt att fortsätta stödja Bogotaregimens nu nära 50-åriga krig mot vänstergerillan i landet. FARC-gerillan, som Uribe skulle besegra på sex månader 2002, har de senaste veckorna utdelat rena militära dråpslag mot den colombianska armén som lidit svåra förluster. Även den för regeringen uträknade ELN-gerillan har visat musklerna och ett 25-tal armésoldater stupade eller sårades förra veckan i strider nära Medellin.

HONDURAS: Massmord på organiserade bönder samtidigt som landet och bostadsområden militariseras

Colombianiseringen av Honduras  är inledd

Av Dick Emanuelsson

Víctor Mata Oliva, 40

TEGUCIGALPA / 2010-09-12 / Elva organiserade lantarbetare har mördats de senaste nio månaderna enbart i Aguándalen (Valle de Bajo Aguán) vid Honduras’ atlantkust. Mordvågen ingår i en strategi för att kriminalisera alla sociala protester med USA:s krig mot knarkkartellerna som förevändning.

Det är 3500 synnerligen välorganiserade och politiskt mycket medvetna lantarbetarfamiljer som för två månader sedan mer eller mindre tvingade regimen Porfirio Lobo att underteckna ett avtal mellan regeringen och böndernas organisation MUCA (Movimiento Unificado de Campesinos del Bajo de Aguán) som gav varje familj 4,5 hektar mark.

Sergio Amaya, 18

Det är mark som landets rikaste och mäktigaste man, Miguel Facussé, bestulit bönderna på genom regeringskorruption i början av 1990-talet. Men bönderna bidade sin tid och inledde återerövringen av marken mitt under diktaturen förra året.

Anklagade för planera gerillauppror

Men trots det rådande avtalet och trots att Facussé har fått betalt för marken av regeringen, har han via sina medier gått till våldsamma angrepp mot bönderna och MUCA som anklagas för att planera ett väpnat uppror. Det är inga nya anklagelser utan har förekommit så länge kampen om jorden har pågått.

Roldin Villeda, 1

Därför har morden intensifierats de senaste månaderna då sex bönder har mördats av de hundratals inhyrda AK-beväpnade paramilitärer.

Månadstidningen El Libertador fick tillstånd av de anhöriga till de senaste fyra morden, som ägde rum i slutet av förra veckan, att publicera slakten av de fyra bönderna i Aguán. Det är bilder som alltmer bekräftar en ”Colombianisering” av Honduras. Ju mer Motståndsfronten och den folkliga kampen stärks i Honduras, desto mer våldsamma och desperatare blir den statliga terrorismens och oligarkins svar.

Te en titt på de bifogade bilderna, de är grymma men det är en grym värld som Honduras visar upp i dag. Aguán ligger vid Karibiska havet och en region som jag är rent av förälskad i. Staden Trujillo är en pärla vid Karibiska havet och en besökare tror att han har kommit till en av Latinamerikas vackraste platser med det turkosblåa havet.

Dränks i blod från de fattiga

De tre senaste offren är Víctor Mata Oliva, 40, Sergio Amaya, 18 och Roldin Villeda, 15 som körde i riktning mot en av MUCA:s bosättningar nära staden Tocoa. I en ödslig plats låg sex AK-beväpnade män i ett bakhåll och öppnade eld. Chauffören förlorade medvetandet av skotten och bilen stannade. Där fick han nådeskottet i huvudet. Det andra offret påträffades några meter från bilen där han sköts ihjäl. Det tredje offret var fortfarande vid liv när ambulansen kom men avled på väg till sjukhuset.

Francisco Miranda, 55

Vid en annan väg mot Tocoa sköts Francisco Miranda, 55, ihjäl. Även han var medlem i bondekooperativet ”La Aurora”, Gryningen. Han sköts ihjäl när han cyklade mot Tocoa.

– Men denna gång har vi vittnen, säger Juan Chinchilla. Sex personer från en fyrhjulsdriven pickup sågs gömma sig i Facussés palmplantage och när Francisco Miranda kom cyklande öppnade de eld mot honom. Juan Chinchilla är medlem av MUCA:s högsta ledning och den nationella styrelsen för den Nationella Motståndsfronten, Frente Nacional de Resistencia Popular.

– Alguánregionen fortsätter att dränkas i blod från de fattiga för att föda de privilegierade, säger Chinchilla till Flamman. Oligarkin och politikerna mördar med absolut straffrihet i Honduras, sammanfattar han bittert den senaste massakern.

USA och Pentagon

Richard Downie och Porfirio Lobo

På lördagskvällen avslutade president Porfirio Lobo en konferens för ett litet urval av personligheter under temat; ”Planering för Strategier för den Nationella Säkerheten”. Men det var ingen honduran som var huvudtalare utan Richard Downie, chef för Centret för Studier av Hemisfären som lyder under USA:s Försvarsdepartement. På plats fanns Honduras högsta generaler.

