USA-soldater opererar nu öppet i Colombia

4066 tecken

TEGUCIGALPA / 070329 / De tre USA-officerarna sparkade in dörren, slog sönder några fönster och frågade var deras tre landsmän, tre CIA-agenter som greps av FARC-gerillan den 14 februari 2003, befann sig. Därefter fördes två av personerna som befann sig i huset bort av de tre USA-militärerna och hundra colombianska antigerillasoldater. De gripna släpptes efter två dygn.

Händelsen ägde rum den 21 januari i år men först nu, den 28 mars, alltså drygt två månader senare, blev händelsen offentlig efter att bönderna i Remolino de Caguán, som tillhör staden Cartagena de Chairá i länet Caquetá, södra Colombia, hade informerat människorättsorganisationer i Colombia.

Försvarsminister Juan Manuel Santos sa i ett uttalande till radiokanalen Caracol att operationen hade fått den colombianska regimens godkännande och att han inte såg något märkligt i vad som hade hänt. Till landets enda heltäckande dagstidning, El Tiempo, i vilken han och vicepresident Francisco Santos är huvudägare, sa han att USA-officerarna och deras 100 colombianska militära följeslagare skulle spåra upp en informatör som påstod sig veta var de tre CIA-agenterna befann sig.

Men indignationen är total i Remolino de Caguán.

Indignerad bybefolkning

– Vid 10-tiden på morgonen kom armésoldaterna och ungefär en timma senare dök de tre ”Gringosen” upp i en helikopter, klädda i den colombianska arméns uniformer, fullt beväpnade, sa Rafael Orejuela, vice ordförande i samhällets byråd sa till Caracol.

Han berättade att de utländska militärerna bröt sig in i ett hus i byn där de slog sönder några fönster och sparkade in en dörr och via tolkar frågade de bönderna ”var finns de kidnappade amerikanarna”!

Orejuela säger att hela byn, med cirka 1500 invånare, är ”indignerad” för de anser att det sätt på var utlänningarna agerade bryter mot den nationella suveräniteten, varför de skickade ett protestbrev till president Uribe, republikens rättsinstanser och flera människorättsorganisationer.

Men det är uppenbart att regimen Uribe&Santos lyssnar mer på sina uppdragsgivare i Pentagon än sina egna bönder som får sina rättigheter förtrampade av utländska stövlar som sparkar in dörrarna på de colombianska hemmen.

Trots att försvarsminister Santos säger att de tres USA-officerarnas agerande ryms inom det avtal slutits mellan USA-Colombia, finns det inget i avtalen som säger att de uppskattningsvis 2.000 militära rådgivarna från USA:s operativa specialstyrkor har rätt att aktivt delta i de militära operationerna.

Förvandlats till legitima mål för gerillan

Händelserna i Remolino de Caguán visar att USA:s militära närvaro i Colombia har övergått från ekonomiskt stöd och aktiv militär rådgivning till deltagande i direkta militära operationer. Det är en kvalitativ stor förändring som innebär att de amerikanska militärerna, oavsett om de iklär sig den amerikanska eller colombianska uniformen eller har civil utstyrsel, som de tre CIA-agenterna som sköts ned av FARC-gerillan för fyra år sedan, förvandlats till legitima mål för gerillan och för alla colombianer som vill försvara den nationella suveräniteten.

För tre år sedan, 13-14 december 2004, genomförde 1500 bönder i Remolino de Caguán en konferens under två dagar med deltagande av människorättsadvokater och ett fåtal journalister, bland dem den som skriver de här raderna. Under de fem timmar som färden på floden Rio Caguán tog, stoppades de två båtarna vi färdades i ömsom av armén som av gerillan som kontrollerade alla byar och landsbygden utanför staden Cartagena de Chairá.

Under konferensen i Remolino de Caguán var de 1500 bönderna omringade av tungt beväpnade armésoldater från den 22:a antigerillabataljonen. Deras vittnesmål om militärens brott mot de mänskliga rättigheterna under deras ”Plan Patriota”, filmades av sergeant Arroyo, som jag överraskade när han helt öppet stod med videokameran och filmade bönderna.

Nu har han fått aktivt sällskap av USA:s intervenerande militärer. Samma mönster ägde rum när USA började sin intervention i Vietnam i början av 1960-talet.