– Ett handlingsprogram med datum och konkreta aktioner har beslutats för att uppfylla målen, sammanfattade Downie självsäkert.

Redan samma kväll patrullerade arméstyrkor i de fattiga bostadsområdena i Tegucigalpa och San Pedro Sula. Men de fyra böndernas mördare var är vid denna pressläggning på fri fot.

Con María Conchita Alonso y Roberto Micheletti como protagonistas en el acto “Detrás de las mentiras”

En el acto “Detrás de las mentiras” con María Conchita Alonso y Roberto Micheletti como protagonistas from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.

YOUTUBE:








POR “El Chele” Atrevido y Mirian (cámaras) Emanuelsson


VIDEO: http://vimeo.com/14848072

TEGUCIGALPA / 2010-09-09 / El disco rayado ha sido usado año tras año. Uno solo se resigna y piensa ¿cuando se van a cansar? Hace unos años solo era un Dictador. Ya son dos y hay algunos muy habilosos aspirantes de subir un nivel nombrándose también Dictador.

Dice Conchita y Micheletti mueve la cabeza como ¡“Si, Mi amor, tienes toda la razón”!.

¿Cuáles han sido sus pecados? Fidel y Hugo.
¿Qué es por lo que le acusan para ser nombrado como Dictador?
¿No es que el Dictador necesita un pueblo ignorante para poder sostener su Dictadura?

Entonces explícame; ¿Como es posible que tanto UNESCO como CEPAL caigan en las garras de esos Dictadores, elogiándolos por haber eliminado el analfabetismo que los “Demócratas” no han logrado durante los dos siglos de las republicas?

¿O diciendo que todos los indicadores económicos son positivos y muestran que son los pobres que en primer lugar son los favorecidos?

“UN MILLÓN DE LÁMINAS”

Como ahora, por ejemplo, cuando las autoridades nicaragüenses envían día tras día por avión, canoas, carretera (hasta donde pueden llegar los camiones en el mar de barro) alimentación y “Un Millón de Láminas”. Por que muchos techos de los pobres han sido rotos por las tormentas tropicales o los huracanes que en este momento hacen sufrir a los pueblos centroamericanos.

¿Cuándo ha hecho Porfirio Lobo más que un pedido de donaciones de alimentación en lo que llaman “La Plaza de la Democracia”, la que Micheletti llamaba “Plaza de Libertad”?

Pero los damnificados hondureños les importan un pepino por que la ayuda a los miles capitalinos no llega a la gente que cae abajo de los cerros juntos con barrios enteros!

ORTEGA VISAVI EL REY SUECO

Pero Ortega es un Dictador y la mayoría de los Directores de las ONG´s en Managua, que son financiados y asalariados (10-20 salarios mínimos) por los europeos y gringos, también mueven sus cabezas, refiriéndose que Ortega tiene tendencias autoritarias y dictatoriales. Eso han dicho en la embajada gringa y sueca y si ellos lo dicen debe ser así.

Sin embargo, Ortega quiere seguir en la presidencia otro periodo lo cual, por supuesto, confirma que va a subir un nivel y poder declararse a 100 por ciento Dictador. No importa si el Pueblo Nicaragüense lo elige en elecciones libres y populares el 2011.

Casi como el Congreso Nacional de Honduras, donde el ex presidente del Congreso ha sido congresista casi 30 años. Fue justo ese congreso que lideró Micheletti que “sustituyó” al presidente Manuel Zelaya y eligió a Micheletti sin pena.

Tage Erlander, el ex jefe del gobierno socialdemócrata sueco estuvo en el poder de 1946 a 1969, es decir 23 años. Pero era sueco y Suecia es un Reino donde el Rey no es ni elegido por el pueblo y que tiene la estabilidad laboral más segura del mundo.

Pero Ortega todavía no esta en la primera división como Fidel y Hugo. Aunque Fidel no esta en el poder sigue ejerciendo en forma mágica poder, convocando decenas de miles de estudiantes en la Universidad de la Habana, como fuera los días heroicos en 1953 y 1956.

¿No iba a morir él?


LA RUTA MIAMI-HABANA. . .

Le confieso que he pasado por Miami donde vive Maria Conchita Alonso y una cantidad de viejos dictadores, pero del otro lado, los viejos amigos y aliados de los gringos. Son buenos dictadores.

Si, tuve que pasar por Miami hace cuatro años cuando regresé de Estocolmo donde había reemplazado colegas en la redacción. Ellos también necesitan un poco de vacaciones con semejante invierno de seis meses de nieve, frío y oscuridad. Ya se dan cuenta por que no vivo más allá. Acá soy un exiliado pero por el clima.

Pues, desde el aeropuerto hasta el hotel donde iba a pasar la noche para tomar el vuelo al otro día hacia Tegucigalpa, no paraba un “cubano-gusano” de hablar sobre la gran noticia de ese día 2 de agosto; ¡“FIDEL ESTA MURIENDO”! Hasta El Nuevo Heraldo tenía un afiche para mejorar la venta en el hotel cuando llegamos.

En los noticieros fueron entrevistados cantidades de compatriotas ´a la Miami´ que aseguraban a las modelos de periodistas que ¡“ya estamos empacando las maletas para ir a recuperar nuestras haciendas que fueron confiscadas por los comunistas”!

Y a la pregunta de la belleza cuantas hectáreas había dejado allá en la perla del Caribe contestó: “3.000 hectáreas” que ahora son trabajadas por los campesinos que antes no tenían tierra.

CARACAS-MIAMI-TEGUCIGALPA . . .

Pero Fidel se negó y se niega a morir. Así de sencillo. Peor todavía, por que ahora se ha colocado el uniforme verde olivo y habla y escribe todos los días casi sin parar. Como en los viejos tiempos.

Las clínicas de psicólogos y psiquiatras en Miami se revientan por la cantidad de clientes americanos que dicen que son cubanos. Están volviéndose locos por que el fenómeno allá en la Habana no es de carne y hueso y les da pesadillas en donde ¡Fidel viene para Miami y no al revés!

El otro día estuvimos en un acto en Tegucigalpa bajo el lema “VENEZUELA DETRÁS LAS REJAS DEL CASTROCOMUNISMO”. La gran estrella de la noche fue Maria Conchita Alonso, hermana de Robert Alonso, ambos cubano-venezolanos y ahora ciudadanos de Miami. Decía la cincuentona que se sentía orgullosa de estar otra vez en Honduras que logró parar la amenaza de Chávez y movía los párpados hacia Roberto Micheletti que absorbía el amor.

Unos 30 de los 140 paramilitares en la finca de Robert A.

. . . Y 140 PARAMILITARES COLOMBIANOS

El hermano de Conchita tuvo mala suerte en el mes de mayo de 2004. Fue descubierto en su finca nada menos que 140 paramilitares colombianos. ¡“PERO NO TENÍAN ARMAS”! se defendía Conchita cuando le hice la pregunta. En el salón, en uno de los lujosos hoteles de Tegucigalpa, se había podido escuchar una aguja cuando caía en el alfombrado.

Finca o campamento paramilitar?

Y tiene razón. En la finca, que parece más un campamento militar con barracas en fila india, no se encontraban armas. Pero eso de lo menos. Las armas las sacan en el momento preciso. ¿O no? Robert.

La veterana no-política salió en todos los medios golpistas el día antes y el mismo día del acto, invitando a los hondureños al “conversatorio”.

Pero no fue mucho de “conversar” por que las preguntas había que escribirlas en un papel. Y aunque fue uno de los primeros de entregar la pregunta quedé casi a final. Y fue manipulada por que el moderador solo leyó la última parte en donde le preguntaba a Conchita Alonso ¿“si consideraba factible traer paramilitares colombianos para derrocar a Chávez”?

Lo que el moderador no quiso mencionar de la pregunta era si “¿la salida de Venezuela de Usted y su hermano coincidía con el descubrimiento de 140 paramilitares colombianos en la finca de su hermano en las afueras de Caracas”?

¡Los y las Camisas Blancas nos querían comer vivos!

“LA CONTRARREVOLUCIÓN ES SIEMPRE SANGRIENTA”

Para coronar esa “Noche Loca”, como cantaba Conchita en su mejor época, la palabra se la dio a Roberto Micheletti, el dictador de ropa civil que casi prometió amor y fidelidad a la mujer que dice que no es “política” y que su hermano “no sabe hablar, y por eso es muy drástico”.

Robert Alonso sabe hablar muy bien. Tiene en Miami tanto página en internet como TV y radio. Se dirige al pueblo de Venezuela convocándolo a levantarse en la “Guarimba”, que no es otra que la Contrarrevolución.

Un viejo comunista sueco me decía una vez que “la revolución puede ser pacífica si las correlación de las fuerzas son favorables. Pero la Contrarrevolución es siempre sangrienta”.

REVIVIDO EL 28 DE JUNIO 2009

Prometió otro 28 de junio si. . . .

Y Micheletti se sentía esa noche como si fuera el 28 de junio 2009, haciendo ¡“VIVAS A LAS & LOS CAMISETAS BLANCAS”! y gritaba que ¡“LOS CUATRO VAGOS SIGUEN PINTANDO NUESTRAS PAREDES, NUESTRAS IGLESIAS Y NUESTRAS EMPRESAS”!, y terminó tres veces con su “VIVA HONDURAS”.

Más que un celular con su cámara fotográfica en función se levantó esa noche cuando salimos del salón del Hotel General, solo el nombre dice todo que tipo de clientela se agrupaba allá.

Al día siguiente, el 18 de agosto, salieron otra vez “LOS CUATRO VAGOS” a las calles. Eran 200.000 hondureños y hondureñas.

Pobre Conchita, mirando desde el avión que despejó a la misma hora con rumbo a Miami y que miraba a las calles llenas de las masas hondureñas que cantaba:

¡“Nos tienen miedo por que no tenemos miedo”!