Dick Emanuelsson

Domaren tvingas avgå efter nya manipulationer i målet mot Simón Trinidad

4120 tecken

TEGUCIGALPA / 070327 / Den andra rättegången mot FARC-gerillans fredsförhandlare, Simon Trinidad, uppsköts i måndags på obestämd tid efter att domaren hade haft enskilda samtal med åklagarna och en jurymedlem utan att bjuda in eller ens informera försvaret. På grund av detta klavertramp tvingades domaren lämna fallet.

– Domaren kan inte gå tillbaka och åklagarna måste börja om på nytt, sa USA-advokaten Paul Wolff i en kommentar till Caracol Radio i Colombia.

– Detta är en stor seger för Simon Trinidad, tillade Wolff som besökte Sverige den 12 mars när han talade på ett informations- och solidaritetsmöte om och för de politiska fångarna Simon och Sonia, arrangerat av Föreningen Jaime Pardo Leal.

Mot alla odds vann Simon Trinidad i första instansen eftersom juryn inte kunde ena sig. Domaren Tom Hogan skickade tillbaka juryn tre gånger för att den skulle ena sig om ett domslut, men utan framgång. Därför fanns inget annat val för domaren än att annullera fallet.

Politiskt mål

Men anklagelserna mot Trinidad, kidnappning av tre USA-medborgare i Colombia, har varit fulla av motsägelser, falska vittnesmål, vittnen som brutit samman i rätten och dragit tillbaka anklagelserna. Det är också i högsta grad ett politiskt mål där USA är högst inblandad i Colombia sedan 1950-talet.

Den 27 maj 1964 inledde den colombianska armén ”Operation Lasso” som handlade om att tillintetgöra 46 män och två kvinnor som hade organiserat ett bondekooperativ i den lilla bergsbyn Marquetalia men som av den konservativa regeringen anklagades för att ha upprättat en ”Självständig republik”. ”Operation Lasso” var organiserat av Pentagon och USA:s militärrådgivare i Bogota var de som ledde operationen som utgjordes av 16.000 infanterister som attackerade de 48 lantarbetare med bombflyg och artilleri. I tre veckor höll Manuel Marulanda och hans kamrater ut tills de inledde ”Den långa marschen” mot regionen Uribe i länet Meta. Där tog de beslutet att bilda Colombias Väpnade Revolutionär Styrkor, FARC.

Spionerade på gerillan

När de tre CIA-agenterna sköts ned av gerillan eller, som de tre tillfångatagna USA-medborgarna själva säger i en intervju med den colombianske journalisten Jorge Enrique Botero, “motorn bara tystnade och vi störtade”, befann de sig på underrättelsearbete över gerillakontrollerat område. Till och med Colombias arméchef vid den tidpunkten, Jorge Enrique Mora, sa till dagstidningen El Tiempo att de tre spionerade på gerillan. De är också experter på säkerhetsoperationer och sofistikerade kommunikationsutrustning, anställda hos ett företag som hyrdes in av Pentagon för arbete i Colombia. Sammanlagt finns det uppskattningsvis 2000 personer, cirka hälften USA-medborgare, som är inhyrda av USA-företag för arbete under Plan Colombia. Gerillan har förklarat dem som militära mål eftersom de är brickor i USA:s militärstrategiska intervention i Colombia mot gerillan.

Trinidad ska åläggas munkavle

Simon Trinidad hade inget att förlora och trots att hans egen försvarsadvokat uppmanade honom att inte sätta sig i vittnesbåset, gjorde han det och förklarade gerillans politiska mål och program och varför han anslutit sig till gerillan, trots ett bekvämt och bekymmersfritt ekonomiskt liv i norra Colombia. Åklagarna kräver nu att Trinidad ska åläggas munkavle och inte ges möjlighet att uttala sig som han gjorde i det första målet. Åklagarna är livrädda att Trinidad ska ”manipulera” jurymedlemmarna, ett krav som försvaret rasar emot och menar förvandlar målet till rättsröta. Domare Hogan och åklagarna tror att den politiske skicklige Trinidad lyckades övertyga delar av juryn.

Men sanningen är att de 20 “vittnen” från den colombianska militären eller underrättelsetjänsten som i måndags fick resa tillbaka till Colombia, är köpta vittnen, både säkerhetsagenter och gerilladesertörer som i utbyte mot att slippa avtjäna 30-åriga fängelsestraff, gått med på att vittna mot Trinidad. Men den typen av vittnen har inget som helst värde i en verklig rättsstat, vilket man inte kan anklaga USA för att i dag representera.

Dick Emanuelsson

Bildtext:

Simon Trinidad med sin fru och gerillakamrat, Lucero Palmera. Även hon greps i Quito, Ecuador, den 2 januari 2004 men släpptes dagen efter och tog sig omedelbart tillbaka till gerillan i södra Colombia där hon i dag leder arbetet med det Södra Gerillablockets radiostation "Voz de la Resistencia".

Första byggstenen i Venezuelas Förenade Socialistparti

3567 tecken

TEGUCIGALPA / 070326 / De första stegen tag nu i bildandet av ett parti som ska rymma alla revolutionära krafter som stöder den Bolivarianska revolutionen i Venezuela.

– För att klart kunna uttolka tänkandet (det Bolivarianska) och organisera den revolutionära kadern, är Venezuelas Förenade Socialistparti oundgängligt, sa Eustoquio Contreras, en av 2400 aktivister som i lördags samlats i Teatro Teresa Carreño i Caracas för att börja staka ut konturerna av det nya partiet som ska leda den revolutionära processen i Venezuela.

Förslaget att skapa ett parti togs upp till debatt av Venezuelas president Hugo Chavez för ett år sedan. Beslutet togs emot med bestörtning av de politiska högerkrafterna i och utanför Venezuela som medvetet misstolkade det. I Vita huset var man inte sen om att beteckna beslutet som ”ett första steg mot en enpartidiktatur av Fidel Castros modell”. Men ett förenat revolutionärt vänsterparti handlar om att både involvera de politiska krafter från både de fyra nationella partierna som stöder Chavez och den politiska processen i Venezuela, som hela det spektrum av folkrörelser av dess mest skilda slag som egentligen utgör den revolutionära processens sociala och politiska bas.

”Partikvoter”

Det är också uppenbart att Chavez vill både rena som rensa. Det är ett känt faktum att den historiska korruptionen i landet inte undgår också den politiska administrationen. Och Chavez missar aldrig ett tillfälle att dödsförklara alla korrumperade byråkrater inom sin egen administration.

Det är också allmänt omvittnat att de politiska partierna kräver sin ”kvot” av makten. Och denna är svår att slita sig ifrån, precis på samma sätt som det gamla tvåpartisystemets social- och kristdemokrater stal hejdlöst ur det statliga oljebolaget PDVSA under 40 års tid, har även medlemmar ur ”Revolutionens partier” utnyttjat sin maktställning. Därför har PPT, Podemos och kommunistpartiet PCV sagt ja men nej. Det vill säga, vi stöder Revolutionen och vill gärna ingå i ETT parti, men inte just nu.

– Jag uppmanar dem (ledarna för de tre partierna) att komma med oss och bygga ett verkligt revolutionärt socialistiskt parti, intygade Chavez i lördags. För jag har sett att nu börjar en del regionala ledare och deputerade att lämna sina partier. Men det är inte min önskan och jag hoppas att ingen tror att jag uppmanar dem att göra detta, underströk Chavez.

Ingen missbildning

Mötet i lördags ska ses som ett uttryck för att skynda på processen som behöver både formaliseras som konsolideras. Ett ”verktyg” som bättre och mer samordnat kan leda den politiska processen i Venezuela ser allt fler som nödvändigt.

Men det är inte helt okomplicerat att förena olika politiska och till och med ideologiska strömningar i ett parti som ska vara ideologiskt enigt. Chavez’ eget parti, MVR, är mer en rörelse än ett homogent parti och inrymmer allt från militärer, kristdemokrater till före detta gerillasoldater.

Att Chavez är beredd att löpa linan ända ut, stod också klart i lördags då han mellan raderna antydde vad han tyckte om ledarna i de andra partierna sätt att hantera frågan om en förening av vänstern i Venezuela:

– Jag håller mig envist till vad Bolivar sa; jag tror mer på råden från folken än från de lärde.

Chavez tror att innan 2007 års utgång har det nya partiet konstituerats. Och han varnade även de 2400 aktivisterna:

– Vi som drivkrafter (i det nya partiet) måste vara ödmjuka för här finns inga privilegier. Vi är krigare, vi är medvetna om att ett träd föds och vi är trädets far och mor. Lås oss skydda trädet så att det inte föds missbildat.

Dick Emanuelsson